Varför är hjälten aldrig gay?
Hej Alla,
Då var man igång igen efter påskfirandet. Idag ska jag gör lite reklam för en tv-serie som jag ”slukat” under påskhelgen nämligen nya CBS serien ”Spartacus”. Serien är full av actionladdade scener ala Gladiator och 300 stilen så för för er som gillade de rullarna så kommer ni älska denna. Men utöver allt blod och gore det så innehåller serien ytterligare en speciell krydda som gör att den sticker ut.
Nämligen att den är fri från ”social programmering”. Okej helt fri är den inte men det märks att de tänkt till, vilket gör serien enorm intressant. Som ni säker vet från tidigare inlägg så är socialprogrammering samhällets trender att få dig att tänka och döma kollektivt.
Har du överhuvudtaget tänkt på att de flesta Hollywoodrullarna är fulla med social programmering att du redan vet hur det kommer gå 10 min in i filmen, typ hjälten alltid vinner, hjälten får alltid tjejen, den sexiga hjälten är aldrig gay, den onda kan inte göra goda gärningar eller tvärtom listan kan göras lång.
I alla fall kolla på serien och fundera på dess svängningar hur den avviker från mönstret, språket de använder, sexscenerna 
samt vad det är som får dig att gilla den! eller ännu bättre vad är det som får dig att hata den (för det säger mycket om dig själv) och återkom gärna med din kommentar.
Ha en bra tisdag.
Kram/ Gustavo
Verkar lite för läskigt för mig!
Alltså, imho är ju serien smockfull med budskap om hur man ska vara och vad man ska göra. Sen är det ju för det mesta social programmering som programmerar alfabeteende snarare än chodebeteende, vilket är sällsynt, och bra. Men en kille som tittar på Spartacus utan att vara säker i sig själv tror jag löper risken av att försöka bete sig som Crixus gör mot Spartacus mot alla andra (kall alfa, för de som inte sett serien) för att vara cool, och det tycker jag också är en sorts social programmering.
Sen får vi väl se vad som händer i slutet av säsongen med. Kanske blir ett disneyslut ändå!
Det blir det säkert, jag har fortfarande inte hitta en serien som inte går tillbaka till mönstret mot slutet. Det som skiljer Crixus mothur normalt kalla alfas gestaltas är hans förmåga att att känna och visa kärlek och ha teamet i tanke (han tom räddar spartacus i ett avsnitt) samtidigt som han är självisk, kall och elak och det är rätt coolt. Går det att verkligen att vara både värdegivande och värdetagande samtidigt? Har du någon gång ändrat ditt sätt att vara från situation till situation?
Gillar verkligen avsaknaden av ”polär ondska” som ofta framträder i många produtioner. Varje man/kvinna har motiv, känslor och tankar bakom sina handlingar, något som verkligen får en att ifrågasätta vad ondska är.
När det sedan kommer till hela grejen med inoljade kroppar och sexscener är jag inte den som tackar nej till inspiration. Draperier och tända ljus över allt blir nästa överaskning till kvinnan.
Puss påre Gustavo!
Klart man är annorlunda i situation till situation, och det är bara en av de saker som gör Spartacus till en verkligt bra serie, att alla karaktärer är motiverade av rimliga personliga begär och inte bara av pur ondska (fast Ilythia har inte så många försonande drag än så länge). Tolkade mest ditt första inlägg mer som att serien befriar sinnet av någon anledning, vilket jag inte tror att den gör för någon riktigt. Sen håller jag med om att den absolut inte promotar kollektivt tänkande i linje med dagens samhälle nu. Och att det är en grymt bra serie.
Hjälten är aldrig … en minoritet som vi bara låtsas acceptera och tycka om. Varför…när vi kan välja så undviker vi allt som äcklar, irriterar, skaver, luktar illa, stör eller berör oss negativt. Det kallas fri vilja och demokrati.