Håll tyst!

Just det, håll tyst! Vad har jag stoppat i pipan och rökt den här gången då? Förutom att jag lyckats fixa min dator så att vi allihop kan njuta av proper svenska, så har jag faktiskt inte rökt någonting alls. Det finns nämligen ögonblick där du absolut inte bör prata, eller, för att vara tydligare, du bör inte prata om vad som händer. När du precis börjat prata med någon så finns det inga direkt negativa aspekter i att prata om hur roligt det är att träffa henne, eller att det är konstigt att just ni sågs, som hade specialintresse X, Y eller Z gemensamt. Däremot finns det tidpunkter där du totalt kan förstöra för dig själv genom att explicit prata om vad som faktiskt händer. Senast det hände mig, och jag var tvungen att bita mig i tungan för att undvika att prata om vad som hände, var för ungefär 1 månad sedan.

Jag hade varit ute med ett gäng kompisar, och anslutit till en större grupp där vi kände massvis med folk, däribland en tjej som jag tidigare gjort vissa närmanden mot. Hon var riktigt snygg, sådär så att man tvekar några sekunder extra innan man gör något. Vi dansade ett tag under kvällen, fram och tillbaka, tappade bort varandra med mening, utan mening, drog in henne, puttade tillbaka henne, med mera, och efter ett tag sa jag till henne, ”kom, vi går härifrån”. Jag försökte mest för att jag rent logiskt visste, min erfarenhet sa till mig att jag borde göra det, men jag trodde inte mycket på det. När hon sa, ”Ok, vi hämtar jackorna”, så var jag lite chockad. Jag hade INTE trott att jag skulle få plocka hem damen ifråga ikväll. När vi gick därifrån så var jag så oerhört oerhört nära att börja prata: ”Jaha, det här man inte trott igår, du”, ”Detta hade jag inte direkt väntat mig…” ”Så nu ska du och jag ligga alltså…”. Ni förstår vad jag menar. Eller de mildare varianterna som vi nog alla har gjort: ”Fan jag trodde inte du var intresserad”. Det hade förstört hela atmosfären, dödat den uns romantik som fanns, och gjort henne obekväm och dödat alla möjliga planer på att kunna rationalisera det hela som något som ”bara hände”.

Det motsatta har hänt mig också, och det är därför jag vet hur mycket det kan förstöra hela situationen genom att ta upp den. Jag var på väg hem en höstkväll i det gamla fina Göteborg, och tjejen börjar prata om vad hon gillar och inte gillar i sängen, att hon måste byta underkläder, undrar hur många jag har legat med och bara går loss i en total kakafoni av konstigheter. Vi låg, men jag vill inte påstå att hennes prat gjorde mig sugen, och jag ville aldrig träffa henne igen efter det.

Men vad ska man då fylla tystnaden med på vägen hem? På vägen hem i taxin? Jag kan bara tala för mig själv, och jag jobbar med detta, men om vi pratar om ett SNL, dvs ett Same-Night-Lay, så känner man verkligen inte varandra speciellt bra när man beger sig ifrån krogen. Då brukar jag ägna den tiden åt att faktiskt försöka känna människan lite, snacka skit om vardagliga ting som man själv gillar att prata om. Skitsnack helt enkelt. Så nästa gång du lockas att prata om det fantastiska i att du faktiskt kommer få ligga med henne. GÖR INTE DET. Ta mitt råd och håll tyst, så kanske du faktiskt får krypa till sängs med tjejen ifråga ikväll.