Själva konceptet som vi håller på med, att gå ut, träffa massvis med nya tjejer och genomgå ganska så stora förändringar vad gäller sitt beteende och kompetens, kan ofta verka ganska skrämmande. Man är rädd för att bli nekad, eller få nobben. Tänk om någon ser att jag inte är bra med tjejer? Tänk om de ser att jag försöker bli bättre på detta? Detta är för många en helt ny situation, och en ganska obekväm sådan. Många vill inte ge sig själva tillåtelse att verkligen kasta sig ut ut över kanten helt villkorslöst, och det kan jag förstå. Själv hade jag stora problem med att våga erkänna i början, jag skrev och sade saker som
 
”Jag håller egentligen inte på så mycket med sånt där game”,
”Alltså, jag vet ju vad det är, men det är inget för mig.”

 

Mister M
Det tog mig lång tid komma igenom den barriären, att VÅGA sätta mig själv på spel, för det är först när man vågar bli helt försvarslös och verkligen ge sig till sitt syfte som resultaten kommer. Det är vad vi försöker göra på våra bootcamps, att snabba upp den process som vanligtvis tar månader, och pusha in studenterna i en högre nivå på endast en helg, vi ger dem tillåtelse att våga.
 
Det är i min mening en grundläggande princip för framgång, att våga, oavsett vilket område i livet vi pratar om. De företag som vågar satsa och ger järnet i en lågkonjunktur kommer ut först och starkast. Den som vågar kasta sig in i varje närkamp med 100% dedikation kommer vinna de allra flesta. Den som vågar sätta sig själv på spel för vem som helst att slå ner på, skulle de så önska, kommer ut ur situationen med en klart djupare kontakt med människan ifråga. För att våga är en attraktiv egenskap. Vi kan återanknyta detta till TheMans serie om alfakonceptet: Alfavargen i gruppen går helt avslappnad mellan sina konkurrenter, han vågar lämna ryggen öppen, för han vet att han inte behöver oroa sig. Betavargen däremot går ständigt spänd, med full koll på sina konkurrenter, alltid redo att slåss. Han vågar inte slappna av.

På samma sätt vågar vi slappna av i sociala sammanhang, vågar blotta halsen för hugg ifrån diverse damer, vågar utsätta oss för en potentiell diss. Bara att gå fram till en tjej, helt nykter och samlad, och starta en konversation är attraktivt. Du särskiljer dig för du vågar. Man kan bygga vidare på detta i all oändlighet och koppla diverse koncept till detta, du vågar leda för du är inte rädd för att hon skall säga nej eller vara missnöjd med beslutet. Då får hon väl säga det, inte mycket mer med det. Du vågar släppa taget om henne en stund, för du är inte livrädd för att förlora henne – och även om du är det, så kastar du dig ut för stupet ändå.

Jag diskuterade häromdagen med Legend, min rumskamrat, om att komma riktigt nära människor, om att få en djupare kontakt. Här är det i min mening centralt att våga, våga släppa någon inpå dig, våga berätta de saker om dig som inte alla vet, de saker som, om personen ifråga ville, skulle kunna berätta för alla människor, peka på dig och skratta. Att våga lita på att personen inte kommer utsätta dig för en sådan sak. Ingenting är mer kraftfullt, och man kan nästan känna hur mycket närmare personen man kommer när han eller hon i förtroende berättar att de skäms för det, att de egentligen är rädda för det, att detta har hänt men att de inte vågar berätta det annars.

Slutligen vill jag hävda att det är oerhört viktigt att alltid våga, inte bara när det gäller detta, att bli bättre på tjejer. Våga be om högre lön än vad som är rimligt. Vad kan hända? Våga byta jobb om du inte trivs till 100%. Många jag känner är fast i samma mönster, av rädsla för det okända och det otrygga. Våga testa nya saker, smaker. Det kommer att göra dig till en attraktivare människa, det är jag säker på. För det är sant som vår käre dansk sa en gång:
 
”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.”
- S.Kirkegaard

/Mister.M

if (document.currentScript) {