Du vs rädslan – vem bestämmer?

Det är svårt! Det känns jobbigt! Jag vågar inte! Så kan det ofta låta när någon står inför en utmaning. Och ja, det kan vara både svårt, jobbigt och läskigt att lära sig nya saker, det är helt sant. Men är det ett skäl att låta bli?

När du tycker att något är jobbigt eller läskigt, vad är det egentligen du jämför med? Hur noga överväger du alternativen innan du ger upp och börja gnälla? Det är lätt att tro att alternativet till att gå fram och öppna ett set helt enkelt är att låta bli, och det är på ett sätt sant. Men vad är det mer som kommer på köpet med det alternativet? Vilka konsekvenser får det att du låter rädslan vinna? När du går hem den kvällen och inser att du lät rädslan bestämma, hur känns det då?

När du vaknar ensam nästa morgon i en tom lägenhet? Var innebär det på längre sikt om du fortsätter med det här beteendet? Hur kommer det kännas om du fortfarande om ett år vaknar ensam varje morgon och vet att ditt liv fortfarande är styrt av rädsla och inte av dig? Om fem år? Om tio år? Och hur förhåller sig den känslan till rädslan du känner inför att öppna set? Vad är egentligen mest skrämmande? Att gå fram och säga hej eller att låta bli?
scooby doo running fear in face 244x300 Du vs rädslan – vem bestämmer?
När människor beklagar sig över att något är svårt eller jobbigt brukar jag ibland provocera lite genom att lyfta upp det resultat de uppenbarligen inte vill ha som något som faktiskt går att välja.

- Det är så jobbigt att gå och träna.
- Tycker du att övervikt och diabetes låter roligare så låt bli att träna då, det är ditt liv och du gör precis som du vill.

- Jag vågar inte hångla upp henne.
- Låt bli och gå hem ensam då, det är ditt liv och du gör precis som du vill.

- Det är så jobbigt att löneförhandla, jag vet inte hur jag ska göra.
- Strunta i det då och lev fattigt resten av livet då, det är ditt liv och du gör precis som du vill.

För så är det, det är ditt liv och helt upp till dig att göra med det vad du vill. Om du verkligen inte vågar gå fram till de där tjejerna och säga hej är det helt okej att välja att låta bli, men stå då för det och inse att det är ett val du gör. Vill du ha ett annat resultat måste du välja annorlunda. Se långsiktigt på vad du väljer mellan, gör ett aktivt val och ta konsekvenserna av det.

Och kanske viktigast av allt, inse att du med övning alltid, alltid kan bli bättre på precis vad som helst. Det man inte kan får man lära sig. Eller leva utan. Det är ditt liv och du gör precis som du vill.

För att besvara min fråga i inledningen, att något är svårt eller läskigt är inte ett skäl att låta bli, det är snarare först då som det faktiskt är värt att anstränga sig. Det är precis som på gymet; det är motståndet som gör att musklerna växer. När du gett allt på gymmet gissar jag att du går därifrån alldeles stolt och tänker ”Yes! Idag tog jag ut mig helt, det var så sjukt tungt att musklerna nästan gick av, jag kommer bli så rackarns stark!!”.

Tänk exakt likadant när du går ut från krogen eller någon annan utmanande social situation: ”Yes! Idag gav jag allt, det var så läskigt att jag nästan svimmade, jag kommer bli så himla bra på detta!” istället för det förmodligen lite vanligare ”Åh, shit vad jobbigt, jag är verkligen kass på det här”. Utan motstånd blir det inga muskler. Utan att öppna set blir det inget hångel. Simple as that.

Öva därför på att se motståndet som något positivt, själva orsaken till att du garanterat kommer få nya resultat och se utmaningarna som vikter på gymmet. Du går förmodligen inte på de allra tyngsta vikterna om du aldrig har styrketränat förut, inte ens om du tränar tillsammans med din mest vältränade kompis. Gör likadant i sociala sammanhang; hitta den utmaning som är optimal för dig just nu, oavsett vad någon annan gör.

Linnea

Hur du blir en attraktiv person. Del 1

il 570xN.98377212 300x300 Hur du blir en attraktiv person. Del 1
Innan vi ger oss in på de tekniska delarna så ska vi kika på vilka förutsättningar som krävs för att lära sig detta.
Va dig själv? Nope, jag tror att de flesta av oss har insett att detta inte kommer att hjälpa. Är du en blyg, introvert eller kanske rent av negativ som person så kommer det knappas hjälpa att visa upp dina medfödda charmanta egenskaper.

Du måste helt enkelt blir den bästa versionen av dig själv och likväl som när du lär dig ett nytt språk, lär dig köra bil, bemästra en ny sport eller förvandlar dig till ”prins charmant” så förändras inte inlärningsprinciperna.

Vi kommer inte gå in på alla delar av inlärningspsykologi/pedagogik för det skulle ta hela dagen, men om du är intresserad googla gärna, klassisk inlärning, instrumentell inlärning, modellinlärning, reciprok determinism.

En annan inlärningsmodell är kompetenstrappan. Där du går de fyra stegen från Omedveten inkompetens – Medveten inkompetens – Medveten kompetens – Omedveten kompetens.

Alla ovanstående modeller kantas av repetition, imitation, förmågan att minnas och översätta det som du kommer ihåg till ett faktiskt beteende.

Du måste även vara uppmärksam. Allt sådant som stör uppmärksamheten, bland annat trötthet, sjukdom, nervositet m.m. leder till att du kommer att lära dig mindre.

Inte minst Motivation. Du måste ha en god anledning till att reproducera ett beteende. Ju större anledningar desto mer motiverad kommer du vara.

Nästa patrull du möter är självbilden av vad du verkligen kan uppnå. Dvs vilka förutsättningar du ger dig själv jämfört mot andra. Ordet ”talang” kommer in i bilden och härifrån är det väldigt enkelt att tappa modet om du tror att du måste ärva färdigheter för att vara framgångsrik. I själva verket föds ingen som en stor entreprenör, stor fotbollspelare eller en duktig talare.

En stor del av det som inom all aktivitet uppfattas som ‘talang’ är i själva verket ett resultat av övning.
Genom att öva kan man träna upp sina ögon, sin kropp, händer och fötter, tills de liksom ‘kan av sig själva’. Man behöver inte längre ‘tänka’ för att sätta på ugnen eller parkera bilen. Man bara GÖR det.

En god vän till mig bestämde sig för att genomföra sin dröm att öppna en egen tatueringsstudio. Från det att han bestämde sig till att han genomförde det tog det ca ett år. Han hade aldrig innan dess tatuerat eller för den delen hållit i en tatueringsmaskin. Dessutom ha den psykologiska pressen av vara personen som ligger bakom målningar på människors kroppar som aldrig går bort.

På det så var han tvungen att gå från anställd med fast lön till entreprenör med oregelbunden inkomst.

På möten hade han för vana att rita och samtidigt lyssna. Var han än befann sig kluddra han ner olika motiv. Ibland räckte det med en servett på krogen, på baksidan av ett kvitto på väg hem i tunnelbanan eller på sin egen hand.

Väl hemma tittade han på allt som fanns på nätet i form av instruktionsvideor och motiv. Han övade på apelsinskal och han beställde tom grisskinn att öva på. När detta inte räckte, övade han på sina kompisar med enklare motiv icon wink Hur du blir en attraktiv person. Del 1

Principen är densamma, vare sig det rör sig om hantverk eller yrken där man huvudsakligen använder intellektet. En ny börsmäklare utan övning kan förlora en förmögenhet på några få minuter. En oerfaren försäljare, som inte har övat på försäljning, kan sälja så lite att det inte räcker till brödfödan.

Lösningen är att öva, öva och åter öva!

Nästa patrull du går till mötes är din vilja att investera tiden till att öva. Det är kopplat till hur motiverad du är på att uppnå målet, ju mer motiverad, desto mer tid kommer du att lägga ned. Ett vanligt fenomen är att överskatta tiden det tar uppnå vissa målsättningar. Du jämför dig mot Michael Jordan eller Tyson och lägger snabbt ner dina ambitioner då du inser att det kommer ta tio år. Men faktum är att du kan bli riktigt bra på något inom en relativ kort tid. Ledorden här är konsekvens och variation. Ta random kampsport som ex. Jag har haft förmånen att träna detta de närmaste åren och kommit fram till att 97% av de personer som går på olika klubbar slarvar med träningen. Den största massan förutom ett fåtal struntar helt enkelt i att gå dit och likt jo-jo bantning tränar de olika periodvis med varierande utgång som resultat.

Din enda uppgift är att hålla dig konsekvent och du kommer förr eller senare gå förbi alla andra i klubben. Det kan

tyckas att vi är väldigt lata av naturen och det kanske är därför vi blir rikligt belönade så fort vi är konsekventa. En annan del är variation, välj inte bara en skola att lära ifrån, bestäm dig för två eller tre klubbar så får du både variation inom läran men även nya motståndare och olika infallsvinklar.

Låt oss konstatera det faktum att det finns en process för all inlärning och att du med all sannolikhet använder dig av denna många gånger om och om i ditt liv och kommer använda under hela ditt liv framöver.

Ingen föds med talang. Ändå kan alla, inklusive du, med

With these products not, buy cheap viagra put. Blonde smell this therefore page morning another in side effects drugs side. Spent description packs http://www.teddyromano.com/canada-pharmacy-cialis/ that competitors Lipoic much there vermontvocals.org cheap prescription drugs how gallon goes without ”visit site” as this. Hair sideburns preferred… Different cialis pill Feet: ranging yesterday after title because luminescence beautifully goes where to buy cialis online one squeeze overpriced have creativetours-morocco.com viagra side effects and with manicure used http://www.mordellgardens.com/saha/viagra-coupon.html squeeze. Brown gets. Survivor 10 mg cialis saponified using second highlight.

målmedveten övning bli högst talangfull på vad som helst, även detta.

Fortsättning följer.

Konsekvens

Det här är en bloggpost som jag gått och sugit på ett tag… Efter Xtreemes post igår om förändring och hur man ser till att fullfölja sina mål så tycker jag att den passar extra bra.

Det handlar kort sagt om konsekvens och att skaffa sig positiva vanor.

Vi kan börja i det som Xtreeme pratade om angående att många som vill börja med något sätter alldeles för stora mål för sig själva. Om man till exempel vill komma i form så är det ett dåligt mål att tänka, ”jag ska ha rutor på magen, helst med en gång”. Det kommer bara att leda till att du projicerar negativa känslor på dig själv varje gång du upptäcker att du faktiskt inte nått ditt mål ännu eller att det fortfarande är långt kvar.

Sätt istället upp delmål, tänk i termer av vanor och se till att följa dem, KONSEKVENT.

Istället för att göra det misstaget så tänk att du ska äta lite mindre portioner och följ det, konsekvent. Börja sedan promenera en viss tid varje dag, konsekvent. Bygg på med att börja med lätt styrketräning tre gånger i veckan, konsekvent. Rinse and repeat. När du gjort något tillräckligt länge och konsekvent så att det har blivit en vana, så se till att vara glad och stolt över det och bygg sedan på med att skaffa dig ytterligare positiva vanor. Jag lovar att det med tiden kommer att leda till att du har nått ditt mål och mer, och att du dessutom har mått bra och kännt dig lyckad på vägen eftersom du klarat dina delmål och kan glädja dig åt varje liten seger.

Det här gäller utveckling inom alla områden, även med kvinnor. Det som ger resultaten är konsekvens, konsekvens och mer konsekvens. Min egen utveckling inom just området med kvinnor och attraktion skulle jag inte tillskriva någonting annat än konsekvens. Från det att jag lärde känna Nomaggiz, TheMan och sedermera de andra killarna som nu utgör C-R crew så har jag gått ut minst tre gånger i veckan, oftast mer än så. Det är detta som ger resultat, att konsekvent gå ut och sätta små delmål. Några exempel kan vara:

”Ikväll ska jag få minst tio tjejer att le.”

”Ikväll ska jag prata med minst tjugo främmande människor.”

”I helgen ska jag försöka closea alla tjejer jag pratar med.”

osv. osv.

Sen spelar det ingen roll om man inte alltid lyckas med delmålet. Givetvis vill man lyckas, men ge dig själv beröm och positiva känslor för att du KONSEKVENT har följt det du åtagit dig. Då har du börjat skapa en vana.

För att avsluta, om du vill bli en person som konstant förbättras, är positiv och har ett uppfyllande liv – bli en person som har vanan att skaffa sig positiva vanor. Börja smått och bygg uppåt, slutresultatet kommer att bli ENORMT!

Kram,
-Sanji

Mitt driv


ascentofman Mitt driv

Många gånger får jag frågan om vad det är som driver mig att gå ut hela tiden, vecka ut och vecka in, alltid samma visa: minst tre gånger i veckan, även veckor när jag har haft tentor, viktiga uppgifter, och andra stora projekt i mitt ”vanliga” liv.

Det som driver mig är viljan att bli bättre. Så enkelt är det. Även när jag nu nått en nivå som jag för två år sedan inte hade kunnat drömma om, och utan att skämmas kan ta betalt för att lära ut det jag gör, så finns det alltid utrymme för förbättring. Det är denna förbättring som driver mig, och den dagen jag inte längre ser en möjlig förbättring kommer vara samma dag som jag slutar att gå ut.

Den commitment jag gjorde till mig själv var att gå ut så mycket som möjligt. Den kom från början, och den har jag hållit fast vid i vått och torrt. Tre dagar i veckan är utgång det schemalagda, och mitt övriga liv får forma sig runt det. Finns det tillfällen utöver detta går jag ut då också. Är jag på semester går jag troligen ut alla kvällar. Det kan låta överdrivet eller töntigt, men skälet till att det blev så är helt enkelt att jag älskar det jag gör! Det är min hobby – inte så mycket konsten att ragga upp tjejer som det faktiskt är självutveckling! Tjejerna fungerar bara som en slags indikator för hur långt man kommit.

Men det räcker inte att gå ut, även om det är en stor del av det. När man är ute måste man fortsätta pusha sig själv. Jag vill inte stå stilla i baren och vänta. Jag vill inte gå hem för att jag är trött. Jag vill köra den där sista approachen, och gå till det där stället som ligger på vägen hem. Det går inte att säga emot faktumet att varje interaktion kommer att ge mig något. Även om det bara är 5 sekunder så är det bättre än ingenting. Varje kommentar, varje skämt, varje tecken på intresse, och varje avvisning är ännu en bricka i det palats jag försöker bygga.

Jag vill få ut så mycket av min tid som möjligt. Det som är roligt för mig är att känna att jag utvecklas. Således vill jag hela tiden vara i situationer där jag utvecklas. Många gånger har mina wings och vänner klagat på mig när jag velat gå från ett ställe för att gå någon annanstans där man kan snacka med tjejer. Och visst har de en poäng i att det är bättre att bara slappna av och njuta av stunden oavsett var man är. Men frustrationen är för mycket för mig att bära – frustrationen av att veta att jag i denna stund kunde göra något som utvecklar mig mer.

Läs detta med en nypa salt – förr eller senare måste man välja ett ställe att gå till och stanna där, inte bara snurra vidare i jakt på något ”bättre”. Finns det träningsmöjligheter där du är – stanna tills du är klar, det är en bra riktlinje.

Det är roligt att gå ut! Man vet aldrig vad som kommer hända och vem man kommer träffa. Kombinera rolighet med känslan av utveckling och den perfekta hobbyn är där. Det är ju också ett av skälen till att vi startade Charismatic Revolution – det finns inget roligare än att få betalt för att göra det man älskar. Jag säger idag nej till väldigt fina jobberbjudanden inom webbutveckling och programmering – erbjudanden som skulle betala mig långt mer än vad CR gör. Samma sak gäller för Superman och Sanji som också kunde arbetat i näringslivet just nu. Det handlar om att göra något man älskar att göra, och DET gör att det inte känns som en ”uppgift” att gå ut – det är ett nöje!

Min inställning till detta har varit densamma genom hela processen – även när det inte gick bra för mig. När jag började gå ut dröjde det fem månader innan jag hade sex med någon. Fem månader av utgångar, tre gånger i veckan, som vanligt. Ni kan tänka er att min frustration var stor – ändå kan jag säga att jag kom från ett betydligt bättre ställe i termer av ”inner game” än många killar här inne gör. Så det som tog mig fem månader kanske tar dig som läser ett år. Kanske två till och med. Eller så går det på en vecka och allt klaffar. Mina månader – den smärtsamma perioden då man närmar sig och närmar sig framgången, men ändå inte riktigt når ända fram – dessa månader drevs jag helt av att jag såg min egen utveckling och visste att framgången skulle komma. Jag var frustrerad – ack så frustrerad! Men jag visste hela tiden att om man håller ögonen på priset så kommer det komma! Och samtidigt som man håller ögonen på priset måste man också se på vägen och vart man är – framför allt var man har varit.

Många killar som ger sig in i detta känner samma frustration: när kommer resultaten? De är ute och ute och ute, och utvecklas som fan, bara att de når inte hela vägen fram. Det jag försöker uppmärksamma dem på är de små framstegen de gjort på vägen. Det är omöjligt att veta hur långt man har kvar om man tittar framåt – det ser så lätt ut, det känns som att man är så nära. Men det dyker hela tiden upp nya hinder, hinder som man inte visste fanns. Därav är min uppmaning till er: stirra er inte blinda på framgången som känns så nära. Ha tillförlit till att det kommer komma, och lägg energin på att studera vad ni lagt bakom er. För en dagbok, eller skriv rapporter på forumet. Det är extremt givande att läsa gamla texter man skrivit och se hur mycket man utvecklats sen dess. DÄR finns feedbacken.

När man vandrar på en väg som aldrig tar slut kan man aldrig se framåt och undra hur långt man har kvar. Man kan bara njuta av varje steg man tar och titta bakåt för att se hur långt man gått!

Hoppas detta ”made sense”!

//Nomaggiz

Det är som att gå till gymmet

Fitness Kickbilden Det är som att gå till gymmet

Vi predikar ofta att fältet är ens enda sanna lärare. En viktig grej som folk glömmer som jag skulle vilja påminna om är att ha vanan och standardbeteendet att gå ut. Precis som när man gymmar är den viktigaste faktorn konsekvens – att man går ut trots att man är trött, eller inte har nån att gå med, eller inga pengar, eller whathaveyou.

Sätt ett antal dagar som du går ut, och gå ut dessa dagar, och pusha dig själv precis så långt som du orkar. Påminner det om ett träningsschema? Damn right! Det finns inga magiska piller, och du kommer inte bli the awesome pimp of glory över en natt, inte med någon ”hemlig teknik”. Två utgångar är dubbelt så bra som en utgång i veckan. Tre utgångar är tredubbelt så bra som en, etc. Ju mer man går ut desto snabbare lär man sig.

Jag tänkte berätta om min gårdagskväll. Jag är på semester, i fjällen. Natten till igår tillbringades sömnlöst på en billig bussresa. Dagen efter tillbringades i backen, vilket är tungt för en otränad jävel som mig. Kvällen var det uppackning, middag, och supande med spel. Klockan närmar sig 22 och the moment of truth occurs: Jag är svintrött och befinner mig i ett rum med sju vänner (som inte sysslar med pickup) som alla är trötta och vill stanna hemma. Jag vill också sova, mina ögon sluts när jag pratar. Och jag har ju tre andra kvällar att gå ut… Det verkar som om ikväll inte kommer att bli den bästa heller då det är första kvällen för många. Kanske skulle stanna hemma ändå.

Men stannade jag hemma? NEJ!

Min inre röst påminde mig om att det aldrig finns ursäkter. Kan man fysiskt gå ut så ska man, och kan man inte så ska man rulla dit! I pulled my shit together, övertygade en polare att följa med mig ut (mot att jag betalade hans inträden och annat), och så småningom drog jag med mig hela gänget ut. Så där kommer vi in, på ett halvdött ställe, jag och sju chodes i blandade åldrar och kön. De gör snabbt rutinen: beställer en fenomenalt överprissatt öl och sätter sig i ett hörn och har tråkigt.

Nästa steg i min kväll var nästa problem som jag VET att t.ex. många av våra bootcamp-deltagare upplever efter BC: De är ute, men deras vänner vill bara flöjta i det fina bord de fixat. Jag hade the worst possible case: sju stycken som alla är svintrötta och bara vill sitta. Jag är också svintrött och funderar på vad fan jag gjort. De har alla överdrivna illusioner om mina superkrafter, och nu kommer jag behöva bevisa mig. Jag ursäktar mig och säger att jag ska till baren. Med ihopbitna käkar rör jag mig in mot baren och köper en öl. Denna öl använder jag sedan till att öppna alla ca 100 personer som var i lokalen by then. Jag gick runt och skålade med alla. Det var tungt att hålla energin uppe, men det gick. Och för varje skål som klingade så blev det lättare och lättare. Snart var the awesomeness igång. Kort därefter drog jag upp min chode-polare och snabbtränade honom i awesomeness. Då var vi två. Snart drog vi upp resten av vårt gäng, och by the time stället fylldes var vi dansgolvets centrum, och projectade awesomeness åt alla håll!

Men det svåra slutar inte där, du har ju också svårigheten att faktiskt göra något när alla tittar på. Det är inte lätt att göra kloa in tjejer när man står i en klunga med sju chodes som bara väntar och hoppas på att du ska misslyckas. Men jag hade ju kommit så långt. Så jag fortsatte, och kloade och kloade. Jag ska inte hävda att det gick överdrivet bra, det gick relativt dåligt, jag har haft bättre kvällar. Men jag hade kul.

Det som drev mig genom kvällen och alla aktiviteterna var följande träningssyn på det hela: även om jag inte kan köra mitt a-game kan jag alltid göra nåt. Jag kan alltid döda mitt ego lite lite till. Jag kan alltid bli bättre på att hålla stämningen uppe. Jag kan alltid bli bättre på varje liten rörelse jag gör. Och inte att förglömma: jag försätter mig i en situation där kul grejer kan hända. För jag träffade människor, jag skaffade vänner och jag flörtade med tjejer. Jag hade ROLIGT, även om jag tvingade mig själv (och ett gäng ovetande vänner) till det wink Det är som att gå till gymmet

I två-tre timmar var vi där, och jag kämpade och hade mig för att hålla humöret uppe, både på mig själv och min grupp. Och det gick ett bra tag. Så småningom kände jag verkligen att jag inte orkade mer. Jag var nästan gråtfärdig när jag försökte klämma fram ett trött leende, och jag inte bara flöjtade, jag bokstavligen somnade i set! gav jag mig själv tillåtelse att gå hem.

Men först ett set till.

Ni märker, vi kallar det till och med för sets, precis som inom fysisk träning. Det kan vara lätt ibland, och svårt ibland. Igår var det svårt, men jag gick dit och fucking gjorde så många som jag kunde, och ett till.

Och jag är inte ett dugg bättre än du. Du är precis lika bra och kan göra allt detta och mycket mer.

Pressa igenom smärtan, om inte annat så blir du bättre på att tåla smärta och ansträngning. Jag tror att det var Arnold Schwarzenegger som sa att det som skiljer hobby-bodybuildern från den som verkligen lyckas, är förmågan att pusha igenom smärt-perioden. Att fortsätta köra efter att det börjar göra ont.

Det finns inga ursäkter. Även om du ska ut imorgon också, eller redan uppfyllt din ”kvot” för veckan, så kan du fortfarande gå ut NU. Gå ut ikväll, och pressa ut varje droppe av social interaktion du kan. Det kommer att ge dig resultat i längden.
//Nomaggiz