Hur du skadar dig själv när du dömer

Bibeln säger att bara Gud och Jesus kan döma och att den som dömer icke kan inträda till himmelen. På samma sätt säger den att den giriga inte heller får komma in. Det senaste året har jag tolkat denna ”himmel” Jesus pratade om som lycka här på jorden, här i detta liv.

Jag ska inte stå och tolka bibeln eller så. Inte idag åtminstone. Idag ska jag skriva om varför du inte kan nå lycka/himmelen (vilket för mig innebär total frihet) så länge du dömer andra, med hjälp av en illustration som jag kom på från mitt egna liv.

Att vara totalt fri är att göra det man verkligen vill och känner för utan att ha ett litet spöke i sinnet som nervöst försöker övertyga dig om att andra kommer att skratta åt dig, reta dig, frysa ut dig etc.

Tänk om du en dag gick på en spelning. Och du såg massa band stå på scen. Eller skit samma. Tänk om du en dag gick på en karaoke bar. Och du såg en snubbe ställa sig på scen och han sätter på en skit bra låt. Det första du tänker är ”herregud, ska han förstöra en klassiker nu?”. Texten börjar rulla och han sjunger på sitt hundra procents bästa sätt. Det låter inte särskilt bra, men det har sin charm. Du tittar på dina vänner och ni säger ”Fy fan vad han gör bort sig. Silken fjant”. Inte bara sjunger han hundra procentigt. Han dansar också. Gör piruetter. Ställer sig på stolar. Gnider ner på knäna. Allt med hundra procent. Han har verkligen the time of his life. Fast du och dina vänner bara skakar på huvudena och undrar hur man kan göra något så pinsamt.

Här är grejen. Vare sig du verkligen tyckte det var pinsamt för honom eller inte, eller tyckte han gjorde bra ifrån sig eller inte, så dömde du honom för att han hade ”the guts” att försöka. Om det skulle vara en snubbe som inte ens gav 50% men såg ut att försöka och du dömde ut honom så skulle det fortfarande vara baserat på en avundsjuka av att han försökte.

Efter att ha gjort detta, skulle du kunna ställa dig på en scen och försöka ge hundra procent? Inte utan lilla Casper i din hjärna som försöker få dig att må dåligt. För samma tanke som dömde de andra finns kvar i din hjärna och dömer dig. Fast du vill inte tro att du skadar dig själv så du sätter en liten mask för dessa tankar och klär dem till ”vad du tror andra tycker om dig”

Med andra ord uppstår kognitiv dissonans. När du dömer andra så sätter du dig själv i rollen som en person som aldrig skulle göra bort sig eller en person som aldrig gör bort sig och nu när du står i en situation som du funnit andra göra bort sig i, dvs det som i ditt huvud har blivit ”The Altar of Shame” så är du livrädd för att inte leva upp till den bild du har av dig själv.

Så hur påverkar detta ditt liv utöver karaokesjungande?

Du ser en person gå fram till två brudarna bredvid dig I baren medan du beställer en drink. Boom! De dissar honom och du skrattar åt vilken tönt han är. Guess what, att gå fram till kvinnor har nu blivit en ”Altar of Shame” i ditt huvud och när du någon gång försöker gå fram till brudar så kommer du känna att du är i detta altar och bli VÄÄÄLDIGT självmedveten tack vare lilla Casper i ditt huvud.

Och så fungerar det ungefär. Med ALLT. Folk i ditt jobb som kanske experimenterar med färger på sin slips, till människor som kanske väljer en billig miljö bil istället för BMW etc. Varje gång du dömer så skapar du ett ”Altar of Shame” och till slut märker du att du stängt in dig själv i ett hörn i ett rum full av sådana

Så sluta upp med det right now.

- Alex