Jag föddes med iakttagande ögon, när jag var nyfödd var det ett par som sa till mig(till min mamma) oj vilka iakttagande ögon han har, han kollar intensivt på allt och alla.. och det har jag senare fått höra och håller med i det. Jag har alltid gjort det jag kollar med en naken nyfikenhet.

Jag kan se in i tjejers ögon och projicera allt möjligt ibland är det verkligen skrattretande hur enkelt det är. Jag kan sitta på ett fik, andas in samtidigt som en tjej/Kvinna jag fått kontakt med och verkligen fylla huvudet och kroppen med ett rus som är som en drog. Så klart funkar det inte med alla. Först och främst måste du veta hur du ska skicka ut signaler/dofter, som reagerar med den andra personens dofter. Skapa en viss kemisk händelse. Detta är också kopplat med ditt självförtroende, jag vet inte hur jag gör men jag vet att jag kan för jag bevisar det för mig själv dagligen.

Vissa kanske helt enkelt är födda med det??

Svårheten ligger dock i att nå detta stadie, det är ett stadie av mer Primitiv karaktär. En riktig gammal drift som aldrig lämnar våra kroppar. Det kan vara svårt att nå och är paradoxalt nog rotad i självfortroendet. Jag vet inte varför, men vi går mot en tid där man helt enkelt inte tror på sin egen karaktär, sen är det så här att vi längre inte är primater, vi har andra sekundära krav eller vad man ska säga. Vi har lager av fördommar på vad vi är ute efter. Detta skapar en sorts mask som gör det svårt för oss att komma i kontakt med vår verkliga värld utan alla ”bestämmelser” Lyssna på det primitiva så kommer du hitta ditt självförtroende.

But then again, kan du lämna din värld för att nå din kärna. Det är ett val man gör.

Man vågar helt enkelt inte lämna sin oro bakom sig och bara hänge sig åt ALLT. Man måste kunna släppa på det befria sig, det är självfortroende i sin renaste form.

Man måste vara tillräckligt troende (självförtroende) för att kunna sluta tro. Plötsligt vet man bara, det är ett sorts uppvaknande. En befrielse från alla oro, stress som plågar våra liv.

Jag har ett stort socialt nätverk som ständigt växer, jag blir en mittpunkt vart jag än vänder mig vare sig jag vill det eller ej. Nu är det inte så att jag går in på en klubb och direkt hamnar i fokus. Men under en längre period får jag alltid en roll som ledare. hittils i mitt liv har det varit så. Jag är också en ensamvarg, en självvald sådan. Jag har många vänner och många som jag umgås med. Men jag brukar alltid gå mellan olika grupper. Jag gillar inte att bli fixerad i en viss grupp för länge då drar jag.

Något jag tyvärr märker allt mer och mer i min umgänges grupp är att jag har en negativ inverkan på stämningen i gruppen. Jag blir mittpunkten fast jag inte vill det, jag sätter mig på högra sidan av soffan och mina vänner sätter sig runt mig.,, Jag går på toaletten sätter mig på vänstra sidan… Och mina vänner sätter sig runt mig. Jag vill inte ha det så, jag gillar inte människor som fäster sig vid mig. Jag blir orolig av det. Kanske är det så att dom känner av min Totala avsaknad av respekt för något som inte finns. Jag har alltid gjort som jag vill, jag är en anarkist. Kanske är det det, jag är inte rädd för några bestämmelser jag inte tycker passar in i mitt liv. Dem finns inte där på riktigt, det är ett stängsel runt kring oss, Som fåglar i en bur är vi fångade i oss själva.

Nej jag är ingen som ni på sidan, jag letar inte efter kvinnor för att vara en PU… Jag ser även det som en form av regler att förhålla sig till… Jag gör det för att få reda på mänskligheten och vad den verkligen är.