Dagens fråga. Jag tror inte att vi fått den i vår inkorg, men den lär ändå dyka upp förr eller senare. Jag hade tänkt sammanfatta de koncept och tillvägagångssätt som jag observerat hos mig själv, de andra instruktörerna och även bootcampelever som tagit sig fort fram. Vad är det som gör att vissa kan lyckas oerhört snabbt, medan andra kan traggla i samma fotspår år efter år? Vari ligger skillnaden, och hur kan man slå sig igenom sina platåer?

Till att börja med så är det oerhört viktigt att få en bra start, en vettig teoretisk grund att stå på, vilken man kan basera sina framtida handlingar på. Jag personligen fick ingen vidare start, jag läste böcker med starkt rutinbaserat innehåll, som visserligen gav mig en stor boost, på det viset att jag fick större insikt i social dynamik och en insikt att man faktiskt kan förstå hela processen, men dessvärre gav mig en del konstiga föreställningar. Jag satte uppe kvinnor högre än mig, jag var tvungen att komma in och visa mitt värde så att de kunde tycka om mig, de gillade mig bara om jag ”spelade mitt spel”. Som ett resultat var jag konstlad och alltid nervös. Först ett år senare kom jag in mer på rätt spår, började fråga tjejer om de gillade apelsiner, och hånglade med halva sticky fingers på en kväll. Jag började inse hur viktigt det var att vara avslappnad, och bara gå för det, men först när jag träffade grundarna av C-R 6 månader senare, så började det lossna ordentligt. Vi utbytte idéer, var ute ihop, och pushade varandra en helg i Göteborg, och jag hade sjukt bra kvällar.

Jag hade lagt min teoretiska grund, jag hade insett vad det mer eller mindre handlar om (jag går inte in i detalj på det nu, hela bloggen handlar om det, liksom allting som finns under materialfliken), och kom till nästa insikt om vad som är viktigt för dig i din utveckling. Wingmen.

Jag hade tidigare varit ute med alla möjliga och omöjliga människor ifrån communityt, men få trivdes jag med. Alex, som jag kände sedan tidigare, var vid tillfället för ung för att vara på krogen, och många wings jag var ute med var riktiga energitjuvar. När vi var ute var vi inte festen, vi var inte ballast på stället. Vi var nervösa, hetsade varandra att börja prata med tjejer(visserligen) och skrattade nervöst om det gick åt helvete. När jag istället hamnade med glada, självsäkra energi och värdegivande människor (c-r) gick mitt game igenom taket. När vi är ute tillsammans, och bara ger och ger åt varandra och alla andra, då skulle man kunna ställa sig på bardisken och slå ut med armarna och vråla. När man kan uppnå den punkten att man har ”the time of your life” när du är ute med dina wings, oavsett om det går bra eller inte, då är du på god väg. Trivs med dina wings, älska dina wings och stötta i alla väder dina wings. Du får sådan energi och glädje, att du bara bubblar över, och att inte ha något att prata om finns inte.

Detta leder mig in på nästa viktiga punkt för en stabil utvecklingskurva. Glädje. Har du rätt mindsett, dvs rätt teoretiska grund och tankesystem, kombinerat med bra wings – ja då kommer du förmodligen att ha oerhört kul när du är ute. För det är oerhört viktigt. Om du inte tycker om att spela fotboll – då blir du aldrig riktigt bra. Gillar du inte att spela gitarr- då kommer du inte träna tillräckligt för att bli grym. Gillar du inte att vara ute och ragga tjejer, utan ser det som ett nödvändigt ont. Då blir du inte bra med tjejer. Du måste kunna njuta av processen, älska det du gör och finna ett sätt som gör att det blir roligt.

Det sista är oerhört viktigt – finn ditt sätt att göra det roligt. Denna bloggposten är väldigt generell, men det är också för att allas utveckling ser annorlunda ut, alla lär sig på olika sätt. Finn det sätt som gör att du kan njuta av att vara ute fyra kvällar i veckan med dina fantastiska wings och prata med okända människor.

Men vad händer de gånger du inte har så sjukt roligt? Skall man gå hem då? ”näe idag har jag nog inte alla mister.m’s bitar på plats – lika bra att traska hemåt!”. Fel, fel fel! Det är när det är som jobbigast man måste bita ihop som mest. Många gånger kan du komma till klubben och känna ”vad i fan gör jag här? detta suger ju”. Då får man titta på sina wings, nicka i samförstånd, ta ett djupt andetag och börja prata med någon ändå. Förr eller senare så kommer ditt humör att vända, det är roligt att prata med människor. Det kanske inte händer direkt, och händer det inte så är det en oerhört värdefull läxa att lära. Vad händer om jag går ut – smått uttråkad och utan energi? Hur reagerar människor på mig? Hur känns det för mig?

Ni kan nog lista ut svaret, men jag vill ändå att ni skall prova. Ta en kväll när ni verkligen inte vill gå ut, det regnar och är kallt. Det är tisdag och klockan är 11, ta er i kragen och gå till närmsta krog. Jag har en sån historia. Jag låg i sängen med träningsvärk i hela kroppen, helt död och sov nästan med kläderna på. Snackade lite i telefon. Min wingman kommer in i rummet,

”Tja man – vi ska ut ikväll. Vi kom överens om att vi skulle vara ute minst 3 gånger i veckan, och ingen av oss kan onsdag-torsdag så tonight is the night min vän!”

”Haha, glöm det jag jag har bla bla bla bla ont överaltt bla bla trött bla bla jobba imorgon.”

Vi diskuterar fram och tillbaka en stund och han vill verkligen inte heller gå. Jag slappnar av och tänker ”ah, nu slapp jag vad skönt”. Men plötsligt får jag ett ryck, sätter mig upp i sängen. Skriker ut:

”NU GÅR VI!!”

Rusar ut i hallen och sätter på mig ytterkläderna innan jag ångrar mig och min wingman rusar också med. Vi beger oss ut i den regninga februarinatten och efter ungefär 200meter tittar vi på varandra och skrattar.

”Vi är så jävla korkade.”

”Japp.”

Sen går vi ut, och det suger. Oj vad det suger. Trötta, arga och blöta anländer vi till klubben, där det finns ungefär ett set. Efter mycket ångest går vi fram till tjejerna. De är ungefär som vi, trötta arga och blöta, och inte direkt skitkul conversation material. ”Hej ursäkta att vi är sena – vi sprang på en älg vi järntorget, helt sjukt bla bla”.

I en timme sitter vi och pratar med dem. De gillar inte att vi är där första 30, men stannar kvar eftersom stället inte erbjuder mycket underhållning. Vi vet att detta inte kommer leda någonstans, men det är vårt uppdrag att stanna, helt enkelt av den anledning att de är de enda tjejerna på stället. I en timme och 30 minuter sitter vi där och pressar ur oss konversation, det ena tråkigare än det andra, och gör allt i vår makt för att hooka in tjejerna ifråga. Det var en av de jobbigaste samtalen någonsin, och en av de tråkigaste kvällarna. Såhär i efterhand ångrar jag mig dock inte en sekund, det var oerhört lärorikt. Vart vill jag då komma med detta? Dedikering. Den sista hörnstenen i vad jag menar är fundamentet för att bli duktig med kvinnor.

Att gå ut den kvällen, att fortsätta kämpa, att köra in huvudet i väggen, igen igen och igen tills den går sönder. Dedikeringen till det man förutsatt sig, envisheten och viljan att uppnå sina mål. Utan den kommer du inte heller någonstans. Om du inte står pall när det är jobbigt – hur skall du då klara av någonting? Ett förhållande – en karriär – ett träningspass? En stark och solid dedikering till sitt syfte och mål är essentiellt för framgång med kvinnor, och alla typer av utveckling.

Inga mer ursäkter.

if (document.currentScript) {