Jag var ute med några kamrater och hade drucket betydligt för mycket alkohol för att det ska vara värt ens att gå ut när man tänker i raggningsyfte. Hade dock trevligt och roligt. Alkohol, även kallat socialt glidmedel kan göra att man får en jätterolig kväll.
Resutlatmässigt var det dock sämre. Jag svamlade nog mycket och minns inte riktigt vad för okalibrerade saker jag sa och hur jag gjorde dom. Kvällen slutade med inte ens ett telefonnummer i mobilen. Glad i vågen struntade jag i det och satte mig på tunnelbanan hem. Jag bor en bit från centrala Stockholm så det tar några minuter att åka hem med tunnelbanan, dvs, det är rätt så tråkigt att åka tunnelbana hela vägen i tystnad. Jag drog iväg nått sms till olika flickor jag träffat tidigare för att kramas extra länge med någon för kvällen. Med mediokra resultat.

Skitsamma!

Jag sätter mig och pratar med någon på tunnelbanan istället.
Gick längst bak i vagnen och satte mig brevid 3 tjejer och två killar. Började prata friskt med dom och dom uppskattade mitt samtal. Riktade in mig speciallt på en flicka i gruppen som jag fick en rätt bra vibe av. Tog hennes nummer och dom skulle av två stationer före mig.

Ack, tänkte jag i min fylla, jag kanske borde försökt ta hem henne ivf.

När jag klev av tunnelbanan såg jag ett missat samtal på mobilen och ringde upp för att se vem det var.
Det var såklart hon. Min mobil är lite knepig så jag hade tagit hennes och ringt mig själv istället.
Pratade någon minut och la på.

Vafan la jag på för tänkte jag för mig själv direkt efter jag lagt på.

Snabbt som attan drog jag iväg ett sms där jag i princip sa åt henne att komma hem till mig nu.
2-3 sms senare så satt hon i en taxi på väg hem till mig.

Sensmoralen i detta?
Se till att ta för dig, för du vet inte var chanserna blir kastade på dig. Ett problem många har i detta är att dom inte ser när tjejer nästan skriver ”knulla mig” i pannan och dom helt skiter i dom efter det.

Puss
//Petter

Till att börja med så är det oerhört viktigt att få en bra start, en vettig teoretisk grund att stå på, vilken man kan basera sina framtida handlingar på. Jag personligen fick ingen vidare start, jag läste böcker med starkt rutinbaserat innehåll, som visserligen gav mig en stor boost, på det viset att jag fick större insikt i social dynamik och en insikt att man faktiskt kan förstå hela processen, men dessvärre gav mig en del konstiga föreställningar. Jag satte uppe kvinnor högre än mig, jag var tvungen att komma in och visa mitt värde så att de kunde tycka om mig, de gillade mig bara om jag ”spelade mitt spel”. Som ett resultat var jag konstlad och alltid nervös. Först ett år senare kom jag in mer på rätt spår, började fråga tjejer om de gillade apelsiner, och hånglade med halva sticky fingers på en kväll. Jag började inse hur viktigt det var att vara avslappnad, och bara gå för det, men först när jag träffade grundarna av C-R 6 månader senare, så började det lossna ordentligt. Vi utbytte idéer, var ute ihop, och pushade varandra en helg i Göteborg, och jag hade sjukt bra kvällar.

Jag hade lagt min teoretiska grund, jag hade insett vad det mer eller mindre handlar om (jag går inte in i detalj på det nu, hela bloggen handlar om det, liksom allting som finns under materialfliken), och kom till nästa insikt om vad som är viktigt för dig i din utveckling. Wingmen.

Jag hade tidigare varit ute med alla möjliga och omöjliga människor ifrån communityt, men få trivdes jag med. Alex, som jag kände sedan tidigare, var vid tillfället för ung för att vara på krogen, och många wings jag var ute med var riktiga energitjuvar. När vi var ute var vi inte festen, vi var inte ballast på stället. Vi var nervösa, hetsade varandra att börja prata med tjejer(visserligen) och skrattade nervöst om det gick åt helvete. När jag istället hamnade med glada, självsäkra energi och värdegivande människor (c-r) gick mitt game igenom taket. När vi är ute tillsammans, och bara ger och ger åt varandra och alla andra, då skulle man kunna ställa sig på bardisken och slå ut med armarna och vråla. När man kan uppnå den punkten att man har ”the time of your life” när du är ute med dina wings, oavsett om det går bra eller inte, då är du på god väg. Trivs med dina wings, älska dina wings och stötta i alla väder dina wings. Du får sådan energi och glädje, att du bara bubblar över, och att inte ha något att prata om finns inte.

Detta leder mig in på nästa viktiga punkt för en stabil utvecklingskurva. Glädje. Har du rätt mindsett, dvs rätt teoretiska grund och tankesystem, kombinerat med bra wings – ja då kommer du förmodligen att ha oerhört kul när du är ute. För det är oerhört viktigt. Om du inte tycker om att spela fotboll – då blir du aldrig riktigt bra. Gillar du inte att spela gitarr- då kommer du inte träna tillräckligt för att bli grym. Gillar du inte att vara ute och ragga tjejer, utan ser det som ett nödvändigt ont. Då blir du inte bra med tjejer. Du måste kunna njuta av processen, älska det du gör och finna ett sätt som gör att det blir roligt.

Det sista är oerhört viktigt – finn ditt sätt att göra det roligt. Denna bloggposten är väldigt generell, men det är också för att allas utveckling ser annorlunda ut, alla lär sig på olika sätt. Finn det sätt som gör att du kan njuta av att vara ute fyra kvällar i veckan med dina fantastiska wings och prata med okända människor.

Men vad händer de gånger du inte har så sjukt roligt? Skall man gå hem då? ”näe idag har jag nog inte alla mister.m’s bitar på plats – lika bra att traska hemåt!”. Fel, fel fel! Det är när det är som jobbigast man måste bita ihop som mest. Många gånger kan du komma till klubben och känna ”vad i fan gör jag här? detta suger ju”. Då får man titta på sina wings, nicka i samförstånd, ta ett djupt andetag och börja prata med någon ändå. Förr eller senare så kommer ditt humör att vända, det är roligt att prata med människor. Det kanske inte händer direkt, och händer det inte så är det en oerhört värdefull läxa att lära. Vad händer om jag går ut – smått uttråkad och utan energi? Hur reagerar människor på mig? Hur känns det för mig?

Ni kan nog lista ut svaret, men jag vill ändå att ni skall prova. Ta en kväll när ni verkligen inte vill gå ut, det regnar och är kallt. Det är tisdag och klockan är 11, ta er i kragen och gå till närmsta krog. Jag har en sån historia. Jag låg i sängen med träningsvärk i hela kroppen, helt död och sov nästan med kläderna på. Snackade lite i telefon. Min wingman kommer in i rummet,

”Tja man – vi ska ut ikväll. Vi kom överens om att vi skulle vara ute minst 3 gånger i veckan, och ingen av oss kan onsdag-torsdag så tonight is the night min vän!”

”Haha, glöm det jag jag har bla bla bla bla ont överaltt bla bla trött bla bla jobba imorgon.”

Vi diskuterar fram och tillbaka en stund och han vill verkligen inte heller gå. Jag slappnar av och tänker ”ah, nu slapp jag vad skönt”. Men plötsligt får jag ett ryck, sätter mig upp i sängen. Skriker ut:

”NU GÅR VI!!”

Rusar ut i hallen och sätter på mig ytterkläderna innan jag ångrar mig och min wingman rusar också med. Vi beger oss ut i den regninga februarinatten och efter ungefär 200meter tittar vi på varandra och skrattar.

”Vi är så jävla korkade.”

”Japp.”

Sen går vi ut, och det suger. Oj vad det suger. Trötta, arga och blöta anländer vi till klubben, där det finns ungefär ett set. Efter mycket ångest går vi fram till tjejerna. De är ungefär som vi, trötta arga och blöta, och inte direkt skitkul conversation material. ”Hej ursäkta att vi är sena – vi sprang på en älg vi järntorget, helt sjukt bla bla”.

I en timme sitter vi och pratar med dem. De gillar inte att vi är där första 30, men stannar kvar eftersom stället inte erbjuder mycket underhållning. Vi vet att detta inte kommer leda någonstans, men det är vårt uppdrag att stanna, helt enkelt av den anledning att de är de enda tjejerna på stället. I en timme och 30 minuter sitter vi där och pressar ur oss konversation, det ena tråkigare än det andra, och gör allt i vår makt för att hooka in tjejerna ifråga. Det var en av de jobbigaste samtalen någonsin, och en av de tråkigaste kvällarna. Såhär i efterhand ångrar jag mig dock inte en sekund, det var oerhört lärorikt. Vart vill jag då komma med detta? Dedikering. Den sista hörnstenen i vad jag menar är fundamentet för att bli duktig med kvinnor.

Att gå ut den kvällen, att fortsätta kämpa, att köra in huvudet i väggen, igen igen och igen tills den går sönder. Dedikeringen till det man förutsatt sig, envisheten och viljan att uppnå sina mål. Utan den kommer du inte heller någonstans. Om du inte står pall när det är jobbigt – hur skall du då klara av någonting? Ett förhållande – en karriär – ett träningspass? En stark och solid dedikering till sitt syfte och mål är essentiellt för framgång med kvinnor, och alla typer av utveckling.

Inga mer ursäkter.

En inspirerande man vars ord nog kan hjälpa många med bra inställningar till att göra livet positivt, han pratar (om än i andra ord) om saker som att ha en positiv livssyn, vikten av dedikering, att ge värde, och massa mer. Se även på honom, hur han rör sig, hur han håller publikens uppmärksamhet. Om detta inte är warm alpha så vet jag inte vad som är. Lyssna på vad han säger!

Se hans klipp! Det är en och en halv timme långt, men det är det värt!

RIP Randy Pausch

Tack till Stu som först för ett par månader sedan tipsade oss om denna fantastiska video.

Okej gubbar, idag ska vi diskutera Kalibrering från grund och botten och det kommer bli väldigt analytiskt och jag vill enbart att ni grubblar över det framför datorn och ALDRIG tänker på det medvetet ute på klubbar eller så. Låt det bli något ni tänker på när ni är hemma och kommit hem från krogen så att det sätter sig i ryggmärgen och inte i hjärnan

Så först och främst, vad är kalibrering?

Med kalibrering menar vi förmågan att läsa av situationer och anpassa sitt nästa steg efter det. T.ex. ”Okej, hur mycket beröring kan jag komma undan med i denna situation?” eller ”Okej, kommer jag kunna kyssa henne nu?”. Och det är en förmåga som alla människor redan har. Det är ingenting jag tänker GE dig utan snarare få dig att finslipa och vända om till en nytta.

För om du har läst denna blogg rätt så länge så kanske du tycker att mina exempel på kalibrering är väldigt lame. Faktum är till och med att vi propagerar att man aldrig ska ha sådana tankar i huvudet. Av den anledningen att det är ”reaktivt”. Och det är precis vad kalibrering är – att reagera. Vi människor är flockdjur och har därför en maskin som på autopilot läser av alla sociala situationer och försöker anpassa sig till det. Det är därför folk chodear, för de är rädda för vad andra ska tänka och tycka. Det är också därför ett bootcamp så snabbt kan få eleverna att drastiskt ändra på sitt beteende, för deras automatiska kalibrering läser av att de i denna sociala situation (bootcamp) har tillåtelse att strunta i vad andra tycker.

Så nyckeln i att bemästra kalibrering är att först och främst ”öva in” rätt svar till den. T.ex. om en tjej gör sexuella anspelningar mot dig för tidigt så kanske din kalibreringsmaskin tolkar det som ”hon vill ha mig” och du anpassar det genom att reagera med ”hoppa på betet, försök få henne nu” och så misstolkar du hennes test som att hon faktiskt ville ha sex med dig och hon märker att du fastnar för betet och ändrar sin uppfattning av dig. Du kan öva in genom att gå hem och tänka igenom vad som gick fel, skriva på forumet om du själv inte kommer på svaret och upptäcka ”aha, hon testade mig – Det ska jag komma ihåg till nästa gång” och till det ge dig själv svaret att till nästa gång du blir utsatt till en sådan situation reagera med ”Ta de lugnt. Vill du få mig i säng så snabbt så måste du först supa ner mig ordentligt”. Nästa gång du hamnar där så kanske du lärt dig att reagera på så sätt men det sitter inte helt och hållet för att en del av dig fortfarande vill hoppa på betet så det går som sist ungefär och du går hem och du tänker igenom det och bankar in ÄNNU en gång i ditt huvud om rätt svar. Till slut sitter det i din ryggmärg hur du ska svara och till nästa gång en kvinna testar dig på så sätt så vet du exakt hur du ska reagera. På samma sätt fungerar det med att kyssa eller beröra en kvinna eller kanske lägga in sexuella ramar i konversationen. Varje gång du medvetet läser av situationen för att se om det är okej, så reagerar du. Lösningen är att kväll efter kväll gå hem och tänka över vad man borde ha gjort istället och när man skulle ha kysst henne, eller hållt henne i handen etc. Till slut så sitter det i ryggmärgen.

Den andra nyckeln i bemästrandet av kalibrering ligger i att kunna ignorera hela proceduren. Då hela kalibreringsprocessen är per definition reaktiv så handlar det om att se till att ens sätt att reagera på är ”icke-reaktiv” som vi pratade om ovan med exemplet av när en kvinna testar dig sexuellt etc. eller helt enkelt ignorera det. Säg att du går fram till en grupp kvinnor och från början så ger de inte särskilt bra respons. Hela din sociala kalibrering säger dig ”DE TYCKER INTE OM DIG! GÅ HÄRIFRÅN”. Så du går därifrån och frågar på nätet hur du kan göra för att inte trigga sådana svar och du lär dig att ibland så får du bara ett sånt svar för att en sådan grupp av kvinnor kanske redan fått tre skit tråkiga killar på sig den kvällen och de ANTAR att du är likadan, så allt du behöver göra är att ignorera att de är tråkiga och inte verkar jätteintresserade så brukar det, om du utför det bra, vända efter två, tre minuter då märker att 1) du måste vara extremt häftig om du inte reagerar på deras negativa respons och 2) du lyckas säga en intressant sak som får dem att märka att du inte är tråkig som de förra tre killarna. Så nästa gång du går ut så testar du att stanna kvar lite längre men du känner fortfarande den här tunga sociala pressen på dig så du gör det inte hel hjärtat och går lite senare än förr men fortfarande för tidigt. Du går hem, läxar upp dig själv för att inför nästa gång göra bättre och inte reagera och BOOM! Till slut lyckas du vända en negativ grupp till att bli väldigt positiva och glada och digga dig hårt! Och på så sätt fungerar det ungefär med många saker som t.ex. ”om en tjej nämner sin pojkvän, hur reagerar jag då?” Eller om en person säger att min keps är ful och så vidare. Du lär dig bara ignorera sådant som inte hjälper dig och när din kropp ber dig vika dig och gå därifrån, eller om den triggar dig att jaga efter tjejen etc. så lär du dig bara ignorera det och stå som en klippa mot havets vågor.

Så för att sammanfatta:

Kalibrering är att reagera på sin sociala omgivning och existerar av människans behov av att passa in.

Då det är väldigt oattraktivt att reagera så gäller det att reagera på sätt som är ”icke-reaktiva” eller att bara ignorera ”kalibreringsmaskinens” impulser.

För att lära sig reagera på ett ”icke-reaktivt” sätt eller att ignorera sina impulser så måste man lära sig genom att uppleva och upprepa misstag och försöka åtgärda dem tills det sitter i ryggmärgen. Med andra ord så kan man INTE läsa till sig kalibreringen eller medvetet ta kontroll över det. Man måste helt enkelt göra sitt bästa på ett medvetet plan tills det över en period har satt sig på rätt plats.

Hoppas det hjälper dig att förstå ett och annat.

- Alex

Hur applicerar vi då dessa koncept för att utvecklas vidare?

Fas #1: Omedveten inkompetens.
Vi börjar återigen från början, med fas ett, och innan vi går vidare här vill jag poängtera att det inte endast är nybörjare som finns i den här kategorin. Jag har träffat killar som hållt på i flera år, och fortfarande sitter fast här. De gör inte saker på det allra bästa sättet, de har en del konstiga vanor som de fortsätter följa, och de är helt enkelt rädda för att gå utanför sin comfort-zone. Han kanske skulle tjäna på att gå ut själv, gå ifrån sina gamla canned openers och peacocking som han läste om i ”The Game” för två år sedan, och istället bara prata med folk och vara genuin. Han fortsätter dock med sina gamla, eftersom han till en början har bättre resultat med dem. Allt detta är dock under hans medvetandenivå.

Lösningen
Vidare utbildning kan vara en del av lösningen här, om du skall försöka ägna stora delar av ditt liv till att fungera bättre i sociala sammanhang, läs då nytt material i frågan någon gång ibland och håll dig uppdaterad på vad som händer på forumet. Det finns folk som gjort på exakt samma sedan de började då de precis läst The Game. Såvida inte du blev personligen coachad av någon av de allra bästa så finns det en god chans att det finns metoder där ute som passar dig klart bättre.

Sök därefter en extern motivation, leta upp en grym wingman och gör som han säger, ta ett bootcamp, gå på seminarium. Börja gå ut och agera på helt nya vis, testa nya grejer! Tvinga dig ur din comfortzone. Om du inte pushar dig själv och går vidare kommer det aldrig hända något.

Även vi på c-r, som ändå lär ut detta, söker ständigt nya lärdomar och erfarenheter och tar in vad andra har att säga. Gå ut redan ikväll och testa något helt radikalt annorlunda.

Om du redan nu tänker ut ett otal ursäkter för att inte göra detta, vad säger det dig?

Du måste pusha uppvaknandet, gå ur din bekvämlighetszon och testa nya grejer. Det finns inga ursäkter.

Fas #2: Medveten Inkompetens

Du vet att det kommer att gå dåligt, men du gör det ändå. I vårt exempel i början så var Johan fullt medveten om att det han gjorde inte var rätt, men han gjorde det ändå. Detta stadie är inte fullt så vanligt inom vår gemenskap som inom t ex träning. En tjockis vet generellt sätt varför han eller hon är överviktig, men det är inte lika enkelt att peka på vad man gör fel. ATT man gör fel är däremot ganska så tydligt. Ignorans är inte problemet här, utan inkompetens att ta itu med problemet. Detta gäller inte bara de allra värsta ytterområdena, utan kan appliceras på väldigt många. Du borde verkligen gå fram och prata med den tjejen nu, fråga om hon gillar tacos och starta en konversation, verkligen kasta dig ut och pusha interaktionen. Men det är ganska sällan du faktiskt genomför det. Istället ställer du dig i baren och snackar med en polare, en tjejkompis, eller kör ett korttrick för någon. Det är inte att pusha interaktionen. Det är att vara medvetet inkompetent.

Man kanske även vet att man kommer utvecklas mer om man bara tar en eller två öl, men ändå dricker man åtta stycken. Alla dessa beteenden rättfäridgas ofta av den som väljer att paja för sig. Han vill inte prata strunt med vem som helst för ”det är inte hans grej”, han vill inte dricka med måtta för ”det går lika bra om inte bättre när man är mer avslappnad”, han kan inte spendera de X timmar i veckan ute, för han har bättre saker för sig hemma.

Rationalisering. Det är allas vår fiende. Att skapa falska, men inte orimliga ursäkter för att rättfärdiga negativt beteende. Eller, att ljua för sig själv.

Lösningen
Så, hur löser vi medveten inkompetens? Hur hjälper vi människor göra de saker de redan vet att de borde göra? Där har vi något för den gode buddah att fundera på.

Svaret täcker förmodligen flera böcker, men ett första, vettigt steg är att förstå rationaliseringskonceptet, då detta är ett vanligt fel. När du väl kommer till insikt om att du gör ursäkter för dig själv för att må bättre för stunden, är det svårt att inte se din rationalisering. Att lära sig se sina försvarsmekanismer för sitt ego är en av de viktigaste faktorerna för att nå framgång. Mitt andra råd är att bli arg, bli frustrerad. Ofta är man för vek och mjuk mot sig själv när man misslyckas med att uppnå sina mål. Man tröstar sig själv och gör fler dåliga ursäkter.

Åh, stackars liten. Kom in i matchen, bryt ihop och gå vidare och bli förbannad. Erkänn din rationalisering, acceptera att du gör dessa dåliga beslut medvetetet och bli riktigt förbannad. Bara med tillräckligt mycket kraft och känsla bakom dig kan du pusha igenom till nästa nivå.

Fas #3: Medveten Kompetens

Du vet precis vad du ska göra, och gudarna skall veta att du gör det även om du nästan går under på kuppen. Varje dag är ett litet krig, en kamp. Du måste koncentrera dig och arbeta hela tiden. I vårt exempel pratade vi om Erik, som var så sugen på att bara skita i allting och spela TV-spel istället, men med stora svårigheter valde att gå ut istället. Han gillar att spela spela mer än att gå ut, men väljer att gå ut för han ser vad det kan ge honom.

Erik är kompetent, han tar rätt beslut, men han måste hela tiden påminna sig själv om det, han måste arbeta för det. Hårt.

Lösningen
De flesta på forumet och de som håller på med detta finns förmodligen i detta stadie av medveten kompetens. Det är nödvändigtvis inte något dåligt, att vara i detta stadie är på intet sätt ett misslyckande, men det dagliga krigandet och arbetet gör det enkelt att glida tillbaka i fas två. Vanligtvis är tid allt som krävs. Tvinga dig själv under en längre tidsperiod. Gå ut mycket under en längre tidsperiod, och till slut kommer du känna dig obekväm med att inte gå ut. Man kan räkna med en period på minst tre veckor för att bryta gamla vanor, oftast mer. Viktigt här är att vara regelbunden och fast. Det fungerar inte att göra det halvhjärtat. Om du ska börja äta nyttigt och varje helg belönar dig själv med något onyttigt kommer du aldrig komma upp i de 21 dagarna av nyttighet, och du kommer heller inte tappa lusten att äta onyttigt. I själva verket förstärker du det negativa beteendet genom att göra det speciellt, en belöning för att man varit duktig hela veckan.

Alkolisten slutar inte dricka och belönar sig själv med en fin 75a varje lördag, och matberoende/spelberoende/slappberoende fungerar på samma vis. Alla gillar inte omedelbart att gå ut och prata med människor. Det är obekvämt om man är ovan. En del gillar inte ens att fråga folk vad klockan är. Men gör någonting tillräckligt mycket och ofta, och du kommer komma på dig själv med att inte VILJA missa en utekväll där du pratar med massvis med människor.

Egentligen är det ganska simpelt, vi upprepar oftast de beteenden som belönar oss. När en tjej tittar dig i ögonen, helt exalterad, och säger, ”shit, du är den skönaste killen jag pratat med!”, så är det inte så illa att gå ut en sliten tisdag. Du har blivit belönad för dina mödor, och lär inte skippa nästa utgång. Ju mer du gör saker rätt, desto mer belöning får du, och ju längre du gör saker rätt, desto mer förstärks beteendet. Tid och belöning är nycklarna till att ta sig vidare ifrån steg tre.

Fas #4: Omedveten Kompetens

Nu är du en ”Natural”. Du gör rätt saker utan att tänka, på instinkt. Patrik börjar prata med den snygga tjejen på tunnelbanan utan någon som helst tanke, hans hjärna är blank. Oavsett vart han är eller befinner sig föredrar man att göra rätt framför att göra fel. Han känner sig kass om han går ut en kväll för att prata med människor och istället blir kanonfull och inte gör något vettigt. Därmed inte sagt att han inte kan gå ut och göra just det, men går han ut för att socialisera gör han det. Att missa en utgång är ett straff, han gör inte sig själv rättvisa och det är inte skoj. Men Patrik tänker inte på någon av dessa saker . Han är omedvetet kompetent, han tar rätt beslut för han är en social kille som älskar att prata med människor.

För den som inte känner till allt hans hårda arbete framstår han som en kille som haft tur i livet. Han föddes snygg, social och duktig med tjejer. Han drog vinsten i genlotteriet. Sanningen är dock att Patrik jobbat arslet av sig för att ta sig till fas fyra. Hans beteende, kroppspråk och sätt är nu en integrerad del av hans identitet, hans personlighet. Han behöver inte tänka när han pratar med människor och att charma dem är inte svårt, utan närmast reflexmässigt. Han bara är.

Detta är steg fyra. Detta är inget game, detta är det bästa gamet.

Förhoppningsvis gav denna artikelserie dig en tankeställare. Jag försöker inte hetsa någon att gå ut hela tiden eller göra som jag säger, det är bara exempel. Vad jag hoppas åstadkomma är att få dig att tänka och kanske ge dig en metodik att applicera på dina egna mål. I vissa områden av ditt liv kanske du är omedvetet kompetent, i andra kanske du är omedvetet inkompetent. Erkänn dessa områden och arbeta upp dem genom nivåerna.

Det kan vara allt ifrån träning, till karriär, till diet till vad-vet-jag. Kom in i matchen nu, odödlighet hägrar vid horisonten…

//Mister.M

Jag vill börja med några exempel, för att illustrera de olika stadierna.

Pelle.

Pelle är 22 år gammal och är ute på krogen en del, ibland pratar han med tjejer, frågar om han får bjuda dem på en drink, någon gång i månaden får han hångla och är då oerhört nöjd. Vanligtvis sitter han hemma och kollar lite på TV, eller hänger med sina polare. Han har haft någon flickvän, men inget längre förhållande, och han har ingen större framgång med tjejer. Han tror dock inte att man kan vara vidare framgånsrik, det handlar bara om att vara snygg.

Pelle är i fas ett: Omedveten Inkompetens

Johan

Johan behöver verkligen bli bättre med tjejer. Han har inte haft sex på år och dar, han chillar mest, men han är hemskt medveten om sina misslyckanden med kvinnor. Men Johan är inte dum, han har läst en del litteratur i ämnet, han har kanske också hittat till C-R, lärt sig om alfakonceptet och hur man är attraktiv…

…men han bjuder på drinkar, blir kanonfull och gömmer sig i ett hörn på klubben ändå.

Johan är i fas två: Medveten Inkompetens.

Erik

Erik har det riktigt jobbigt. Han sitter och spelar TV-spel en trevlig lönefredag, tar några öl och har tänkt köra ett maraton med sagan om ringen filmerna, även fast han borde socialisera. Erik är ute mycket, han är ute och krigar för sitt liv. Han pratar med massvis med människor och röner rätt stora framgångar, men datorn och World of Warcraft där hemma ropar på honom. Och vad är det där? GTA IV?

Han motstår frestelsen att sitta hemma hela helgen och bara flotta sig, men det är svårt. Erik är i fas tre: Medveten Kompetens.

Patrik

Patrik slår sig ned i sätet på tunnelbanan på vägen till jobbet, han har en hård dag framför sig. När han ordnat sin väska rätt tittar han upp och ser en riktigt snygg tjej.

”Hej!” säger han.

Ett par stationer går hon av, men inte innan hon lämnar sitt nummer. Det är en vanlig onsdag, men när Patrik kommer hem kan han inte hålla sig hemma, det spritter i honom. Han måste ut och träffa människor.

Patrik är i fas fyra.Omedveten Kompetens.
Detta kallas för lärostegen eller liknande, och är ett inte helt okänt koncept när det gäller att nå framgångar, i allt ifrån affärer till idrott, till game. Här är dem, igen, kort.

Fas #1: Omedveten inkompetens. Du gör någonting klart fel, men du har inte den blekaste aning om att det faktiskt är så. Ignorance is bliss.

Fas #2: Medveten inkompetens – Du gör någonting fel, du vet om det. Men antingen kan du eller så vill du inte förändras tillräckligt mycket.

Fas #3: Medveten kompetens – Du gör saker och ting rätt och på ett smart sätt, men du får kriga för det. Du är så sakteliga på väg mot ditt mål, men det är en daglig strid mot din egen hjärna, och den är hård!

Fas #4: Omedveten Kompetens – Du gör allting rätt utan att ens behöva tänka på det. Alla beteenden och handlingar är vid det här laget en del av din natur.

Hur kommer vi då vidare steg för steg? Det pratar vi om i nästa avsnitt…

//Mister.M

Det är så ironiskt att det är någonting vi alla är medvetna om, har hört talas om och många av oss praktiserar det i dagsläget. Ändå är det många som inte gör det. Det är synd, för det finns oändliga fördelar. Dessutom är det så oerhört enkelt!

Är ni beredda?

Tekniken jag pratar om är vad som kallas ’öppna’, dvs man går fram och pratar med okända tjejer i syfte att pusha interaktionen så långt man kan. Andra namn är approacha eller liknande, men vad det handlar om är att prata med okända människor. Varje dag, hela tiden. Jag önskar att jag kunde ge er något avancerat som att måla lillfingret lila var tredje onsdag i månaden samtidigt som man äter massor av persilja och sjunger ”Vart du än går” med Niklas Strömstedt, men jag måste nog göra er besvikna.

Om du tar vilken kille som helst, och får honom att gå fram och prata med 50 olika människor om dagen i en månad, du ger honom inget material, inga tekniker, ingenting, så är jag ändå av den fasta övertygelsen att han kommer röna stora framgångar. Den grundläggande byggstenen i vad vi håller på med är social kompetens. Inte bara att ha den, utan även att vara medveten om den, vad de sociala reglerna dikterar, och när man kan bryta dem. Hur bygger man då denna kompetens, eller kalibrering som det också kallas? Vi har pratat om det tidigare, men kommer nog aldrig sluta tjata. Erfarenhet. Prata med många människor, prata med ännu fler.

Jag vill dock poängtera här att det finns en skillnad på hur man pratar med människor, en diffus skillnad måhända, men ändock en viktig sådan. Att bara småprata om vardagliga ting, i rädsla för att ta relationen eller situationen till nästa steg, ger inte så mycket. Det hjälper, speciellt till en början om man har stora sociala rädslor. Då kan det vara en stor insats att fråga en främling om vad klockan är. Men, åter till poängen – du måste våga! Våga ta interaktionen vidare, för annars bygger du inte den kunskap och erfarenhet som krävs. Du kommer falla platt många gånger, du kommer få nobben, men du kommer även få träffa en hel del underbara tjejer.

Sergej (Nomaggiz) berättade någon gång i vintras för mig om en ny kille i ”communityt”. Han hade inga speciella förutsättningar, var inte kanonsnygg eller jättesocial, en vanlig kille helt enkelt. Vad som skiljde honom ifrån andra var hans driv. Han var ute, mycket. Inte nog med det, han var ute och krigade, natt efter natt. Öppnade, öppnade och öppnade, krigade för att få det där numret. Till slut gick det, sen krigade han vidare för att få hångla lite, sen krigade han vidare igen för att gå hem med en tjej. Han fick nobben många gånger, men då började han prata med någon annan, och fortsatte kriga. Han kastade sig ut för stupet, landade rätt på huvudet, men sprang direkt upp till toppen på berget igen och kastade sig gladeligen ut.

Varför? För han visste, att till slut kommer han landa säkert på båda fötterna. Det är en sådan mentalitet och inställningar som skapar en positiv utveckling.

Om man skall se på det helt krasst så kan du OMÖJLIGEN komma någonstans alls utan att öpnna någon. För att något ska få ett slut, måste det finnas en början. Visst, ibland börjar människor prata med dig, men varför vänta på att slumpen skall hjälpa en? Du kommer inte få en flickvän om du inte pratar med henne först, det är ganska så enkelt.

Så, alla som sitter och läser det här – det är onsdag idag. Både i Göteborg och Stockholm finns det gott om ställen att gå ut på en dag som denna, ni i småstäder kanske inte har några nattklubbar, men låt inte det hindra er. Gå ut ikväll och prata med massvis med människor, se hur långt ni kan driva interaktionen. Ramla på ansiktet, och spring högst upp på berget och kasta er ut igen. Jag vet att många av er tänker ”men det finns inget ställe att gå ut på”. Sätt er på den lokala baren och snacka med bartendern, några av stammisarna eller servitrisen. De brukar vara glada över en trevlig kille som snackar lite, och vem vet, nästa gång bjuder de dig kanske på öl?

Mina lyckönskningar, gör staden osäker nu pojkar!
// Mister.M

”Får ni aldrig in några hopplösa fall? Som är bortom all räddning?”

Svaret är nej. Det finns inga hopplösa fall.

Men frågan är: hur lång tid tar det?

Den frågan är betydligt svårare. En väldigt klok person sa en gång i tiden ”There are no unreasonable goals, only unreasonable time frames”.

Vad betyder det? Att bara man sätter sig ett mål finns det egentligen ingenting som säger att det är ouppnåeligt, bara att det kan ta tid.

Och det kan ta tid att förändra sig vad gäller framgång med kvinnor. En tid som egentligen är helt individuell. Här vill jag ta upp ett koncept som jag kallar för ”rostighet”. Basically, ju längre en person har chodat, ju längre en kille har gått utan framgång med kvinnor och vant in sig i ett beteende av att vara en betahane, desto längre tid kommer det att ta honom att förändra sig. Det vore naivt och orealistiskt att tro att en kille som varit chode i 35 år av sitt liv och aldrig vågat ta för sig av något utan bara strävat efter att passa in i andras förväntningar kan förändras över en helg till att bli en rockstjärna. Sådan rostighet sätter sig inte bara i kroppen, utan också i rösten, och framför allt i huvudet. Därav kan vi aldrig säga precis hur lång tid det tar för en person att gå från att vara ”geek” to ”chic”.

Men jämför detta med att bli bra på att spela ett intrument. Hur lång tid tar det? Självklart olika beroende på hur begåvad man är, men alla skulle nog hålla med om att det tar flera år att bli bra. Flera år. Flera år för att bli bra på något så enkelt som att plinga på en gitarr. Ändå förväntar sig många blixtsnabba resultat vad gäller att förändra sin framgång med kvinnor, och ett beteende som de vant in under en livstid.

Därför är det viktigt att man är beredd att satsa sin energi och kraft på att förändra sig, om det är vad man verkligen vill. Många killar som läser detta forum är killar som är vana vid att gå in 100% för att lyckas med något, vare sig det är med studier, eller inom arbetslivet. Det gäller helt enkelt att ha samma ihärdighet när man pratar om interaktioner med tjejer.

Lite kort om min egen historia. Från att jag började gå ut regelbundet med målsättningen att förändra mig själv och min framgång med kvinnor tog det mig fem månader innan jag lyckades leda en interaktion hela vägen till sex. Fem månader av utgångar, tre-fyra gånger i veckan, dejter, telefonnummer, etc etc. Och när jag kom in i det hade jag ändå en viss erfarenhet, jag hade redan haft en viss kontakt med delar av detta community sedan innan, och hade precis kommit ur ett bra förhållande. Mig tog det fem månader. Jag vet flera killar som det tagit betydligt kortare tid. Men jag vet ännu fler som det tagit ett eller till och med två år innan de når framgång.

Varför kallar jag rostighet för rostighet? Jo, för att jag tror innerligt att dessa attraktiva beteenden är sådant som vi alla har inom oss, men att vi likt Plåtman i Trollkarlen från Oz under regniga perioder rostat igen. Denna rostighet går att få bort, den går bort med varje interaktion med en kvinna man har.

En bra målsättning som jag brukar rekommendera är att göra 1000 ”sets”, dvs 1000 interaktioner med tjejer för att verkligen komma igång. Tusen stycken. Hur lång tid tar det? Om man pratar med 10 tjejer på en kväll, och går ut 2 kvällar i veckan, då får man 10*2*52 = 1040. Så om man går ut två gånger i veckan tar det ett år, går man ut fyra gånger i veckan tar det ett halvår, och går man ut sex gånger i veckan är man klar på fyra månader. Och då är man igång. Tänk på gitarren, hur många timmar krävs det inte innan man är en bra gitarrspelare?

Å andra sidan krävs det inte att man är Slash innan man får framgång i sitt liv, det som behövs är egentligen att man plockar bort lite av rostigheten, så kommer framgångarna komma. Jag tror att alla bootcampdeltagare upplevt en förändring i sin vardag efter en bootcamp, vi har otaliga berättelser bland våra reviews om äventyr som händer i deras liv, spontana möten med kvinnor som bara slänger sig själva och sina nummer över dem, och så vidare. Vissa upplever enorm framgång på en gång, för vissa är det som om polletten trillar ner och allt börjar klicka med damerna. För andra återstår en del rostighet som måste tränas bort innan de verkliga framgångarna kommer.

Vad innebär då en bootcamp? Om vi nu säger att den inte är ett magiskt piller som magiskt löser alla ens problem och lagar ens relation med föräldrarna och allt sånt?

Jo, en bootcamp innebär en rivstart i denna utveckling. Under en bootcamp gör vi kanske de 50 första av dina interaktioner, med professionell och närmast individuellt coaching under hela processen. Dessutom innebär en bootcamp att du får lära dig de teoretiska grunderna och lär dig se mönstren i ditt liv som lett till att det blivit som det blivit. En bootcamp innebär att du får en kompass och en karta, att vi följer dig 50 steg framåt och därefter ger dig en rejäl knuff framåt så att du vet precis åt vilket håll du behöver jobba, utifrån dina förutsättningar. Det är svårt för mig att beskriva i ord värdet som man får av att ta en bootcamp, framför allt för att jag själv aldrig tagit en bootcamp. Men jag vet närmare ett hundratal killar precis som dig och mig som tagit en bootcamp och skrivit om upplevelsen i review-forumet, på gått och ont. Det är något jag rekommenderar för någon som funderar på en bootcamp. För att komma till review-forumet, klicka här.

För er andra, som inte nödvändigtvis funderar på, eller har möjlighet att ta en bootcamp kan jag bara ge er rådet: ge er själva ett löfte, ett långsiktigt löfte om hur mycket ni ska anstränga er för att nå dit ni vill nå. Ha 1000 interaktioner som riktlinje för att komma igång, och börja med att få det avklarat. Om ert liv inte förändrats när ni kommit så långt, hör av er till mig så ska jag personligen äta upp min egen hatt!

Tills dess, hang in there!

Frågan jag tänker behandla idag är:

Vad är nästa steg? Vad skall jag göra nu?

Frågan kan gälla både enskilda situationer, samt ens totala utveckling och svaret kan variera enormt ifrån person till person. Det finns dock en gemensam nämnare, och ni kommer inte tycka om det här svaret. Fortsätt försök.

Det behöver inte bli mer avancerat än så. Säg att du läst posterna om målsättning och motivation, du har klara mål, du är motiverad. Du kommer en bit på vägen, men utvecklingen börjar stagnera och du börjar fråga dig själv; Hur skall jag göra nu? Vad är nästa steg? Det känns som om du sitter fast. Jag tror att alla som genomgått någon form av större utveckling eller jobbat mot ett mål en längre tid känner igen sig. Det känns inte alltid helt bra. ”Fan, jag har inte kommit någonstans…”. Vi brukar rekommendera att man dokumenterar sina tankar och sin situation, genom att skriva om sina tankar och upplevelser i forumet eller, om man vill vara mer privat, i en journal hemma. När du känner såhär nästa gång kan du gå tillbaka, kika på dina gamla tankegångar. Nio gånger av tio inser man då att man faktiskt kommit långt sen senast.

Men jag skall sluta svamla. Vad är då nästa steg? Hur tar man sig till nästa steg? Vad gör en kille som tar saker och ting till nästa steg? Nästa steg är alltid att ta det till en ny nivå, ta relationen till nästa steg, testa mera. När du tvekar på vad du skall göra, gå rätt fram! Försök lite mer. Det är en gemensam faktor för alla som lyckats – de har misslyckats mer än alla andra. Jag brukar ibland jämföra med baseball, de som är allra bäst, högst upp i Hall-of-fame, de misslyckas kring 70% av gångerna. Ändå är de allra bäst på vad de gör och är oerhört framgångsrika.

Thomas A. Edison misslyckades otaliga gånger innan han fann den rätta formeln för att få sin glödlampa fungerande. Hans kommentar?

”I have not failed. I’ve just found 10,000 ways that won’t work.”

Okej, så du har misslyckats med din öppning. Du sa hej, och tittade sedan rakt ner i hennes urringning. Sen gick hon därifrån. Har du misslyckats? Nej, du har lärt dig att det sättet att inleda en konversation inte fungerar, eller behöver modiferas en aning. Misslyckas gör du först när du slutar försöka, eller när du gör samma sak om och om igen, och förväntar dig ett annorlunda resultat. Ibland kommer du, som sagt, vara frustrerad, tänka ”DETTA GÅR INTE!” och bara vilja kasta saker omkring dig. Men det är i de ögonblicken du utvecklas. Du vill mer än någonsin lösa det, och ofta är det enda som snurrar i ditt huvud: ”Hur skall jag lösa detta?” Fråga tillräckligt mycket, och tillräckligt bra frågor, så kommer du få ett svar.

Sammanfattningsvis, fortsätt försöka avancera i den givna kontexten, oavsett situation. Du kanske stöter på stora hinder, allt kanske går åt skogen, men du kan bara lära dig genom att begå misstagen, inte genom att läsa om andra som gör dem. Erfarenhet är en god lärare.

/Mister.M

Or so they say…

Jag såg på ett klipp nyss som fick mig att börja tänka väldigt djupt. Grejen med människor är att de är så jävla trångsynta. De flesta människor bär runt på en själv-bild på hur de är som sträcker sig så långt som till att bestämma sig hur de får göra saker och ting.

T.ex. kan det vara hur de hanterar krograggning. Många människor, främst män, ser det som omöjligt att gå fram till okända kvinnor i en bar eller krog om de inte är fulla. ”Jag är inte sån person” får jag höra som svar ofta när jag ber dessa män gå fram nyktra.

Andra människor har fått för sig att de inte kan kan vara roliga, pratglada eller självsäkra ”Jag är inte den sortens”.

Det värsta är väl när man ser personer som gör saker på helt fel sätt men vägrar ändra på sig för att det är ”vem dem är”. Exempel på detta kan vara att man lutar sig in när man pratar med kvinnor för att ”jag är en person som respekterar vad andra säger” (inte för att C-R lär ut att kvinnor är värdelösa på att hålla vettiga konversationer men när man träffar okända människor så är det bättre att inte lyssna på dem om man måste luta sig in och tränga sig på deras personliga utrymme och framstå som en chode utan vänta med de vettiga konversationerna senare).

Anledningen till att de inte slutar är för att erkänna att man har gjort fel skulle innebära att man suger som person (för att man har länkat att man gör sakerna man gör pga ”[man] är sån som person”) och det är ett stort ”no, no” för de flesta och måste undvikas till all kostnad!

Istället tänker de att de kan kompensera sina fel genom att bara kämpa hårdare och hårdare tills barriären spricker och de fyllt på ”kärleksmätaren” (eller vad det nu är de vill lyckas med) så mycket att inget annat spelar någon roll.

Jag får t.ex. höra väldigt mycket av folk att de inte vill ändra på sina soffpotatis-tv tittandes-tråkmåns liv för att de istället tänker ”har jag bara tillräckligt mycket game-skills så kommer jag kunna ha kvinnor ändå”.

Fast det funkar inte så. Det bara gör inte det. Och istället för att förklara varför med ord så ska jag länka till (24 bildrutor per sekund vilket ger 2 min och 47sek film 4008 bilder. Och en bild säger mer än tusen ord så yeah… ungefär fyra miljoner ord) det klippet jag såg som perfekt illustrerar varför man inte kan tänka så här utan -

- Faktiskt MÅSTE göra rätt!

Länk till filmen: http://www.youtube.com/v/9l-YYqjhVi4&

(sen så är filmen i sig väldigt cool och har ett liknande budskap fast annan inriktning som är väldigt starkt)

Mitt största råd är, precis det som Sanji säger i vår senaste intervju, att sluta tänka att ens beteende på något sätt är länkat till en som person. Du väljer ditt beteende. Du väljer hur du ska vara. Har du vart en looser hela ditt liv så måste det inte fortsätta vara så.Vikten av att göra rätt ligger i att du kan uppnå så otroligt mycket med bara lite kraft om du gör rätt. Jag har en kompis som kämpar i livet mer än någon jag någonsin träffat. Han har tre jobb för att tjäna pengar till att kunna träna och åka till England och andra länder för att provträna för stora lag. (fotboll)Han tränar på elitnivå (ca 13-14 pass i veckan) och är skit grym! Men han har väldigt dåliga vanor som drar ner honom. Han, bland annat;1) Dricker för mycket vilket alltid ger honom onödiga skador och sabbar hans träning2) Han sköter inte sina jobb vilket annars skulle ha gjort att han kunde ha ett istället för tre och genererat mer pengar än alla tre med mindre tid.

Och dessa saker förstör all den möda han lägger ner för att lyckas.

So don’t be like him. Gör av med dåliga vanor och beteenden och för guds skull, när ni gör något tusen gånger och det inte fungerar så TESTA NÅGOT NYTT!

Mvh

- Xtreeme

Det är verkligen är ny väg att vandra, med nya möjligheter men även en mängd utmaningar. Det är en förvandling som börjar med ett steg i sänder. Många vill ha ett magisk piller till att bli supermän över natt. Sanningen är att detta är som mycket annat i livet och kräver lika mycket dedikation för kunna bemästra det.

Jag kan dela med mig av min resa, Jag har i dagsläget många val när det gäller kvinnor. Det har inte alltid varit så ska ni veta. Min resa har varit lång och mödosam. Jag har haft kvällar då jag haft lust att sluta med allt och gå tillbaks till mitt tidigare liv. Jag ansåg mig inte vara inte tillräcklig bra, jag försökte och försökte men inget hände. Jag hamnade oftast i kompisfacket när jag så gärna velat så mycket mer.
Många kvällar trodde jag att det var fel på mig, att det berodde på något i mitt utseende eller något jag sagt. Jag har varit gråtfärdig många gånger. Någonting var det som spökade men jag kunde inte sätta fingret på vad det var.

Det jag aldrig slutade göra var dock att gå ut. Jag la ner böckerna och taktikerna och men jag slutade aldrig att gå ut och det gör jag fortfarande. Tre gånger i veckan är jag ute och interagerar med alla möjliga sorters människor. Detta har varit min absolut bästa skola. 20 sets övergick till 100 och sedan tusentals. För var gång jag träffar en ny tjej så lär jag mig något om mig själv och massor i hur tjejer tänker. Med tiden så lärde jag mig att se vad som skulle ske innan själva händelsen i sig.

PÅ frågan vad är mitt mindset? Är svaret att jag älskar livet och allt vad den innehåller. Jag vet att nya interaktioner leder till nya äventyr. Vare sig de är negativa eller positiva, något händer och för var gång så växer jag som människa. Livet för mig är möten med människor och i princip allt som ger mig glädje börjar med möten med andra människor.

Jag slutade fokusera på vad en kväll kunde ge mig och valde istället att ge till andra för var kväll jag var ute. Det innebär att jag började prata med människor som jag normalt inte pratade med. Att jag såg alla tjejer som attraktiva, alla killar som potentiella vänner och behandlade alla därefter. Det är en sak att förstå vad innebörden av ge värde är men en hel annan att praktisera dagligen. Jag började praktisera att vara allas bästa wing, och då menar jag alla. Detta öppna en hel ny dimension i mitt GAME.

Helt plötsligt var jag den som blev öppnad, människor, både killar och tjejer började te sig till mig på en helt annan nivå än tidigare och allt blev genast mycket roligare. Nästa steg var rollen som instruktör, det är en sak att kunna hantera sig själv, men en helt annan att instruera.
Att ha förmågan att instruera andra är en enorm givande känsla. samtidigt som det är oerhört svårt och krävande. Tänk er att din uppgift är att se till att alla lyckas, vare sig det eleverna bakgrund, om de är unga, äldre osv. Din uppgift är att de ska lyckas!

Du ska dessutom kunna praktisk visa vad du går får, många måste se för att tro! Det finns inget utrymme för felmarginal. En elev pekar ut en tjej “and off you go” Du måste lyckas “one shot one kill” På det så ska du hjälpa andra att få kontroll över sina tankar som gärna spökar när det är dags att gå fram till tjejer.
Åter igen alla dessa möten med elever och alla sköna och varma samtal gör att jag håller min dedikation vid liv.

En annan del som enormt viktigt är mina wing män och kvinnor. Det är enorm inspirerande att se deras individuella livsresor. Gud vet att jag wingas av några av de mest kompetenta inom detta område. Sanji kan engagera större grupper utan minsta problem lägger vi till Nomaggiz så har de hållt igång som mest runt 30 pers vid något tillfälle. Det spelar ingen roll om det är en hel flock med slitzmodeller, kända från tv, strippan eller den kvinnliga polisbefälet mitt bland Picket Styrkan, dessa grabbar Got GAME.

Theman är en historia i sig han får hela restauranger att sjunga kör. När Theman pratar om sin cyckel står blixten stilla! its awesome! Våra elever älskar honom för hans varma men bestämda sätt att vara. I en mörk gränd är han grym att ha, inte endast för att han är tuff men snarare för hans kreativa sätt att lätta upp stämningen och få mig till tårar av skratt. Sedan har vi Xtreeme. Jag blir mer och mer övertygad att Xtreeme är en rymdvarelse från en helt annan planet, det han gör är så facinerande att vi andra bara gapar av häpnad så fort han sätter igång. Han är ett mysterium inlindad i en gåta. The Great Xtreeme kallas han för. Det är ett passande namn på en kille som verkligen förtjänar sina fjärdrar allt han gör är antigen grymt eller katastrof det finns ingen mellanläge han är helt enkelt Xtreeme. Alla våra samtal och äventyr håller min dedikation vid liv.

Sedan har jag min son som är snart 7 år. Han är navet till all min dedikation. Vad för slags pappa vill jag vara. Vad kan jag ge han av värde. Yes! Jag kan lära honom allt om attraktion så han slipper undra som jag gjorde när jag var tonårig. Vi brukar skoja om att Xtreeme lärde sig detta ung. Vänta tills grabben min fyllt 15 år. Han öppnar sets redan nu!!??

Förhoppningsvis så lär han sig om att interagera med kvinnor tidigt, på ett sund sätt utan att sätta dem på piedestaler men samtidig behandla dem väl. Framför allt att lära sig respektera sig själv och sina beslut utifrån sin egen kreativitet än vad andra tycker och tänker. Han ska dessutom inte oroa sig för sin Far när han blir äldre därför jag kommer att vara ”the pimp från hell” på långvården.

Alla dessa personer som jag äran att kalla mina vänner är en stor del av min dedikation och love för the GAME. Att se vad de gör ger mig en inre frid att allt går att genomföra bara man vill. Det viktigast är dock att bli sams med tanken på att det är en lång väg att vandra. Den kan vara krokig med tuffa uppförsbackar och en mängd hinder på vägen. Du kommer runt allt genom att utsätta dig för möten med människor, de kommer att guida dig och du kommer hitta hem förr eller senare och du kommer förstärka din dedikation längs med vägen.
Stå på dig, din dedikation kommer att ge utdelning. Livet belönar dedikation och mod med självsäkerhet. Jag brukar tänka på vad vill jag säga till mig själv den dag då min tid är kommen. Vill jag ligga där ångerfull över allt jag kunde ha gjort, men fegade ur för att jag inte kunde ta social press eller för inga andra gjorde de saker jag ville göra.

Eller vill jag viska “Its been good” strax innan jag lugnt somnar in.

Det är ditt liv och dina val.

Vi predikar ofta att fältet är ens enda sanna lärare. En viktig grej som folk glömmer som jag skulle vilja påminna om är att ha vanan och standardbeteendet att gå ut. Precis som när man gymmar är den viktigaste faktorn konsekvens – att man går ut trots att man är trött, eller inte har nån att gå med, eller inga pengar, eller whathaveyou.

Sätt ett antal dagar som du går ut, och gå ut dessa dagar, och pusha dig själv precis så långt som du orkar. Påminner det om ett träningsschema? Damn right! Det finns inga magiska piller, och du kommer inte bli the awesome pimp of glory över en natt, inte med någon ”hemlig teknik”. Två utgångar är dubbelt så bra som en utgång i veckan. Tre utgångar är tredubbelt så bra som en, etc. Ju mer man går ut desto snabbare lär man sig.

Jag tänkte berätta om min gårdagskväll. Jag är på semester, i fjällen. Natten till igår tillbringades sömnlöst på en billig bussresa. Dagen efter tillbringades i backen, vilket är tungt för en otränad jävel som mig. Kvällen var det uppackning, middag, och supande med spel. Klockan närmar sig 22 och the moment of truth occurs: Jag är svintrött och befinner mig i ett rum med sju vänner (som inte sysslar med pickup) som alla är trötta och vill stanna hemma. Jag vill också sova, mina ögon sluts när jag pratar. Och jag har ju tre andra kvällar att gå ut… Det verkar som om ikväll inte kommer att bli den bästa heller då det är första kvällen för många. Kanske skulle stanna hemma ändå.

Men stannade jag hemma? NEJ!

Min inre röst påminde mig om att det aldrig finns ursäkter. Kan man fysiskt gå ut så ska man, och kan man inte så ska man rulla dit! I pulled my shit together, övertygade en polare att följa med mig ut (mot att jag betalade hans inträden och annat), och så småningom drog jag med mig hela gänget ut. Så där kommer vi in, på ett halvdött ställe, jag och sju chodes i blandade åldrar och kön. De gör snabbt rutinen: beställer en fenomenalt överprissatt öl och sätter sig i ett hörn och har tråkigt.

Nästa steg i min kväll var nästa problem som jag VET att t.ex. många av våra bootcamp-deltagare upplever efter BC: De är ute, men deras vänner vill bara flöjta i det fina bord de fixat. Jag hade the worst possible case: sju stycken som alla är svintrötta och bara vill sitta. Jag är också svintrött och funderar på vad fan jag gjort. De har alla överdrivna illusioner om mina superkrafter, och nu kommer jag behöva bevisa mig. Jag ursäktar mig och säger att jag ska till baren. Med ihopbitna käkar rör jag mig in mot baren och köper en öl. Denna öl använder jag sedan till att öppna alla ca 100 personer som var i lokalen by then. Jag gick runt och skålade med alla. Det var tungt att hålla energin uppe, men det gick. Och för varje skål som klingade så blev det lättare och lättare. Snart var the awesomeness igång. Kort därefter drog jag upp min chode-polare och snabbtränade honom i awesomeness. Då var vi två. Snart drog vi upp resten av vårt gäng, och by the time stället fylldes var vi dansgolvets centrum, och projectade awesomeness åt alla håll!

Men det svåra slutar inte där, du har ju också svårigheten att faktiskt göra något när alla tittar på. Det är inte lätt att göra kloa in tjejer när man står i en klunga med sju chodes som bara väntar och hoppas på att du ska misslyckas. Men jag hade ju kommit så långt. Så jag fortsatte, och kloade och kloade. Jag ska inte hävda att det gick överdrivet bra, det gick relativt dåligt, jag har haft bättre kvällar. Men jag hade kul.

Det som drev mig genom kvällen och alla aktiviteterna var följande träningssyn på det hela: även om jag inte kan köra mitt a-game kan jag alltid göra nåt. Jag kan alltid döda mitt ego lite lite till. Jag kan alltid bli bättre på att hålla stämningen uppe. Jag kan alltid bli bättre på varje liten rörelse jag gör. Och inte att förglömma: jag försätter mig i en situation där kul grejer kan hända. För jag träffade människor, jag skaffade vänner och jag flörtade med tjejer. Jag hade ROLIGT, även om jag tvingade mig själv (och ett gäng ovetande vänner) till det

I två-tre timmar var vi där, och jag kämpade och hade mig för att hålla humöret uppe, både på mig själv och min grupp. Och det gick ett bra tag. Så småningom kände jag verkligen att jag inte orkade mer. Jag var nästan gråtfärdig när jag försökte klämma fram ett trött leende, och jag inte bara flöjtade, jag bokstavligen somnade i set! DÅ gav jag mig själv tillåtelse att gå hem.

Men först ett set till.

Ni märker, vi kallar det till och med för sets, precis som inom fysisk träning. Det kan vara lätt ibland, och svårt ibland. Igår var det svårt, men jag gick dit och fucking gjorde så många som jag kunde, och ett till.

Och jag är inte ett dugg bättre än du. Du är precis lika bra och kan göra allt detta och mycket mer.

Pressa igenom smärtan, om inte annat så blir du bättre på att tåla smärta och ansträngning. Jag tror att det var Arnold Schwarzenegger som sa att det som skiljer hobby-bodybuildern från den som verkligen lyckas, är förmågan att pusha igenom smärt-perioden. Att fortsätta köra efter att det börjar göra ont.

Det finns inga ursäkter. Även om du ska ut imorgon också, eller redan uppfyllt din ”kvot” för veckan, så kan du fortfarande gå ut NU. Gå ut ikväll, och pressa ut varje droppe av social interaktion du kan. Det kommer att ge dig resultat i längden.
//Nomaggiz

För ett år sedan hade jag haft mycket svårt att gå ut ensam, det hade känts fel, ensamt och nästan lite skamset. Idag har jag inga problem med det, när polarna drog igår kände jag bara ”fuck yeah, det var länge sen jag var ute själv, det här kommer att bli intressant!”.

Och det blev det, jag hade som sagt sjukt roligt och jag träffade massor av nya människor, hånglade med några av dem och plockade några nummer. Jag sumpade också en snygg tjej med splitter nya silikonbröst eftersom jag efter att ha börjat hångla med henne insåg att jag hellre ville ha hennes kompis och bytte mål. Det flög tyvärr inte, jag fick henne galet attraherad av mig men hon ville inte göra något då hennes pojkvän väntade där hemma. No biggie och jag kommer ringa henne i veckan och se vad som händer… Jag hängde med de tjejerna en del och fick öva mig i att på egen hand försvara två snygga tjejer med silikonbröst från en krog full med dyngraka flöjtkillar som ville lägga någon ”vitsig” kommentar om deras bröst.

Jag fattar inte att en del killar är så jävla brända. OK att man kan vara osäker och ha svårt kring tjejer, men en del beter sig verkligen som idioter…

I alla fall. Det jag ville betona är att i vilket syfte ni än är ute, om det är för att ragga tjejer, bara hänga med polarna eller vad det nu kan vara. Släpp prestigen och se till att ha roligt! Ibland har man de bästa utgångarna fastän att man åker hem utan en tjej på armen, för man vet att man gav allt, hade sjukt roligt och bjöd på sig själv till 100%. Jag hade en sån kväll igår, ikväll kommer jag att gå ut och sträcka mig utanför mina egna gränser för att nå dit eller ännu längre igen.

Live life to the max, guys!
-Victor (Sanji)

Men vad händer nu? Vad ska man göra efter ett bootcamp? Killarna kommer att gå hem och smälta hela helgen för att ställa sig frågan: Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vad gäller kvinnor i ens liv har de fått den information och erfarenhet de behöver för att kunna bygga vidare på sina kunskaper att attrahera kvinnor till det liv de nu ska bestämma sig för att ha. De kommer att ha tillgång till det omtalade Lounge där vi har samlat kunniga människor för att skapa en miljö med tillgång till exklusivt material, feedback och oss instruktörer för att jämt och ständigt coacha och guida deltagarna mot det liv de söker. I vårt lounge kommer de att finna alla instruktörers specifika och exakta game plan, bit för bit, de rutiner vi använder (dvs. vad vi säger till tjejer) och mycket mycket mer!

Vad blir Charismatic Revolutions nästa steg? Att definitivt fortsätta förbättra på oss och hela tiden pusha oss själva att bli bättre på att lära ut det vi kan. Att ständigt bli bättre och mer effektiva på det vi gör och främst av allt – fortsätta ge otaligt mycket mer valuta för pengarna än någon annan! Vi är här för att vi har kul, vi blir upplyfta och rörda av att se hur våra studenter transformeras till bättre människor. Vi är ett gäng som i slutet på lördag kväll var så glada över våra studenters resultat och började ha så kul och prata med så många människor att vi knappt hade någon röst kvar. På väg mot vandrarhemmet var vår ork helt slut och vi kände oss döda – fast med stora, feta leenden på läpparna, träningsvärk i mungiporna och vikta i mitten av skratt. Vi är ett gäng av kärlek och jag säger det för tusende gången – jag är stolt över att ha funnit så bra vänner som mina kollegor är.

Hur ser ditt liv ut? Du har i genomsnitt ca. 28 000 dagar på dig här i livet att nå dina drömmar. Det finns inget ”imorgon”, bara ett ”nu”. Hur skulle de 28 000 dagarna gå förbi om du inte levde var och en av dem fullt ut? Gör en Revolution – Bli karismatisk! Vi valde vårt namn, inte för att vi tyckte det var coolt, men just av den anledning att om man vill leva sitt liv fullt ut, måste man revolutionera mot den kraft som stoppar en och göra det med karisma och entusiasm. Människor smälter in i mängden för att de är normala och jag tror starkt på att du som har funnit detta community tillhör dem som innerst inne vet att de är speciella och menade för något större än genomsnittet. Jag tror att om du har sökt på google efter något så ”patetiskt” som hur man raggar på brudar (eller hur du nu hittade hit – du får jättegärna berätta det för oss) så har du förstått att samhället är byggt av chodes som vill att DU OCKSÅ ska vara en chode. Men du fann din väg hit, du hoppade över tröskeln och nu vill du slänga dig ut på äventyr och uppleva det som du VET var menat för ditt liv.

Är du seriös över att förändra din situation med kvinnor i ditt liv så kan jag, speciellt efter denna helg fullspäckad av äventyr, kunskap, förändring och känsla, med 150% övertygelse säga att ett BootCamp är något för dig. Oavsett vilken nivå du befinner dig på finns det alltid så otroligt mycket att lära. Bara av dagens föreläsningar lärde JAG – ”The GREAT Xtreeme” – mig något som lett till att det nu väntar en kvinna på mig hemma i Göteborg. Bara av ett litet tips som jag snappade upp från Sanjis del av föreläsningen kommer jag ha ännu en kvinna i mitt liv – redan ikväll!

Sist vill jag önska alla helgens studenter ett STORT ”lycka till” och tacka för en underbar helg – ni förtjänar all lycka i världen!

Mvh – Xtreeme