Herre-jävla-gud hur många olika svar jag har läst, hört och fått förklarat för mig som svarar
på frågan! Och det värsta är att de flesta på ett eller annat sätt stämmer. Med andra ord är
det ett ämne som kan förklaras på tusen olika sätt. Under de sex åren som jag fokuserat en
stor del av att klura ut detta har jag funnit min egna förklaring.

”Attraktion; Magnetisk dragningskraft, lockande företeelse”
- Nordstedt ordbok

Attraktion är, enkelt förklarat, en form av magnetisk dragningskraft. Vi drar oss till det vi
attraheras av. Det är anledningen till att vi (män som kvinnor) gillar att titta på vackra bilder,
vänder oss om efter vackra människor, drar in lukten av god mat osv.
Men det fattar ju alla, den stora frågan är istället varför vissa saker är attraktiva, medan
andra inte är det samt varför det varierar från person till person.

Om vi börjar med att titta på det ur ett fysiologiskt perspektiv så lär vi oss att det vi tycker
om (det som är attraktivt) ger oss positiva känslor, dvs. olika former av eufori. Detta styrs av
hjärnans förmåga att belöna oss med endorfiner och liknande substanser.
Men hur fungerar då detta belöningssystem?
Vårt belöningssystem styrs av en hierarki av tre faktorer. Dessa är:

• Psykologiska associationer
• Biologisk programmering
• Reptilhjärnans överlevnadsinstinkter

För att klargöra hur dessa fungerar ska jag ta pizza som ett exempel.
Alla har vi något som kallas för Reptilhjärnan vilket är en liten del av vår hjärna som utgör
våra viktigaste överlevnadsinstinkter. Det är denna del som gör att vi hoppar till av plötsliga,
smällande ljud och som gör oss helt maniska när vi är otroligt hungriga.

Det är denna del som säger till oss att vi måste stoppa i oss något i munnen och som gör att
när en människa inte har tillgång till mat och har varit utan det tillräckligt länge kan börja
äta vad som helst; sand, jord och, som det har dokumenterats i många fall, även
människokött.

Sen har vi den biologiska programmeringen som med hjälp av evolutionen gett oss smak för
socker, kolhydrater, protein och fett. Våra förfädrar som hade smak för dessa ämnen fick i
sig rätt näring i kroppen, blev starka och överlevde tillräckligt länge för att hinna föröka sig.
Genom denna process har det utvecklats till en generell standard bland människor att ha
smak för dessa näringsämnen.

Sen har alla människor individuella smaker och preferenser, även kallat för associationer. En
pizza smakar gott för virtuellt sett alla människor just eftersom rätten är alldeles proppfull
av fett, kolhydrater och protein. När vi äter en pizza så bombar hjärnan oss med endorfiner
(särskilt i tidig ålder då vi är barn och inte alls mår lika illa av att äta onyttigt som i äldre dar)och denna känsla av eufori kopplas (associeras) sedan till att pizza är en källa till positivakänslor vilket gör att vi älskar pizza.

Men detta stämmer inte för alla! Det finns människor som hatar pizza och anledningarna
bakom detta varierar från person till person. Det har dock absolut ingenting med varken
biologisk programmering eller reptiliska instinkter att göra utan enbart associationer. Vissa
människor kan vid ett avgörande tillfälle fått i sig för mycket så att de mått illa eller kanske
ätit en gammal pizza och efter det äcklats av rätten. Trots att en pizza är en fysiologisk drömför vår kropp så vinner associationen av pizza i vanliga fall över de två andra faktorerna för dessa människor.

På samma sätt fungerar attraktion gentemot det motsatta könet. Vi har en reptilisk instinkt
att föröka oss och genom biologisk programmering har män i allmänhet fått smak för
kvinnor som (bland annat) är kurviga och kvinnor för män som är stora och starka.
Genom association har detta sedan utvecklats åt alla håll och kanter.

Att vara lång och slank
är en indikation av hälsa och genom trendutveckling har de flesta av oss blivit tokiga i tjejer
med höga klackar! Att ha stora bröst är en indikation på bra amningsförmåga och av samma
trendutveckling har vi fått smak för stora bröst (vare sig de är äkta eller inte) och så vidare.
Och precis som det är med pizza så varierar även våra preferenser helt individuellt (även om
de flesta, precis som med pizza, tenderar att ha liknande sådana).

OBS! Vad gäller avvikande sexuella läggningar som homosexualitet så finns det olika
teorier och inte ens forskare är ense om en universiell sådan. Är du väldigt nyfiken
kring detta så föreslår jag att du struntar i den här boken och pluggar biologi på
universitetsnivå istället!
Hur använder vi då denna information till att bli mer attraktiva?

Det finns en illusion bland män (och kvinnor) om den där mannen eller kvinnan som kan få
vem han eller hon vill. Det är en illusion som du måste göra dig av med.
Vad som däremot inte är en fantasi är den där mannen eller kvinnan som är attraktiv i de
flestas ögon. Eftersom detta är en artikel riktad mot män så tänker jag enbart fokusera på
mannen.

Hur är en sådan person?
Om vi tittar tillbaka på hierarkin som styr vårt belöningssystem och hur de ter sig så märker
vi att det i de flesta fallen finns det en stark koppling mellan biologisk programmering och
personliga associationer. Kort sagt: De flesta gillar pizza och de flesta kvinnor gillar stora och starka män.

Sanningen är den att även om vi alla har våra individuella associationer som styr vår smak
och preferens så är de inte alltid så viktiga. En person som föredrar brunetter kan
fortfarande tycka att det finns många vackra blondiner och trots att de flesta gillar långa
tjejer är det få killar som kan påstå att Megan Fox är ful, trots att hennes få 163cm.

Med det sagt kan man dra slutsatsen att även om det finns tusen olika typer av
personligheter och smaker så bör det finnas generella karaktärsdrag som för de flesta anses
vara attraktiva, dvs. en form av naturens egna skönhetsideal.

Det är detta ideal som CR kallar för Alfakonceptet, och det är detta skönhetsideal – samt hur
man på bäst sätt tar den till sig – som mitt tal den 8e Oktober kommer att handla om.
Vi ses där!

För några år sedan så trodde jag aldrig att jag skulle säga och verkligen mena något sådant. Låt mig vara ett sexobjekt. Låt mig vara just bara en häck som svassar förbi och en kropp du vill knulla. Låt mig vara kvinna i min sexuella bemärkelse och jag lovar – jag kommer se dig som en kuk på ben, en häck jag vill sätta tänderna i och ett sexobjekt jag vill knulla.

Ja, jag trodde jag aldrig skulle stå för sådana ord och det finns en viktig orsak till varför. Den som själv går omkring med ett hora madonna komplex – den kvinna eller man som innerst inne inte tycker att det är helt ok att bara hänge sig åt lust och njutning bara för sakens skull den personen har svårt att respektera den som faktiskt gör så utan hämningar. Och den bristen på respekt är avtändande – det som gör en kommentar äcklig istället för sexig.
En annan orsak är att jag och jag tror många med mig har haft någon sjuk föreställning om att om jag låter den kroppsliga delen, den sexobjektifierade delen av mig ta plats och användas så kommer resten, personen jag, inte synas. Vilket är fel fel fel.

För helt ärligt. Det är inte när jag diskuterar hur eu’s tariffer och jorbruksbidrag påverkar sockerhandeln i sydamerika eller mjölkmarknaden i afrika som jag gör någon kåt. Och nej, jag blir heller inte kåt av någons fina handling eller intelligenta utläggningar utan det kan vara en rörelse, konturen av skulderbladen som avtecknar sig under en t-shirt eller en snygg häck. Sättet att gå. Glimtar av hans kropp som i sig inte behöver vara sexuella – men min objektifiering av dem – i sätt min projicering av min fantasi på honom är det som får det att suga till i magen, musklerna drar ihop sig och en blixt av värme hugger till. Och det är den reaktionen som är så kraftfull, som är det jag vill känna men som jag också vill orsaka hos någon annan.

Så därför. Tillåt dig själv att se mig som a piece of meat och för guds skull visa det! Uppbundna i allt vad korrekthet ska heta så måste jag säga att det är ofta skittråkigt att vara kvinna här i sverige. Kanske är det för att alla är så bortskämda av vackra människor att samma reaktioner inte triggas lika fort. Men jag tror att det mer ligger en jantelag i att inte våga visa uppskattning. En rädsla för att bli missförstådd eller bli tagen som en gris. Men fan vad tråkigt det är! När människor ska spela svårfångade och inte vågar visa sin uppskattning. Och det märks så tydligt. Ett exempel är om man som tjej hånglar med en annan tjej. Vissa killar tänder på det andra inte. Exemplet rör de som faktiskt tycker att det är sexigt och då kan de antingen välja att visa det och uppskatta det – för den uppskattningen är en del av objektifiering – en del av en fantasi oavsett vad för fantasi eller om man vill leva ut den eller inte – men den objektifieringen säger mig att jag är sexig, sensuell och kvinnlig, en känsla som så som jag nämnde tidigare, är nästan lika kraftfull som den känsla som triggas när jag själv objektifierar män eller kvinnor. Uppenbarligen kommer jag vilja vara i närheten av personen som ger mig känslan. Uppenbarligen kommer jag se hur jag kan trigga den igen. Uppenbarligen kommer jag börja jaga dig.

Sen har vi den andra reatkionen. När killen av rädsla för att bli manipulerad eller skrattad åt fnyser åt ”showen” och spelar svårfångad. (ok som sagt om man faktiskt inte tänder på det) Det tråkiga med det beteendet är att det inte triggar en positiv spiral av positiva känslor och positivt handlande. Utan det dödar fantasin i sin vagga och det dödar känslospiralen. Vilket är sjukt sorgligt för jag antar att jag inte är den enda som vet att när du är kåt så blir jag kåt och om jag visar att jag är kåt så blir du desto kåtare. osv.
Och jag är nog inte den enda som går igång som fan på lite äkta hänsynslöst sex som drivs av att jag bara måste ha dig nu! Personligen så har i alla fall jag svårt att utnyttja (utnyttja eller ge är förmodligen samma sak här) någon på det viset om jag inte på ett eller annat ser honom som ett sexobjekt- i alla fall för stunden.

Så kom igen folk. Sprid lite uppskattning och lite kärlek. Nästa gång ni ser någon sexig person gå fram och säg det utan mer intention än att bara dela med dig av den tanken. Objektifiera mera och se det otroligt sexiga i det.

Kram/Ottilia

Vi går vidare från Aligator fuckhouse till sårbarhet och ödmjukhet.

Det snackas en hel del om styrkan av att uttrycka sin sårbarhet och visa sig ödmjuk när det gäller relationer och dating. En del säger att det är då vi verkligen visar vår verkliga sida andra säger att det bara är då vi ”connectar” med varandra. Det hela är svårbevisat men en sak är dock säker, när andra får dig att uppleva känslor via sårbarhet och ödmjukhet så känns det äkta, originellt och på riktigt.

Gör ett test! Kolla klippet och ta bort ljudet från 1:15 -- 2:00 första gången. Se hur du upplever scenen. Kolla sedan på klippet igen med ljudet på hela tiden. Känns det annorlunda? Berör det dig mer eller mindre?

www.youtube.com/watch?v=WO4tIrjBDkk

I två artiklar i SvD läste jag om en ledarskapskurs för män med genusperspektiv. Jävligt intressant artikel, som inte alls handlar om blått/rosa-perspektiv utan om vettiga djupare frågor. Tror jag. Men jag insåg en annan sak – det finns redan en ledarskapskurs för män, som har ett starkt genusperspektiv. Den kallas CR.

För det som vi som varit i svängen ett tag alla kan skriva under på är att vi utvecklat en jäkla förmåga att uttrycka känslor och dela med sig till andra. Detta är en av orsakerna till att vi får så mkt kritik – från båda könen. Killar tycker vi är mesiga och töntiga, medan tjejer tycker många gånger att vi är chauvinistiska. För faktum är denna: när människor i en grupp av tillit och samförstånd börjar diskutera ämnen av känslor och sex så skräder de inte orden. Gud vet att tjejer inte gör det. Och uppenbarligen gör män inte heller det, iallafall när de väl kommer igång och pratar om det, vilket de flesta tyvärr aldrig gör under sin livstid.

Om man tittar in i forumet slås man av en enorm lukt av grabbighet som kommer emot en på samma sätt som det gör om man på morgonen går in i ett rum där det sovit 5 killar. Kvinnor beskrivs i med bara ett ord, ibland även med en siffra, det snackas om förkortningar för komplicerade saker, och ganska vulgära detaljer av människors kärleksliv fläks ut – helt anonymt. Det är klart att det kan lukta illa vid första anblick, men jag är övertygad om en sak: när killar väl börjar prata om känslor är det så här de kommer att uttrycka sig. Sådan är vår natur. Vi som driver sajten gör vårt bästa för att höja nivån, men även vi är ju i grund och botten killar. Och faktum är att ibland tycker killar jävligt chauvinistiska och politiskt inkorrekta saker. Och detta måste vara ok. För så som kvinnors sexuella frigörelse numera har ledare som Nancy Friday som öppet talar om det vulgära som i hemlighet finns innanför kvinnor, så måste det även finnas en kanal som gör detsamma för män, en kanal som inte är grabbtidningarnas simplifierade syn på saker och ting. Jag tror att vår gemenskap är en sån kanal, och det finns säkert flera.

Men precis som ett gäng killar som sover i ett svettigt rum kan visa sig vara väl trevliga och väldoftade killar när de fått en chans att duscha och klä på sig finns det ett otroligt djup i diskussionerna både i forumet, och i de mer informella sammankomster vi brukar ha. De diskussioner jag haft med CR-vänner om livet, kärleken, manlighet, faderskap och fadersrelationer, andlighet, sex (inkl ibland väldigt grafiska beskrivningar av det) är diskussioner jag aldrig haft med andra vänner, och som jag är rädd att många andra inte haft heller. I grund och botten är det två saker som krävs för att män ska prata öppet med varandra om dessa saker: tillit och självförtroende. Tillit som byggs över tid och liknande erfarenheter, och självförtroende att faktiskt göra något som för män känns väldigt svårt – att prata om känslor. Ett självförtroende som man bygger upp om man går igenom den resa vi går igenom, står ut med avvisande och misslyckande och når ända fram till framgång.

Jag tror att skälet till att jag skriver detta är som en uppmaning till de som ännu inte hoppat in i den gemenskapen att göra det – till killarna att svälja stoltheten och våga öppna upp vad ni har inombords, och för tjejerna att överse med den grabbiga tonen och försöka se på ett välmenande sätt på killarna som skriver. För vi är helt vanliga killar, samma snubbar som är era bröder, pojkvänner, arbetskamrater och vänner. Och delta tjejer – det behövs fler kvinnor som kommer med perspektiv, och så länge de är välmenande faktiskt kan göra en insats för att förändra mäns ibland föråldrade synsätt på kvinnor, inte genom hatförklaringar utan som små knuffar i rätt riktning.

Massa kärlek till alla er som vågar prata känslor.

Sergej

Har skrivits flera intressanta kommentarer i bloggosfären om män, manlighet och känslor.

Det är enormt svårt för bägge parter involverade när ett förhållande tar slut. I synnerhet om förhållande varat i många år och du är den part som blir dumpad. Att vara på den sida som förlorar är en mycket tung situation att hantera.

Hur går du vidare? Och vart börjar du?

Du har endast kontroll över dig

Om det är din partner som gjorde slut så känner du dig säkert avvisad och utan kontroll över situationen. Du kanske söker svaren till varför han/hon lämnat dig eller vad som gick fel. Men det kan vara så att ditt ex är inte redo att ge dig svaren eller tom söker svaren själv.

Sanningen är att du har endast kontroll över dig, du kan inte ha kontroll över någons annan känslor. Du kan inte tvinga din partner att ta dig tillbaka, du kan inte få han/hon att berätta varför de lämnade dig och du kan inte få han/hon att agera på det sätt du vill eller känner.

Du kan endast kontrollera hur du reagerar på situationen. Du kan tycka synd om dig själv eller vara hämndlysten om du önskar. Men du kan även vara lugn och förlåtande. Endast du väljer hur du ska agera gentemot hela situationen. Om du dock väljer att vara den bittra, hämndlystna personen och gro därmed hatiska känslor gentemot ditt ex så kommer du ha ännu svårare att kunna gå vidare med ditt liv.

Väljer du istället att ta det med ro och jobba igenom dina känslor för att slutligen släppa dem så kommer det bli mycket enklare att släppa taget och gå vidare.

Jobba igenom din känslor av ilska.

Efter att det är slut så är det normal att gå igenom olika steg av sorg. Du har förlorat någon nära och för den mänskliga psyket är den samma känsla som infinner sig när någon går bort. Du kommer att känna skuld, förnekelse, ilska och frustration. Du kommer att känna dig sårad och ledsen och du kommer försöka lappa ihop förhållandet igen.

Det första steget för att gå vidare efter att förhållande tar slut eller en skilsmässa är att omfamna förmågan att acceptera att de känslor du upplever är normala. Det kommer inte hjälpa dig omedelbart men att övertyga dig själv med att ”Jag borde inte känna så här” kommer det inte födas något gott.

När du upplever en viss känsla, tillåt dig själv att känna den. Tillåt sig själv att bli arg och tom känna att du är sårad. För att därefter släppa den. Älta inte för då ger du utrymme för dessa känslor att slå rot. Det är bättre att du jobbar dig igenom din ilska och frustration än att du låter dem förtära dig.

Med tiden så kommer du må bättre över tanken att ditt förhållande har tagit slut och du kommer känna början till att gå vidare. Rusa dock inte igenom, ge processen tid.

Slutet på ett förhållande i synnerhet ett långt sådan är tuff för bägge parter involverade. Det kanske aldrig kommer svar på vad som exakt hände och vad som orsakade det, därför som i alla förhållanden så är det oftast mer än bara en sak som är anledningen.

När du väl börjar fokusera på dig själv och kommer till insikt att du endast har kontrollen över dig själv så kommer du börja släppa smärtan, ilskan och göra plats för nyare och en lyckligare mening i din tillvaro.

Kram /Gustavo

Många av er som läser detta har säkert spelat något datorspel i förstaperspektiv, som gamla hederliga Doom, Wolfenstein, Quake, CS, och allt vad de hette. Dessa spel var spel där man aldrig såg sin ”gubbe”, utan det man såg var det som gubben såg. Man såg så att säga genom gubbens ögon, man upplevde det gubben upplevde.

Samma perspektiv ska du sikta på att lyssnaren ska få uppleva av dina berättelser. Det finns en väldigt bra mätenhet på om lyssnaren upplever det som du berättar om – och det är om du själv återupplever berättelsen. Om du själv lever dig in i minnet av händelsen eller det du berättar om, och berättar ur ditt perspektiv så kommer lyssnaren också att göra det. Om vi gräver oss ännu djupare in i det hela kommer ännu ett par råd:

Måla upp bilder
Precis som i ett förstapersonsspel är det viktigt att lyssnaren SER allt som du ser när du återupplever berättelsen. Berätta vad du ser och hur det får dig att känna dig, vilken stämning som finns, vad du upplever, etc.

Din subjektiva sanning
Många killar gör misstaget att de vill berätta ”sanningen”, den objektiva sanningen, hur det låg till, vad som hände, etc. Detta är dock ett feltänk. Faktum är att tjejen sannolikt inte vill höra om vad som hände – hon vill lära känna dig och vad du kände när du upplevde det du upplevde. Så bry dig inte om att berätta objektiva saker – berätta subjektivt, utifrån vad du själv såg, tyckte, kände.

Skippa ”man”-perspektivet
Ett klassiskt exempel på killars försök att berätta den objektiva sanningen är att de berättar i man-perspektiv. Det är ett enkelt ord, men det förstör så mycket. Att berätta i man-perspektiv är dels ointressant eftersom hon vill veta vem du är och vilka händelser som format dig, och också extremt pretentiöst eftersom du gör anspråk att i princip vara gud – den som känner till den objektiva sanningen om händelser.

Två exempel:
”Och så var man i Afrika, och besteg ett berg. Och när man bestiger ett berg så är det viktigt att man packar rätt.”

”Och så kommer jag ut där, på flygplatsen i Tanzania, full av förväntan över hur det kommer att gå till när jag ska klättra upp på ett berg. En lokal turistguide som ser ut som en blonderad doktor alban utan tänder informerar mig om att det är viktigt att ha med tillräckligt med kläder i packningen.”

Visst, det andra var betydligt längre, men den egentliga informationen som förmedlades var densamma. Den första historien berättade den objektiva sanningen, den andra historien berättade ur mitt perspektiv vad jag skulle ha kunnat upplevt (nu har jag aldrig varit i afrika, utan det var bara ett exempel jag hittade på). Ni förstår säkert.

Hur skapas hjältar?
Jag vill att du tänker på en sak som oftast kännetecknar hjältar i böcker, filmer eller tv, eller vad som helst. Till att börja med är de oftast i centrum, och eftersom man lär känna dem så känner man med dem, även om de kanske inte är så trevliga människor egentligen. Hur många känner egentligen inte med Gudfadern, eller Tony Montana när de ser filmerna? Även om de snubbarna inte är helt vettiga så hejar man på nåt sätt på dem.

Men det va inte det jag tänkte ta upp. Positiva hjältar i berättelser skapas alltid på ett sätt: De slängs ofrivilligt i en situation där de tvingas ta ett ansvar som de med mycken möda lyckas överkomma. Ingen hjälte nånsin har resonerat i termer av ”nu ska jag göra något heroiskt” och sedan gjort det. Utan det handlar om att något MÅSTE göras och att ingen annan kan göra det, eller att han blir inslängd i en situation där något heroiskt måste till av honom. Tänk på det om du berättar historier om dig själv, så det inte framstår som skryt.

Att hypea, måla och överdriva
Våga använda dig av dessa tre verktyg. När du berättar, beskriv hur fantastiskt underbart bra något, våga använda dig av alla medel tillgängliga för att måla upp bilder och scenarios så att lyssnaren får känna vad du känner. Använd många adjektiv för att beskriva saker, tänk hur bokförfattare gör som har hela stycken om en liten blomma. Våga överdriva – kom ihåg att det är din subjektiva sanning som räknas. Om det krävs att du spetsar till historien lite grann för att lyssnaren ska uppleva det hela lika starkt som du gjorde det från början så ta dig friheten att göra det.

Tänk också på att använda din röst på ett målande sätt, använd ditt fulla register av röstlägen, ansiktsuttryck och kroppspråk för att förmedla det du vill ha sagt. Detta är extremt viktigt och kräver träning. Så ta alla tillfällen i akt, berätta berätta berätta för folk, så ofta som möjligt, också mycket som möjligt. Bli en man av historier brukar vi säga, så kommer du kunna hålla människors uppmärksamhet.

Det var allt från mig för denna gång! Ha det gott, berätta historier nu!

Jag tänkte skriva en liten bloggserie om hur man pratar, hur man berättar historier, och hur man förmedlar sig själv och sin identitet på ett bra sätt. Mycket har sagts i ämnet och jag ska försöka att inte låta detta handla om de grejer som Gustavo brukar prata om på Warm Alpha Seminar. Det här är lite teoretiska tankar från sista tiden, och jag menar på inget sätt att detta är den ultimata sanningen. Bara tänkvärt att reflektera kring för många killar tror jag.

Att ge vs att ta
Vi brukar ofta inom CR prata om att ge värde, att bringa en påse kul till personen vi pratar med. Här har jag också märkt att många killar gör en klassisk tabbe när de pratar – de pratar värdetagande. Jag ska förklara.

Ett samtal är en utväxling av monologer, av personer som berättar saker för varandra. Vi kan här kalla konversationsinnehåll för värde. Det vill säga: den som berättar något är den som ger värde till den andra. Således är det ack så mycket viktigare att berätta än att ställa frågor. Frågor är ju bara en begäran om värde. Tänk på det själv, ”Varifrån kommer du?” tillför inte så mycket till den som får höra det, utan är en begäran om information, som förhoppningsvis leder till ett djupare samtal. Men i sig är frågan bara en begäran om värde. Så att gång på gång ställa frågor är egentligen bara att be och be och be om värde. Och hur kul är det egentligen? Jag säger inte att det är fel att ställa frågor. Men låt inte samtalet handla om frågor. Du kanske ställer en fråga som ”Varifrån kommer du?” och får ett svar ”Frankrike”. I det ögonblicket har du två val – att ge värde eller att begära mer värde, dvs ställa fler frågor. Att ställa fler frågor kan ofta leda in dig på samtal som ”Jaha, var i Frankrike kommer du ifrån?”, medan att ge värde kanske leder in dig på ett samtal som ”Frankrike, fan vad nice, jag var i Frankrike förra året och du kommer AALDRIG att ana vad som hände mig…” och sen är du på väg in i en historia.

Det här är svårt och kan kännas svårt ibland, men när man väl lärt sig detta blir det ett fantastiskt verktyg. För vet ni vad – hon vill ju inte berätta om vem hon e hela tiden, hon vill lära känna dig! Så du måste erbjuda henne lite!

Tre sätt att berätta
Om man nu lärt sig att ge värde i samtalet, och börjat prata, finns det även där tre sätt att prata på, vart ett av dem mer värdegivande än det föregående.

1. Förmedla information. Detta är kanske den tråkigaste formen av samtal. Hit räknar jag återgivande av fakta i alla former, samtal om fakta, etc. Typ: ”I Sverige bor det 9 miljoner människor”, ”Bussen går varje kvart”, ”Den här kameran kostar 2.000kr”, etc. Fakta. Fakta är tråkigt. Förvisso bättre att ge fakta än att begära fakta, men ändå blir det rätt tråkigt. Här trillar också förvånansvärt många killar dit. Killar som ställer krav på sig själva att det de säger måste vara bra, så de nöjer sig med att berätta vad som är sant, att ge information. Information kan vara bra, men det är knappast intressant för henne om det inte handlar om dig.

2. Uttrycka åsikter. Nu kommer vi in på att förmedla personlighet. Att uttrycka åsikter är alla former av värderingar, som ”Jag tycker att det ena är bra, och att det andra är dåligt, och att det borde vara så att saker och låg till på det tredje sättet”. Det här är way bättre än att bara prata om information, men det är väldigt lätt att man handlar i en diskussion eller debatt, eftersom åsikter syftar på någon sorts objektiv sanning, och så börjar man ta in fakta åt ena eller andra hållet, och helt plötsligt har man trillat ner till punkt ett. Man kan lära känna en person genom dess åsikter, men det är fortfarande något svårt då iallafall jag tror att vi inte är riktigt våra åsikter. Vi är våra känslor. Vilket leder oss in på nummer 3:

3. Uttrycka känslor. Här vill jag att samtalet ska ligga så mycket som möjligt. När man börjar förmedla känslor så förmedlar man vem man är. Känslor är en magisk grej som får människor att connecta med varandra. Detta kommer jag prata mer om i nästa avsnitt. Men hur pratar man om känslor? Man bygger upp samtalet dit. Man kan börja med information, gå vidare till åsikter och fortsätta in på känslor. Känslor uttrycks till exempel genom sättet man pratar på. Om man pratar passionerat om något, uttrycker mycket värderingar och vad man innerligt känner och tycker om något – oavsett vad. Det finns inget kvalitetskrav på känslor – ingen kan säga att dina känslor är dåliga – de bara är. De behöver inte bevisas och kan inte argumenteras med. De förmedlar vem du är, att du är en verklig person, och kommer att få människor att gilla dig – om du bara lär dig förmedla dem på rätt sett. Du kan förmedla känslor när du förmedlar åsikter – genom att beskriva hur starkt du känner för något. Men du kan framför allt förmedla känslor i dina historier – och detta är vad jag kommer prata om i nästa del.

Hoppas ni fick ut nå värde av detta

Kärlek,
Sergej

Det har vart många diskussioner om att man msåte vara bad boy för att få tjejer eller att man ska vara rik för att kunna attrahera vackra damer etc. Med denna post ska jag försöka sätta punkt på diskussionen.

Vad vill kvinnor ha?

Diskussionen bottnar sig någonstans i den frågan, – Vad vill Kvinnor ha?

Det finns en del saker de INTE vill ha:

1) Någon som ser efter dem

2) Någon som smörar för dem

3) Någon som ger dem bekvämlighet

4) Någon som köper massa saker åt dem

5) Någon som tar hand om dem

och en massa annat!

Problemet med denna lista är att det säger emot sig själv lite – Kvinnor vill ju visst ha dessa saker, åtminstone vissa av dem!

Det säger till och med emot vad vi lär ut, t.ex. att vara beskyddare av nära och kära. Så varför har jag skrivit att kvinnor INTE vill ha dessa saker?

Av den anledning att det inte är det SPECIFIKA de vill ha utan kanske något som det ger dem som en bieffekt. Det finns nämligen en enda sak kvinnor vill ha. Mel Gibson släng dig i väggen för Vad Kvinnor vill ha är:

- KÄNSLOR!

Inget annat. De knarkar känslor. That’s it.

Det är därför man kan köpa sin flickvän något fint och hon älskar det men om man fortsätter köpa det regelbundet så skapar det inte samma känsla och därmed kommer inget – hur dyrt det än är – få den uppskattningen som det billiga, första, halsbandet du köpte henne fick.

En kvinna kommer bli förtrollad om hon är i fara och du räddar henne. Men om du är överbeskyddande och spenderar varje sekund till att se till att hon är trygg kommer hon känna sig instängd och känslan kommer inte existera.

Det är därför kvinnor dras sig till ”svin” för de kommer inte bara behandla dem bra. De kommer ge dem bra känslor tills de når toppen och sen vända och behandla dem kallt (vilket i sig också skapar känslor) tills det når en dal och sen så vänder de på steken igen.

Känslor är nämligen polära! Alla känslor har sina antagonister/motsatser och ingen känsla kan fortleva/existera utan dess motsats.

Av den anledning dras kvinnor till ”farliga män” eller ”rika män”. Dock skulle jag mer vilja säga, rika – ÄVENTYRLIGA – män. Det är egentligen inte det faktum att de är rika – lottomiljonärer brukar inte kunna attrahera kvinnor som inte är lyckönskare – utan att de är äventyrliga och har råd med det. Det finns många rika som inte är duktiga på att få kvinnor i sina liv. Rika som lyckas är coola, har dyra bilar vars motor de gärna utnyttjar till max, festar dyrt etc. De har en SPÄNNANDE vardag för att de har råd med det OCH tycker om det!

Av denna anledning spelar det ingen roll om en man är ”bra” eller inte. Allt som spelar roll är vilka känslor han skapar hos kvinnor.

Se på Drakula. Jag har i hela mitt liv älskar den karaktären och fruktat honom. Jag har alltid trott att hans attraktionskraft har vart pga hans magiska och mörka krafter. Men på senare tid med djupare förståelse för attraktion har jag förstått att kvinnorna i historien om honom inte alls har ”hypnotiserats”. (jag förstår att det är en fiktiv karaktär och historia men häng med)

Drakula är farlig, läskig och i många tillfällen bizarr och ett monster. Men det spelar ingen roll för han skapar MÅNGA känslor hos kvinnorna i berättelsen. Han skrämmer dem när han kommer mitt i natten med sin storhet, blodtörstande och vassa tänder, men när han väl tar dem i sin famn och viskar lugnande ord i öronen så kan ingen annan på jorden känna sig mer säker och trygg – han är ju efter allt Mörkrets Furste.

Det är så kvinnor fungerar. De vill ha känslor. Och känslor är polära och måste stimuleras åt alla håll för att kunna upplevas/existera.

Allt annat är bara detaljer.

Ha en bra Lördag

- Xtreeme