Bok: Ayn Rand – The Fountainhead

Guys, jag är på riktigt nervös inför skrivandet av denna bokrecension. Jag är rädd att den inte kommer att göra denna bok rättvisa – en bok som sannolikt är den bästa bok jag nånsin läst. Ärligt talat, det bästa du kan göra är nog att skippa att läsa denna recension och gå ut o köpa dig en kopia av boken.

The Fountainhead är en bok som är svår att beskriva, utan att det tar 700 sidor som boken är lång. Kortfattat är boken dels ett filosofiskt ställningstagande om vad som driver människor till framgång, vad som ger oss lycka och vad som är verklig egoism och verkligt värdegivande. I boken skildras berättelse om en grupp människor som alla representerar olika ideal, extremer av olika personlighetsdrag.

Skälen till varför jag gillade denna bok är främst två:

Den filosofiska synen på livet och människor som boken framför, som kortfattat bygger på tron att en människa faktiskt kan åstadkomma, att människor är kapabla till vadsomhelst. En tro som också innebär en frustration över att majoriteten av människorna där ute faktiskt inte gör något vettigt av sitt liv utan lever skuggliv baserade på andra människors krav på dem, människor som lägger ner hela sitt liv i jakten på det som ”borde göra dem lyckliga” istället för att göra det som gör dem lyckliga. En annan viktig värdering är den om att den enda rätta handlingen är den du gör helt och hållet för handlingens skull, för dig själv, för att den handlingen bringar dig lycka och glädje, och för att den är rätt – inte för att tjäna någon annan, eller av ”altruistiska” skäl. Att vår judeo-kristna fostran till sådan grad förändrat världen att ödmjukhet och medlidande, och att detta i sig bildat en slags jantelag där människor som faktiskt åstadkommer något betraktas som egoistiska, eller rent av ondskefulla, och föraktas av omgivningen. Ska inte gå in på djupet, men väldigt intressant och framför allt en för mig annorlunda syn på världen.

Själva berättelsen beskriver en grupp människor, främst en huvudperson som betraktas som ”den ideala människan” enligt Ayn Rand, och ett gäng andra starkt utpräglade karaktärer. Det som är intressant är att även om berättelsen utspelar sig på 20- och 30-talet, och med karaktärer som är låångt ifrån någon människa jag faktiskt träffat så lär man känna dem på ett så naturligt och enkelt sätt att man förstår dem, även när de beter sig fullständigt oväntat i de äventyr som händer dem. Det intressanta är också skildringen av interaktionerna dem emellan – man får en viss äkthet i det hela, framför allt i kärlekshistorien som präglar boken. Ingen hollywoodromantik utan rå sanning om hur det verkligen går till på ett minst lika fantastiskt sätt. Svårt att förklara.

Det enda jag kan säga är att jag vid flera tillfällen högläst ur den för CR-grabbarna, och att jag faktiskt njöt av varje sida av denna 700 sidor långa mastodont.

Mitt enda råd till er som läser denna bok är helt enkelt: skynda er inte att läsa klart den, njut av varje sida och den värld som den målar upp. Och ge den en chans, det tar ett par kapitel att verkligen komma in i boken, så ge inte upp efter några sidor, då missar du ett mästerverk!

Massa kärlek
Sergej

Även dessa artiklar kan intressera dig »