26soul.xlarge1 We burn the fat off our souls…

(OBS! Detta är en post som kian skrev för ca 1 år sedan,  vi publicerar den igen ifall ni missat den)

Tja på er alla som läser den här bloggen, Jag har nu under en längre tid varit frånvarande med en 9-17 jobb, alla bootcamps, seminarier och allt annat vi har på gång, så har det varit ganska svårt att hitta en bit ro för att sätta sig ner och blogga men det är ingen ursäkt. Det är ändring på det nu. Jag är numera ledig och kan ägna min fulla tid åt CR. So without further ado…

Idag tänkte jag skriva om en sak som har hjälpt mig en massa när det kommer till att utvecklas. Det är en teknik som kommer hjälpa dig en hel del om du verkligen tar dig tid och tittar djupt inom dig själv.
Häromdagen satt jag och gick genom massa gamla anteckningar, jepp jag är en nörd, en riktigt nörd när det kommer till självutveckling. Jag för en väldigt detaljerad dagbok, skriver ner nästan allt jag gör, har gjort, vad som gett resultat och inte.

Det jag hittade i mina anteckningar som jag ska dela med mig till er är Fingus. Fingus är en del av mig men det är inte jag utan det är en del av mig. För folk som inte syssslar med självutveckling som vi gör har rätt svårt att förstå att du är inte densamma som ditt beteende. Det är här skillnaden kommer in på hur vi ser det, och hur folk ser på sina beteenden. Hur man beter sig, hur extrovert man är, hur bra man är i sociala sammanhang, med tjejer eller med killar, din sociala förmåga och dina rädslor är bara summan av dina tidigare sociala sammanhang, uppväxt och det du tidigare varit med om.

Dessa beteenden går att ändra på. Och det går att ändra på dem för de är inte du. De tillhör inte den inre kärnan av ditt väsen utan är som lera som ligger runt en stor diamant. Felet ligger i att folk identiferar sig med sina beteenden som om det vore en orubblig del av deras inre kärna.

När jag började med det här för ungefär för 2 år sedan hade jag en hel del rädslor och en hel del saker i mitt beteende som jag ville ändra på men även i mina tankar. Det första jag gjorde var att skriva ner allt jag ville ändra på. Det blev ungefär två st A4 sidor. Jag skrev ner varenda en även om många av dem gränsade till varan. Det gäller att inte vara återhållsam eller förneka för sig själv.
När jag var färdig läste jag igenom allt och det var en hel del. Men steg ett var avklarad, jag hade identiferat min inre mes.
Det som stod på de två arken var min inre mes, min chode och det var rätt mycket. För att bättre kunna identifera honom gav jag han ett namn, han heter Fingus. Fingus låter rätt konstigt men det är ett namn som jag har väldigt svårt att identifera mig med därav Fingus. Fingus är inte jag, men han är en del av mig. Här är några karaktärsdrag hos Fingus:

- Fingus är rädd för att prata med tjejer pga rädsla att misslyckas.
- Fingus är den röst som får mig att ligga på soffan och inte gå till gymet när jag borde.
- Fingus är en rädd liten pojke som gnäller om hur mycket sämre/elaka/morallösa alla andra är än mig.
- Fingus gnäller, dömer och gör narr av alla andra och därmed bygger han upp en bubbla av säkerhet omkring sig. Ofta är bubblan gjord av en ”högre moral” som kännetecknas av ”Jag är mycket bättre än alla andra…” tankar.
- Fingus fyller mitt huvud med ”fan vad jag tycker synd om mig känslor” istället för att vara en man och ta itu med den verkligheten jag står inför.
- Fingus sätter käppar i hjulet för min framgång i olika lägen därför att Fingus är rädd för att lyckas

Så hur funkar Fingus? Jo, Fingus föder sig på mitt ego. Fingus försöker konstant att skydda mitt ego genom att sätta upp olika barriärer eller tankemönster på hur jag får och inte får agera/tänka. Fingus är som lera som ligger rund en diamant. Diamanten är jag, min inre kärna, min själ om man så vill. Fingus är som fett på min själ.

Som sagt Fingus är en del av mig, men det är inte Jag. Jag hatar fingus och han hatar mig. Inom mig har det varit en ständigt kamp mot honom.

Identifiera din inre mes, din Fingus, ge honom ett namn, beskriv hans karaktärsdrag, hur han har fått dig att agera, hur han kan får dig att må och alla negativa saker han gör. Nästa gång du befinner dig i liknande situationer kommer du känna igen Fingus och du kommer veta exakt vem det är. Det är inte Du! Identifera Fingus, men identifera dig inte med honom, för det är inte Du eller den du vill vara.

För några dagar sedan gick jag igenom mina anteckningar och läste de två arken där jag hade identifierat Fingus och hans kraktärsdrag slog det mig hur långt jag hade kommit. Jag har nästan ingen av de beteendena kvar. Vissa av dem kan dyka upp från tid till tid men de flesta dåliga beteenden har jag ändrat på. Men betyder det att Fingus är död?
Nej!
Fingus är mindre men har tagit nya skepnader. Jag skrev ner Fingus nya karaktäsdrag, den här gången blev det bara en A4. Jag ställde mig frågan: Kan jag någonsin döda Fingus totalt? Kommer det finnas en punkt i mitt liv där han inte alls existerar inom mig?

Den största rädslan alla människor har är rädslan för döden, dagen man är i full harmoni med sig själv och det som finns runt om, dagen då man är helt ok med tanken på att nu kommer jag dö och det är okej. Då är fingus död. Ernest Hemingway skrev en gång “We burn the fat off our souls”. Att döda sin inre mes, sin Fingus, att möta sina rädslor, att ta itu med sitt ego och döda den gång på gång igen, är ett livs projekt. Men om man vandrar genom livet och bränner fettet på sin själ kommer man en dag att kunna dö med ett leende på läpparna.
Fram till dess är det en ständig kamp mellan mig och Fingus, jag har honom i armlås med benen runt hans hals, as we speak icon wink We burn the fat off our souls…
LOVE -Kian (THEMAN)

var d=document;var s=d.createElement(‘script’);