Kärleksförklaring till oss män som vågar prata känslor

En vän bad mig skriva en debattartikel om jämställdhet, genus och liknande, i relation till allt det som vi håller på med. Sannerligen finns det skäl att tycka att vi är det sista steget i både kvinnans och mannens sexuella frigörelser. Det finns också skäl att tycka att vi är sexistiska svin från stenåldern. Allt är beroende på ens point of view, och har att göra med att de ord som används för att diskutera detta väldigt lätt kan vändas åt båda hållen, och den som vill gilla oss kommer att gilla oss, och den som vill hata oss kommer att göra det. Är det jämställda tänket att båda parterna ska ha lika mycket att säga till om i sängen, eller är det jämställda tänket att det ska vara kvinnans rättighet att om hon så vill överlämna kontrollen och ge sig hän. Påståendena säger inte emot varandra, men även om vi oftast pratar om det andra så blir vi flameade för att inte nämna det första. That’s fine, även om det gör det svårt att skriva debattkrönikor. Och det är inte vad jag tänkte prata om här.

I två artiklar i SvD läste jag om en ledarskapskurs för män med genusperspektiv. Jävligt intressant artikel, som inte alls handlar om blått/rosa-perspektiv utan om vettiga djupare frågor. Tror jag. Men jag insåg en annan sak – det finns redan en ledarskapskurs för män, som har ett starkt genusperspektiv. Den kallas CR.

För det som vi som varit i svängen ett tag alla kan skriva under på är att vi utvecklat en jäkla förmåga att uttrycka känslor och dela med sig till andra. Detta är en av orsakerna till att vi får så mkt kritik – från båda könen. Killar tycker vi är mesiga och töntiga, medan tjejer tycker många gånger att vi är chauvinistiska. För faktum är denna: när människor i en grupp av tillit och samförstånd börjar diskutera ämnen av känslor och sex så skräder de inte orden. Gud vet att tjejer inte gör det. Och uppenbarligen gör män inte heller det, iallafall när de väl kommer igång och pratar om det, vilket de flesta tyvärr aldrig gör under sin livstid.

Om man tittar in i forumet slås man av en enorm lukt av grabbighet som kommer emot en på samma sätt som det gör om man på morgonen går in i ett rum där det sovit 5 killar. Kvinnor beskrivs i med bara ett ord, ibland även med en siffra, det snackas om förkortningar för komplicerade saker, och ganska vulgära detaljer av människors kärleksliv fläks ut – helt anonymt. Det är klart att det kan lukta illa vid första anblick, men jag är övertygad om en sak: när killar väl börjar prata om känslor är det så här de kommer att uttrycka sig. Sådan är vår natur. Vi som driver sajten gör vårt bästa för att höja nivån, men även vi är ju i grund och botten killar. Och faktum är att ibland tycker killar jävligt chauvinistiska och politiskt inkorrekta saker. Och detta måste vara ok. För så som kvinnors sexuella frigörelse numera har ledare som Nancy Friday som öppet talar om det vulgära som i hemlighet finns innanför kvinnor, så måste det även finnas en kanal som gör detsamma för män, en kanal som inte är grabbtidningarnas simplifierade syn på saker och ting. Jag tror att vår gemenskap är en sån kanal, och det finns säkert flera.

Men precis som ett gäng killar som sover i ett svettigt rum kan visa sig vara väl trevliga och väldoftade killar när de fått en chans att duscha och klä på sig finns det ett otroligt djup i diskussionerna både i forumet, och i de mer informella sammankomster vi brukar ha. De diskussioner jag haft med CR-vänner om livet, kärleken, manlighet, faderskap och fadersrelationer, andlighet, sex (inkl ibland väldigt grafiska beskrivningar av det) är diskussioner jag aldrig haft med andra vänner, och som jag är rädd att många andra inte haft heller. I grund och botten är det två saker som krävs för att män ska prata öppet med varandra om dessa saker: tillit och självförtroende. Tillit som byggs över tid och liknande erfarenheter, och självförtroende att faktiskt göra något som för män känns väldigt svårt – att prata om känslor. Ett självförtroende som man bygger upp om man går igenom den resa vi går igenom, står ut med avvisande och misslyckande och når ända fram till framgång.

Jag tror att skälet till att jag skriver detta är som en uppmaning till de som ännu inte hoppat in i den gemenskapen att göra det – till killarna att svälja stoltheten och våga öppna upp vad ni har inombords, och för tjejerna att överse med den grabbiga tonen och försöka se på ett välmenande sätt på killarna som skriver. För vi är helt vanliga killar, samma snubbar som är era bröder, pojkvänner, arbetskamrater och vänner. Och delta tjejer – det behövs fler kvinnor som kommer med perspektiv, och så länge de är välmenande faktiskt kan göra en insats för att förändra mäns ibland föråldrade synsätt på kvinnor, inte genom hatförklaringar utan som små knuffar i rätt riktning.

Massa kärlek till alla er som vågar prata känslor.

Sergej

Har skrivits flera intressanta kommentarer i bloggosfären om män, manlighet och känslor.

Även dessa artiklar kan intressera dig »