Du börjar prata med en främmande person som väckt ditt intresse. Personen svarar något i stil med ”jag är på väg tillmitt tåg” eller ”jag ska träffa mina vänner nu”. Du tackar för dig och ni skiljs åt utan att du ens fått veta vad personen som verkade så intressant heter???

Jag ska berätta om en ganska pinsam men rätt kul sak som hände mig för ett tag sedan. Det var på alla hjärtans dag i år då jag hade jobbat ett sent pass och var på väg hem runt 21-tiden. När jag befinner mig i ”stressgången” vid T-centralen på väg mot tunnelbanan märker jag att det står två söta tjejer och sjunger på bland annat ”Can You Feel The Love Tonight”. Jag ler och tittar på medan jag sakta går förbi. Jag får ögonkontakt med en av tjejerna som kommer smått av sig i sången. När jag gått förbi tjejerna går jag in i pressbyrån vid T-centralen och på grund av en väldigt lång kö är jag där i ca 15 minuter.

När jag kommer ut från pressbyrån går jag mot uppgången till Vasagatan och på väg dit ser jag att tjejerna som sjöng innan är på väg emot mig. De är förmodligen klara för dagen och på väg hem de också. Precis när vi ska korsa varandrafrågar jag om det var de som sjöng innan, de stannar till ochsvarar ja, varpå jag ger de en komplimang och säger att det var väldigt fint och att det värmde den annars kalla atmosfären. De tackar och sedan, helt från ingenstans, säger den ena tjejen som är brunett att hennes blonda kompis tycker att jag är vacker. Sen säger brunetten att det tycker hon självockså. Jag blir överraskad och hinner bara säga tack, sedan ger jag dem en varsin kram som tack för komplimangen och för att jag helt ärligt inte kommer på vad jag ska säga.

day game large12927931894d0e7565ac8ae 300x266 Låt inte autopiloten få bestämma!

Efter vi kramats fortsätter brunetten med att säga att blondinen, som håller i en ros, skulle vilja ge mig rosen. Jag är tyst i en sekund, tappar fokus och min syn zoomar in på rosen och på dess taggar. Det enda jag hinner tänka är att jag egentligen inte gillar rosor, särskilt inte taggiga såna och tanken på att jag ska behöva bära rosen hela vägen hem känns besvärlig. Medan jag tänker dessa hjärndöda tankar formar min mun följande ord: ”Alltså jag ska faktiskt inte hem nu direkt, men tack endå!”. Medan jag yttrar dessa ord kan jag inte riktigt förstå vad det är jag säger, ”Vad fan håller du på med?!”,tänker jag. Tjejerna som reagerar lite häpet svarar något i stil med ”Jaha, det var väl tråkigt!”. Jag försöker reparera det jag sagt men det går inte, stämningen är förstörd, magin är som bortblåst. Efter några minuter säger vi hej då och jag fortsätter min väg utan en ros.

När jag är på väg hem kan jag inte låta bli att analysera vad som precis hade hänt. Jag kan inte förstå vad det var som tog kontroll över mig. Hur kunde jag säga något så klumpigt? Jag tyckte ju faktiskt att tjejerna såg bra ut och var genuint intresserad av den ena tjejen med rosen. Men ändå klantade jag till det och dissade henne helt oavsiktligt.

Det enda svaret jag kommer fram till är att jag i mitt vardagliga sinnestillstånd på väg hem från jobbet, precis som de flesta människor, kan befinna mig i en ”autopilot-mode”, det vill säga ett invant mönster som jag inte tänker på. När det plötsligt händer något oförutsägbart som bryter mot detta mönster rubbas den verklighet som utgör vardagen ochresultatet kan vara lite vad som helst. Trots att jag brukarprata med främmande tjejer som jag tycker verkar intressantaär jag ändå mer eller mindre förberedd på vad som ska hända.

Och vad är det som jag vill säga med detta? Jo, att det som brukar hända när man t.ex. raggar på en främmande tjej är att hon kan reagera och klämma ur sig exakt liknande saker som jag själv gjorde. Det jag upplevde är precis vad tjejen som jag kan gå fram till och säga något i stil med ”Hej, gud vad findu är, kunde inte låta bli att komma fram och hälsa” upplever. Svaret är nästan alltid ”Tack” men sen kan personen säga lite vad som helst, allt från ”jag är på väg till mitt tåg” till ”jag ska träffa mina vänner nu”, oavsett om personen är intresserad av att fortsätta prata med dig eller inte!

Alltberor på hur man själv styr samtalet. Man kan antingen tacka för sig, säga hej då och aldrig mer se personen eller så kan man bara fortsätta prata. Om tjejerna som raggade upp mig i T-centralen hade ignorerat mitt random-chode-svar på deras komplimanger och bara fortsatt prata med mig hade dem med störst sannolikhet fått napp den kvällen icon smile Låt inte autopiloten få bestämma!

Självklart ska man respektera om en person inte vill prata eller behöver gå iväg. Men oftast är det bara en hjärndöd kommentar som ”autopiloten” klämmer ur sig för att man själv har överlämnat det ansvaret till den. Om det nu finns ettömsesidigt intresse mellan dig och personen du börjat prata med kommer förr eller senare visa sig, så det är bara attfortsätta prata och ta vara på magin!

Är du osäker på vad du ska prata om och hur du ska ta vara på magin? Anmäl dig till en CR-dagkurs och lär dig hur du flörtar och attraherar kvinnor på dagtid! Nästa kurstillfälle är den 21 april. Mer info hittar du HÄR

/M.K.