Det är svårt! Det känns jobbigt! Jag vågar inte! Så kan det ofta låta när någon står inför en utmaning. Och ja, det kan vara både svårt, jobbigt och läskigt att lära sig nya saker, det är helt sant. Men är det ett skäl att låta bli?

När du tycker att något är jobbigt eller läskigt, vad är det egentligen du jämför med? Hur noga överväger du alternativen innan du ger upp och börja gnälla? Det är lätt att tro att alternativet till att gå fram och öppna ett set helt enkelt är att låta bli, och det är på ett sätt sant. Men vad är det mer som kommer på köpet med det alternativet? Vilka konsekvenser får det att du låter rädslan vinna? När du går hem den kvällen och inser att du lät rädslan bestämma, hur känns det då?

När du vaknar ensam nästa morgon i en tom lägenhet? Var innebär det på längre sikt om du fortsätter med det här beteendet? Hur kommer det kännas om du fortfarande om ett år vaknar ensam varje morgon och vet att ditt liv fortfarande är styrt av rädsla och inte av dig? Om fem år? Om tio år? Och hur förhåller sig den känslan till rädslan du känner inför att öppna set? Vad är egentligen mest skrämmande? Att gå fram och säga hej eller att låta bli?
scooby doo running fear in face 244x300 Du vs rädslan – vem bestämmer?
När människor beklagar sig över att något är svårt eller jobbigt brukar jag ibland provocera lite genom att lyfta upp det resultat de uppenbarligen inte vill ha som något som faktiskt går att välja.

- Det är så jobbigt att gå och träna.
- Tycker du att övervikt och diabetes låter roligare så låt bli att träna då, det är ditt liv och du gör precis som du vill.

- Jag vågar inte hångla upp henne.
- Låt bli och gå hem ensam då, det är ditt liv och du gör precis som du vill.

- Det är så jobbigt att löneförhandla, jag vet inte hur jag ska göra.
- Strunta i det då och lev fattigt resten av livet då, det är ditt liv och du gör precis som du vill.

För så är det, det är ditt liv och helt upp till dig att göra med det vad du vill. Om du verkligen inte vågar gå fram till de där tjejerna och säga hej är det helt okej att välja att låta bli, men stå då för det och inse att det är ett val du gör. Vill du ha ett annat resultat måste du välja annorlunda. Se långsiktigt på vad du väljer mellan, gör ett aktivt val och ta konsekvenserna av det.

Och kanske viktigast av allt, inse att du med övning alltid, alltid kan bli bättre på precis vad som helst. Det man inte kan får man lära sig. Eller leva utan. Det är ditt liv och du gör precis som du vill.

För att besvara min fråga i inledningen, att något är svårt eller läskigt är inte ett skäl att låta bli, det är snarare först då som det faktiskt är värt att anstränga sig. Det är precis som på gymet; det är motståndet som gör att musklerna växer. När du gett allt på gymmet gissar jag att du går därifrån alldeles stolt och tänker ”Yes! Idag tog jag ut mig helt, det var så sjukt tungt att musklerna nästan gick av, jag kommer bli så rackarns stark!!”.

Tänk exakt likadant när du går ut från krogen eller någon annan utmanande social situation: ”Yes! Idag gav jag allt, det var så läskigt att jag nästan svimmade, jag kommer bli så himla bra på detta!” istället för det förmodligen lite vanligare ”Åh, shit vad jobbigt, jag är verkligen kass på det här”. Utan motstånd blir det inga muskler. Utan att öppna set blir det inget hångel. Simple as that.

Öva därför på att se motståndet som något positivt, själva orsaken till att du garanterat kommer få nya resultat och se utmaningarna som vikter på gymmet. Du går förmodligen inte på de allra tyngsta vikterna om du aldrig har styrketränat förut, inte ens om du tränar tillsammans med din mest vältränade kompis. Gör likadant i sociala sammanhang; hitta den utmaning som är optimal för dig just nu, oavsett vad någon annan gör.

Linnea

}