Ångest.

Ångest är en försvarsmekanism. Den finns där för att skydda oss från onormala beteenden.
En god vän till mig älskade att hoppa ”bungy” när han var yngre. Så fort han fick möjligheten till ett hopp så gjorde han det och älskade det. Det var inte alltid så, till en början så hade han dödsångest. Alla ni som någonsin gjort detta vet känslan som infinner sig när man står hundra meter över marken med endast ett gummirep som säkerhet.

Jag minns att han försökte lugna ner ångesten genom tänka logisk. Statistisk sett så är det större chans att krocka med bilen på väg till jobbet än att linan går av när du hoppar. Det hjälpte föga för trots att han övertygade sig själv att det inte var farligt så lydde inte hans kropp. Som om kroppen inte fattade situationen. Hans första hopp var mer som att han svimmade ner av rädsla än att han medvetet tog ett steg fram och hoppade.

De första 10 hoppen var helt enkelt ett helvete för honom. Trots det så vägrade han ge upp.
En dag, överraskande nog, som en blixt från klar himmel så slutade han att vara rädd? Det bara släppte och kroppen började acceptera höga höjder som en del av sin omgivning. Jag minns hans beteende högt uppe i hoppkorgen, för honom var det lika lätt som att handla mjölk och han gjorde grymt coola hopp därefter.

Det som till en början var ett onormalt beteende internaliserades och hela proceduren blev en del av hans normala beteende och därmed släppte ångesten. Höjder var inga problem längre, han hade kommit över det.

Det intressanta är att han är rädd för höjder nu, han hoppar inte längre. Han är inte omgiven av ångest längre. För honom så innebär ett hopp, ett onormal beteende NU, samtidigt som det var en del av hans normala beteende för 10 år sedan.

Att ha ångest för att gå fram till tjejer är inte enbart en sak. Det flera olika sorters ångest eller rädslor under ett och samma tak. Rädsla över att prata med främmande, rädsla över att avbryta någon, rädsla över att ta slut på saker att säga, rädsla att se dum ut eller vad alla andra ska tycka och tänka (social press) samt en av mina favoriter rädsla över att lyckas

Rädsla över att tilltala främmande är den mest vanliga. Under stenålder var detta ett sorts beteende som kunde sluta illa, att klampa in i fel stam var lika med död. Vi lever dock inte kvar i olika stammar längre i dagens samhälle. Men våra instinkter är sedan länge programmerade och inte anpassade till det vi kallar det moderna samhället. Vår kropp förstår helt enkelt inte distinktionen.

Om du dock inte pratar med främmande varje dag så kan du helt enkelt inte förvänta dig att helt plötsligt gå fram till en främmande tjej och inleda en konversation. Din kropp kommer att sätta sig på tvären, den kommer att försvara dig och du kommer att uppleva dödsångest. Om inte du acklimatiserar dig först.

Ett bra tips på vägen är att inse att det kräver träning att ändra eller ta bort ett beteende. Jag skulle säga att snitt så tar det ca 3 veckor att bli av med ångesten genom att prata med främlingar så fort du får möjligheten. På bussen, när du tankar bilen, när du står i kön till posten, på flyget, på jobbet, restauranger, etc. Inled med det första du kommer att tänka på som hör till situationen. Viktigt att förstå är att om du slutar med att vara en social person under en längre tid så kommer ångesten att krypa tillbaka.

Om du har möjlighet att ta en promenad under lunchen passa på att inleda en konversationer med minst tre främlingar. Du behöver inte samtala om livsfilosofiska ämnen utan det räcker gott och väl att du ställer en fråga och berättar om din promenad tex. Du behöver heller inte stå där i evigheter, utan ställ din fråga få några svar och gå sedan vidare. Med tiden så kommer du märka att ju mer du gör desto enklare blir det och desto mer våghalsigare blir du i takt med att ångesten försvinner stegvis. Ju mer du gör detta till ditt normala beteende desto mindre ångest kommer du känna.

Rädsla över att avbryta någon

Vi är redan sedan barnsben uppfostrade att vara artiga. Att ta hänsyn till andras känslor, åsikter och inlägg. Vi är ett känsligt samhälle, vi också ett väldigt mesigt samhälle. Den varma Alphan tar hänsyn till sin omgivning, men och andra sidan så tvekar han inte en sekund att ge människor gåvan av hans verklighet.

Det finns ingen anledning att oroa sig över att avbryta någon. Sätt dig i den andre personen skor för en stund. Om du skulle stå och prata med dina vänner och en vacker kvinna avbryter dig, skulle du bli förbannad? Fuck No. Inte ens om jag precis höll på att lösa världsfreden

Kvinnor är alltid öppna för sin drömprins. Gå rakt in, var cool och strunta fullständigt i deras konversation. Fuck, till och med reta dem ifall deras konversation var tråkig. Efter en stunds pratande testa då att be om ursäkt för att du störde och erbjud dig att gå. Då kommer att hålla fast dig med näbbar och klor.

De flesta tjejer lever tråkiga liv. De vaknar upp i sin tråkiga säng, kör till sitt tråkiga jobb i sin tråkiga bil och hänger med sin tråkiga vänner och pratar om hur tråkigt de har. Du avbryter inget av vikt! Varken ute på nattklubben, på bussen eller i den lokala matbutiken. Det är din verklighet och alla andra får mer än gärna häng med.

Du stör aldrig en tjej genom att stöta på henne, det är snarare din plikt som man att engagera det motsatta könet och initiera kontakt. Svamla inte iväg i tankar som att du är jobbig, om du skulle vara det, kommer hon göra det klart för dig!

Det var allt för idag, jag skriver om de andra rädslorna vid ett annat tillfälle. Ha en skön Fredag!

Kram/G