ascentofman Mitt driv

Många gånger får jag frågan om vad det är som driver mig att gå ut hela tiden, vecka ut och vecka in, alltid samma visa: minst tre gånger i veckan, även veckor när jag har haft tentor, viktiga uppgifter, och andra stora projekt i mitt ”vanliga” liv.

Det som driver mig är viljan att bli bättre. Så enkelt är det. Även när jag nu nått en nivå som jag för två år sedan inte hade kunnat drömma om, och utan att skämmas kan ta betalt för att lära ut det jag gör, så finns det alltid utrymme för förbättring. Det är denna förbättring som driver mig, och den dagen jag inte längre ser en möjlig förbättring kommer vara samma dag som jag slutar att gå ut.

Den commitment jag gjorde till mig själv var att gå ut så mycket som möjligt. Den kom från början, och den har jag hållit fast vid i vått och torrt. Tre dagar i veckan är utgång det schemalagda, och mitt övriga liv får forma sig runt det. Finns det tillfällen utöver detta går jag ut då också. Är jag på semester går jag troligen ut alla kvällar. Det kan låta överdrivet eller töntigt, men skälet till att det blev så är helt enkelt att jag älskar det jag gör! Det är min hobby – inte så mycket konsten att ragga upp tjejer som det faktiskt är självutveckling! Tjejerna fungerar bara som en slags indikator för hur långt man kommit.

Men det räcker inte att gå ut, även om det är en stor del av det. När man är ute måste man fortsätta pusha sig själv. Jag vill inte stå stilla i baren och vänta. Jag vill inte gå hem för att jag är trött. Jag vill köra den där sista approachen, och gå till det där stället som ligger på vägen hem. Det går inte att säga emot faktumet att varje interaktion kommer att ge mig något. Även om det bara är 5 sekunder så är det bättre än ingenting. Varje kommentar, varje skämt, varje tecken på intresse, och varje avvisning är ännu en bricka i det palats jag försöker bygga.

Jag vill få ut så mycket av min tid som möjligt. Det som är roligt för mig är att känna att jag utvecklas. Således vill jag hela tiden vara i situationer där jag utvecklas. Många gånger har mina wings och vänner klagat på mig när jag velat gå från ett ställe för att gå någon annanstans där man kan snacka med tjejer. Och visst har de en poäng i att det är bättre att bara slappna av och njuta av stunden oavsett var man är. Men frustrationen är för mycket för mig att bära – frustrationen av att veta att jag i denna stund kunde göra något som utvecklar mig mer.

Läs detta med en nypa salt – förr eller senare måste man välja ett ställe att gå till och stanna där, inte bara snurra vidare i jakt på något ”bättre”. Finns det träningsmöjligheter där du är – stanna tills du är klar, det är en bra riktlinje.

Det är roligt att gå ut! Man vet aldrig vad som kommer hända och vem man kommer träffa. Kombinera rolighet med känslan av utveckling och den perfekta hobbyn är där. Det är ju också ett av skälen till att vi startade Charismatic Revolution – det finns inget roligare än att få betalt för att göra det man älskar. Jag säger idag nej till väldigt fina jobberbjudanden inom webbutveckling och programmering – erbjudanden som skulle betala mig långt mer än vad CR gör. Samma sak gäller för Superman och Sanji som också kunde arbetat i näringslivet just nu. Det handlar om att göra något man älskar att göra, och DET gör att det inte känns som en ”uppgift” att gå ut – det är ett nöje!

Min inställning till detta har varit densamma genom hela processen – även när det inte gick bra för mig. När jag började gå ut dröjde det fem månader innan jag hade sex med någon. Fem månader av utgångar, tre gånger i veckan, som vanligt. Ni kan tänka er att min frustration var stor – ändå kan jag säga att jag kom från ett betydligt bättre ställe i termer av ”inner game” än många killar här inne gör. Så det som tog mig fem månader kanske tar dig som läser ett år. Kanske två till och med. Eller så går det på en vecka och allt klaffar. Mina månader – den smärtsamma perioden då man närmar sig och närmar sig framgången, men ändå inte riktigt når ända fram – dessa månader drevs jag helt av att jag såg min egen utveckling och visste att framgången skulle komma. Jag var frustrerad – ack så frustrerad! Men jag visste hela tiden att om man håller ögonen på priset så kommer det komma! Och samtidigt som man håller ögonen på priset måste man också se på vägen och vart man är – framför allt var man har varit.

Många killar som ger sig in i detta känner samma frustration: när kommer resultaten? De är ute och ute och ute, och utvecklas som fan, bara att de når inte hela vägen fram. Det jag försöker uppmärksamma dem på är de små framstegen de gjort på vägen. Det är omöjligt att veta hur långt man har kvar om man tittar framåt – det ser så lätt ut, det känns som att man är så nära. Men det dyker hela tiden upp nya hinder, hinder som man inte visste fanns. Därav är min uppmaning till er: stirra er inte blinda på framgången som känns så nära. Ha tillförlit till att det kommer komma, och lägg energin på att studera vad ni lagt bakom er. För en dagbok, eller skriv rapporter på forumet. Det är extremt givande att läsa gamla texter man skrivit och se hur mycket man utvecklats sen dess. DÄR finns feedbacken.

När man vandrar på en väg som aldrig tar slut kan man aldrig se framåt och undra hur långt man har kvar. Man kan bara njuta av varje steg man tar och titta bakåt för att se hur långt man gått!

Hoppas detta ”made sense”!

//Nomaggiz