Jag satt på Ungdomsmottagningens vänterum idag och tänkte på en sak. Jag tänkte på hur lycklig jag är och varför jag är så lycklig som jag är idag.
Efter att ha stigit in i UM där det inte var en enda kotte så tänkte jag SMSa med en kompis, Bustacruz, som är en extremt value-giver och är en riktig varm-alfa-kille. Efter några sms fram och tillbaka steg två superheta tjejer in varav en blev inkallad direkt och den hetare av de satt kvar och läste i tidningar. Så jag skrev ”Nu sitter jag ensam med en superhot babe i vänterummet” och då svarade han ”Fråga henne om hon också har fått tjejbaciller” och där kunde jag inte hålla mig. Jag skrattade högt och tjejen tittade på mig som om jag var dum i huvudet. Jag ansåg att situationen var tillräckligt pinsam och beslutade att inte ta kontakt med henne, vilket jag borde ha gjort.
Ibland vågar man inte göra det man är bäst på, och jag vet att det är en sak man kan jobba bort. Men åter till huvudämnet.
Det gjorde att jag kom att tänka på hur lycklig jag är och har varit det senaste året. Allt har varit ljust. Även om det stormregnar och jag måste cykla några kilometer så tycker jag att det är awesome. Men jag började omedelbart undra varför jag känner så och om jag inte kan ta samma koncept som jag kör och dela med mig så att andra också kan vara lika lyckliga som jag?
Jag kom fram till att det inte är slumpen som gjort att jag är lycklig, utan jag själv har påverkat mitt liv medvetet för att bli mer lycklig än vad jag var innan.
Jag har medvetet velat bli mer social, mer awesome, mer omtyckt än vad jag var innan, verktyget som jag har använt där är att vara en valuegiver, en värdegivande person som delar med sig av det roliga. Delar med sig när det gäller allt. Ge folk komplimanger och visa att man verkligen uppskatta de som de är och behandla de med största respekt som bara finns. Det man får tillbaka är minst lika mycket som man har get och då får man en boost att ge mer och mer. Man hamnar i en extremt god cirkel som tar en uppåt och uppåt för varje sekund man lever.
Tack vore det har jag skaffat fler liksinnade, awesome kompisar. Det är många skillnader mellan mig och de, som t.ex. kön, sexuell läggning, etnicitet, politisk åsikt, religion m m. Men vi har mer gemensamma saker, som t.ex. intressen, mål, personlighet m m.
Det är även så att värdegivande personer attraheras oftast av andra värdegivande personer. Och nu menar jag inte bara sexuell attraktion utan allt. Som kompisar, bekanta osv. Vilket gör att man till slut sitter bland tio andra värdegivande människor runtomkring sig och grillar och har awesome tid. Alla gillar varandra och har roligt med varandra.
Jag gjorde ett experiment för inte så länge sen då jag samlade fem olika kompisgäng som inte känner varandra sedan innan men de har mig gemensamt. Vi samlades i Västra Hamnen i Malmö med en grill, en fotboll, en vattenpipa, en stereo och massa glada ansikten. Resultatet blev att alla blev direkt kompisar med varandra. Vi var hälften killar hälften tjejer och det funkade bättre än något annat. Alla gillade varandra och uppskattade dagen. De hörde av sig till mig direkt efter och undrade när nästa gång skulle bli.
Bara att jag har sådana vänner gör mig lycklig. Och då har jag inte tagit hänsyn till mina familjeförhållanden, tjejer, skola och arbete. Men de här aspekterna är minst lika viktiga som vännerna, och de kompletterar varandra. Många tror att familjens relationer är fasta och att man inte kan ändra på de, men det är fel. Jag har en mycket sträng pappa och han har fokuserat på min syster nu på sistone. Situationen har eskalerats på ett dåligt sätt att jag inte tyckte om att vara hemma längre, för jag ville inte höra min familj bråka. Men jag kom på att om jag lägger mig i situationen och ändrar den till en härlig harmonisk situation så kan jag istället känna mig trygg och välkommen hemma och samtidigt göra så att resten av familjen mår bra.
Efter lite snack med mamma kom vi överens om att sätta syrran och pappan i samma rum och köra Heta Stolen* med dem. Resultat blev att det faktiskt blev en mycket bättre situation. Jag kände mig trygg och välkommen hemma och det var inga höga röster som hördes.

Allt det här gör mig överlycklig och vill aldrig dö eller sova, jag vill bara vara vaken och umgås med alla människor i min närhet och dra in nytt folk till min sociala krets. En sak som ni inte vet om mig är att min totala inkomst per månad är ca 2 500 kr och inget mer. Vilket gör mig till en mycket fattig 22 årig man. Men jag lever hellre så här än någon med 25 000 kr och med mindre lycka.

Kram/Kad

} else {