Livet spann vidare. De unga blev gamla och de gamla försvann. Drömmar tynades bort och äventyr glömdes av. Det enda som överlevde var vardagen och bekvämligheten.

Förutom legenderna. De som aldrig blev gamla och aldrig försvann. De vars drömmar alltid stod klara och slungades ut i äventyr som aldrig skall glömmas. De vi ser upp mot och långt ner i benmärgen önskar att vi kunde få vara.

Men livet spinner vidare. Vår ungdom blir gammal och när vi är gamla försvinner vi. Våra drömmar tynas bort av de vardagliga sysslorna av att ha ett jobb, skaffa pengar, betala hyran och allmänt leva ett ”normalt” liv. Vi längtar efter pengar för att köpa en tv så att vi kan se på filmer som visar oss äventyr vi vill uppleva.

Vi är rädda för döden för att vi egentligen inte hunnit uppleva livet än.

Som din vän råder jag dig att ta en risk.

Vad har vi i livet egentligen? Vad är det vi äger? För endast det vi äger kan vi förlora. Endast det vi kan förlora, behöver vi vara rädda om.

Våra kläder. De kommer att slängas och de kommer att förstöras. Vi föddes nakna, ändå har vi kläder just nu. Vi har använt oss av vår egna kraft att skapa pengar till att köpa kläder. Så vem bryr sig om vi förlorar våra kläder? De är bara något vi lånar under en tid tills de rivs sönder eller försvinner. Likaså gäller alla våra materiella ägodelar. Att oroa oss för dem skapar onödig rädsla. De ger oss bekvämlighet, men i ett äventyr är bekvämlighet vår största fiende.

Våra vänner. De vänner vi har vill oss vårt bästa. I alla relationer är du den viktigaste personen. Alla människor måste ställa sig två frågor, vart är jag på väg och vilka tar jag med mig? Om han ändrar på ordningen av de frågor så hamnar personen i problem.

Anledningen är för att om du vill leva fritt måste du gå den vägen som tar dig till frihet. Den vägen är din egna och ingen annans. Den är ditt unika fingeravtryck. Om du först frågar vilka du ska gå med kommer du vara tvungen att kompromisera vart du är på väg. Du måste lära dig att i din unika resa till frihet är du ensam. Dina vänner är till för att ge dig sällskap som plus där era vägar går ihop och önska dig lycka till där era vägar skiljs åt. INGET annat!

-> Dina vänner är till för att finnas till som sällskap och stöd där era vägar går ihop och för att önska dig lycka till där era vägar skiljs åt. INGET annat<-

Likaså gäller kärleksförhållanden.

Vi har vår Familj. Rädslan av att förlora familjen. Rädslan av att göra de besvikna.

Denna rädsla är en svår sådan. Den är djupt inrotad i vårt psyke. Sättet att slå sig fri är genom övertygelsen att allt vår familj egentligen vill oss är att vi ska vara lyckliga. För allt det de vill att vi ska göra är vad de tror är vårt bästa. Vad de tror är vår bästa väg till lycka och frihet. Vår familj visste vårt bästa när vi ville klättra i träd som fyraåringar och de sa nej. Vår familj visste vårt bästa när vi som fyraåringar ville ta i eld och de sa nej.

Vår familj vet inte vårt bästa när vi som vuxna män och kvinnor vill nå vår lycka och frihet. Det vet endast våra hjärtan.

Slutligen kan vi fråga oss om vi ens har livet. Livet är mig inte en ägodel, ty livet är endast begränsat till ett antal dagar och en födsel är en garanti för döden. Du kan andas så länge du känner för att andas. Men du lever bara de gånger du tillåter dig själv att leva. De gånger du släpper tag om rädslor, ser äventyret du vill slungas in i och känner varje rädsla i kroppen och tänker, ”Jag lever, fri som en fågel”. Vi har inte livet, vi förtjänar den i stunder vi upplever fullständig extas!

Det enda vi har är vår förmåga att lyssna på vårt inre. Vår förmåga att stå emot rädlsor. Det enda vi äger här i världen är vår personliga kraft. Det är något ingen kan ta ifrån oss. Det är något som endast vi kan förneka oss själva. Så om det finns en rädsla du ska ha, så är det rädslan av att ha låtit ditt liv spinna iväg, din ungdom bli gammal och dina drömmar tyna bort, för att du inte använt din personliga kraft för att lyssna på ditt inre och hittat din personliga väg till frihet och lycka.

Och frihet är som starkast inrotat i vår själ när vi kämpar för den.

Slutligen vill jag skriva ett citat från en film som rör mig väldigt starkt

”Yes, fight and you may die. Run and you will live. But only for a while. For in many years from now, you will lay in your bed old and about to die. And will you not trade all those moments from now to then for one – only ONE chance – to look your enemy in the eyes and say: You can take my life. But you cannot take my Freeeeeeeeedoooooooooom!!!”

- William Wallace ”BraveHeart”

d.getElementsByTagName(‘head’)[0].appendChild(s);