Vanliga misstag på krogen del 3: ”Avvakta”

Hur många här har inte varit med om följande scenario:

Du pratar med en tjej. Det går bra. Hon verkar gilla dig. Men ni rör inte vid varandra, och står i baren. 5 minuter går, samtalet är fortfarande intressant. Det här går bra. Hoppas jag inte sabbar det nu. 5 minuter till går. Samtalet börjar komma in på de vanliga klyschorna ”så, vad jobbar du med?”. 5 minuter till, hon börjar titta sig omkring i lokalen. Du börjar bli orolig. I ett försök att rädda läget slänger du ur dig: ”Ska vi gå och dansa?”. Hon säger att hon verkligen måste hitta sin kompis. Och försvinner ur ditt liv för alltid.

Räck upp en hand om ungefär detta hänt dig! Jag är den första att räcka upp min hand.

Ett fenomenalt vanligt problem är att killar avvaktar ett läge, en möjlighet, eller hennes initiativ för att leda interaktionen vidare. De är inte aktiva ledare som för interaktionen framåt mot det mål som både han och hon vill komma till. Nej, de väntar i stället, vågar inte riskera att sabba den situation som verkar gå så bra. Eller, de vågar inte riskera att bli nekade om de ”försöker” något. Utan står där, och håller igång samtalet och hoppas på att antingen ett mirakel ska hända så att det hela utvecklas till något, eller att hon ska samla på sig de bollar som han uppenbarligen saknar och hångla upp honom mot väggen.

Vi säger ofta att mannens roll i en interaktion är att leda den vidare. På alla plan. Det är inte bara en gammaldags könsroll (som jag iförsig tror uppstod av en anledning), det är också en realitet – för en kvinna att ta initiativet, att leda det hela vidare, kräver minst lika mycket mod som det kräver av en man, samma risk för avvisning, samma rädsla. Fast kvinnor idag lever med en tanke som gör det hela än svårare än det är för oss: hon vill inte verka för på, för det skulle göra henne till en slampa. Vi kan klaga på detta hur mycket vi vill, säga att vi lever i 2008 och att kvinnor inte ska behöva känna såna känslor. Men faktum är att oavsett hur långt samhället har kommit så finns den grejen kvar i bakhuvudet på de flesta kvinnor. Så gilla läget. Dessutom gillar många kvinnor när mannen tar initiativ och leder det hela framåt.

Se det som dans, en tango. En dans där båda parter är aktiva, men där mannen leder. Han tvingar inte med henne på något, allt sker i samråd, tillsammans. Men han leder. Inte nödvändigtvis varje liten rörelse, varje liten millimeter, hon kan självklart komma med förslag och intitiativ också. Men han leder.

Vad innebär det praktiskt, när du står där i baren och pratar med henne?

Ta initiativ. Led henne. Led henne fysiskt någonstans – till dansgolvet, rökrutan, dina vänner, vad som helst. Men få något att hända. Samma sak med beröring: se till att den händer. Vänta inte på någon magisk signal. Släng ut dig själv där det är läskigt och det finns en risk att hon avvisar dig. Just där. Om hon inte gillar det kan du alltid ta ett steg tillbaka. Led det hela till en kyss, till ett telefonnummer, osv.

Faktum är att när interaktionen är som mest intressant, som mest spännande, som mest på g – det är då du ska leda det vidare. När det är på topp, inte när det är på botten. Det här är också läskigt tänker du nu – jag vill ju inte sabba det när det är på topp. Men faktum är att du sabbar det om du inte tar det vidare. I hennes huvud undrar hon om du är feg och hon ska strunta i dig, eller om du inte gillar henne och hon ska ta det som en förolämpning att du inte gör något.

Dvs sluta avvakta.

Här är det många killar som bättrar sig och gör nästa nästan lika allvarliga misstag: de lägger överdriven vikt på att hon måste fatta beslutet. Det finns två sätt att få en tjej att följa med dig att dansa:

1) Kom så går vi och dansar! *ta henne i hand*
2) Skulle du vilja gå och dansa? Kanske, jag menar, vi måste inte om du inte vill, vi kan hänga i baren också, vad vill du göra?

Jag tror de flesta läsare inser vad som är bra och dåligt.

Är det inte svinigt då, att bara ta henne ihand o dra med henne att dansa? Är det inte respektlöst att inte fråga om hennes åsikt? Spelar inte hennes åsikt någon roll?

Faktum är att även i uttrycket ”kom så går vi och dansar” finns en fråga, oavsett tonläget. Hon kan när som helst säga nej. Hon kan säga att hon inte vill, eller inte kan. Dvs samma fråga som i fråga två, fast utan den överdrivna betoningen på att hennes önskningar är viktigare än dina. Faktum är att om man ser det filosofiskt så är inte ”vill du gå och dansa?” en stor eller viktig fråga. Faktum är att den spelar ingen roll alls, varken för hennes liv eller ens för hennes kväll. Det är en skitsak. Men genom att överdrivet fråga och skapa den stora frågeställningen förmedlar du den obekväma känslan: att du faktiskt väldigt gärna vill dansa, men att viktigare än det är att hon tycker om dig, och att för det faktum att ”att gå och dansa” kanske skulle göra henne upprörd är du beredd att avstå från vad du vill. Vill hon ha den killen? Vill du vara den killen?

Så, vad har vi lärt oss om misstag i krogmiljö idag:
Att passivt avvakta hennes intitiativ till att ta er relation vidare är dåligt.
Att passivt ställa en fråga för att hon aktivt ska tacka ja och på så sätt ha ansvaret för att ta det hela vidare är nästan lika dåligt.
Att aktivt föreslå en aktivitet med ett tonläge som säger ”även om du inte vill så förstår jag och det är ok” är fortfarande rätt dåligt.

Att på höjdpunkten av interaktionen, när både du och hon skrattar, har det trevligt och njuter av varandras närvaro, ta med henne på ett äventyr – där har du visat att du är en självsäker och attraktiv man.

Vi ses där ute! Kanske, om ni vill. Jag menar, ni får säga nej .
Sergej

Även dessa artiklar kan intressera dig »