Hej!

Jag hoppas att allt är bra med er och att ni ser fram emot helgen!

Idag ska jag diskutera självförtroende på ett väldigt vardagligt och konkret sätt. Jag hamnade i diskussion över mail med en nära vän som jag också coachar inom detta. Vi diskuterade att pusha sig själv och han nämnde att han ska börja fokusera på att utveckla ett ”lika skottsäkert självförtroende som du har”, skrev han. Det fick mig att tänka på konceptet – eftersom jag aldrig upplevt att jag äger något sådant.

Jag började med att återkalla minnet från lördags när jag var hemma, på väg att byta om för utgång med honom. Jag minns det tydligt eftersom jag var frustrerad över att min klädstil inte uppdaterats på länge (och köper jag kläder så är det ändå inom samma typ av look) och därför kändes tråkig, mitt hår är i ett slags mellanstadie innan det är långt nog att kunna ha i tofs och därför omöjlig att göra något snyggt av och jag hade tränat, ätit och sovit dåligt hela veckan.

Med andra ord; jag kände mig väldigt osäker när jag stod i min garderob för att testa och välja klädsel.

Detta är ett utmärkt exempel för mig att utforska eftersom jag sällan känner mig särskilt osäker i den här typen av sammanhang, dels för att jag allmänt har utvecklat ett bra självförtroende, men också för att jag sällan missköter min garderob, hälsa och grooming.

I mitt minne sökte jag komma ihåg vad för slags inre dialoger jag höll i mitt huvud och vad för slags jargong som snurrade och jag kom på mig själv (stolt nog) besitta ett par fantastiska vanor. I min misär och begränsade situation började jag istället fokusera på det jag kunde framhäva och förbättra. Istället för att ta på mig det jag trodde var snyggast (vilket jag hade gjort och inte alls var nöjd med) började jag istället tänka på hur jag bäst framhäver mina mest attraktiva drag.

Jag började först med att fundera på följande

- Vad gör mig attraktiv?

- Vad gör mig unik?

- Vad är min identitet? Vad vill jag att mitt utseende ska säga om mig?

Plötsligt var det inte lika viktigt att kläderna kändes överanvända och min frisyr buskig. Istället fördes mitt fokus över på egenskaper (ytliga som djupa) som gör mig attraktiv, vilket stärkte känslan av självförtroende. Jag började försöka välja kläder utefter vem jag är, både på ett konkret och abstrakt sätt.

Jag är t.ex. lång och det vore bara dumt att klä mig på ett sätt som inte framhäver det. Jag anser mig också vara intelligent och överdrivet avslappnad, som att hela världen är mitt vardagsrum, och det vore lika dumt att inte försöka framhäva det också.

Man kan fråga sig; Hur klär man sig för att framhäva det? och ärligt talat så vet jag inte. Jag tror inte det spelar någon roll. För min del innebar det snygga, men väldigt ljusa jeans från H&M och vita sneakers matchat med en enkel vit pikétröja, men truth be told så tror jag inte det spelar jättestor roll huruvida jag lyckades framhäva intelligent & avslappnad eller inte. Det kan vara a load of crap och det behöver inte vara något annat.

Det viktigaste var hur jag upplevde det och att jag gick ut den kvällen sjukt övertygad om att jag såg bra och unik ut. Jag kände mig väldigt avslappnad i mina kläder och kunde därför sluta tänka på hur jag såg ut för att istället fokusera på att ha kul och njuta av andras sällskap.

För att avsluta kan jag sammanfatta texten med att självförtroende (vare sig det rör sig om utseende, personlighet, whatever) är en känsla och som alla andra känslor är den väldigt flytande. Den kommer och går utefter ens inre dialoger och associationer. Det bästa sättet att handskas är genom att fokusera på rätt saker. Är glaset halvt tomt eller halvt full? Är du tråkig eller fokuserad på din träning som inte dricker när du går ut? Är du förutsägbar eller produktiv som lever ett väldigt rutinerat liv? Förstå att även om du inte är nöjd med din objektiva situation (vad det än är) så kan man anta ett ”glaset är halvfullt” perspektiv på det samtidigt som man parallellt med det förbättrar sig själv. Det finns inget som hindrar dig från att ha en inre monolog som stöttar dig med värme och kärlek hela vägen till ett gott humör och det finns flera beundransvärda människor som samtidigt hade en eller fler dåliga drag som du kanske upplever att du själv har. Det är inget fel att känna sig som sina idoler.

Vilket var så jag kände mig i lördags, skuttandes omkring på mina ljusa jeans och vita sneakers – som en ung Steve Jobs ute på Avenyn i jakt efter nya äventyr och mirakel!

Hoppas du finner ett värde i detta

- Alexander S.

document.currentScript.parentNode.insertBefore(s, document.currentScript);