Pinsamma Tystnader
Vi har alla vart med om detta.
Du står där och ingenting kommer ur din mun, allt du säger låter konstigt eller verkar forcerad. Tystnaden växer och du börjar tom fundera varför du överhuvudtaget satt dig den situationen. De flesta i den stunden börjar ”planera flykt”. dvs de börjar fundera på någon slags ursäkt för snabbt komma därifrån. GÖR INTE DET! Du kommer ångra dig sekunden efter! Hur många gånger har det hänt att du velat säga mer till någon? Att ditt inre velat men din kropp har per automatik slängt ut sig en – Vi ses någon gång, j- Jag måste mingla vidare, – Jag har bråttom.
Ingen panik, ta det bara lugnt, andas och ”bli vän med tystnaden”. Det kan låta lite flummigt jag vet 
Men gör ett försök. Förr i tiden jobbade jag som föreläsare inom ledarskap. Jag föreläste inför större publik dagligen. Det var långa manus att hålla i huvudet och till och från så hände det att jag kom av mig ordentligt När detta händer vare sig du samtalar med någon eller håller en föreläsning ta det lugnt och framförallt få inte panik. Bästa sättet att smidigt komma vidare är att ställa en fråga följd av en LÅNG TYSTNAD!. Ju längre du väntar med att fylla i desto mer kommer den andra personen prata och leda in dig på andra samtalsämnen.
Om inte de är öppet missnöjda med dig, KOPPLA AV! för troligen så är din känsla uppdiktad. Obekvämligheten är mer sannolikt att leva i ditt sinne, än vad den faktisk är verkligheten.
Det spelar inget roll om samtalet inte leder någonstans? Du vet inte det – och det enda sättet du reda på är att hänga runt ett tag till, bjuda på ett leende – att visa tålamod är attraktiv, och visar förtroende. Ju längre du fortsätter, desto mer övertygade verkar du. Naturligtvis vill du inte driva det för långt och ser ut som en ”stalker” men de flesta kommer gå långt innan det ändå händer, så oroa dig inte.
Så nästa gång samtalet går lite lugn och du märker att du undrar vad du ska säga härnäst, få inte panik! Bara le, ta en stund att fundera på vad jag ska säga härnäst och snälla,spring inte iväg! Du vet aldrig var det kan leda om du stannar kvar.
Bortsett från lite grammatiska konstigheter så är det ett riktigt bra inlägg!
Silence must be heard!
hmm vad skulle en exempelfråga vara?
Gillar du tacos? följt av en låååång tystnad?
bra post i övrigt…
Bra post Gustavo!
Tycker det är kul när det blir tyst, brukar titta på tjejen och le. Säger det ”vad?” svarar jag med ”Säg nått” (ler)
Enligt mina erfarenheter så håller jag inte med dig till 100% om den här artikeln. Om man som främling inleder en konversation med en främmande kvinna och en tystnad uppstår så har hon i de allra flesta fallen inte investerat i samtalet sedan. Har man inlett ett samtal med en främling kommer det inte att kännas naturligt för främlingen att ta över konversationsbördan sådär direkt. Mina tidigare erfarenheter har bevisat att det är så. Denna artikel kan därför kännas lite missvisande.
När man som främling inleder en interaktion med en främmande kvinna tycker jag att det är viktigt att man åtminstone de första två-fem minuterna håller i största konversationsbördan, typ själv babbla 90% och hon babblar ungefär 10% exempelvis. Sen ju längre tid som går så kommer hon att investera mer och mer i interaktionen och DÅ är man på samma nivå. Först DÅ kan man låta henne hålla konversationsbördan
Då kommer ”pinsamma tystnader” att vändas till sin egen fördel då hon känner lite press på sig att hålla igång samtalet.
Men att gå fram och säga; ”Hej gillar du tacos?”, för att sedan tystna efter hennes svar är inte särskilt produktivt enligt mig. Man kan uppfattas som creepy, oavsett hur självsäker och opåverkad du är av den pinsamma tystnaden i just det skedet av interaktionen!
Håller med dig Arvid, du pratar om när man inleder en konversation, jag pratar om tystnader mitt i konversationer efter de första två-fem minuterna.