A Regular Night (Part I)

Hej!

Det är Fredag ikväll och det firar jag med en Fält Rapport som jag hoppas kan inspirera och hjälpa er inför ikväll och imorgon.

Detta är en Fält Rapport utan något awesome skit, inget sex i slutet och bara en kyss. Det är vad en vanlig kväll för mig ser ut. (har ett nyårslöfte som hindrar mig från att knulla runt fritt, så det blir inte så mycket sex med nya tjejer längre).

Syftet till varför jag skriver denna är för att jag märker att det saknas, att alla FRs här verkar bestå av de 10% av gångerna då allt går som på smör och Gud verkar le mot en. Eller så består de av de 10% av gångerna då allt går trögt och man känner att Karma inte riktigt tycker om en längre. Det finns ingen FR som beskriver hur en vanlig, helt okej (och kompetent) kväll ser ut som kan ge nybörjarna (och kanske även de andra) realistiska och hälsosamma bilder av hur det går till.

Denna FR utspelar sig från förra Fredagen den 19e Mars. Jag delar upp den i 3 delar, med vardera, specifika lärdomar för varje del. Annars riskerar det att bli för långt och många av lärdomarna bli flummiga.

Part 1: Alex bestämmer sig för att gå ut

Jag satt på Spårvagnen mot stan, på väg mot ett internetcafé som heter Game-z. Klockan slog 22.00 och min kompis jobbade på Cafét som hade Night-Gib den kvällen och han bad mig komma och hälsa på honom.

Jag skulle upp tidigt och jobba dagen efter, men jag känner mig själv: åker jag in till stan en Fredagskväll så kommer suget vinna över min rationella vilja. Därför klädde jag ändå upp mig i slitna jeans och en snygg t-shirt i svart färg utan tryck. Låter som en tråkig t-shirt, men ni får helt enkelt ta mitt ord för att den är snygg.

Och jodå, jag hade helt rätt om mig själv. Redan när vagnen hade åkt över bron som binder samman Hisingen med Innerstan känner jag suget ta över. Game-z ligger på Magasingatan, bara tio meter från Bliss, tänker jag för mig själv. Jag kan gå förbi och hälsa på folket där, innan jag går in på cafét.

Nej, då – suget hade tagit över helt, kände jag. Det var fortfarande tidigt, så jag tänkte att jag skulle hänga med min polare på Game-z i en timma och sen möta upp några polare för att gå ut.

Jag kände inte för att ringa mina vanliga vänner, både för att de är för festgalna för att man ska göra det till en lugn kväll och för att det ändå var spontant och jag inte visste hur tidigt jag skulle få för mig att vilja åka hem. Istället valde jag att ringa några vänner som är festfixare av den sköna, lugna – rutinerade – versionen.
- ”Tja dude! What’s up?” frågar han (vi kan kalla honom för Dus) mig.
- ”Sitter i vagnen till stan, ska till Magasingatan för att träffa en polare en kort stund. Blev fett sugen på att gå ut, är du på?” Svarar jag.
- ”Hmm, jag är med Rob nu. Vi satt precis och funderade på det. Vi tar bilen isåfall, så det blir inget drickande”
- ”Great, jag jobbar imorgon så samma här”
- ”Fan va bra. Vart hade du tänkt då?”
- ”Jag tänkte att vi kunde barhoppa, först Bliss, sen kan vi dra till Lounge så får vi se sen, finns det nått särskilt bra ikväll?” Varje helg finns det alltid ett ställe som har något speciellt inplanerat som gör just det stället kvällens place, därav min fråga.
- ”Ja, Park Lane har en fet DJ ikväll. Du vet Joh som jag har onsdagsklubben med?”
- ”Yes?”
- ”Det är han som bokat in DJn på Park ikväll, så vi måste lätt avsluta kvällen där” sade han med övertygad entusiasm och sålde på mig idén direkt. ”Förresten, kan du fixa inträde på Bliss?” undrade han sen.
- ”Inga problem, antingen står Isa i dörren, annars drar jag in och pratar med barchefen. Lounge är inga problem heller”
- ”Gött. Nej, Lounge är lugnt. Men du, vi kommer in till stan om en timma då. Kommer du vara i närheten?” Frågar han mig.
- ”Yes, jag är på Magasingatan tills ni kommer” svarar jag.
- ”Great, vi ses snart då” avslutade han och lade sen på.

Och därmed blev jag ännu en gång offer för det vi i CR skämtsamt kallar för ”The Curse of the Player”, dvs. när man bara inte kan låta bli suget att vilja gå ut.

När studenter frågar mig vad som verkligen är det viktigaste för att bli bra på detta så brukar jag svara just ”The Curse of The Player”, med förklaringen att raggning är jobbigt, pinsamt, sårande och massa annat – tills man lär sig tycka att det är kul, tills man lär sig tolka allt som roligt och tills man börjar strunta i sitt lilla ego. Då kan man inte längre sluta, då kan man inte längre ha ”approach anxiety” i samma sträcka. Då kan man inte låta bli att ”träna” och det är precis vad som gör dig bra: träning.

En annan sak jag tog up var hur vi delar på att fixa in inträdet. Jag kunde fixa in oss till Bliss och han kunde fixa in oss till Park Lane. Vi båda känner vakterna bra på Lounge så där är det inte heller några problem alls.

Detta tar jag upp i rapporten för att jag tycker att det är viktigt. Jag skrev i en artikel för några månader sen att när man är etablerad i en stad så ska man jobba för att förenkla alltihopa, skaffa sig ett system. ”Skära ner på det jobbiga” och en sådan sak kan vara att vänta i köer, betala inträde och så vidare. Det finns massa annat än bara ekonomiska saker man kan skära ner på och jag hoppas att resten av denna FR kan visa på andra exempel av det.

Även dessa artiklar kan intressera dig »