Skulle du vilja att din dotter träffade någon som dig?
Dagens bloggpost är kort och koncis, och ställer dig frågan i rubriken.
Om du om X år har en dotter, och hon kommer hem och berättar att hon träffat en kille, och att den killen till personligheten är ungefär likadan som du är just nu. Skulle du gilla det eller inte?
Bortse från oidipus-komplex och liknande, det är ett metaforiskt exempel =)
Dvs, tycker du själv att du är en bra kille, en sån som en tjej skulle vilja ha i sitt liv?
Om inte – vad är det som saknas? Och hur kan du fixa det?
//Sergej
nej. inte just nu.
Sag Scarface igar och det finns en scen i filmen som visar detta ratt tydligt, Tony finner sin syster pa dansgolvet i sin klubb och blir… ”upprord” over hennes intresse i en annan man, Tonys reaktion bygger ju helt pa att han vet vilken sorts manniska hennes ”kille”/han sjalv(Tony) ar…
Citat Mystery ”Its a privilege for a girl being hit on by a PUA”
Ja, jag skulle tycka det var positivt, så länge min dotter är skärpt och kan ta saker för vad de är och inte ballar ur.
Jag skulle tycka det var helt toppen! Jag har alltid tyckt att jag är en ”bra kille” – visserligen alldeles för töntig, men ändå en trevlig mysig bra allmänbildad kille som är lätt att umgås med och lätt att bli vän med.
Efter min resa inom pickup-världen det senaste året har jag dessutom utvecklats till att bli mer utåtriktad och självsäker. Jag har lyckats behålla min värme under min övergång från beta till nånstans i alfa-trakten.
En kille som påminner om mig själv skulle vara välkommen i familjen. Särskilt om han dessutom gillar whisky, skumma ölsorter och är datornörd.