För några år sedan så trodde jag aldrig att jag skulle säga och verkligen mena något sådant. Låt mig vara ett sexobjekt. Låt mig vara just bara en häck som svassar förbi och en kropp du vill knulla. Låt mig vara kvinna i min sexuella bemärkelse och jag lovar – jag kommer se dig som en kuk på ben, en häck jag vill sätta tänderna i och ett sexobjekt jag vill knulla.

Ja, jag trodde jag aldrig skulle stå för sådana ord och det finns en viktig orsak till varför. Den som själv går omkring med ett hora madonna komplex – den kvinna eller man som innerst inne inte tycker att det är helt ok att bara hänge sig åt lust och njutning bara för sakens skull den personen har svårt att respektera den som faktiskt gör så utan hämningar. Och den bristen på respekt är avtändande – det som gör en kommentar äcklig istället för sexig.
En annan orsak är att jag och jag tror många med mig har haft någon sjuk föreställning om att om jag låter den kroppsliga delen, den sexobjektifierade delen av mig ta plats och användas så kommer resten, personen jag, inte synas. Vilket är fel fel fel.

För helt ärligt. Det är inte när jag diskuterar hur eu’s tariffer och jorbruksbidrag påverkar sockerhandeln i sydamerika eller mjölkmarknaden i afrika som jag gör någon kåt. Och nej, jag blir heller inte kåt av någons fina handling eller intelligenta utläggningar utan det kan vara en rörelse, konturen av skulderbladen som avtecknar sig under en t-shirt eller en snygg häck. Sättet att gå. Glimtar av hans kropp som i sig inte behöver vara sexuella – men min objektifiering av dem – i sätt min projicering av min fantasi på honom är det som får det att suga till i magen, musklerna drar ihop sig och en blixt av värme hugger till. Och det är den reaktionen som är så kraftfull, som är det jag vill känna men som jag också vill orsaka hos någon annan.

Så därför. Tillåt dig själv att se mig som a piece of meat och för guds skull visa det! Uppbundna i allt vad korrekthet ska heta så måste jag säga att det är ofta skittråkigt att vara kvinna här i sverige. Kanske är det för att alla är så bortskämda av vackra människor att samma reaktioner inte triggas lika fort. Men jag tror att det mer ligger en jantelag i att inte våga visa uppskattning. En rädsla för att bli missförstådd eller bli tagen som en gris. Men fan vad tråkigt det är! När människor ska spela svårfångade och inte vågar visa sin uppskattning. Och det märks så tydligt. Ett exempel är om man som tjej hånglar med en annan tjej. Vissa killar tänder på det andra inte. Exemplet rör de som faktiskt tycker att det är sexigt och då kan de antingen välja att visa det och uppskatta det – för den uppskattningen är en del av objektifiering – en del av en fantasi oavsett vad för fantasi eller om man vill leva ut den eller inte – men den objektifieringen säger mig att jag är sexig, sensuell och kvinnlig, en känsla som så som jag nämnde tidigare, är nästan lika kraftfull som den känsla som triggas när jag själv objektifierar män eller kvinnor. Uppenbarligen kommer jag vilja vara i närheten av personen som ger mig känslan. Uppenbarligen kommer jag se hur jag kan trigga den igen. Uppenbarligen kommer jag börja jaga dig.

Sen har vi den andra reatkionen. När killen av rädsla för att bli manipulerad eller skrattad åt fnyser åt ”showen” och spelar svårfångad. (ok som sagt om man faktiskt inte tänder på det) Det tråkiga med det beteendet är att det inte triggar en positiv spiral av positiva känslor och positivt handlande. Utan det dödar fantasin i sin vagga och det dödar känslospiralen. Vilket är sjukt sorgligt för jag antar att jag inte är den enda som vet att när du är kåt så blir jag kåt och om jag visar att jag är kåt så blir du desto kåtare. osv.
Och jag är nog inte den enda som går igång som fan på lite äkta hänsynslöst sex som drivs av att jag bara måste ha dig nu! Personligen så har i alla fall jag svårt att utnyttja (utnyttja eller ge är förmodligen samma sak här) någon på det viset om jag inte på ett eller annat ser honom som ett sexobjekt- i alla fall för stunden.

Så kom igen folk. Sprid lite uppskattning och lite kärlek. Nästa gång ni ser någon sexig person gå fram och säg det utan mer intention än att bara dela med dig av den tanken. Objektifiera mera och se det otroligt sexiga i det.

Kram/Ottilia

Nu är det snart exakt en vecka sedan den första intensivhelgen för tjejer kickade igång. Jag minns fortfarande den pirrande nervositeten för det var ju första gången vi testade allt material och även om jag kunde gissa så kunde jag ju inte veta vilka frågor och diskussioner som skulle komma upp. Hade vi riktat in oss på vad kvinnor vill ha av en sådan här helg eller hade vi missat något?

Vi träffades på fredag eftermiddag och de två deltagarna trillade in ungefär samtidigt. Vi körde igång och det gick förvånansvärt fort. Om det var för att Kian inte var med och pratade på, eller för att det inte blev så många långa presentationer som det brukar bli med fler instruktörer och fler deltagare kan man ju undra över, men det var nog tur att första delen gick så fort för när vi kom till ämnet att gå fram och säga hej blev det diskussion.

Vi pratade om hur män fungerar och det var bra att Daniel var där. Jag insåg att jag hade kunnat stå i timmar och försökt förklara vissa saker om hur män fungerar, men de skulle inte tro mig på samma sätt som när Daniel kort och gott sade: så är det.

Som någon sedan sa så har 15 år av dåliga tips och exempel från vänner och damtidningar gjort att man blir något tveksam mot vissa kommentarer som verkar vara för bra för att vara sanna. Då tror man ju bara att de är ägnade åt att göra en mer självsäker på felaktiga grunder.

När vi sedan gick ut på fredagen körde vi hårt. Tjejerna kämpade och pushade sig själva. Jag och Daniel höll oss i närheten och ibland dröjde jag mig kvar för att tjuvlyssna på de efterföljande reaktionerna efter att tjejerna lämnat killarna. Många gånger hade killarna stått som stenstoder för nervösa för att aktivt driva samtalet eller visa intresse för att sedan vända sig till en kompis och med ett stort smil säga: Såg du!!!!? så fort tjejen hade gått.

På lördagen möttes vi igen för en ny dag med diskussioner, föreläsningar och utgång. Den här kvällen lossnade allt. Från att ha känt det som att de jobbade under fredagen, släppte tjejerna loss och fick ett ordentligt flyt i sina konversationer. Det var helt underbart att se förändringen och hur halva stället svansade runt efter dem.

Under söndagen gick vi igenom helgen, hur man bygger vidare på sina nya kontakter och viktigast av allt – personlig feedback. Det här var dessutom viktigt för Daniel och mig, för att ta reda på vad vi gjort bra och om det frågades efter något som vi inte tagit upp eller om det fanns bitar vi lika gärna kunde ta bort.

De tankar och funderingar som kom upp under intensivhelgen var förvånansvärt lika de som har kommit upp under de helger för killar som jag har varit med på. Tjejerna hade lika svårt som killarna att förstå att det andra könet inte automatiskt springer omkring och bär på en självkänsla av stål. I mångt och mycket är vi så otroligt lika men vi skiljs av murar som finns i våra huvuden och våra beteenden påverkas av dessa osynliga murar. Det känns bra att kunna vara en del i att rasera dessa murar och kunna ge människor verktyg för att kunna förändra ett beteende som inte leder någonstans. För även om vi känner till dessa tankespöken kommer vi ju få samma resultat om vi inte också ändrar de beteenden som hör till spökena.

Vill ni läsa mer om helgen så läs dagens DN, lätt att hitta reportaget då bild finns på förstasidan. Du kan även hitta den via länken nedan.

http://www.pastan.nu/merpastan/tjejer-lar-sig-ragga-pa-kurs-1.1089519

OBS! Den 21-23 Maj är det dags att köra igen. Om du är intresserad, skicka ett mail till oss på info@c-r.se

Vill du träffa oss personligen och ställa frågor kring kursen är du välkommen till vår event ”En förkväll med CR” fredagen den 14:e maj. Alla detaljer hittar du här: http://www.facebook.com/charismaticrevolution?v=app_2344061033&ref=ts#!/event.php?eid=113986731970082&index=1

Kram/ Ottilia

Hej allihopa! Det här inlägget kommer att handla om att vara selektiv men mest av allt kommer det handla om att hitta fram till vad som får ditt hjärta att slå några extra slag.

Människorna vi har i våra liv fyller olika funktioner. Personer vi raggar på, datear eller gifter oss med fyller en himla massa funktioner i våra liv. Attraktion, kärlek, lust, njutning, glädje, sorg, trygghet, äventyr. De bekräftar oss genom hur de beter sig mot oss, men att vi även får bekräftelse utifrån för att vi är med dessa personer är ett faktum vi inte ska sticka under stol med. Många av oss har nog stått där dagen efter och fått höra kritik från vännerna, eller ännu svårare; behövt förklara varför man är tillsammans med en person som i alla lägen inte är så smidig i sociala sammanhang. Kanske har vi även fått uppleva känslan när ens bekanta tycker att man gjort ”ett bra val”. Den man är med är antingen otroligt snygg eller väldigt trevlig.

Omgivningens värdering av personerna man träffar kan vara svår att handskas med. Det man tror är omgivningens norm för hur en snygg person ska se ut eller en attraktiv person ska bete sig kan ibland snurra till det med vad man själv egentligen tänder på och vill ha. För ibland är det svårt att skilja på omgivningens åsikter och ens egna. Genom media och de personer som figurerar där har vi en god aning om det kollektiva utseende-idealet. Inte lika utpräglat men likväl så finns det även en beteende norm. Dessa normer finner vi ofta logiska förklaringar till. Men faktum är att våra ideal är långt ifrån beständiga. Det var inte längesedan som det bland män var fint att vara känsliga poeter. Ännu närmre i tiden var det nästan tabu att träna, sånt var ju fjollerier. Nu är det attraktivt att träna och prioritera sin kropp. Kvinnoidealen skiftar lika fort från kvinnan som den syndiga varelsen som drog männen i fördärvet till att bli angel of the house, twiggy idealet när man skulle se ut som en planka eller kurviga marilyn. När vi datear eller raggar upp en person som liknar det allmänna idealet brukar vi belönas med status i vår umgängeskrets. Status och värde i gruppen är viktigt för många. Inte konstigt då social status är en förutsättning för överlevnad bland flockdjur såsom oss själva. Men vad händer när vi tror så starkt på ett ideal som inte överenstämmer med vårat egna?

Man hamnar plötslig i ett läge där man låter en yttre verklighet ta större plats än ens inre och ens beteende på krogen blir bekräftelsesökande istället för genuint värdegivande. När man är genuint intresserad av och nyfiken på en person blir man värdegivande. Detta genuina intresse kommer fram när personens utseende, kroppsspråk, utstrålning spelar på ens inre strängar.
Min erfarenhet är dessutom att smaken är som baken och det är sällan våra personliga preferenser överenstämmer med vad vårat ego tror kommer ge oss status i den personliga gruppen. Personligen faller jag för smala killar. heroin-addict-skinny. Mina vänner undrar om jag inte känner mig tjock som en flodhäst i närheten av dem. Mjo det gjorde jag också sen slutade jag bry mig om vad andra skulle tycka och då slutade jag känna mig tjock i närheten av de otroligt vackra män som jag faller för. Charmiga krokiga näsor är också en av mina svagheter. Eller konstigt nog ojämna tänder. En god vän älskar det underbara gäddhänget på kvinnor. Han tycker det är synd att de tjocka tjejjerna inte gillar när man tar dem där. Han tycker att de är vackra och sexiga. En väninna faller för de mulliga killarna som ser ut som mammas pojkar. En annan är svag för rödhåriga. En tredje älskar nördar, ni vet sådana där personer som kan ludda in sig på ett ämne som ingen annan förstår charmen i och prata om det i timmar.

När man frågar människor vad de tycker om personlighets- och utseendehetsmässigt brukar de svara med att han/hon ska vara snäll. Se bra ut. Ha humor. -Det räcker inte. Hur ser man bra ut enligt din åsikt? hur är en bra personlighet i dina ögon? Om du skulle ha en hemlig vän, hur skulle er relation se ut? Om du skulle vara i en främmande stad och se den personen som får det att suga till i magen, hur skulle han/hon se ut? Jag säger inte att man inte får vara lite ytlig. Små bebisar fäster blicken längre på vackra ansikten och föremål än andra. Men jag säger att man bör hitta vad man själv söker och skala bort omgivningens värderingar.

Hej kära läsare.

Vissa av er kanske känner mig sedan tidigare, andra har ingen aning om vem jag är. Jag har blivit ombedd att skriva i bloggen för att ge en kvinnlig syn på saker och ting emellanåt. Jag brukar oftast skriva om självutveckling och en hel del om sex. Men idag kommer det handla om snälla män från just ett kvinnligt perspektiv.

Några av er kanske kommer få en eller två insikter om hur olika beteenden uppfattas av oss utomjordingar från Venus. Vissa kanske får en knuff här och där, och några få kommer att få ett par rejäla verbala örfilar. Det är ni som ser er själva som en snälla killar som bara vill ha ett förhållande och en mysig tjej att tycka om och ta hand om, och tycker att den saken vore biff bara ni kunde tala om för flickorna att ni inte bara vill ligga utan att ni faktiskt är den där justa killen som alla egentligen vill vara tillsammans med. Till dig säger jag grattis, kanske kan dessa örfilar vara det som får dig sluta att tycka synd om dig själv och börja din personliga utveckling.

Snälla män tror att de är snälla. Men det de inte tänker på är att deras uppfattning om sig själva bygger på en uppdiktad bild de har i huvudet om vad kvinnor vill ha. Bilden som de lever upp till är tyvärr sällan vad vi kvinnor faktiskt vill ha. Dessa män som ser sig själva som snälla blir ofta bittra för att tjejer är dryga när de bara vill är att ha ett förhållande och någon att älska. Jo tack – det är faktiskt inte så bara. Dessutom är det förolämpande när någon som inte känner en tydligt gör klart att han vill älska en. Det om något förbiser vikten av personkemi och faktumet att människor vill bli omtyckta för dem de är och inte för deras möjlighet att fylla en stereotyp roll i någons liv.

Snälla män är allt som oftast otroligt osäkra. En osäkerhet som de försöker undvika att visa genom att försöka vara just snälla. Istället för att riskera att någon inte tycker om dem för den de är så stryker de människor medhårs för att bli omtyckta.

Därför försöker snälla män ofta köpa kärlek genom överdrivna gester. De kanske inte alltid köper rosor och choklad till dejten men vanligt är att de skriver ett gulligt kort eller sms doppade i honung och rullade i socker efter att man setts nån gång på krogen och knappt kommer ihåg vad han heter. Och då blir man lite rädd för en person kan ju faktiskt omöjligen ha sett tillräckligt mycket av mig under en kväll för att direkt börja behandla mig som en prinsessa. Tydligt är att det inte är mig han tycker om och vi kvinnor vi tenderar att vilja bli omtyckta för dem vi är och inte för någon ihopdiktad perfekt person som föddes i en kärlekskrank persons huvud under bakisvåndor.

Vilket leder oss till piedestalen. ”Snälla” män tenderar att sätta kvinnor på en piedestal. Som alla vet är en piedestal ett ganska högt smalt objekt. Att sitta på en sådan är inte så roligt och det kan göra jävligt ont när man ramlar ned. Dessutom är vi människor och människor är inte skapta för att bli avgudade. Titta bara på vad som händer alla dessa stackars kändisar – jag vill verkligen inte raka av mig mitt hår.

Snälla män vågar inte heller säga rakt ut vad de vill. I rädsla för att man ska undvika dem försöker de bli ens vän. Sen kommer de och gnäller och försöker baktala varje rolig kille man träffar. För den där andra han är ju en sån där bad boy som inte behandlar mig rätt enligt den snälle mannen. Och om man nu dejtar den snälle mannen så är det oftast inte en lösning på hans problem att säga vad han vill. Han håller saker inne och vågar inte ta en konflikt. När de väl kommer upp till ytan gör han sig själv till en martyr. ”Jag har ju alltid ställt upp för dig!” Jag vill inte ha en martyr. Jag vill ha en jämlike som tar vara på sig själv. Det finns inget värre än att en dag stå med en person som är upprörd för att man inte uppskattar allt de gjort för en. Vad då gjort? Vi har aldrig bett om några uppoffringar. Vi har ju inte ens fått veta vad ni vill.

Snälla män är sällan bra pojkvänner. De behandlar flickvännen som hon är en skör porslinsdocka som de tar hand om. Tyvärr är denna porslinsdocka otroligt lättpåverkad eftersom de lyckades få henne. Alltså vill de ofta göra allt tillsammans med sin tjej, eftersom risken finns att någon annan annars kan få en chans att vifta på sina påfågelfjädrar och då kommer ju denna lättpåverkade porslinsdocka uppenbarligen byta påfågel. Vi är inga porslinsfigurer. Vi behöver till exempel andas. Det snälla män ofta gör i tron att de tar hand om oss är att de egentligen kväver oss genom att ständigt vara nära och aldrig ge lite utrymme. Att umgås 24/7 gör dessutom att man går varandra på nerverna. Mitt humör kommer gå ut över den snälle mannen eftersom jag aldrig får en chans att ventilera det någon annanstans – humöret går ut över honom för att han är den som stängt in mig genom att tvivla på mina känslor då jag velat göra annat än att vara med honom. Och snäll som han är kommer han inte sätta emot utan bara ta min skit. Människor som tar skit tappar jag respekten för.

Och just det; vi är inte ömtåliga. Många snälla män har problem med att verkligen njuta av sex med sin kvinna. För hon är ju så ömtålig och å så perfekt. Om man pratar krogragg och annat vidlyftigt hör man ofta en snäll man säga ”hon är inte sån” Som om ”sån” skulle vara något dåligt. Nej, snälla män brukar skilja på kvinnor och kvinnor och med den sköra porslinsdockan idkar man endast älskog, vilket är trevligt men i längden mycket tråkigt. Dessutom har snälla män svårt att ta för sig i sänghalmen. De är väldigt själviska om den sexuella bekräftelsen och de vill ha mycket av den trots att allt man får är mesiga smekningar. Men de vägrar ge lite bekräftelse tillbaka genom att knulla en hårt och slita ens hår.

Vi sitter på en piedestal, vi är fastlåsta vid en martyr; det kommer mera: Snälla män tenderar att älska sin kvinna helt och fullt. De inte bara älskar henne, de behöver henne. Hon är deras allt. Det finns bara hon och utan henne är de ingenting. Kom igen! Kan man sätta en värre fotboja på någon? Ett större ansvar? Ingen är beroende av någon annan för sin lycka och ingen ska behöva vara ansvarig för någons lycka.

Osäkra män är osexiga män. Och de som ser sig själva som snälla är oftast osäkra. Det är dessutom svårt att känna sig trygg med en osäker man för man kan aldrig ta honom på orden. Vad är ett spel och vad är det inte? Säger han det här för att han vill det eller för att han tror att jag vill det? Tycker han om mig eller tycker han sin egna fantasi om hur jag är? Dessa frågeställningar kommer upp fort när man pratar med en snäll man. Alltså håller man sig bort från dem.

Det dessa snälla män måste inse är att det inte är snällt att säga att den gröna tröjan de fick i julklapp var jättefin trots att de inte alls tycker det. Att vara snäll är att ge mig tryggheten att veta vart jag har dig och att du alltid är ärlig om vad du tycker och vill.

Snälla män måste inse att de måste tycka om sig själva innan någon annan kan tycka om dem. Att de måste prioritera sin egen vilja innan någon annan kan respektera den. Snälla män måste omdefiniera sin uppfattning om vad som är snällt.