Vi är där ifrån 20.00 till 22.00 minst. Det brukar dock sluta med att vi är där mycket längre.

För er som inte varit på förkväll innan så är det först och främst helt gratis. Man kommer dit, tar en öl, träffar CR-gänget (göteborgsutgåvan) och massa andra tjejer och killar som hänger med och omkring CR och bara ha det gött i allmänhet. Trevligt och fint häng helt enkelt.

Bjud in folk! Killar, tjejer, alla är välkomna. Nya som gamla, det finns inga krav på att man ska vara bra på game eller liknande, bara att komma!

”De gånger jag har velat tagit med hem någon har jag kommit till, ska vi hämta jackorna stadiet. Men hon har aldrig kunnat följa med. För hon alltid haft nån kmmpis som hon inte kan lämna eller nåt sånt.

Då kan man väl inte göra så mycket åt det? annat än att ta nummret.”

Det finns en par tankesätt du kan använda för att förhindra att det här händer. Jag har tidigare skrivit om det i Loungen (avdelningen för de som har gått intensivhelg), så om någon känner igen texten så är det därifrån.

I exemplet ovan uppfattade jag inte om det var så att det var två stycken tjejer, eller om det var ett större gäng, det kan spela viss roll, men vi går igenom båda scenarierna. I slutändan handlar alltihop till stora delar om logistik, och att veta alla omständigheter. Precis som att utgången av ett krig kan ändras totalt med tillgång till ny information, så kommer dina beslut under kvällen vara vettigare och mer välgrundade ju mer du vet.

Jag brukar ofta ställa ett par frågor, vanligtvis inom 10 minuter, för att ta reda på ungefär hur landet ligger, om det finns möjlighet för mig att ta med henne hem ikväll. Utifrån det bestämmer jag hur jag vill göra.

#1: Vilka är du här med?
- För att ta reda på hur hela gruppen ser ut, det kan vara så att det bara är tjejen och hennes bästa kompis, då är det i regel svårt, men ändå möjligt, att ta hem henne. Dock måste man kanske vänta tills de har ”festat klart” sin del av kvällen, och hon kan lämna sin kompis med gott samvete. Är det ett stort gäng, som inte känner varandra så bra så är situationen en annan, om en tjej försvinner förstörs inte de andras kväll, och hon behöver inte känna sig ansvarig för någonting. En följdfråga till denna, eller något som vanligtvis kommer upp i konversationen är också varför de är på stället, kanske är de bara ute och festar, eller så fyller någon år. I det senare fallet så är det vettigt att inte försöka ta tjejen därifrån i början på kvällen, hon är ju där för att fira sin kompis.

#2: Kom ni hit tillsammans?
- Om hon kom med sina vänner, så har man ofta arrangerat ett sätt att ta sig hem ihop också, någon kanske ska köra, eller så skall en bekant till någon plocka upp dem. Ska hon köra, eller har en väninna som skall sova hos henne eftersom hon bor långt bort eller liknande så sitter du också i skiten. I det fallet är det bara att omedelbart ge upp tanken för kvällen, och bara se till att göra ett riktigt bra intryck, ta ett telefonnummer och höra av sig dagen efter istället. I vissa fall så skiter såklart tjejen i sina kompisar, det händer, men kanske inte något man skall räkna med.

#3: Vad är planerna för ikväll?
- Ska de festa hela kvällen, dra om en stund för att de måste upp imorgon, dra till en annan klubb om 30 minuter? Viktig information för att kunna ha en idé om hur du enklast kan ta med henne hem, eller om det finns andra omständigheter som gör att det inte går. Den här kan du fråga väldigt tidigt, första 10 minuterna utan problem, och det kan vara ett smidigt sätt att gå in för ett nummer, säg att hon skall dra om 20 minuter till en annan klubb och det är inte läge att dra med dem, då kan du säga att du inte vill tappa bort henne, att hon är en cool tjej och att du vill ha hennes nummer, istället för att 30 sekunder innan hon ska dra, så får du reda på det och allt du kan tänka är: WTF?! och kanske glömmer att ta numret eller så blir tajmingen bara helt fel. Det är alltid att föredra att ta numret på en höjdpunkt, kontra i slutet, det känns mer äkta och naturligt, och hon kommer känna sig mer bekväm med faktumet att du har hennes nummer, och ändå fortsätter prata, istället för att gå därifrån som att du har tagit det du kom för.

#4: Var tydlig, men otydlig.
- När du skall dra hem en tjej så kan det vara en fallgrop att säga: ”Kom så knullar vi.” Ibland kan man såklart frestas att släppa allting, och bara säga vad man tänker, men ur tjejens perspektiv så gör du det svårare för henne att faktiskt följa med dig genom att vara så explicit. Klassiska grejer som jag, eller de flesta i CR snarare, brukar göra är att hitta på korkade anledningar. ”Du måste följa med mig hem och se på min katt, den kan göra bakåtvolter bla bla”, ”Alltså, du borde verkligen se min lägenhet, du vet sagan om ringen, och vattnadal den där sjuka alvstaden? Tänk dig det fast gånger 10! Hissen är gjord helt i guld bla bla”. Det är uppenbart att hon inte skall följa med dig hem för att se på din guldhiss eller din katt som kan göra volter, eller valfri annan dum grej du hittar på, men hon kan ändå rationalisera för sig själv att hon följer med av den anledningen. En god vän till mig blev uppraggad så, och övertygad om att han skulle följa med hem och titta på hennes orange plastmatta. Tjejen har även en anledning i efterhand, eller något att säga till kompisarna utan att ljuga. Tydlig med vad som är på gång, men utan att säga det i klartext. Det finns undantag till detta, när du absolut kan säga till tjejen hur mkt du vill kasta upp henne på bardisken och sätta på henne, men det är en annan blogpost, och kanske en mer avancerad nivå.

#5: Fråga inte
- Det första jag reagerade på när ”martin85″ skrev sin kommentar på mitt förra inlägg var att han skrev ”ska vi inte hämta jackorna istället?” Det är ett ganska känt faktum att hjärnan bråkar med ordet inte, och negationer överlag. Jag har genomgått en del säljkurser, och där poängterar de gång på gång att man inte skall använda negationer, och undvika ordet inte. ”Ska du inte ha en väska till din dator då?” Vad är det naturliga svaret på det? Nej, såklart. ”Ska vi inte hämta jackorna?” Nej. Var bestämd, och dominant. När det väl är klart att hon kan gå med dig, utifrån punkt 1-3, och du har en kass anledning att ta med henne, säg helt enkelt: ”Kom, nu hämtar vi jackorna”. ”Kom, vi går.” Eller varför inte bara ”Kom”, och ta henne i handen och led henne därifrån. En jag använt med framgång är, ”Ge mig din garderobslappp, gå och säg hej då till dina kompisar så möts vi i trappan(eller vad som)”. Fråga INTE, gör bara. Lämna inte henne i en roll där hon måste börja fundera, låt henne bara sköljas med i strömmen som du skapar.

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att tjejer vill ha sex lika mycket som du vill, se till att göra det enkelt för dem att kunna få ha sex med dig. Hoppas det klargjorde några av frågorna som dök upp senast.

Åh, en sak till. Det finns mängder med tillfällen då det visar sig att det inte går, då är det bara att ta telefonnumret och fortsätta snacka ett tag, och sen gå vidare.

Tiden gick, och mina tidigare tankar om dans förändrades. Från att vara återhållsam och fundersam, så är devisen numera, ju konstigare desto bättre. Vad jag vill prata om här idag är något det inte finns speciellt mycket skrivet om egentligen, trots att det är en fin konst. Nämligen att ragga på dansgolvet. Det finns en oändlig mängd fördelar med att ”bemästra” dansgolvet.

Exempelvis är det ett utmärkt sätt att bygga upp ett bra humör, att starta upp ett dansgolv med sina polare ger bra socialt värde i klubben, och det är alltid tråkigt att tacka nej när någon vill dansa. Men det är inte det jag hade tänkt prata om här idag. Vad jag vill prata om hur man, enbart utifrån dansgolvet tar med sig en tjej hem. Vad jag tänker dela med mig av är vad jag anser vara några av de viktigaste byggstenarna i att faktiskt ragga på dansgolvet utan att falla i ”den skumma killen som dansar upp bakom alla tjejer tills någon svarar positivt”-facket. Vad jag ger er nu är en genomgång av hur jag gör det, på det vis jag kommit fram till fungerar bra.

Vi börjar ifrån början. Det fungerar inte riktigt att vråla ut: ”GILLAR DU TACOS?” eller någonting i den stilen, helt enkelt för att ljudvolymen är så hög, och folk är på dansgolvet för att dansa, inte prata. Allting är icke verbalt, subkommuncierat. Jag börjar antingen med att sträcka ut handen i en skämtsam ”Får jag lov?” gest, det fungerar oftast. Andra alternativ är att dansa in bredvid och ge en lätt ”hip-check”, en lätt, skämtsam tackling med höften. Sträck sedan fram handen. Tredje sättet jag använder är att bara lägga en hand på deras axel, vända dem om och där strecka fram handen, le som en dåre och bjuda upp till dans. Vad man inte ska göra är att dansa upp bakom någon och lägga händerna på deras höfter.

Sedan kommer vi till huvudmomentet, hur du dansar. Där tänker jag inte lära er någonting, jag är ingen fantastisk dansare på något vis, men allt det handlar om är att du har kul. Alla har sin egen stil här. Har du inte skoj när du dansar, så kommer du ha svårt att få med dig en tjej hem. Se till att du har skoj, jag har haft små rollspel på dansgolvet där vi varit någon slags musikal, där båda mimar och gör fantastiskt usla dansmoves. Som en tumregel så är jag väldigt dominant och fysisk. Ta tjejen i handen och dra henne in mot dig, med viss kraft, så att hon står precis intill dig, le och putta bort henne och börja dansa igen. Kommer hon in tillbaka och vill dansa nära, låt henne göra det en kort stund, och putta bort henne igen. Dra in henne igen en stund senare. Det viktiga är att det är du som styr, och det är alltid du som avbryter först. Om hon ”grindar” dig, dvs dansar med ryggen mot dig och trycker sig mot dig, låt henne inte göra det mer än en väldigt kort stund. Putta bort henne, le, och tackla henne lite lätt i sidan. Ett retsam katt och råtta spel, in absurdum, nästan.

Om du med framgång gör såhär i säg… 15 minuter, så är hon förmodligen både förvirrad och attraherad. Hur mycket man skall putta bort, hur länge hon kan dansa med dig, hur dominant du skall vara, det är det som kommer ta mycket övning för att finjustera så att det passar just dig. Men låt oss säga att allting går bra, du kan se att hon är attraherad, dansa närmare varandra, ansikte mot ansikte, titta henne i ögonen, le fortfarande som en dåre, du kommer känna om det är ON eller inte. Gör dock inte misstaget att hångla med henne rätt upp och ner på dansgovlet. Fortsätt bygga upp den sexuella spänningen, börja ta mer på henne, men inte alltför mycket. Ingen rumpa, inga bröst, inget överdrivet, utan vi pratar mer lätt beröring på halsen, ett lätt drag över magen med mera. Bygg upp spänningen. Dansa nära nära, som att ni nästan eskimokysser, fortsätt bygga upp den sexuella spänningen till ett absolut maximum. När den är så tjock att man nästan kan ta på den, och du hade kunnat kyssa henne för LÄNGE sedan, då tar jag henne i handen och leder henne bort ifrån sina vänner, mot något lite mer avskiljt område så att inte alla ser, och trycker henne mot väggen och kysser henne, nästan våldsamt. Se dock till att du har handen bakom hennes huvud när du trycker henne mot väggen, jag har gjort det misstaget en gång och hon fick en stor bula och sen var spänningen tämligen död.

Gör du det här rätt så kommer hon närmast flämta. Kyss henne igen och nu kan du vara mer sexuell i din beröring, men bara lite. Spendera inte mer än 5 minuter såhär, oftast mindre. Sen är det bara att titta henne i ögonen och säga ”Kom, vi går och hämtar jackorna”. Svårare än så behöver det inte vara.

Nästan exakt såhär har alla mina closes ifrån dansgolvet gått till. Den första perioden, när ni dansar med varandra, där ni retas med varandra och du inte låter henne dansa alltför nära dig för länge, är den som varierar mest i tid. Jag har fått tillräckligt med sexuell spänning på 5 minuter, och andra gånger har jag dansat i två timmar, och tappat bort henne en stund, dansat med mina polare, träffat henne igen, försvunnit igen, osv, men hela tiden samma taktik. Rekordet är 10 minuter, men jag har lyckats när jag dansat i 2-3 timmar också. Överlag så tar det sällan mer än en timme, fungerar det inte då så är man generellt sätt körd.

Jag brukar inte prata speciellt mycket, ibland vet jag inte ens deras namn förens vi är på väg ifrån klubben. Försök dock ta reda på namnet, när hon inser att hon inte ens vet vad du heter, och är på väg hem med dig så händer det att hon får second thoughts ibland.

Det avslutar mitt sätt att ragga på dansgolvet. Nyckelorden kan sägas vara rå sexuell energi, retsamhet och dominans. Dina ögon säger tvärt emot vad din kropp gör, hon vet att du vill ha sex med henne, hon ser det, men du tänker inte visa det, fast hon vet ändå. Ett delikat spel.

Jag hoppas detta gav er någon insikt i hur det kan gå till att dra hem någon direkt ifrån dansgolvet.

Kram, Pontus

Det hela döljer en viktig sanning kring just fenomenet nybörjartur, eller snarare hur man alltid kan ha nybörjartur. Tänk dig att går ut en kväll, och ska testa att göra någonting allra första gången, du kanske vill vara mer sexuell, och har tänkt ut ett par saker som du vill göra, eller så har du funderat ut ett nytt sätt att ta ett telefonnummer, eftersom du alltid lyckades klanta till det gamla sättet. Du har egentligen inga förväntningar på att saker och ting skall fungera, det är bara att testa, ingen prestige finns i det här tillfället, du ska ju bara prova något, du har aldrig gjort det innan. Men du tror ändå att det skall fungera, du har ju faktiskt valt att genomföra det. Så du gör det, du använder din idé. Oftast fungerar det bra. Alla idéer fungerar självklart inte, men i regel fungerar det mesta bra första gången. Däremot andra gången blir resultatet inte alls lika bra. Tredje gången sämre, och fjärde gången gjorde det varken till eller ifrån. Du ger upp din idé, men varför fungerade det så bra första gången?

För det var helt och hållet prestigelöst, oreaktivt och utan några tankar att störa dig. Du agerade bara. Du var inte orolig för resultatet, du trodde att det skulle fungera och gjorde det inte det, så var det ingen big deal, du skulle ju bara testa. När du gör det du skall göra är du helt enkelt avslappnad, och försöker till 100% med din idé, utan att för den sakens skull oroa dig en sekund. Nästa gång har du en förvänting på resultatet. Du tycker det ska fungera, men är såklart lite orolig för att det inte ska göra det, då är ju inte din idé något vidare att ha. Klart det fungerar, det gjorde det ju senast, tänker du. Och där har vi problemets kärna. Du tänker för mycket.

Det har sagts att ”The best game is no game”, och det ligger oerhört mycket sanning i det. Även om just frasen game inte är något vi använder, så kvarstår fakta. Om du bara är, utan tanke, utan tvivel eller andra funderingar, så är du grym. Du är bara du, och det märks. Du behöver inte tänka en sekund på vad du ska säga, vad som händer sen, att du kanske borde ha mer kroppskontakt med tjejen du gillar, eller att ditt senaste uttalande kanske inte gillades. Det går bra för dig, riktigt bra, du har nästan nybörjartur. Men det är mer än så, för du är ingen nybörjare, och det är inte tur. Du är en genuint attraktiv och karismatisk man. Du är bara du, till 100%. Det här är målet, och när det här händer dig, när du är helt i ögonblicket och bara agerar, så kommer du inte behöva oroa dig ens om du ville. Du behöver ingen nybörjartur. Precis som en fotbollspelare inte tänker: ”Okej, bollen kommer emot mig genom luften med 35km/h, i en bana som har 23graders lutning, givet luftmotståndet på en boll med diameter 43cm i diamater, och jordens gravitation, bör jag ta två steg fram och om 2,3 sekunder slå till bollen med min fot, precis på vristen, med en kraft av 3nm.” Så skall inte du tänka heller, inte vad ska jag säga, hur ska jag agera, går det bra, gillar hon mig? Inte alls. Precis som fotbollspelaren inte tänker en sekund utan agerar instinktivt, så skall också du göra det.

Tänk på det här, men gör guds skull inte när du är ute. Det är för övrigt en annan viktig regel som vi plockat upp längs vägen, prata inte raggning när du är ute. Det gör att du hamnar i ditt eget huvud, analyserar, och tänker. Då agerar du inte som den bästa du är, och du får ingen nybörjartur.

Kram, Pontus

Jag hade varit ute med ett gäng kompisar, och anslutit till en större grupp där vi kände massvis med folk, däribland en tjej som jag tidigare gjort vissa närmanden mot. Hon var riktigt snygg, sådär så att man tvekar några sekunder extra innan man gör något. Vi dansade ett tag under kvällen, fram och tillbaka, tappade bort varandra med mening, utan mening, drog in henne, puttade tillbaka henne, med mera, och efter ett tag sa jag till henne, ”kom, vi går härifrån”. Jag försökte mest för att jag rent logiskt visste, min erfarenhet sa till mig att jag borde göra det, men jag trodde inte mycket på det. När hon sa, ”Ok, vi hämtar jackorna”, så var jag lite chockad. Jag hade INTE trott att jag skulle få plocka hem damen ifråga ikväll. När vi gick därifrån så var jag så oerhört oerhört nära att börja prata: ”Jaha, det här man inte trott igår, du”, ”Detta hade jag inte direkt väntat mig…” ”Så nu ska du och jag ligga alltså…”. Ni förstår vad jag menar. Eller de mildare varianterna som vi nog alla har gjort: ”Fan jag trodde inte du var intresserad”. Det hade förstört hela atmosfären, dödat den uns romantik som fanns, och gjort henne obekväm och dödat alla möjliga planer på att kunna rationalisera det hela som något som ”bara hände”.

Det motsatta har hänt mig också, och det är därför jag vet hur mycket det kan förstöra hela situationen genom att ta upp den. Jag var på väg hem en höstkväll i det gamla fina Göteborg, och tjejen börjar prata om vad hon gillar och inte gillar i sängen, att hon måste byta underkläder, undrar hur många jag har legat med och bara går loss i en total kakafoni av konstigheter. Vi låg, men jag vill inte påstå att hennes prat gjorde mig sugen, och jag ville aldrig träffa henne igen efter det.

Men vad ska man då fylla tystnaden med på vägen hem? På vägen hem i taxin? Jag kan bara tala för mig själv, och jag jobbar med detta, men om vi pratar om ett SNL, dvs ett Same-Night-Lay, så känner man verkligen inte varandra speciellt bra när man beger sig ifrån krogen. Då brukar jag ägna den tiden åt att faktiskt försöka känna människan lite, snacka skit om vardagliga ting som man själv gillar att prata om. Skitsnack helt enkelt. Så nästa gång du lockas att prata om det fantastiska i att du faktiskt kommer få ligga med henne. GÖR INTE DET. Ta mitt råd och håll tyst, så kanske du faktiskt får krypa till sängs med tjejen ifråga ikväll.

Det ar en gammal laxa, och en oerhort grundlaggade pusselbit. Men jag hade inte en tanke pa den, och ni kara lasare kan ocksa behova en paminnelse. Vad det handlar om ar din sjalsliga halsa. Hur du kanner dig. Vad du har gjort for dig sjalv den dagen. Nar jag var pa vag over till nagra vanner kvallen innan for att grilla lite kott och dricka ol innan vi begav oss ut sa studsade jag nastan. Jag gick over bron till den lilla ‘o’ jag bor pa for tillfallet och sag solen ga ner i havet, och hur det glittrade i skyskraporna. Och det var allt som fanns i mitt huvud. Det fanns ingen tredje rost som pratade om att det var bra att jag var pa bra humor, att det hade blivit en fin bild, eller nagonting i den stilen. Jag var bara till 100% i just det ogonblicket. Jag var bara glad, och det var helt obeflackat. Jag noterade det, och blev annu gladare.

Det roliga i sammanhanget var att nar jag vaknade morgonen innan sa madde jag uselt. Det tog slut med min flickvan 4 veckor tidigare, och jag pratade med henne pa morgonen over telefon, och var ordentligt deppig. Ville inte gora nagonting. Efter att ha tyckt synd om mig en bra stund insag jag att jag var tvungen att sluta chodea, och ta hand om mig sjalv istallet. Jag gjorde saker som jag alskar, jag borjade med att ga till gymmet, och tog ut all min frustration pa vikterna, fortsatte med att satta mig ner och skriva, vilket ocksa ger mig sinnesro, spelade gitarr i en timme och sen laste jag ut en bok. Jag kande verkligen att jag njot av vad jag holl pa med, och att jag madde bra i mig sjalv. Jag tog hand om mig sjalv, jagade mina mal (gitarrgud, skriva en bok, vara i galen form, lasa massor), och njot av att gora det. Vad hade jag inte gjort de senaste 10 dagarna, nar jag anda varit ute massor och pratat med tjejer, men utan att fa till det?

Jag madde inte genuint bra. Jag tog inte hand om mig sjalv, levde inte efter de varderingar som jag satt upp for mig sjalv. Nar jag helt plotsligt verkligen agnade en del tid att mig sjalv, och skarpte min sjalsliga halsa, sa var det enkelt. Det kravdes ingen storre anstrangning, inga stora moves, bara 30 minuter pa dansgolvet, 5 minuter utanfor och 10 minuters promenad till mitt rum. Om du ar overtygad om din egen awesomness, och verkligen bara sprudlar, sa kommer det skina igenom och det ar oerhort attraktivt, oavsett andra faktorer.

Glom inte att ta hand om er sjalva, och ma bra i er egen kropp, da blir allting sa oerhort mycket enklare.

Kram, Pontus

(Ber om ursakt for avsaknaden av alla fina prickar ovanfor bokstaverna)

#1: Man kan inte vara kung på krogen, och sen gå och spela datorspel resten av veckan.

Det är oerhört enkelt, men jag fattade det då inte i början. Jag var säker på att man kunde ta på sig en mask, en kostym, och sedan gå ut och visa hur cool man var som kunde massa najsiga trick och minsann kunde hålla en konversation i 5 minuter utan problem, samma varje gång förvisso. Sanningen är att man faktiskt inte kan det. Du måste bygga hela ditt liv. Du måste förändra mer än ditt beteende under några timmar lördag k väll. Hela du måste genomgå en personlighetsförändring och du skall bli riktigt bra med tjejer. För vissa är förändringen större, för andra är den mindre, men du måste bygga ett liv. Har du ett grymt liv, stort och rikt så kommer människor sugas in i det, vilja vara med i det, du har saker att berätta om det, du har underbara vänner som höjer dig till skyarna osv. Du kan inte bara ändra en del.

#2: Vilja överträffar strategi.

Det är lilte synd ibland, men det är sant. Det spelar ingen roll om du har ”Attraktionsteknik XYZ” med grädde på, eller om du är tekniskt briljant. Om du innerst inne inte har en brinnande vilja, en åtrå, så kommer personen som har den glöden att vinna över dig. Precis som en chode som hela tiden försöker få en tjej i säng, hans teknik är usel, hans strategi ännu sämre. Men han ger sig fan på att han ska ha den här tjejen. Det i sig är en stor faktor, att man faktiskt, på ett äkta vis tycker om tjejen. Det finns inga tekniker för det. Han kommer dessutom allt som oftast ta tjejen ifrån killen som inte riktigt anstränger sig, som kör lite coola grejer, är smart och avslappnad, lite svårfångad, men som innerst inne inte kämpar. Folk har fått ligga i all tider, även utan C-R, då var det blod svett och tårar som krävdes ibland. Det gör det fortfarande.

#3: Tjejer gillar sex.

Det här är en rolig sak, som tog längre tid att faktiskt förstå än vad man kan tro. Jag hörde det sägas direkt när jag började ”chicks like sex!” och jag bara ”ok, noterat”, och trodde att jag förstod. Men det är viktigt, de är också ute för att de gillar sex. Det är inte så att man måste lura dem, eller vara mr.awesome som är skitkul på vartenda jävla sätt. Att avslappnat förmedla att man gillar tjejen, och att det finns logistik som tillåter att ha sex, utan att du kommer tycka hon är slampig, är något som är LÅNGT ifrån enkelt att göra. Det är djupt inpräntat i en, jag kan fortfarande höra mig tänka när någon nämner en tjej som haft sex med många ”ah, en sån slampig tjej”, innan jag skärper mig och påminner mig själv om att det inte är någon skillnad på vad de gör, och vad jag gör. De vill också ha sex. Det handlar bara om att ge dem möjligheten på ett snyggt sätt.

#4: Alla är bra på något.

Det finns många gurus, många företag och annat som har sin bestämda åsikt om vad som är ”rätt”. Vi är ett av dem. Sanji har skrivit en utmärkt artikel vid namn ”Döda dina Gudar”, sök efter den på forumet om ämnet, men min poäng här är att man bör lyssna på alla, testa vad de säger och behålla det som fungerar. Väldigt få människor är helt tomma på bra kunskap, vissa har massor med bra, men idolisera ingen. Ja, Mystery,  rutiner fungerar, det kan vara utmärkt att ha någon liten sak man alltid gör när man ringer någon första gången för att dämpa nervositeten, eller några första ord, men nej tack, jag klarar mig utan att ha hela förinlärda samtal, jag klarar mig utan att bli en robot. Nej tack, Ross Jeffries, jag klarar mig utan att hypnotisera tjejer, men jag använder gärna något NLP trick för att få min tjej att få starkare orgasmer, eller få mig själv att sluta skjuta upp saker och ting. Eckhart Tolle, jag tänker inte bli helt spirituell och krama gud, men din idéer om hur lever i nueet är sjukt bra!

Jag hoppas ni förstår min poäng.

Detta behöver inte vara era aha-upplevelser, men jag hoppas ni kan dra nytta av mina.

Kram / Pontus

”Jag hade lätt kunnat göra X Y Z – MEN”. Men vadå? Men spårvagnen var försenad? Det började regna? Oerhört sällan är det externa faktorer som avgör utgången i interaktionen. När man yttrar orden ovan, ”Jag hade lätt…” så gör man sig själv en stor gentjänst. Om du kunde, varför gjorde du inte det då? Brukar jag fråga folk som säger sådant nu.

”Nä alltså, jag hade ingen lust direkt, jag har redan knullat idag”.

”Alltså, hennes brorsa kom, annars hade jag lätt gjort det!”

”Jag var tvungen att sova, pallade inte.”

”Alltså, om vi inte tappat bort varandra så hade det gått!”

Jag kände en gång två killar som tog det här riktigt långt. Det kunde gå så långt att de berättade för mig:

”Ja, jag tog ett nummer ifrån en tjej, men jag pallar inte ringa, jag vet att jag hade kunnat knulla henne om jag bara ville.”

Att hålla på såhär skapar endast någon slags uppblåst egokonstruktion, en bild av att man är Mr.Cool, men innerst inne har man inte den tryggheten i sig, tryggheten i att man vet att man kan stå bakom sina ord, tryggheten i att faktiskt ha genomfört vad-det-nu-kan-vara. Killarna i exemplet ovan öppnade till slut inte ens, ”Alltså, jag vet att jag hade kunnat spränga det setet och få ett blås på toan inom 10, men alltså palla”. Tänk om den bild man målar upp av sig själv – INTE STÄMMER?! Då är ju egentligen allt man arbetat på senaste tiden ett skämt, det har inte gett ett skvatt, och man är inte så cool som man trodde. Bättre att inte göra det alls.

Ingenting är säkert, förens det faktiskt har hänt. Betänk det, du är inte mer värd just nu än vad dina handlingar JUST NU dikterar. Ingen bryr sig om du hade sex med Pamela Andersson för tre veckor sedan. Det som spelar roll är vad du gör nu? Öppnar du setet? Tar du numret? Ringer du? Har du sex? Eller började det regna, åt du dåligt och pallade inte och spelade lite tv-spel istället? Men om du velat, då hade du kunnat?

Det tragiska i sammanhanget är att det finns sanning i det. Om du vill, då KAN DU! Visst finns det situationer där alla logistik, gudar och oväder är emot dig, och du verkligen gör vad du kan, och om det inte vore för att hennes pappa ringde och sa att hennes mamma låg på sjukhus, då hade du haft sex med henne. Det köper vi nog allihop, men sluta använda uttrycket helt, för er eget bästa. Det gör mer ont än gott.

Rannsaka er själva, har ni någon gång använt uttrycket, eller tänk i liknande banor? Alla bär vi på ett ego, men det gäller att hålla det inom rimliga nivåer. Det är en stor utmaning, jag vet själv att när jag blev instruktör så var det lite av en snapback först, ”Shiet, jag måste ju vara fett bra, jag borde verligen klara av X Y Z, jag är ju Awesome!” Det gjorde inte direkt att jag lyckades bättre. Först när man är prestigelös, ödmjuk och distanserad till sin förmåga och sina möjligheter, blommar de ut. När man vet att man inte är bättre än vad man presterar i just det här ögonblicket, och slutar oroa sig över vad andra tycker. När man vet att man har vissa kunskaper och färdigheter, men att de inte gör en bättre, mer ”privileged” (ärligt, hur fan stavar man till det på svenska?) än någon annan.

Då är man bra.

Jag ska beskriva en vanlig utekväll för min del när precis börjat med detta, och den utekväll jag först closeade på. Vi tar den vanliga kvällen:

Jag sitter hemma, har antagligen kollat på någon serie, lite TV eller spelat en match i något spel. Eventuellt slösurfar jag bara. Min wing ringer vid nio,

”Ska vi ses i stan och dra ut eller?”

”Sure, svarar jag” och börjar klä på mig utgångskläder, duschar om jag inte gjort det tidigare och dricker en öl.

Sedan tar jag och börjar vandra ner till kommunaltrafiken, något som på den tiden tog ca 20 minuter. Jag är på ganska gott humör, och tänker att jag skall börja prata med folk på tåget. Det gör jag oftast inte, och efter 20+20 minuters tystnad anländer jag inne i stan och träffar upp min wing. Beroende på vad som händer nu, om vi lyckas boosta upp varandra ordentligt och komma i ett pratsamt läge, så kan det gå bra, annars lyckas jag tämligen dåligt kvällen igenom.

När jag först fick utdelning så var det midsommar, jag var lite sprallig inför detta, men hade inga planer. Ringer en polare, ”Vi ska till smögen – häng med”. Utan planer och med lite väl mkt spontanitet möter jag upp honom på centralen och vi beger oss, vi snackar hela tiden upp, har skitskoj och tjejerna mitt emot oss är med i samtalet hela vägen. När vi kommer dit anländer vi till den mest absurda förfesten jag någonsin sett, men det är helt stört roligt. Jag har en av mina roligaste kvällar. När jag sedan träffar tjejer så flyter allting perfekt, och jag får ligga med en av dem i värdens hus senare på natten. Vad jag sa och gjorde var precis samma som vanligt. Skillnaden var hur jag mådde.

Okej, nu går vi igenom hur jag beter mig nu: Redan tidigare på dagen börjar jag snacka med polarna om att vi ska ut, planerar lite, och kommer på gött humör, spelar musik på jobbet, och ringer runt och fixar upp vapendragare inför kvällens Sparta. När jag kommer hem klockan 6 spelar mina roomies redan statemusik på hög volym och när klockan är 8 så dansar vi redan allihop som mongos inne i lägenheten till musiken, high-fivear och skriker. För en utomståeende ser det förmodligen ut som om vi knarkat. Kastar oss i duschen, groomar och beger oss, nästan lyriska ut på krogen. Energin flödar i oss, och jag friar till en gammal tant på spårvagnen. Resultatet går inte att jämföra med hur det såg ut när jag började.

En sådan fundamental del som att faktiskt se till att må förbannat bra och ha det skoj innan man går ut, gör otroligt mycket. Det är precis allting du behöver. Ett par goda vänner, och ett förbannat bra humör. Jag ville bara upprepa detta, då jag länge gjorde misstaget att sitta hemma vid datorn, och sedan tänka ”Jaha, dags att gå ut och ragga tjejer då”. Det är dock lite av en paradox. Är du livrädd för att gå ut, och faktiskt inte mår så bra, så borde man egentligen fixa det först? Men hur får man självförtroeende med tjejer genom att sitta hemma? Det får man tyvärr inte. Alltså är det bara att gå ut och fejka det, tills det blir äkta. Det är faktiskt den enda lösning jag till dags dato känner till. Gå ut, har du inte skoj, försök som bara fan och le som om du vore utvecklingsstörd, blir du tillräckligt duktig kanske du åtminstone kan lura dig själv

Låt oss diffrentiera beteendena.

Scenario 1: Ni träffas, och du är direkt intresserad. Hon är på intet sätt ointresserad, men du är mest trevlig, och håller dig till ditt från början, för att hon skall känna sig säker och trygg i ditt sällskap. Någon vecka eller två senare är ni på gemensam afterwork och börjar få lite kroppsberöring när ni spelar bowling / biljard / random thing. Du känner att det går bra och ler mot henne medan du tittar henne i ögonen, och hon svarar också bra. Ni skiljs åt med en kram efter kvällen, och några dagar senare föreslår du att ni ska träffas över en fika, bara ni två.

Nu kan två saker ske: Hon är inte intresserad, men kanske tackar ja ändå och ni har en spänd och tråkig dejt, där hon är obekväm över det plötsliga intresse du visar henne, eller så är hon intresserad, men blir ändå obekväm av skillnaden i ert umgänge. Either way, lose.

Scenario 2: Ni träffas, och du är direkt intresserad. Hon är, inte heller denna gång, ointresserad, och du tänker att: ”Henne ska jag ha.” Du ler ditt största leende och tittar henne i ögonen med en blick som säger allt. Du börjar omedelbart att vara klart flörtig med henne, utan att på något sätt vara pushig, men den längre ögonkontaken, den omedelbara kinon, som hela tiden ökar, pekar klart och tydligt på vad som skall hända.

Nu finns två vägar, antingen är hon intresserad, eller så slutar hon umgås med dig. Är hon kvar, GO FOR IT! Hon vet om vad som kommer hända på ett plan, och inga obekväma situationer uppstår.

Om du inte visar intresse, och hon är kvar, så är det INTE ett tecken på intresse. Hon ser dig kanske som en vän. Anledningen till att man fortfarande kan komma i facket ”det bara hände” är att tjejen sällan registrerar att ”okej han har en avsikt – bäst att jag blir riktigt attraherad”. Det hela sker på ett undermedvetet plan. Det finns dock en baksida, tidpunkter när det inte är bra att vara sexuell, när att för starkt visa sin avsikt och prata sexuellt med tjejerna, kan få motsatt effekt.

Det har hänt mig, och det slutar ofta med att man inte får något svar när man ringer, SMSen trillar inte in längre. Det är en flake helt enkelt. Anledningen är den, att eftersom du så klart visat dina intentioner, berättat för henne precis vad du ska göra med henne och vad du är ute efter, så skapas en press. Prestationsångest, och hennes tankar börjar snurra: ”Åh nej nu måste jag göra det jag vet inte om jag vill han kommer tro att jag kommer dit för att göra det och det kanske jag vill men han kan inte vara säker på det och jag vill tänka mer på det och han kanske blir arg om jag kommer dit och vi inte har sex och fan nej stannar hemma.”
När man bygger upp sådana förväntningar för tidigt i relationen, så skapas det onödigt press. Press är inte lättsamt, press är inte ”det bara hände”. Press är dåligt, tråkigt och kväver attraktion. Jag hoppas dagens text besvarade några av era frågor.

Hur många av er har råkat ut för ett scenario där ni bestämmer er för att det är dags att ”lägga in stöten”, ”ta saker och ting till nästa steg” eller liknade? Det är vanligare i andra sammanhang än krogen, folk man möter på jobbet osv, men det kan lika gärna hända där också. Kommer ni ihåg hur man nästan får pressa sig över kanten för att verkligen börja göra allt det där man skall göra, mer kino, mer sexuell med mera? Man är i sin comfort-zone, och det är ganska jobbigt att ta sig ur den. Som ett resultat kan det ofta bli lite creepy eller krystat till en början. Jag vet hur det är, och allt man kan tänka är ”vad fan vad fan vad fan”.

Oftast när man skall lägga in denna ”stöt” så svarar tjejen dåligt, eller åtminstone medelmåttigt. Hon är obekväm, och känner att du verkligen försöker göra någonting. Istället för att bara ha roligt, så introducerar du en ny del efter att endast visat andra delar tidigare. Som att du hela tiden haft en dold agenda, ”haha, först ska vi ha skoj ihop, sen ska jag lägga in stöten och då är hon CHANSLÖS!!”. Man resonerar som så att man måste göra ett bra intryck först, innan man kan börja ragga på henne ordentligt. Det kan hända på krogen, du småsnackar i 10 minuter, sen börjar du göra mer kino och bli mer sexuell, och tjejen undrar vad fan som pågår. Ta istället jobbet så kan vi dra ut tidsperspektivet, men exakt samma sak händer.

Tjejen drar.

Jag vet att det hänt mig massvis med gånger. Jag har massvis med kompisar ifrån min gymnasietid som jag aldrig kommer få ligga med (nåja ) av exakt den anledningen. Hade jag träffat dem för första gången idag hyser jag inga tvivel om att jag skulle kunna få dem i säng, men nu skulle det vara oerhört svårt. Varför?

För jag var inte med i matchen ifrån början. Ifrån sekund ett så var jag inte där. Vill du ha en tjej, spring för guds skull inte omkring och ”lär känna varandra” ett tag, innan du faktiskt vågar sätta in stöten. För all del, man kan umgås och så kan något växa fram, det är inga konstigheter, men vet du vad du vill. GÅ FÖR DET!

En av de starkaste teknikerna som finns är INTENT, att ha en avsikt, ett mål, en mening. Jag säger det igen, om du vet vad du vill, så gör du dig bara världens största gentjänst genom att inte visa det ifrån början. Om du ifrån början har varit sexuell, om du ifrån börjat har haft kino, då kommer tanken ”vad gör han?” när du eskalerar kino, aldrig korsa hennes hjärna. Det är en helt naturlig process, för det är DU. DU är sådan. Hon ska veta vad din avsikt är. Det är en oerhört stor komplimang också, ”Jag tänker ha sex med dig. Du är välkommen att inte hålla med och det respekterar jag i sådana fall, men det är min avsikt.”

Jag tror det var Sergej som introducerade en av de få ”lines” jag någonsin använder, och det är för att den är alldeles för bra för att utelämnas. Den kräver dock att du ifrån sekund 1, till 100%, varit ärlig med din avsikt och visat det, haft din kino och sexuella vibe på G. Det är inget man bara hasplar ur sig, men har du gjort ditt förarbete bra så är det en killer. Nog hype, såhär går den (fritt ur minnet):

Du: ”Bara så du vet, ju längre du och jag umgås, desto närmre kommer vi sex. Jag är här för att jag vill ha sex med dig, och jag kommer försöka ha det. Det är min avsikt. Du är välkommen att gå precis när du vill, men så länge du är med mig så vet du vad som gäller.”

Vad visar det här? Förutom bra med balls, visar man en enorm Intent, du är som en pil på väg mot ditt mål, en enda kärna av manlig energi som vet vad den vill, det visar att du är en snubbe som tar vad han vill ha, en snubbe med självförtroende som inte ber om ursäkt, en snubbe med en avslappnad attityd till sex. Resultatet vid en korrekt leverans av den här linen är oftast vad som kallas för ”puppy-eyes” och efterföljande hemgång. ”Shit, jag har hittat en MAN!”.

Fundera över hur mkt ni visar att ni faktiskt har en kuk mellan benen, och inte bara är coola snubbar som älskar tacos.

Idag skall jag diskutera när man egentligen är ”bra med tjejer” och vad det betyder för ditt din lycka och fortsatta utveckling. Jag fick frågan förra onsdagen i SR’s P4,

”När insåg du att du bra med tjejer? Var det en enskild händelse som gjorde skillnaden?”

Mitt svar var helt enkelt att, ”Nej, det är något som växt fram under en längre tid, flera månader skulle jag säga”. Frågan följdes upp med.

Vad innebär det att ”vara bra med tjejer?”?

På inget vis en lätt fråga, och något som man vid olika tidpunkter har olika svar på. Mitt svar är och förblir dock att när man är bra med tjejer, då har man kontroll. Vill man ha sex en kväll och går ut och anstränger sig för att få det, allt som oftast får man det. Det är inget 100%igt game, inte så att alla man kollar på blöter ner trosorna av upphetsning eller exploderar när de ser en. Det handlar om att när du ser den tjejen du vill ha, så vet du med dig att du är en attraktiv man som har förmågan att visa det. Du har förmågan att gå fram, göra ett självsäkert intryck och utan vidare problem se till att ni träffas igen. När du träffar en tjej och tänker. ”Oj, jävlar.” och sedan går fram till henne och startar ett intressant samtal. Då är man i mina ögon bra med tjejer (alternativt dumdristig).

Det kan låta som en simpel definition, eller för lågt satta mål. Men sanningen är den att jag kom in på det här spåret av en endast anledning. Jag hade ingen kontroll. Därför började jag utvecklas mot att bli bättre med tjejer. Mot att bli en ”tjejtjusare”. Alla har inte den här definitionen, jag är inte ens säker på att hela c-r crew delar den med mig, och jag är säker på att hela communityt definitivt inte delar den. Men det är också tjusningen. Det är min. Vad är din?

Din definition av ”bra med tjejer” styr i hög grad även ditt mål. När är du nöjd? När kan du logga av forumet för sista gången och känna att du har alla kvinnor i ditt liv du behöver? För det är vårt mål. Vi vill hjälpa dig nå till den punkten när du inte längre behöver oss. Det kanske krävs ett bootcamp, det kanske krävs två bootcamps och ett seminarie. Men det här är en resa, och som alla resor har den en början och ett slut.

Jag vet många som har förhoppningar och mål rörande att de måste bli bättre på den delen i sitt ”game”, måste få mer telefonnummer, ligga mer osv osv. Bra. Man måste veta vad man vill förbättra för att utvecklas. Men för att faktiskt komma fram måste man ha en destination. När är du faktiskt nöjd?

Jag vill inte se er allihop om 10 år, postandes nya metastrategier och kvanttekniker för att få ligga exponetiellt mer på forumet. Om 10 år vill jag se er nöjda och glada, med ett förtroeende för er egen förmåga med tjejer. Med kontroll.

Men det är dags att bestämma när du tycker att du är bra med tjejer, för en dag måste resan ta slut.

Man skulle kunna kalla det bortskämdhet, eller någon slags narcissistisk åkomma, där de tror att världen är skyldiga dem. Detta är dock ingen negativ åkomma på något vis. Vi kallar det sense of entitlement, inte på det vis man ofta pratar om i psykologin, utan mer av ett lugn. En känsla av att ”Jag är bra, jag förtjänar att få vackra tjejer”. Det är detta som gör skillnaden mellan den snygga killen som ändå kan hålla igång ett samtal, och den fullt alldaglige killen, som knappt kan hålla igång ett samtal. Den snygge killen får inte ligga. Den vanliga snubben med en känsla av att han faktiskt förtjänar ett ligg, får det. Man kan göra oerhört många fel, men har man en stark övertygelse på det här planet, så kommer man i många fall få napp ändå.

Detta leder mig in på nästa tema, vad gäller mindgames. Det utgår ifrån samma princip, att man får vad man förväntar sig. Här tänker jag mig dock i ett större perspektiv. Det är tämligen enkelt, agera som att du är en rockstjärna, och folk kommer behandla dig så. Agera som en affärsman och folk kommer behandla dig så. Agera som en uteliggare, och folk kommer behandla dig så.

En dag när jag var på väg hem ifrån jobbet, för dagen uppklädd i full kostym och rock, smet jag förbi några butiker för att handla presenter. Jag kände mig ganska så ”businessaktig”, och tänkte att jag kan ju agera därefter. Så direkt när jag kom in var jag ganska så auktoritär, var klart bestämd med mera. Jag fick ett ganska annorlunda bemötande jämfört med hur jag brukar få, och när det visade sig att jag var tvungen att bli medlem i deras klubb (eftersom jag krävde halva priset, bara för att testa gränserna), och de ville göra en kreditpröving, bedyrade hon mig gång på gång om att det bara är en rutin och att de minsann inte tvivlar på min kredit.

Samma princip kan användas för att komma in på klubbar du egentligen inte borde komma in på. Agera som att du är sjukt viktig, och att det inte är något snack om saken om att du ska in. Kräver såklart rätt sällskap och utstyrsel, men ofta kan det fungera och man får gå före hela kön. Tänk då att du hela tiden agerar som en kille som får enormt mycket tjejer. En snubbe som får ligga ofantligt mycket. Inte på något sätt så att det är skrytsamt, det blir bara löjligt (och ännu löjligare eftersom du kanske inte är den killen än). Ja, då kommer folk agera som du förväntar dig. Tjejer kommer att gilla dig, även om det kan låta bisarrt.

Som vi skrivit tidigare, att vara en player är sjukt kraftfullt.

Det var allt för idag. Hörs nästa vecka.

Till att börja med så är det oerhört viktigt att få en bra start, en vettig teoretisk grund att stå på, vilken man kan basera sina framtida handlingar på. Jag personligen fick ingen vidare start, jag läste böcker med starkt rutinbaserat innehåll, som visserligen gav mig en stor boost, på det viset att jag fick större insikt i social dynamik och en insikt att man faktiskt kan förstå hela processen, men dessvärre gav mig en del konstiga föreställningar. Jag satte uppe kvinnor högre än mig, jag var tvungen att komma in och visa mitt värde så att de kunde tycka om mig, de gillade mig bara om jag ”spelade mitt spel”. Som ett resultat var jag konstlad och alltid nervös. Först ett år senare kom jag in mer på rätt spår, började fråga tjejer om de gillade apelsiner, och hånglade med halva sticky fingers på en kväll. Jag började inse hur viktigt det var att vara avslappnad, och bara gå för det, men först när jag träffade grundarna av C-R 6 månader senare, så började det lossna ordentligt. Vi utbytte idéer, var ute ihop, och pushade varandra en helg i Göteborg, och jag hade sjukt bra kvällar.

Jag hade lagt min teoretiska grund, jag hade insett vad det mer eller mindre handlar om (jag går inte in i detalj på det nu, hela bloggen handlar om det, liksom allting som finns under materialfliken), och kom till nästa insikt om vad som är viktigt för dig i din utveckling. Wingmen.

Jag hade tidigare varit ute med alla möjliga och omöjliga människor ifrån communityt, men få trivdes jag med. Alex, som jag kände sedan tidigare, var vid tillfället för ung för att vara på krogen, och många wings jag var ute med var riktiga energitjuvar. När vi var ute var vi inte festen, vi var inte ballast på stället. Vi var nervösa, hetsade varandra att börja prata med tjejer(visserligen) och skrattade nervöst om det gick åt helvete. När jag istället hamnade med glada, självsäkra energi och värdegivande människor (c-r) gick mitt game igenom taket. När vi är ute tillsammans, och bara ger och ger åt varandra och alla andra, då skulle man kunna ställa sig på bardisken och slå ut med armarna och vråla. När man kan uppnå den punkten att man har ”the time of your life” när du är ute med dina wings, oavsett om det går bra eller inte, då är du på god väg. Trivs med dina wings, älska dina wings och stötta i alla väder dina wings. Du får sådan energi och glädje, att du bara bubblar över, och att inte ha något att prata om finns inte.

Detta leder mig in på nästa viktiga punkt för en stabil utvecklingskurva. Glädje. Har du rätt mindsett, dvs rätt teoretiska grund och tankesystem, kombinerat med bra wings – ja då kommer du förmodligen att ha oerhört kul när du är ute. För det är oerhört viktigt. Om du inte tycker om att spela fotboll – då blir du aldrig riktigt bra. Gillar du inte att spela gitarr- då kommer du inte träna tillräckligt för att bli grym. Gillar du inte att vara ute och ragga tjejer, utan ser det som ett nödvändigt ont. Då blir du inte bra med tjejer. Du måste kunna njuta av processen, älska det du gör och finna ett sätt som gör att det blir roligt.

Det sista är oerhört viktigt – finn ditt sätt att göra det roligt. Denna bloggposten är väldigt generell, men det är också för att allas utveckling ser annorlunda ut, alla lär sig på olika sätt. Finn det sätt som gör att du kan njuta av att vara ute fyra kvällar i veckan med dina fantastiska wings och prata med okända människor.

Men vad händer de gånger du inte har så sjukt roligt? Skall man gå hem då? ”näe idag har jag nog inte alla mister.m’s bitar på plats – lika bra att traska hemåt!”. Fel, fel fel! Det är när det är som jobbigast man måste bita ihop som mest. Många gånger kan du komma till klubben och känna ”vad i fan gör jag här? detta suger ju”. Då får man titta på sina wings, nicka i samförstånd, ta ett djupt andetag och börja prata med någon ändå. Förr eller senare så kommer ditt humör att vända, det är roligt att prata med människor. Det kanske inte händer direkt, och händer det inte så är det en oerhört värdefull läxa att lära. Vad händer om jag går ut – smått uttråkad och utan energi? Hur reagerar människor på mig? Hur känns det för mig?

Ni kan nog lista ut svaret, men jag vill ändå att ni skall prova. Ta en kväll när ni verkligen inte vill gå ut, det regnar och är kallt. Det är tisdag och klockan är 11, ta er i kragen och gå till närmsta krog. Jag har en sån historia. Jag låg i sängen med träningsvärk i hela kroppen, helt död och sov nästan med kläderna på. Snackade lite i telefon. Min wingman kommer in i rummet,

”Tja man – vi ska ut ikväll. Vi kom överens om att vi skulle vara ute minst 3 gånger i veckan, och ingen av oss kan onsdag-torsdag så tonight is the night min vän!”

”Haha, glöm det jag jag har bla bla bla bla ont överaltt bla bla trött bla bla jobba imorgon.”

Vi diskuterar fram och tillbaka en stund och han vill verkligen inte heller gå. Jag slappnar av och tänker ”ah, nu slapp jag vad skönt”. Men plötsligt får jag ett ryck, sätter mig upp i sängen. Skriker ut:

”NU GÅR VI!!”

Rusar ut i hallen och sätter på mig ytterkläderna innan jag ångrar mig och min wingman rusar också med. Vi beger oss ut i den regninga februarinatten och efter ungefär 200meter tittar vi på varandra och skrattar.

”Vi är så jävla korkade.”

”Japp.”

Sen går vi ut, och det suger. Oj vad det suger. Trötta, arga och blöta anländer vi till klubben, där det finns ungefär ett set. Efter mycket ångest går vi fram till tjejerna. De är ungefär som vi, trötta arga och blöta, och inte direkt skitkul conversation material. ”Hej ursäkta att vi är sena – vi sprang på en älg vi järntorget, helt sjukt bla bla”.

I en timme sitter vi och pratar med dem. De gillar inte att vi är där första 30, men stannar kvar eftersom stället inte erbjuder mycket underhållning. Vi vet att detta inte kommer leda någonstans, men det är vårt uppdrag att stanna, helt enkelt av den anledning att de är de enda tjejerna på stället. I en timme och 30 minuter sitter vi där och pressar ur oss konversation, det ena tråkigare än det andra, och gör allt i vår makt för att hooka in tjejerna ifråga. Det var en av de jobbigaste samtalen någonsin, och en av de tråkigaste kvällarna. Såhär i efterhand ångrar jag mig dock inte en sekund, det var oerhört lärorikt. Vart vill jag då komma med detta? Dedikering. Den sista hörnstenen i vad jag menar är fundamentet för att bli duktig med kvinnor.

Att gå ut den kvällen, att fortsätta kämpa, att köra in huvudet i väggen, igen igen och igen tills den går sönder. Dedikeringen till det man förutsatt sig, envisheten och viljan att uppnå sina mål. Utan den kommer du inte heller någonstans. Om du inte står pall när det är jobbigt – hur skall du då klara av någonting? Ett förhållande – en karriär – ett träningspass? En stark och solid dedikering till sitt syfte och mål är essentiellt för framgång med kvinnor, och alla typer av utveckling.

Inga mer ursäkter.

Uttrycket som sådant kommer ifrån Mystery Method, killen som lärde upp Neil Strauss som sedan skrev bästsäljaren The Game. Vi har honom att tacka för mycket, han lade den grund som hela scenen länge vilade på, och han var också en ingång till communityt för oerhört många av oss. Än idag är det en av de största ”metoderna”. Det var som sagt han som myntade uttrycket PUA, och vad det innebär. Länge var min dröm att en dag bli en master PUA, att bli superbäst, kunna plocka upp vilken tjej som helst med mina mad pickupskillz och glida runt utstyrd i galna hattar och mängder av armband och det skulle regna fitta på mig. Nåja, regnande fittor räkande jag kanske inte med, men jag drömde om att en dag, kanske, så skulle jag kunna bli lika bra som dem.

Det tog ett tag, eller ganska lång tid, innan jag kom ifrån idén om att vara en mPUA, det var i viss mån min identitet. Jag raggar tjejer. Det var den jag var. Tyvärr finns det en rad nackdelar med fenomenet ifråga. Det är oerhört lätt att skaffa sig en guru, att idolisera någon. Sanji skrev om det idag på forumet, i en post som heter ”Döda dina gudar”. Det finns, precis som det står i den tråden, en rad nackdelar med att identifiera sig med en speciell guru. Du blir enkelspårig, tänker hela tiden, vad stod det egentligen på sidan 37? Hur var det man skulle göra nu? Vad menade dem här? Men det finns också viss behållning, man kan hänga upp sina mål och drömmar på något specifikt, se vart man är på väg, och man jobbar faktiskt mot ett mål. Hur som helst, när man sätter sig själv i facket ”PUA”, så begränsar man sig något enormt.

Jag hade föreställningar som
* En PUA är aldrig needy.

* En PUA blir inte dissad

* En PUA är svårfångad

* En PUA är bra med tjejer

Inte bara skapar du en egokonstruktion som fuckar upp ditt huvud, utan du gör det förbannat jobbigt för dig själv när du skall utvecklas. Jag är bra med tjejer, men tänk om jag blir dissad, då är jag ju inte en PUA längre, ooohh, och PUAs blir inte dissade, bäst att jag skiter i att prata med den där tjejen jag vill ha, och håller mig till den här tjejen som bekräftar mig, men som är ganska oattraktiv.

Att vilja uppnå statusen PUA i andras ögon är också det ett bekräftelsesökande beteende, och i grunden osunt. För att citera Viktor, eller om det var Sergej: ”Hon ska inte gilla dig för din mad pickupskillz,utan för att du är en skön avslappnad kille”.

Kontentan är att man på intet sätt skall sträva efter att bli en raggare, en PUA, en kvinnokarl eller liknande, identitesmässigt. Du är och skall vara en skön snubbe, som råkar ha en avslappnad attityd till sex och som osar självförtroende. Det är inte destruktivt, skapar inga egomonster och är överlag väldigt trevligt att umgås med.

Det var allt för idag. 

Kram,

Pontus

En god kvinnlig vän ondgjorde sig härom dagen över detta fenomen, killar som skall spela svårfångade. Skillnaden mellan att vara just svårfångad och bara en obstinat otrevlig jävel, är tydligen inte så klar som man kan önska. Hon har skrivit ett blogginlägg om fenomenet här: http://twoforone.blogg.se/2008/september/svaratkomlig-svarfangad.html

Detta är något man ofta talar mycket om i communityt överlag, ”var priset i er interaktion”, ”låt henne jaga dig”. På C-R är det inget vi lägger någon större vikt på när vi lär ut, utan föredrar att se till att våra studenter är awesome i största allmänhet, och därigenom faktiskt blir svårfångade. För det är precis vad en svårfångad kille är. Precis som Diana skriver i sin bloggpost, så har en svårfångad kille ett rikt liv. Jag citerar:

”Vill du du spela svårfångad, så se till att du alltid har saker för dig. När hon ringer dig, så säger en svårfångad kille: ”Ah, nej jag kan inte ikväll, skall färdigställa det nya projektet och sen hoppa bungyjump med grabbarna”.

Han säger inte: ”Nej, jag är seg. Pallar inte. Vi kan väl höras.”

Så hur löser man den här problematiken då? Att springa i allas famn omedelbart är inte en hållbar strategi, och att vara oerhört svårfångad och dryg är inte heller en bra strategi. Vad som är viktigt att komma ihåg här är att det är en dans, en lek. Ett steg dit, ett steg hit, två steg fram ett steg tillbaka. Det är i den här dansen, åtminstone för min del, som en kraftigare attraktion än den initiella, rent fysiska, framträder. Du för och hon följer men det är ingen dans utan ett par. Den simpla lösningen är som följer: Skaffa dig ett fantastiskt liv.

Se till att du har massvis med trevlig vänner, trevliga aktiviteter som du uppskattar, har en massa saker på gång osv. Då blir du naturligt svårfångad, svarar kanske inte alltid i telefonen, just för att du inte hör den / inte kan, du är ju halvvägs upp på en klättervägg. Du har inte tid att träffas direkt jämt hela tiden, för du måste hälsa på dina polare i STHLM, och sen kommer det några lumparpolare ifrån Lund helgen efter, men på onsdagen blir asbra, då ska jag visa dig en av mina favoritställen!

Jag tror ni förstår grejen.

Diana går vidare och raljerar över missa mäns dryghet, att folk som beter sig överlägset och hela tiden dissar, tydligen skall vara framgångsrika. Att vissa kommer undan med det för att de har egenskap X, Y eller Z. Det är också sant, men faktum kvarstår att ett beteende där du hela tiden ger värde till dina medmänniskor och till de tjejer du träffar, alltid, på alla plan, överträffar ett översittarbeteende. Människorna runtomkring dig kommer må bättre, och du kommer må avsevärt bättre. Idag är det Torsdag, vems dag skall du göra bättre idag?

Med anledning av den här tråden: http://www.c-r.se/forum/showthread.php?t=2877 i vårt forum (Fika: Bjuda eller inte?), tänkte jag skriva ner min syn på det hela. Ända sedan dag ett i communityt har man fått höra ”köp inte drinkar till tjejer”, ”Bjud inte tjejer på dyra saker”, ”Betala inte för tjejer” och så vidare i oändlighet. Men varifrån kommer detta?

Till en början så tänkte jag bara att, aja, om man skall lära sig detta har man inte råd att köpa saker åt alla man träffar hela tiden, och sedan övergick det till att man inte ska köpa hennes uppskattning, för det är moraliskt fel. Båda är helt rätt, men det var först ett tag senare jag insåg vad det verkligen handlar om.

Det var en utekväll, jag tror jag var på Park Lane, alla polarna är och pratar med tjejer och jag tar det lite lugnt i baren, och snackar lite med tjejen brevid mig. Har inte tänkt dricka något egentligen, men så säger hon efter 30 sekunders samtal. ”Vill du ha en drink?”

Ställd som aldrig förr får jag ur mig att , jo det hade ju vart najs. En kort stund senare står jag där med en P12 i handen och känner mig obekväm. För obekväm är vad jag blev. Det kändes som om hon köpte min uppmärksamhet, att jag var TVUNGEN att vara trevlig mot henne, att jag inte bara kunde gå direkt, utan jag var skyldig henne någonting. Det var en högst obehaglig känsla. Jag stod och skruvade på mig en stund, och till slut sa tjejen att ”alltså, du kan gå härifrån om du vill”. Jag log ett snett, stressat leende och löpte därifrån fortare än kvickt. Det har hänt ytterligare några gånger sedan dess, och det är fortfarande obekvämt, även om jag inte har sprungit därifrån.

Även om tjejer överlag är mer vana vid detta, så är det fortfarande samma dynamik. Vissa är hårdhudade och tar drinken och drar, andra vill inte ta emot, men såvitt jag kan utröna känner många likadant. Det är också så jag tänker när det gäller att bjuda någon. Kommer det på något vis kunna kännas obekvämt, om jag i den här sitsen blev bjuden?

Jag har kommit fram till några ungefärliga riktlinjer, hur saker och ting brukar gå till för min del.

* Fikar: Betalning i kassan – man tar sin grej. Får en nota på bordet – bestäm snabbt att antingen ”jag tar denna så tar du nästa”, eller så säger du bara ”vi skulle vilja splitta”. Beror också på beloppet. Går ni i gymnasiet och har 1000kr i månaden är det en större investering att bjuda på en 50:- fika, än om du är 35bast och bor ensam.

* Dricker öl: Alltid jag tar denna så tar du nästa.

* Käkar mat med nota: Detta är ett högre belopp, och då är det alltid en delning av notan.

Grundtanken är alltså: Kan det bli obekvämt om jag gör detta? Det viktigaste du kan göra för att undvika alla sådana känslor är att vara helt avslappnad och cool själv. Att fippla med pengar ner till sista öret är inte att vara helt cool och avslappnad. Oavsett handling, agera utan tvekan och självsäkert. Våga hellre göra ett misstag, istället för att projicera din osäkerhet och se till att allt blit ”helt rätt” hela tiden.

Det är helt sant.

Men, mina vänner, det finns få saker som är så kraftfullt som att ha rykte om sig att vara en player. Varför? Den trogne läsaren känner igen vår artikel ”Alfakonceptet”, och de tre fundamentala delarna i att vara just en alfahane. Vad signalerar ett playerrykte, mer än något annat? Jo, att ”playern”, är en kille med mycket tjejer. Att han är en kille med val, att han är FÖRVALD av kvinnor.

Det är enkel generalisering. Vi kan inte förväntas ta in all information omkring oss för att alltid få en 100% korrekt bild, vi dömer, generaliserar och drar hela tiden snabba slutsatser. Vi behöver vara snabba för att överleva. Ett utmärkt verktyg är då att ta vägledning i andras uppfattning om något, för att på så vis få fler punkter utifrån vilka man kan bilda sig en uppfattning. Kille med playerrykte = många andra finner honom attraktiv -> jag borde finna honom attraktiv.

Svårare än så är det egentligen inte, även om det kan låta banalt såhär uppspaltat. Vi kan ta ett övertydligt exempel:

En grupp människor äter frukt, och de bara suckar och stönar av välbehag, skriker att det är den bästa frukten någonsin. Du vet inget om frukten sedan innan, du har hört det ryktas att den ska vara sjysst, men inte mer. Din uppfattning av frukten är förmodligen: ”Ja, det är en god frukt”. Vill även du smaka på frukten?

Tjejer vill testa ”playern”, och se till att hon minsann skall fånga honom, hon vill testa honom -för han borde ju vara rätt bra ändå med tanke på att han har så mycket tjejer omkring sig.

Felet många gör är att de vill motverka ett ”playerrykte”, men för guds skull, gör inte det. Victor brukar ibland säga att ”Det finns inget jag jobbat så hårt för som mitt playerrykte”. Därmed inte sagt att man skall bete sig som den stereotypa bilden av en player, som sårar tjejer, är ett asshole och inte kan uppföra sig. Du är fortfarande en varm alfahane, och låt dem upptäcka det istället för att du vid första bästa tillfälle bedyrar att du minsann INTE är någon player, utan du är faktiskt en sjysst snubbe blaha blaha blaha.

Konceptet är inte helt olikt det många killar märker då de har en flickvän. Plötsligt känns det som om alla vill ha dem. De är mer attraktiva på marknaden än någonsin förr. Självklart är det i viss mån på grund av att de utstrålar mer självsäkerhet, och 0 desperation, eftersom de har sitt på det torra – men tänk att vara på det viset, förvald, självsäker och 0 desperation, helt på egen hand.

Då, mina vänner, då är ni attraktiva

En vän till en vän, som även jag känner flyktigt, blev nyligen dumpad av sin flickvän. Den första frågan en man i sina bästa år då ställer sig är ”Varför?”. Efter mycket tänkande, funderande och diskuterande kom han fram till slutsatsen. I ett förhållande finns det en stor risk att du blir bekväm, sätter dig tillrätta i tillvaron och slutar utvecklas. Du är ute mindre med dina polare, du gör mindre grejer överlag, ”hänger med tjejen” och gör egentligen inte speciellt mycket alls. Efter sex månader har man, för att citera min vän, ”förvandlats till en 45årig hemmafru som mest sitter och degar, ja då skulle fan inte ens jag vara ihop med mig själv”.

För syfte attraherar. Mening, rörelse och säkerhet är fundamentala delar i manlighet. Att vara på väg någonstans, spelar ingen roll vart, är på många vis essensen i att vara män. När du då slutar vara på väg någonstans, slutar vara en skitkul snubbe som lever livet, ja, då kan man nästan garantera att attraktionen långsamt kommer kvävas. För mig personligen så är utveckling en oerhört viktig faktor för min generella nöjdhet med tillvaron. Står jag still, då blir jag frustrerad. Dessa tankegångar dök upp hos mig för ett litet tag sen. Jag låg med min flickvän i sängen, och de senaste dagarna hade jag bara känt mig tråkig. Jag gjorde inte lika mycket awesome saker som innan, jag var inte ute lika mycket, jag hade inte lika mycket projekt på G. Det kändes oerhört obekvämt. Jag låg där och funderade.

Jag var sjukt nöjd med tillvaron överlag, men det hände inte så mycket nytt. Det var den springande punkten. Jag hade börjat lägga mig tillrätta. Jag kände mig inte stark, kraftfull eller som en awesome dude. Mer tankar dök upp kring detta under senaste Bootcampet, när Kian sade ”Du skall vara som en pil, du är på väg någonstans!” DET är kärnan i manlig energi och manlighet. Att ha sina värderingar klara, att veta vart man vill, och att med stora steg vara på väg dit. Det är helt ovidkommande om du vill bli balettdansös, bygga världens snabbaste bil, eller bli filosofie doktor i något obskyrt ämne, du är på väg dit, till 100%.

En ledare är en människa vars uppfattning av verkligheten är stark, han vet vad han tror och hur han förhåller sig till saker och ting. Därför följer man honom, för människor överlag vet inte säkert (det vet ingen ) hur saker och ting förhåller sig. Han har nödvändigtvis inte mer rätt än andra, men han är säker på sin sak och litar på sitt omdöme – sedan handlar han därefter.

Allt detta, att veta vart man är på väg, byggs ihop och formar en stor attraktionskraft. Du är en pil mot ditt mål, på väg i full fart, och likt något som rusar fort igenom luften, drar det med sig saker i vinddraget. Folk gillar att umgås med människor som det händer saker runt. Folk som är på väg någonstans och vet om det, är glada. Glada människor är varma i sitt beteende, och är trevliga att umgås med.. Vad händer nu? Man är en ledare av män, människor blir ledda av dig. Det är en attraktiv egenskap, så du får mer kvinnor i ditt liv. Du blir förvald av kvinnor, och får således ännu fler och eftersom du är en man med klarar värderingar som du håller på, demonstrerar du att du värnar om det som är dig nära, som du värderar och det du älskar. Där har vi de tre fundamentala egenskaperna i alfakonceptet, som går att läsa i sin helhet under materialfliken.

Tillsammans skapar de en oerhört attraktion person. Vad de bygger på, är fortfarande syftet. Ibland träffar man människor som lika gärna kunde varit döda. Det händer ingenting i deras liv. De har accepterat det och är OK med det, men deras liv kommer se ut ungefär som nu fram tills att de dör. De kanske byter jobb, flyttar, men det kommer vara till ungefär samma sak. De är inte på väg någonstans. Är en sådan människa attraktiv? Nej. Han är grå och tråkig.

Oavsett om du är en ledare, skyddar dina nära och är vald av kvinnor, så krävs det FORTFARANDE att du har den manliga energin, syftet, målet, med din tillvaro. Det kan inte finnas någon eld utan syre.

C-R’s motto brukar sägas vara ”Lyckligast vinner”, och det är precis vad det handlar om. Jag läste häromdagen en artikel av en amerikansk kille ifrån communityt, och han skrev följande:

”Be as Happy as you can. This is simple, the point of the community isn’t to get laid, or meet girls or have options. It’s to make yourself happy with your dating life.”

Om du är nöjd och vet vad du vill, desto enklare är det att följa sin väg, för att vara nöjd, och desto nöjdare med ditt liv du är, desto attraktivare för kvinnor blir du. Lyckligast vinner

Men i ett större perspektiv? Det är få, om det alls finns några, som gillar att vara överviktiga, som faktiskt har valt det själva. Så gott som samtliga överviktiga skulle, kan jag nästan garantera, må bättre om de blev av med sin övervikt. Inte minst ur ett hälsoperspektiv, utan psykiskt också. Visst är det rådande ”idealet” att vara trådsmal, det förnekar jag inte, men man tutar ändå i oss att ”man är bra som man är”. Vårt chodeande driver konsumtion. Vi köper dyra kläder, parfymer, bilar, klockor osv, för att de är statusbringande. Självklart så vill samhället hålla oss kvar där vi är, om ingen konsumerar, vad händer då?

Jag funderade vidare och fann en del klara paraleller till vad vi lär ut på bootcamp. Samhället vill att du ska chodea. Dina kompisar vill att du ska chodea, din mamma vill att du ska chodea. Till och med en liten del av dig vill att du ska chodea ibland. Man stöter ofta på fenomenet när man presenterar konceptet med att utveckla sig själv och sin oförmåga att handskas med kvinnor. ”Va? Du är ju bra som du är – du behöver inte ändra på dig”, ”Så man ska bli en annan person för att få mer tjejer?”, ”Det där fungerar inte ändå” och så vidare in i oändligheten.

En människa som utvecklas mycket och förändras till det positiva är ett hot. Han tar mer plats, och klättrar i den sociala hierarkin. Han är inte exakt där man förväntar sig. Den sociala programmeringen menar att man skall hålla sig på sin plats, och som den gode jante dikterar: ”inte tro att man är något”.

Men det är verkligen inget konstigt. Lika lite som att det är konstigt att gå till en gitarrlärare för att lära sig spela sitt instrument, eller en fotbollstränare för att lära sig sparka boll, är det fullt normalt att gå till c-r för att behärska sina svårigheter rörande det täcka könet.

Det är viktigt att komma ihåg att man kan stöta på motstånd hos även ens nära och kära när man utvecklas mycket, men låt er inte stoppas av det, mina vänner. Så även om ”big is beautiful”, ”du är bra som du är” och ”du ska inte tro att du är något” hamras in dagligen, skit i det gå din väg, så länge du verkligen valt den själv.

- Pontus