Våga släpp dina fasader!

Det här är en bloggpost som riktar sig både till lite nyare killar, och de flesta som hängt här rätt länge. Läs detta, det är viktigt!

Jag har flera gånger skrivit om koncept som är ”den absoluta förutsättningen” för att vara bra med tjejer. Detta är ett annat sånt – eller, om ni vill, en annan vinkel på den känsla jag vill förmedla. På seminariet pratade jag om vad det innebär i praktiken att göra något 100%, varför det funkar, och varför det är viktigt. Det här är relaterat, men ändå inte. Skälet till varför detta är så otroligt viktigt är för att detta är en grej som ALLA som är bra med tjejer har, oavsett vilken ”stil” de har, hur de pratar, flörtar, etc. Det här är varför vissa saker funkar ibland, och ibland inte. Det är därför det finns killar som gör allt ”fel”, men ändå går hem med tjejen i slutändan.

Varning för klyschor:
Det handlar om att vara sig själv. Till 100%. Snälla, sluta inte läsa här, jag vet att det va två klyschor på raken, bare with me!

Faktum är att alla vi har olika fasader på oss när vi interagerar med tjejer, som nån sorts skydd för vårt eget ego. Fasaden är liksom ett filter som filtrerar allt man säger och gör så att det blir på ett visst sätt. Många börjar identifiera sig med sin fasad också, vilket är extremt farligt. Killar fuckar upp för sig själva för att sedan kunna skylla misslyckandet på sin fasad, istället för att ta risken för avvisning och kunna tåla det. Här kommer några av dem för att ni ska förstå.

Tönten. Det är här de flesta killar börjar. De är chodes, som vi kallar det, blyga, försiktiga, VANLIGA killar. En tönt-fasad är den som när en kille ändå går fram till en tjej och börjar prata med tonen och subkommunikationen att ”jag vet att jag är vanlig o att du inte kommer gilla mig, så jag bara väntar på att du ska avvisa mig så att jag kan bevisa för mina vänner att jag inte kunde få dig”. Nånting sånt. Den här fasaden har nästan alla killar. Här börjar man. Det här är warm-beta-fasaden, en fasad som många killar sorgligt nog ser som sin identitet.

Social tillhörighetsfasaden. Hit räknar vi alla som beter sig efter sin upplevda sociala grupp. Det kan vara brats, det kan vara indiepoppare, det kan vara kvasiintellektuella, svennebananer, etc. Med detta sagt är det inget fel på att tillhöra en social grupp och visa det. Men när man överdriver sin sociala grupp bara en smula och gör sig själv ”extrem” så lyser det igenom.

Game-killen. Hit kommer många killar efter att de läst nån bok om raggning, eller börjat hänga här. De börjar göra överdrivna grejer, prata konstigt, mäta vem som har mest makt i varje situation etc.

Jag bryr mig inte-fasaden. Steg tre, bättre än ovanstående två, men ändå en fasad. Här har vi killar som hängt på CR lite längre och insett att det spelar ingen roll vad man säger, så de börjar säga de mest extrema grejerna bara för att visa för sig själva hur lite de faktiskt bryr sig om att de blir avvisade, när de i själva verket fortfarande skyddar sig själva bakom fasaden av killen som inte bryr sig.

Jag är glad-fasaden. En klassiker, killen som egentligen inte är så på gång, inte har sitt glow igång, men som fejkar det genom överdrivna leenden och uppåtbristande tonfall, fastän han känner för sig själv att han fejkar.

Att man känner för sig själv att man fejkar. Där har vi beskrivningen av en fasad, att man innerst inne känner att man inte agerar efter sitt syfte.

Som sagt, de flesta killar har fasader av olika slag när de pratar med tjejer, för faktum är att det är så fenomenalt svårt att vara sig själv till 100%. Det är lätt att det blir 95%, eller 105%. Båda är lika illa. Många känner också att ”det är så jag är”, eller tvärtom, att inte ha fasaden ”är inte att vara mig själv”. Men faktum är att innerst inne så är det det. Ingen kille tror INNERST INNE att han är bara är en vanlig kille. Ingen kille tror att han är en game-kille, alla vi har vi vår identitet som vi upplever som unik. Gräv till den känslan inom dig om du inte känner det när du läser detta, för den finns där.

(räkna fasaderna på den killen!)

Hur blir man av med sina fasader då? I varje given stund när du interagerar med en människa, ställ dig själv två frågor: Hur mår jag? och viktigare Vad vill jag? Handla därefter efter ditt eget syfte, efter ditt eget välmående.

Ett exempel. Du står och pratar med en tjej, varför gör du det? Det är en ärlig fråga, vad är ditt syfte med den grejen. Förhoppningsvis, men lååångt ifrån alltid, är syftet att du är attraherad av henne och vill ha nån sorts sexuell relation med henne. Ta ett djupt andetag, och förmedla det till henne. Inga omskrivningar, inga överdrifter eller underdrifter, förmedla det till henne. Förmedla det verbalt, och förmedla det med ditt kroppsspråk. Ge henne möjligheten att avvisa dig, DIG, och ingen annan. Acceptera denna möjligheten och gör det ändå.

Det kommer vara läskigt. Din puls kommer slå. Först gångerna kan det komma ut fel och sabba saker, men du kommer märka hur bra det känns. Du kanske inte kommer kunna leverera dig själv till 100%, det kanske blir 95%, eller 105%. Nästa gång blir det 96%, nån annan gång 103%. Så småningom blir det mindre läskigt, du kommer närmare och närmare målet, för du blir van vid det, det blir en del av ditt ”game” att faktiskt blotta din verkliga personlighet för henne. Och när du regelbundet kan vara 100% ärlig, så kommer du märka hur otroligt mycket enklare allting är. Det är då du blir en naturligt attraktiv man.

Och detta mina vänner, är hur man gör det legendariska ”vara sig själv” som tjejer talar så varmt om

Med 100% kärlek,
Sergej