En subtil-kommunikation!
Att ”subkommunicera” är att berätta något utan att faktiskt säga det ordagrant, rakt ut. Att subkommunicera görs ju självklart inte bara med ord utan mest med kroppsspråk. En sån enkel grej som att gå rak i ryggen, bra hållning och titta folk i ögonen när du pratar med dom är ju bara några exempel på att utstråla självförtroende, ett subtilt sätt att säga ”Jag har självförtroende”.
Man kan gå in hur djupt som helst på ett sånt här ämne men jag skulle vilja hålla det kort och den typen av subkommunikation som jag vill skriva några ord om är den verbala-kommunikationen.
Den största anledningen till att göra detta är att du inte uppfattas som skrytig utan istället uppfattas som en mer genuin, ärligt och intressant person som inte behöver imponera.
My favorite quote of all time: ”Tomma tunnor skramlar mer än fulla”. Dvs den som har varit med om mycket försöker aldrig hävda sig för någon, man behöver inte. Medan dom som inte har så mycket i sitt bagage ofta försöker framstå som mer än vad dom är.
Men hur gör man då när man träffar en person för första gången som man tycker verkar trevlig eller rent av attraherad av?
Jag menar man vill ju byta erfarenheter och storys på ett snyggt sätt, och få den andra på så kort tid bli nyfiken på dig! Du vill ju kunna berätta om våningen på Östermalm och i Beverly hills, jorden runt resorna, ditt stående efternamn på playboy mansions gästlista eller din 30 cm långa lem!
Hur gör man detta utan att verka som en skrytmåns, en tölp en jävla ”Show off”!?
Jo, dels så ska du ha ett kroppsspråk som indikerar att man är självsäker och trygg i sig själv.
Men vi hoppar över den biten och koncentrerar oss på den verbala kommunikationen.
Exempel: ”Jag var i USA 1 år och livnärde mig på poker i Las Vegas, där jag hade en hel våning för mig själv på hotellet Caesars Palace”.
Skulle en främmande person säga det där till mig inom dom första minuterna/timmen skulle mina varningsklockor börja ringa och jag skulle nog inte ens ge personen en chans även om det skulle varit sant.
Skulle personen däremot säga (med glimten i ögat) ”Om du drar till Las Vegas nån gång, måste du gå in på Ceaesars Palace och dra ”Baksmällan” repliken, is this the real ceasars palace? dom lär vara så jävla trötta på den men det är så jävla kul”
Där har vi ett snyggt subtilt sätt att säga att man var i Las Vegas. Detta leder ju till nyfikenhet och om det nu är en person som har lite skinn på näsan och kanske också rest så kanske han/hon besvarar med en rolig anekdot om när han/hon var i Los Angeles eller Finland eller Jönköping.
Eller så undrar personen om vad du gjorde i Vegas och du berättar att du gamblade och där ifrån får ni upp en mer lättsam och oskyldig konversation.
Ta små steg i början när du vill dela med dig av erfarenheter till en främmande ny person! Du vill ju inte skrämma bort personen med att verka vilja framstå som en ”Big shot” oavsett om du är det eller inte. Men va inte blyg med att dela med dig av dig själv och vem du faktiskt är!
Desto bättre socialt kallibrerad du blir, desto grymmare kommer du behärska din subtila kommunikation!
/
John








Intressant artikel John skriver om subtilitet.
Min erfarenhet av poker är mest från internett.
Fördelen med i nett är att jag kan vara ”hemma” och i rätt modus när jag spelar.
Min egna psykiska status / dagsform är avgörande vid intensivt spel och stora insatser.
När dagsformen är optimal och kalla händer uteblir vid borden , får jag en hygglig skörd från borden.
Åka till vegas blir lätt mest förväntansfullt och mindre givande , är min erfarenhet.
Men ok , vegas är en rolig upplevelse i sig men man bör begränsa sig till själva upplevelsen och vara var på sin dagsform.