Frame wars, eller ”när ska jag låta henne vinna?”

Tja!

I veckan startade en tråd i forumet där våra medlemmar fick berätta om vad de ville att vi skulle skriva om i bloggen. Ett av de ämnen som togs upp av flera killar på forumet var hela grejen med ”frame” och hur man ska avgöra var gränsen går för att vara en tjej till lags på ett bra sätt utan att bli en ”push-over” som hon snabbt tappar respekten (och attraktionen) för. Så jag tänkte att jag skulle ta upp just det ämnet i den här bloggposten.

Ofta när man träffar tjejer så testar de (precis som killar också gör) var gränsen går för hur långt man kan få den andra personen att göra som man vill. Det kan till exempel vara om man ska hitta på någonting med en tjej och hon plötsligt säger, ”jag vill hellre göra det här!” och föreslår något helt annat. Det kan också vara saker som att du berättar om någonting du gillar och hon bestämt proklamerar att hon verkligen inte tycker om det, att just den saken är töntig eller trist bara för att se hur du reagerar. Många gånger så ”klarar” killar inte de här testen utan ändrar sig istället och säger något i stil med, ”det är klart vi gör din grej istället” eller ”nej, jag gillar inte det egentligen, jag skojade bara…” för att på så sätt försöka få hennes gillande genom att hålla med henne, vilket generellt fungerar väldigt dåligt.

Med andra ord är en bra sak som de flesta lär sig tidigt i sin utveckling att hålla sin egen linje och inte be om ursäkt för det man vill göra eller vad man tycker om saker, men det finns en risk att det går för långt och att man tar det här ”in absurdum” vilket är det vi kallar för att hamna i ”frame wars” med tjejer. Jag har sett killar göra alla möjliga saker, ett extremfall är killen som har träffat en asskön tjej och föreslår att de ska gå hem till honom för att ha efterfest vilket hon jättegärna vill göra, men hon säger att de måste gå hem till henne i så fall för att hon ska mata katten eller något i den stilen. I det här fallet gjorde killen missen att tänka ”om jag gör som hon vill kommer jag att verka mesig” och därefter fortsätta hålla linjen att de ska gå till honom, vilket fick som slutresultat att han tappade en tjej som var jätteintresserad av honom men som faktiskt var tvungen att mata katten. Det kan man ju tycka är lite onödigt, och jag har all förståelse för att hon inte låter sin katt dö även om han var sjukt trevlig och de båda var väldigt attraherade av varandra.

Hur ska man då lära sig när man ska göra vad? När ska man hålla med henne och när ska man hålla hårt på sin egen linje? Det enkla svaret är kalibrering, ju fler gånger man har varit med om den typen av saker, desto starkare känsla får man för vad som är rätt i just den situationen när den uppstår. Om jag ändå ska förklara det djupare så ser jag det som så att det handlar om balans. Det är ju inte ett vettigt beteende på något sätt att aldrig hålla med en tjej eller göra som hon vill, men samtidigt blir det givetvis helt fel om man hela tiden försöker hålla med om allt hon säger och dessutom alltid stryker på foten och gör som hon vill varje gång man inte är överens. Den sunda balansen är givetvis att man gör den typen av ”uppoffringar” åt båda hållen.

Om man är osäker i en viss situation eller känner att det är på väg att bli ”ur balans” kan man helt enkelt ge henne något att göra tillbaka, för att man går med på hennes linje till viss del. Så om hon säger att hon vill göra en viss sak (vi kan säga gå på Liljevalchs Konstmuseum som exempel, för det tycker jag personligen är skittråkigt) så kan en bra grej vara att kompromissa, ”Cool, du kan få bjuda mig på Liljevalchs nästa gång vi ses, men ikväll tänker jag ta dig till arkadhallen och spöa dig grundligt i Time Crisis 2″.

I fallet med tjejen som måste mata katten skulle jag säga att rätt svar är, ”Inga problem, då drar vi hem till dig…” för om den övergripande ramen är att hon vill ta hem dig och vara ensam så finns det inte särskilt mycket att vinna på att tjafsa om platsen. Men det borde väl nästan säga sig själv?

Viktigast av allt för att bli bra på just den här biten är ändå i slutändan att skaffa magkänslan, ju mer jag har varit ute desto mer känner jag att man får en stark magkänsla för när en tjej försöker ”testa” en och när det faktiskt är ett helt normalt beteende från hennes sida. När man väl har den känslan så blir det ett instinktivt beteende att veta när man ska hålla sin egen linje och när man ska ”låta henne vinna”.

Skriv gärna följdfrågor och kommentarer här i bloggen, eller diskutera ämnet på forumet!

Kram,
-Victor (Sanji)

Även dessa artiklar kan intressera dig »