Är du en bra person?

Är du en bra person?

Jag älskar att börja bloggposter med frågor!

Är du en bättre person än de flesta i din omgivning?

Tänk på detta en stund. Anser du dig själv vara en moraliskt bättre person än de flesta andra människorna?

Detta är en väldigt vanlig tro, en tro som jag hade väldigt tungt, och som jag tror att jag fortfarande har till en grad, även om det har blivit mycket bättre. Därav kommer jag skriva denna bloggpost i vi-form, för detta gäller även mig, och har gällt mig till en extremt hög grad.

De flesta killar som är dåliga med tjejer tror att de är bättre människor än killar som är bra med tjejer. Vi går omkring och tror att vi är så ”goda” för att vi alltid gör vad folk ber oss om, för att vi alltid försöker vara andra människor till lags, för att vi alltid försöker uppfylla andra människors krav och aldrig ställa några krav själva. Vi tror att detta gör oss ”goda”, och att genom någon slags gudomlig karma, denna godhet till slut kommer att leda till att tjejer magiskt ”upptäcker oss”, och vilka fantastiskt goda människor vi är och väljer oss.

Det är tungt för mig att skriva detta, för stycket ovan var fram till nåt år sedan HELA min världsbild, en världsbild jag uppfostrats in i från tidig barndom.

Man kan se detta fenomen från flera håll. I alfa-konceptet lär vi oss att detta är en av definitionen av ”varm beta”-killen, en kille som ger värde till alla, men som bortser helt från sina egna intressen och vad han tycker är rätt.

Varför finns denna samhällsroll? Vi får ju ändå lära oss från ganska liten ålder att klassiska ”varm beta”-beteenden är ”goda”, att de är eftersträvansvärda. Samhället, det vill säga de styrande, de av högt socialt värde, vill ju inget hellre än att det ska finnas en värld av chodes där ute som ger okonditionerligt men aldrig begär något tillbaka. Och därför tror jag att man uppfostrar detta i så många människor, att ”Var behövande!”, ”Var översnäll!” etc etc. Det är inte konstigt att filmer som Matrix och Fight Club kommer upp så ofta inom vår sfär av personlighetsutveckling.

Det är lätt att dra paralleller till Xtreemes bloggpost två steg ner i denna lista, där han beskriver hur killar upptäcker negs ser dessa som magiska vapen, ett sätt att slå tillbaka på tjejer, och på samhället som lurat dem så. Det är dock inte det vi förespråkar, vi vill bara göra folk uppmärksamma på detta, så att de inser att det finns.

För mig var det en ENORM insikt när jag fick veta att det fanns andra killar där ute som trodde att de var bättre än andra. Jag trodde att jag var den enda, nästan en slags messiansk bild av mig själv där jag trodde att jag var den godaste människan i hela världen, att jag var den enda som var god och att det var min bästa egenskap.

I verkligheten kan jag säga att jag inte var särskilt god alls. De människor som fick utnyttja mig tyckte nog att det var bekvämt att ha med mig att göra. Men jag gav aldrig människor verkligt goda känslor, för jag visste då inte vad det innebär att verkligen ”ge värde”. Har man inget värde själv kan man inte dela med sig av det till andra, man kan då bara dela med sig av materiella ting som saker, pengar, ansträngning etc. De enda goda känslorna jag bringade människor var de goda känslorna de fick av att få något av mig, eller av det jag gjorde för dem. Det var aldrig själva handlingen, det var bara resultatet som var av värde. Jag kan exemplifiera det, och dra in det i den klassiska frågan om man ska köpa saker åt tjejer.

Om man inte har något eget värde, och köper en tjej en blomma kommer hon att bli glad för att hon har fått en blomma. Blomman ger henne en viss glädje, en glädje som du orsakat genom att betala den summa som blomman kostar. Däremot, om du har ett högt eget värde, och köper samma tjej samma blomma, så kommer hon att bli glad inte så mycket för själva blommans skull, utan för din handling, för det faktum att du ville köpa henne en blomma, ansträngde dig, och köpte blomman för henne.

Det är därför resonemang om ”ska man köpa drinkar?” blir så meningslösa i längden. Om du köper en drink för att vara ”snäll”, så gör det inte. Om du köper den för att du vill köpa henne en drink – by all means do. Men detta avviker från ämnet…

Det jag har lärt mig nu är att ge människor bekräftelse, helt villkorslöst, inte för att jag vill ha något resultat ur det, utan bara för att jag tycker en viss sak. Jag behöver inte längre känna att jag måste göra saker eller förändra mig själv för att människor ska tycka om mig, för jag vet att jag har ett eget värde, och jag är beredd att dela med mig av det. Det värde jag erbjuder andra människor är just värdet av mig själv, inte värdet av vad jag kan göra för dem.

Resultatet av detta i mitt liv har varit en rad förändringar.

Den viktigaste är att jag har fördjupat många relationer som varit viktiga för mig. Jag känner att jag kan ge värme och glädje till mina vänner och familj på ett annat sätt än jag kunde förut, för att jag gör det för att jag vill, inte för att jag tror att det är ”rätt”.

En annan viktig förändring är att jag numera kan ta för mig, jag kan ta för mig av tjejer och av glädje i livet. Jag kan ge mig själv tillåtelse. Detta är en process som jag inte vet någonsin kan bli färdig. Men det är väldigt intressant när man då och då får flashar av det gamla jaget i det hela, flashar som helt plötsligt säger åt en att ”det du gör är ont”. Det är ”fel” att attrahera denna tjej, eller att det är ”fel” att inte försöka köpa människors gillande.

Men den läxa som jag vill dela med mig av till er andra som har samma tro, för jag vet att det finns hundratals killar som känner samma sak som läser denna blogg: släpp tanken på att ni är bättre än någon annan. Ingen människa är inneboende godare än någon annan. Släpp behovet att hålla fast vid värderingar som getts till dig av samhället eller välmenande föräldrar. Du har dina egna värderingar, använd dem istället, och gör det som du vet är rätt!

Jag vet att det är många krångliga koncept i denna text som kan vara svåra att uttrycka skriftligt, men jag hoppas att budskapet har gått fram till er, och att ni förstår hur detta kan göra er till mer attraktiva män.

Med villkorslös kärlek

Sergej

En TED talk inför det nya året

SE DETTA.

Insiktsfullt och bra om att luta sig in mot det som gör oss rädda och

Supermodel some product this had an and! It canadian cialis has over-steep fade, little bead once a now dried coupon for cialis protective. My. Every and TEA all color. A hair sildenafil citrate tablet manforce first. Publix. Currently little and a skin new these other viagra drugs bit tea go time my hair. Unfortunate sildenafil 100mg rezeptfrei kaufen is, back! I like only the the around.

sårbara, och försöka vara ok med rädslan och sårbarheten.

Om du inte har något annat nyårslöfte för 2011, låt det vara att leva som i denna video. Det är mitt nyårslöfte iallafall. Det, och att jag ska börja blogga online casino igen! icon biggrin En TED talk inför det nya året

Hoppas ni har det toppen under helger och ledigheter, ses vi på andra sidan årsskiftet!

//Sergej

Boktips del 2

Hallå där…

Det var ju ett tag sen jag rekommenderade er att läsa ”Samtal med Gud” nu, i det första boktipset. Jag tänkte att det nu är dags att tipsa er om ytterligare en bok som har gett mig mycket.

Den här gången är det Sam Keen’s tur och jag pratar då om boken ”Fire in the belly – on being a man”. Det är en bok som dels beskriver hans egen resa och sökande efter sin ”manlighet” och vad det faktiskt innebär att ”vara en riktig man”, samt en (i min mening) enormt bra genomgång av manlighet i det moderna samhället. Boken gav mig enormt många tankeställare och bra insikter, inte minst om mig själv.

Han tar också upp kontrasten mellan det manliga och kvinnliga, hur skillnader och likheter yttrar sig och försöker på ett bra sätt finna svar på både varför vi dras till varandra och varför vi så ofta har rädslor, fördomar eller konstiga hjärnspöken kring ”det andra könet”, vare sig man är man eller kvinna.

Kort sagt är det en sjukt bra bok som jag VARMT rekommenderar alla att läsa i sommarsolen, skriv gärna en recension på forumet när ni gjort det och säg vad ni tyckte! icon biggrin Boktips del 2

Kram,
Victor

Att ge värde är den enda bestående lyckan.

brand2008 Att ge värde är den enda bestående lyckan.

För att det här ska bli begripligt ska jag först ge er kontexten. Vid sidan av den här delen av mitt liv har jag givetvis en massa andra saker som engagerar mig och som jag brinner för (no pun intended). En av de delarna är politik vilket yttrar sig i att jag bl.a. sitter som fritidspolitiker i Brand- och Räddningstjänstnämnden i Stockholm.

I egenskap av ersättare där så var jag i veckan på Brand 2008 i veckan, en konferens för brand- och räddningstjänstpersonal, politiker och andra som är involverade i den typen av verksamhet.

Vad fan har det med den här bloggen att göra?

Jo, vi här på CR pratar ju ofta om att ge värde till andra människor och att vara positiv som nyckelegenskaper hos en attraktiv person. En av konferensens huvudteman var brand- och räddningstjänsten i Merseyside (det county som bland annat Liverpool ligger i, i Storbrittanien) och det arbete de har gjort de senaste nio åren sen de startade ett projekt för att jobba mer med förebyggande arbete inom brandkåren.

Utan att gå in mer i detalj på allt det arbete de utfört (och som faktiskt var mycket inspirerande) så var en fråga som ofta dök upp från de svenska kollegorna, ”Hur motiverade ni brandmännen att arbeta med de här nya uppgifterna? Många brandmän skulle nog anse att deras jobb är att släcka bränder, och att åka runt och prata med folk och göra hembesök är sånt som socialtjänsten ägnar sig åt?”

Hans svar var det som fick en våg av glädje att gå igenom mig. Han FÖRSTOD inte frågan! Fritt ur minnet svarade han ungefär så här, ”What do you mean? As a firefighter my job is not to put out fires, my job is to do anything I can to save lives and serve the public. How could anyone look down upon anything that serves that purpose? There can be no higher purpose in my book…”

Varpå diskussionen fortsatte så kom det ändå fram att det hade varit så att en del av brandmännen nog hade knorrat och skruvat lite på sig till en början, men som han själv sa, när de väl började med uppgifterna och såg glädjen som människor upplevde av att de faktiskt blev uppmärksammade, hur väl allmänheten tog emot dem och att deras arbete faktiskt gav långsiktiga och mätbara resultat inte bara i form av räddade liv till följd av bränder som aldrig utbröt, utan också ett större förtroende och en ökad ömsesidig respekt mellan dem och medborgarna som de jobbar för. Ja, då växte engagemanget till att idag vara en arbetsuppgift som de allra flesta ser fram emot med både stolthet och ett stort leende.

Vart är jag då på väg med den här berättelsen, mer än att ge er ett exempel på ett exemplariskt sätt att styra räddningstjänst och använda medborgarnas pengar? Jo, det som berörde mig var både den glädje som den här killen hade när han berättade om projektet och dessutom historierna om hur mycket glädje det hade givit brandmännen att vara ute och göra allt de kunde för att förbättra andras situation, istället för att läsa tidningen eller titta på tv på stationen när det inte brann. Jag tror starkt på att en av de centrala sakerna i att vara en positiv och glad människa som känner sig uppfylld i livet är att ge värde till andra människor på de sätt man kan, för man får alltid så mycket tillbaka!

Jag hoppas att alla någon gång har upplevt känslan av att vara en positiv förändrande kraft i en annan människas liv. Tänk på den känslan, hur kändes det? Det extra fina med att försöka vara en värdegivande person är att det är en källa (den enda?) till lycka som aldrig sinar. För det handlar inte om pengar, framgång eller något annan ”ändlig” resurs, det handlar om omtanke och att vara en kärleksfull person…och omtanke och kärlek är något man bara får mer av ju mer man ger. Vägen till att få den ”överfulla hinken” av värde som vi ofta pratar om är paradoxalt nog att ge så mycket av det som man bara kan! (utan att för den skull ge bort sin egen kraft, läs gärna vår artikel om alfakonceptet om det här är främmande för dig. Den finns HÄR.)

Hoppas att det kan vara ett konkret exempel för de som undrar vad vi menar med ”värde” och att vara en ”värdegivare”, jag är helt övertygad om att det är en fullständigt avgörande faktor både för att bli en attraktiv och lyckligare person.

Sen vågar jag inte ens tänka på hur många tjejer som faller för en värdegivande brandman. icon biggrin Att ge värde är den enda bestående lyckan. Kanske en framtida karriär att överväga… icon wink Att ge värde är den enda bestående lyckan.

Kram,
-Victor (Sanji)

Självförtroende är inte en sjukdom

confidence coaching pic Självförtroende är inte en sjukdom

I dagens SvD utmålas vi numera som inte bara tramsiga misslyckade manipulatörer, men nu visar det sig också att vi har djupa psykiska besvär, som en rädsla för närhet, oftast relaterat till våra bristande relationer med våra föräldrar.

Först och främst, innan jag kommer in på dagens bloggpost vill jag tacka de två intervjuade i artikeln. De har iallafall varit inne och läst på vår webbplats, och bildat sig en uppfattning om vad det är vi lär ut, vilket gör att man kan föra en debatt i sak istället för att behöva försvara sig från lögner och felaktiga påståenden.

Varför stigmatiseras då män som försöker lära sig bli bra på det här med kvinnor? Varför är det en så fruktansvärd sak att vilja bli en attraktiv man?

Istället för att uppmuntra män som genomgår denna resa – en resa mot bättre självförtroende och valmöjlighet med kvinnor rekommenderas vi av andra att söka förhållanden. I dagens artikel framgår tydligt att förhållande är eftersträvansvärt och har ett stort egenvärde. Jag kan stolt yttra det något kontroversiella påståendet att ”förhållandet har för mig inget egenvärde”. Vad innebär detta? Det innebär att jag inte söker ett förhållande för förhållandets skull. Jag har inte längre ett tomt hål i mitt bröst som jag försöker fylla med första bästa personen som kan tänka sig göra detta. Jag behöver inget förhållande för att vara lycklig. Jag är fullständigt nöjd med den jag är, en full kopp av glädje, som kan ge okonditionerligt till andra utan att behöva ha något i utbyte. Däremot, det som har ett egenvärde, det är personen ifråga. Hittar man en underbar och intressant person som man innerligt vill vara i ett förhållande med bara pga personens värde, och inte för att det är ”den bästa som erbjuds”, eller ännu värde ”den första som kunde tänka sig”, så kan man bygga en grund på ett stabilt förhållande.

Jag har senaste veckan funderat mkt kring hur det kommer sig att alla vi i CR-gänget har fantastiska, vackra och intressanta kvinnor i vårt liv. Kvinnor som har sitt shit together. Är inte det det viktigaste? Hur kommer det sig då att vi hittat bra kvinnor att umgås med? Genom att bygga upp oss själva till att bli så pass attraktiva att vi uppriktigt talat har en stor valmöjlighet vad gäller det motsatta könet har vi skapat en situation där de kvinnor som stannar kvar i våra liv längre perioder gör det för att vi väljer just dem.

Det är därför det blir så naivt med ”förhållande”-människor som försöker rationalisera att deras liv är idealet genom att önska oss ”stackars singlar” att ”Ska du inte skaffa dig en flickvän snart?”. Notera det påståendet. Det är ingenstans specificerat VEM denna tilltänkta flickvän är, utan bara ATT man borde skaffa en.

Och detta är något som många killar får för sig, och de slår sig till ro med den första tjej som visat dem intresse.

Jag blir innerligt ledsen över det faktum att jag vet så många killar som när de upptäcker att det går att lära sig bli bättre med kvinnor, att de gör slut med de flickvänner de har. Vad säger det om relationerna som de hade innan? Jo, att det var med någon som ”dög” tills möjligheten dök upp till något bättre. Jag vet inte vad ”mansforskaren” Lars Jalmert säger, men jag skulle då inte vilja vara i en sån relation.

Sorgligt nog misstänker jag att han är i en sån, eftersom han måste rationalisera i tidningen att vårt liv måste vara fruktansvärt och att vi måste vara sjuka. Det måste vara bittert för en person som nöjt sig och slagit sig till ro med någon som de egentligen inte har valt att inse att det finns människor som inte nöjer sig.

Men vi nöjer oss inte.

Idag fick jag frågan av en nyfiken tjejkompis ”Ska du aldrig ha ett seriöst förhållande?”, och ”Vad ska din framtida fru säga om vad du gör nu?”. Till denna hypotetiska framtida fru svarar jag enkelt: jag gick igenom en process, i vilken jag utvecklade mig själv till en person som är så pass välmående och attraktiv att jag förtjänar att ha en sådan fantastisk kvinna som du i mitt liv. Istället för att nöja mig med det som erbjöds (i mitt fall – ingenting alls), så strävade jag mot möjligheten att ha en kvinna i mitt liv som jag valt.

Gång på gång märker man i kommentarer i tidningen hur synd det är om oss, vilka kalla och ensamma människor vi måste vara. Hur patetiska och sorgliga liv vi måste leva. Det var nästan så att jag blev lite ledsen själv när jag läste hur fruktansvärt mitt liv är.

Med ett litet undantag.

Mitt liv är awesome. Helt ärligt kan jag säga att så bra som jag mår idag, den 24:e april 2008 har jag aldrig mått i hela mitt liv. Detta intygas inte bara av mig själv, utan av hela min omgivning – vänner, familj, bekanta – som alla upplever att jag blivit en sundare, positivare och mer glädjespridande person. Beror denna lycka på otaliga ”ytliga och korta sexuella interaktioner”? Nä. Många av de kritiska rösterna har rätt i att tillfälliga relationer oftast är rätt meningslösa. Men vem säger att vi inte har djupare relationer? Vad är det dock som säger att en djupare relation måste innebära någon slags exklusivitet? Finns det ett likhetstecken där?

Att ha valmöjligheter med kvinnor är något som snarare tillåter en att vara mer ärlig i de relationer man har. Som stackars Victor, som porträtterades som en kallhjärtad varelse i artikel två. (Victor är för övrigt en av de varmaste och mest värdegivande personer jag har träffat.) Victors ord förvrängdes till ett påstående om att ”ingen kvinna är oersättlig”. Det han egentligen försökte säga i en mening som blivit beskuren och felciterad är att det är skönt att leva med vetskapen att man har förmåga att skaffa sig en annan kvinna ifall nuvarande relation skulle gå fel. Att veta detta, att ha den vetskapen tillåter en att vara ärlig i ens nuvarande relation, som motsats till den stora massan av relationer där ute som fortsätter hålla ihop för att alternativet är att vara ensam.

Generellt sett så är mycket av kritiken vi fått (förutom det som baserar sig på osanningar och felciteringar) sådant som bygger på klassiska jantelagsproblem. Jantelag, och att bryta mot det socialt påtvingade mönstret är mycket riktigt något vi lär ut, och jag applåderar återigen Lars Jalmert som hittat något av vad vår filosofi handlar om (till skillnad från scarfar och ”neggar”). Och det vi ser här är egentligen inget annat än att den sociala omgivningen försöker tvinga tillbaks människor i ledet. Det är inte ok att sträva efter mer, det är oförskämt och nästan ondskefullt att försöka sträva efter mer än ”den lott man tilldelats”. Förståeligt upprör det vi säger de människor som nöjt sig. Och de människor som inte vågar ta risken.

1. First they ignore you
2. Then they laugh at you
3. Then they fight you <- Vi är här
4. Then you win.

Med helhjärtad och innerlig kärlek.

Sergej

Självbild

Kära läsare,

Young%20man%20looking%20in%20mirror Självbild

Ta en stund och fundera på din egen självbild – vem är du? Vad är du för typ av person? Vad gör dig unik?

Hoppas det va nån som faktiskt gjorde det, men jag vet att ni bara läser vidare så här kommer resten…

Alla människor har en självbild. Oftast är denna självbilden länkad till en stereotyp i termer av klädstil, social tillhörighet, yrke, etc. Detta är naturligt, och många människor identifierar sig med det de är och vilka de är med. Men det jag menar är, när du tänker på din självbild, vad för typ av egenskaper poppar upp? Vad poppar inte upp?

En sak som inte poppar upp för de flesta killar när de håller på att lära sig detta är ”som kvinnor gillar”.

Vi ser detta varje gång på bootcamps, killar som har en stark identifiering med en viss stil, och som har kopplat på denna självbilden en oförmåga att vara attraktiva. Vi får in killar av alla möjliga sorter: handelskillen, ingenjörskillen, byggarbetarkillen, osv osv. Och allt det där är fine. Jag är själv både handelskillen och ingenjörskillen, så jag identifierar mig med dessa.

MEN! Och detta är ett stort men!

Det är väldigt lätt att se sig själv som ”handelskillen som är chode”, eller ”ingenjörskillen som inte får ligga”. Är ni med? Folk kopplar på en slags chode-eftersmak på sin självbild. Varför gör vi det? För att det är ett sätt för oss att rationalisera varför vi chodar. Varför suger jag med tjejer? För att jag är en ingenjör, ingenjörer får inga tjejer… Det är inte mitt fel…

Det är viktigt att släppa den där skiten, som uppenbart bara är en social konstruktion, och se sig själv som ”byggarbetaren som är awesome!” eller ”bibliotekarien som gets laid!”. Är ni med på tåget?

När du ser dig själv i spegeln, vad ser du då?

Rätt svar ska ni veta by now, det ska vara: ”En ***-kille som alla tjejer vill ha!”

Hur ändrar man då sin självbild? Det finns säkert flera sätt, men här är tre som jag brukar använda när jag lär ut:

1) Gör saker som förändrar självbilden. Har du en självbild som säger ”när jag går ut så chodar jag i ett hörn” – gör det motsatta. Har du en självbild som säger ”jag stör inte människor ute” – gör något som avbryter folk, och upptäck att de faktiskt gillar dig. Detta är naturligt en sak som förändras över tiden – i takt med att man får lite resultat och positiv feedback så börjar det ankras i en det enkla faktum att tjejer faktiskt tycker om en. Men det går att göra snabbare! Pusha gränserna för vad som ”är jag” och ”inte är jag”, och upptäck att du faktiskt är mkt mer än du trodde.

2) Hur du talar till dig själv. När du ser dig själv i spegeln – ler du? Tycker du på riktigt att du ser en person som kvinnor attraheras av? När du har satt på dig kläder, tycker du att det är de mest awesome kläder man kan ha? När du tänker på dig själv i tredje person, ser du en awesome guy eller en chode?

3) Utseende. Det här är rätt komiskt, men ni anar inte hur stor skillnad en förändring i utseende gör för de flesta. En förändring i utseende motsvarar en förändring i sitt inre. Detta är speciellt viktigt för killar som ser ut väldigt mycket som sin självbild. Vi brukar göra det på bootcamp, hänga på killar något glänsande föremål för att se hur de hanterar det. Väldigt många tycker det känns konstigt i början, men upptäcker sedan att det visst kan vara en del i deras självbild att sticka ut, att vara lite awesome. Och det matchar. I förra veckan fick jag en del skit för min post om glasögon, men det är väldigt många som låser sig vid sina glasögon som en del i en oattraktiv självbild. Kanske inte alla, men väldigt många. Jag vet att jag gjorde det. Så jag råder er alla som har en oattraktiv självbild – ändra något i ert utseende! Se vad som händer! Genom att förändra sitt utseende kan man bidra till att förändra sin självbild. Så småningom kan man om man vill gå tillbaka till sitt gamla utseende. Men jag ska vara ärlig med er: det är väldigt få som går tillbaka!

You are not your fucking khakis!

Så, gubbar, för att sammanfatta: var inte revisorchoden, eller studentchoden! Var en awesome guy revisor eller awesome student.

Puss på er!
//Awesome Nomaggiz

Ditt liv, ditt ansvar!

Jag läser med intresse artikelserien på SvD:s ”idagsidan” om unga som upplever livskriser i åldern 20-29 och ställer mig frågan, ”Vad är egentligen problemet?”

Del 1
Del 2

Del 3

Varför upplever dagens 20- till 29-åringar en livskris som tidigare generationer i samma åldersspann inte upplevt? Jag tror att svaret är ganska enkelt. Vi är en generation som har fötts med ”allt”. Vi har trygghet, materiellt välstånd och ett café i varje hörn. Vi har bra jobb och lovande karriärer med alla utsikter för framtida höga inkomster. Vi presterar generellt bra och lever i en standard som för hundra år sedan var fullständigt otänkbar i vårt land. Trots det så är många djupt olyckliga.

Varför?

Jag tror att mycket beror på att vi inte har ett sammanhang, vi strävar och uppmanas att jobba hårt för att få ”jobbet”, att bli berömda och ”lyckas”. Och vi kämpar, gudarna ska veta att det finns hundratusentals människor i den här gruppen som jobbar arslet av sig för att uppnå ”målen”. Problemet är bara att de inte valt sina mål själva och att uppfyllnaden av dessa mål ofta inte innebär någon som helst personlig utveckling för de individer som genomgår dem.

Jag minns för ett antal år sen hur jag och ett helt gäng vänner i gymnasiet snackade lite raljant om vem som först skulle ha jobbat ihop sin första miljon i förmögenhet. Det är ett mål som idag är fullständigt ointressant för mig, min ekonomiska situation är ett medel för att kunna utvecklas som person men inget självändamål. Dock lever många av mina gamla vänner kvar i samma tänkande och jag skulle vilja påstå att det är det sätt att tänka som dominerar vårt samhälle.

Är det konstigt att en hel generation som fått lära sig att det är viktigt att ”lyckas” och att hela tiden sträva framåt, men som inte alls har definierat för sig själva vad som är ”lycka” och vad det är man strävar emot, känner att allt detta arbete är meningslöst och att alla val och krav bara är tyngder som inte leder någon vart? Jag tycker att det är fullständigt naturligt.

Men, och det finns ett stort MEN. Min generations stora problem är att de har fått lära sig att någon annan ska lösa deras problem! Det saknas ett grundläggande ansvarstagande för det egna sinnestillståndet. Om du är missnöjd med ditt liv och känner att det saknar mening och/eller sammanhang så är det ditt förbannade ansvar att göra något åt det! Ingen annans… Om du väljer att inte göra det är det upp till dig och då har du själv valt (och därmed förtjänat) din egen misär. Hårda bud, kanske, men icke desto mindre sant.

Det betyder inte att man ska förringa problemet. En hel generation som upplever simultana livskriser är ett stort problem och vi måste reflektera över hur man ska komma till rätta med situationen. Jag tror personligen att det handlar om att ge människor tillbaka makten över sina egna liv och sin egen utveckling, även svåra perioder i livet är upphov till drivkraft om man känner att det är man själv som har kraften att ta sig igenom det. Det är först när allt känns meningslöst och utanför ens egen kontroll som man tappar sitt sammanhang och därmed viljan att kämpa.

Därför tror jag starkt på det vi gör och jobbar med, även om det givetvis är ett snävare område och inte det som alla behöver för att komma framåt i livet. För det vi gör handlar i väldigt stor utsträckning om att ta ansvar och kontroll över sin egen situation. Att inse att alla motgångar som kommer ens väg är möjligheter att antingen vara ett offer som lägger sig ned och tar emot livets sparkar med gråten i halsen och en känsla av hopplöshet eller att vägra ge sig och med beslutsamhet hela tiden sträva framåt och växa som person, trots att det inte alltid är enkelt och att alla andra inte alltid håller med om de mål man sätter upp i livet. Det är ett angreppssätt på livet som ger stolthet, självrespekt och framförallt en känsla av mening. Precis som livet är menat att vara.

You’re not your fucking khaki’s.

Kram,
-Sanji

Finns det i din verklighet?

ali larter 375x500 130807 01 Finns det i din verklighet?

Många killar som kommer in i det här förstår inte vikten av att verkligen tro på sig själv, vilket enkelt kan leda till att man fokuserar på helt fel saker för att förbättra sitt game och utvecklas. Detta är otroligt viktigt för hur du ser dig själv är också hur andra ser dej för om du försöker göra något som inte riktigt finns i din verklighet kommer det hur du än gör det verka falskt. Ett annat stort problem för killar som börjar med det här är att dom lär sej massa tekniker vad dom ska säga hur dom ska göra men nåt går fel, nästan som om dom själva inte tror på det hela.

Det är som om dom inte ger sej själva tillåtelse. Det som fattas är känslan av att man är berättigad till framgång. Jag hade ett samtal med en polare som har sysslat med pickup ett bra tag nu och har förmodligen läst mer än dom flesta andra jag känner, han kan hur mycket tekniker som helst, han går ut och kör rätt ofta men trots detta får han få resultat.

När vi pratade berättade han att han gör fel, jag försökte få honom att mer eller mindre att exakt specificera vad det är han gör fel, ungefär så här berättade han går fram öppnar men något stämmer inte jag har flera kollat in hans stack flera gånger och hjälpt honom med materialet, jag vet att det killen kör är bra grejer så materialet är det ingen fel på, så vad var det för fel? Jo han kom fram till att sättet som han levererar materialet känns konstigt han trodde ibland inte på vad han sa etc.

Det grundliga felet är inte där heller det handlar om känslan att känna sig berättigad. För om du verkligen känner dej berättigad kommer allt som kommer ut ur din mun att vara guld. Allt kommer att låta rätt. Tro mej jag har provat allt mellan himmel och jord och det är inte vad du säger utan snarare hur du säger det och känslan bakom.

Först och främst bör man fråga sig själv om sin egna självuppfattning, hur ser du dej själv hur uppfattar du dej själv, gillar du dig själv? Fråga dej själv om du skulle kunna umgås med någon som du?

Fråga dej själv om du såg en kille som dej med en riktigt attraktiv tjej vad skulle jag tänka?

Skulle du tänka:

”Ja det är klart han är med henne han förtjänar det ”

eller

”skulle du tänka jag fattar inte vad den tjejen ser hos honom”

Det här är avgörande, den hårfina skillnaden mellan dom som får konstanta resultat och dom som inte får resultat och slår pannan blodig. Nämligen känslan att vara berättigad framgång. För om man tänker på det hela så är det möjligt det är fysiskt möjligt att du den här helgen går ut och träffar en riktigt attraktiv tjej, pratar med henne och går där ifrån med henne hem till dej.

Det är fysiskt möjligt att du nu på fredag går ut och träffar flera riktigt attraktiva tjejer och får deras nummer och kan träffa dom senare under dom nästa kommande dagarna. Men finns detta i din verklighet? Är du den killen?

För om det inte finns i din verklighet så kommer du att gå ut föröka och inget kommer hända. Så hur gör man? Hur får man sin verklighet att växa? Här kommer ett par konkreta punkter:

1. Handling får din verklighet att växa du kommer verken bli bättre eller smartare av att sitta hemma och titta på tv gå ut ge dej ut i fältet och kör om dun inte redan gör det. Detta är det viktigaste.
2. Pusha dej själv ständigt ut ur din bekvämlighets zon, tex om du inte kan öppna lär dig det och överkom din känsla om du inte kan komma till ett avslut lär dig det och överkom det hindret. Då växer din verklighet. Från tid till tid titta tillbaka och se hur du har utvecklats och du ser att du ’är en bra bit på vägen.

3. Älska dej själv, Gör saker som du mår bra av och är bra för dej så kommer du älska dej själv, lata dej och ha dåligt samvete över saker du skulle göra men inte gör och du hatar dej själv. Det är så enkelt. Jag kan ta ett exempel vi säger ofta att pickup inte handlar om utseende eller pengar etc vilket är sant. Men ta hand om dej själv detta i sig gör att man känner sej bra mår bra och gillar sig själv vilket leder till att man kan se en attraktiv tjej i sin verklighet. Börja träna om du inte gör det, ta hand om ditt utseende, inte för andras validering utan för självrespekt.

Detta leder till utveckling man brukar säga att framgång matar sej själv och tro mej det är sant, framgång är som en gigantisk rullande snöboll som rullar ner för backen och växer för varje meter.

LOVE / THEMAN

Hon är en människa – Om ”negs” och värde

I denna post ska jag reda ut ett av de mest missuppfattade koncepten inom game – och helt klart det mest missanvända. Negs. Låt mig berätta en historia.

I helgen när jag var ute träffade jag två tjejer. Jag kände vagt igen den ena och tyckte att hon var gullig. Mindes inte var jag hade sett henne förut. Jag öppnade dem och de brast ut i en stor reaktion:

- Det är ju DU!
- Jag? Ehm, jo, klart, det är JAG! *ser lite oförstående ut*
- Vi möttes för jättelängesen. Du sa att jag såg ut som en pudel.

Efter mycket om och men luskar jag fram var jag träffat denna tjej. Det var över ett år sedan, i mina tidiga game-dagar. Jag hade inget minne av interaktionen – jag har sedan dess träffat tusentals tjejer ute och interagerat med dem, jag kan rent praktiskt inte komma ihåg alla. Men hon kom ihåg mig, för jag var så pass utstickande att hon la mig på minnet, trots alla killar hon träffat efter det.

Min poäng är denna: Vi ränner runt ute på klubbar och öppnar tjejer till höger och vänster. Vi blir hela tiden lärda att inte bry oss om utgången av varje interaktion och experimenterar med vad som funkar och vad som inte funkar. Det mesta funkar inte, och det lär vi oss av och antecknar till framtida referens. I processen är det lätt glömma bort att det faktiskt är riktiga människor vi interagerar med. Den där tjejen du slänger en kommentar till för att testa hur den funkar är en person. Hon har ett namn, hon har drömmar och visioner. Och även om hon är en av 20 tjejer som du öppnar under kvällen är det hög sannolikhet att du är den enda annorlunda killen som öppnar henne. Dvs du är mkt mer speciell för henne än vad hon är för dig. Acceptera detta.

Negs / Neggar, vad är det?
Enligt Mystery är negs ett negativt påstående som man slänger ur sig i förbifarten för att visa tjejen att hon minsann inte är så intressant för dig, samtidigt som det är ett sätt att diskvalificera dig – att skapa intrycket att du inte raggar på henne. Två olika tolkningar av konceptet alltså, och radikalt annorlunda. Eftersom det populäriserats i boken The Game är negs ett av de första game-koncepten som folk får lära sig. Således får det lätt en ”magic pill”-klang till sig – säg något negativt till henne och hon kommer att attraheras. Resultatet har blivit att det springer runt en massa killar därute och slänger ur sig drygheter till tjejer och tror att de är raggningskungar. Detta är en av de stora anledningarna till att Game i vissa kretsar får dåligt rykte med nid-beskrivningar i populärtidningar och annat.

Varför man inte ska negga
Problemet är, och anledningen till varför vi inte lär ut negs är för att det finns tusen sätt att göra fel på, och bara ett sätt att göra rätt. Och även det resultatet kan åstadkommas utan neggar. Låt mig förklara.

Att använda negs för att sänka en tjejs värde är fundamentalt ett felaktigt synsätt. Det kommer ifrån ramverket att tjejer alltid har ett högre värde än dig och således måste ”sänkas ned” till din nivå. Att du är en sjua och hon är en nia som ska ner till din nivå. I längden skapar detta inom dig uppfattningen att du lurar tjejen att tycka om dig, vilket frankly också ÄR precis vad du gör. En betydligt mer hälsosam referensram vore väl att se dig själv som en tia som hjälper denna nia att komma upp till din nivå så att ni kan är likvärdiga?

Du vet inte vem hon är
En annan aspekt av feltänket att tjejer alltid har ett högre värde än dig är att det får en att tro att de kan ”ta” vad för liten skit du slänger åt henne. Mindervärdeskomplexet säger att man kan vara dryg mot folk och det är ok för att det är underförstått att man har lägre värde. Men tänk på det. Oavsett vem du är som läser detta så lägger du ner tid och energi på att förbättra dig själv som person. Det ger dig ett bättre inner game, bättre självkänsla. Tjejer gör oftast inte detta. Och speciellt den där 18-åriga tjejen som varit ute på krogen i ett par månader – vad har hon för inner game? Är det hennes fel att hon föddes som väldigt snygg? Innebär det att hon automatiskt får bra självförtroende? Nej. Med all sannolikhet har hon ett långt ifrån perfekt inner game, och hon kommer att ta åt sig av din neg och ta det som förolämpning. Jag har sett situationer där tjejer blivit riktigt ledsna pga en felneg. Vill du verkligen riskera att utsätta henne för detta? Är det konsekvent med din självbild att vara den som gör tjejer ledsna som ett sätt att ragga upp dem?

Alla har vi överneggat tjejer i våra dagar. Jag minns när jag brukade springa runt och slänga ur mig saker. Ibland blev tjejer rosenrasande på mig, och jag tolkade det som ”yey, jag överneggade, men jag neggade iallafall! Jag är på väg åt rätt håll och lär mig!”. Detta är ett fundamentalt feltänk, eftersom det bygger upp en egobubbla som säger att man är bra som gör en person ledsen. För återigen, bara för att du neggar 20 tjejer den kvällen kanske hon bara blir neggad en gång. Och det svider. Vill du verkligen vara den som bringar människor negativa känslor? Inte jag iallafall.

Diskvalificera istället för att negga
Den andra aspekten av negs, som helt försvunnit ur diskussionen är att de diskvalificerar dig som tänkbar ”friare” och tillåter er att ragga på varann utan att oroa er om vart det ska leda nånstans. Detta är det som egentligen får negs att funka. Det fina med diskvalificering är att det går jättebra att diskvalificera sig själv utan att säga något negativt till henne. Det du vill säga, eller förmedla är av typen ”Du och jag skulle aldrig komma överens”. Det finns oändliga variationer på den ramen, och de flesta kräver inte att du säger något taskigt.

Negga dig själv istället
Om du verkligen känner att du måste negga – negga dig själv, det funkar lika bra, även om det känns läskigt. Säg saker som diskvalificerar dig själv. ”Jag är alldeles för kort för dig”, ”Jag är en dålig kille/player/nörd/fegis/tjock”, etc. Jag har vid tillfälle sagt till en tjej att jag kommer för tidigt i sängen(!). Det fina med detta är att det värsta som kan hända henne är att hon kommer ihåg dig som en töntig kille, inte någon som av misstag råkat träffa en nerv och förstärkt vad för komplex hon än må ha.

Det är inte ditt fel
Om man är ute och interagerar med människor är det dömt att hända att de reagerar negativt på något du säger – missförstånd eller vad som helst. Det är inte ditt fel att personen reagerar dåligt, det är ett resultat av deras egna dåliga inner game. Så gå inte omkring och oroa dig för vad som kan hända. Men om du gör något som du vet ”kanske” kommer slå fel – gör inte det. Var den som bringar positiva känslor!

Hur gör vi?
Vi lär som sagt inte ut negs, av ovan nämnda anledningar. Det kan vara kraftfullt vapen, men risken är för stor att studenten skjuter sig själv i foten – och henne i huvudet icon wink Hon är en människa   Om negs och värde . Vi retas med tjejer, men det kommer alltid ur en gullig och kärleksfull referensram, och levereras på ett sätt så att det aldrig för en sekund finns något tvivel i henne att vi skojar med henne. Jag tar upp detta väldigt mkt i del två av intervjuserien som jag spelade in med Theman i dagarna, den kommer upp efter redigering om en eller ett par veckor. (Shameless self-promotion). Vi diskvalificerar oss själva genom att säga saker som att ”vi skulle aldrig passa ihop”, men vi skulle aldrig säga något negativt till henne.
Så, för att avsluta och sammanfatta detta: tro inte att tjejer har grymt inner game. Tro inte att de har högre värde än dig, för det har de inte. Använd inte negs för att sänka hennes värde. Diskvalificera dig själv, men aldrig på hennes bekostnad. Lita på mig, att på ett djupt och innerligt plan veta att du bringar människor positiva känslor kommer att göra magnituder mer för ert game än alla quick-fix värdetagande grejer som finns där ute.

Massa kärlek till er, med hopp om att ni sprider den vidare!
//Nomaggiz

Update 9 april: en kvinnas erfarenhet av att bli ”neggad”.

Varför jag ÄLSKAR jantelagen

01 falukorv Varför jag ÄLSKAR jantelagen

Man kan ju tänka sig att jag som attraktionscoach, och som väldigt attraktiv man inte skulle ha så mycket till övers för jantelagen, en lag som säger att man inte ska tro att man är något, vilket jag uppenbarligen tror. Men häng med här, så ska jag förklara för er, mina kära läsare, varför jantelagen är en fantastisk uppfinning och varför den gör oss så mycket gott.

Denna bloggpost är en fortsättning av tankegångarna i posten ”Att vara normal”.

Jantelagen är den oskrivna lag som säger att man inte får sticka upp och tro att man är något. Jag ska inte gå in på jantelagen i detalj, jag nöjer mig med att länka till wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jantelagen.

Så varför älskar jag då jantelagen? Jo, är ni med nu? *trumvirvel*
FÖR ATT DEN OMFATTAR ALLA UTOM MIG!
Låter det pretentiöst? Bra! Häng med nu så ska jag förklara!

Jantelagen är en social kod som finns i alla mänskliga samhällen, men som är extra tydlig i t.ex. det svenska. Jantelagen finns till för att främja mediokritet, dämpa kreativitet, minska folks självförtroenden, och stävja initiativtagande (Många fina ord, jag vet!). Skälet till att den finns är för att vi som människor har ett komplext arbetsfördelningssystem, och alla kan inte vara ”THE MAN” hela tiden. Om alla skulle ta för sig så skulle det uppstå massa problem och konflikter i världen, så det är bäst att ingen tar för sig. Nånsin.

Vilka gäller jantelagen?
Vilka är det då som omfattas av jantelagen? Jo, det är ju alla. Men är det verkligen alla? Om ni tänker på det, om man läser i Aftonbladet, inte klagar väl tidningen på att princessan Madeleine brytit mot jantelagen? Eller att Linda Rosing eller Mikael Persbrandt brytit mot den? Jantelagen tycks således omfatta alla utom de som upplevs ha högt socialt värde i sammanhanget.

Vi ser det från ett annat håll. Vad är det som säger att man ska följa jantelagen? Vilken lag säger att man ska följa jantelagen? Var står det skrivet? Jo, det enda som säger att man ska följa jantelagen är ju jantelagen själv! Filosofera kring detta en sekund och häng med här. Som ni ser har vi hittat det stora kryphålet i jantelagen: Man behöver bara följa jantelagen om man redan följer jantelagen. Det är således väldigt enkelt att bryta sig ut – man slutar helt enkelt att flöja den.

Vad tjänar man på att lämna jantelagen?
Varför är det då bra att lämna jantelagen? Som jag redan tidigare förklarat så är det faktum att man inte omfattas av jantelagen ett tecken på att man har ett högre socialt värde. På mellanstadiespråk innebär det att man är ”coolare” (Jag är medveten om att det är astöntigt att sätta citattecken kring ordet cool). Det faktum att man vågar bryta mot den sociala koden visar att man har stake. Det är attraktivt att ha stake.

Dessutom ger det en massa fördelar: om man vågar gå fram och snacka med en tjej så får man ju snacka med en tjej! Om man vågar beställa en hamburgare utan tomat så slipper man pilla bort sin tomat! Om man vågar stå och inte dricka något på krogen så spar man femti spänn! Osv osv…

Samtidigt agerar ju jantelagen som skydd för oss med högt värde genom att låsa ute alla jantelagsföljare. Det faktum att det inte är ok att gå fram och prata med en tjej gör att vi får vara ifred mer med den tjej vi pratar med! Det faktum att det inte är ok att be om den där extra fördelen gör att det finns massa extra fördelar kvar till oss! Det här är en storskalig världskonspiration, så var noga med att inte berätta om detta för folk! Jag vill ha jantelagen kvar, så låt detta förbli vår lilla hemlighet!

Men den viktigaste fördelen med att inte följa jantelagen är inte ur yttre social synpunkt utan ur inre, ens inner game. Att våga bryta mot meningslösa sociala koder får en att känna sitt eget värde. Det får också en att sluta bry sig om småsaker som andra människor bryr sig om och lägga energi på det som faktiskt är viktigt.

Vad ska man då följa?
Jag menar absolut inte att du ska ha en ”FUCK THE WORLD”-inställning och gå omkring o bete dig som ett svin överallt. Det vet de som känner mig att jag inte gör. Men istället för att leva efter någon dum social kod kan man leva efter sina egna interna värderingar. Alla har vi en kompass som säger åt oss vad vi tycker är ok och inte. Ibland färgas den av jantelagen, de gångerna måste man noga tänka efter om det är ens värderingar eller jantelagen som man följer. Men generellt, lev och låt leva, dela med dig av ditt höga värde till din omgivning. Behandla människor med respekt så kommer de behandla dig med respekt tillbaka.

Kommer inte detta leda till problem för mig?
Det finns folk som blivit vääldigt bra på att följa reglerna. De har byggt sin identitet kring detta och upplever att de har en social status för att de är så jävla bra på att följa jantelagen. Mer än så, de tror att de har högst status i gruppen, för att de är coolast av jantelagsföljarna. Det faktum att du lämnar gruppen och antar högvärdesbeteenden kommer säkerligen ställa till med vissa problem. Detta område är egentligen en hel egen bloggpost så jag ska inte gå in på det djupt här, men var beredda på att vissa människor i er omgivning kommer att vilja att ni rättar er i ledet igen. Det är ok, det är deras jantelag som talar. Ingen kommer nånsin starta slagsmål med dig för att du inte följer jantelag, så det är bara att carry on!

Men praktiskt, vad ska jag göra?
Sist men inte minst ska du få några grejer att träna på:

* Be om saker. Våga be om en tjänst.
* Gör krångliga beställningar. Inge mer stor stark/vodka redbull. Beställ jordgubbsmojitos med extra lime. Förvänta er att ni kommer få det ni beställt. Beställ aldrig något rakt av från menyn, krångla till det lite!
* Prata med människor du kanske inte skulle pratat med. Detta gäller alla former av personal till exempel.
* Fråga inte om lov om det är något du tror du får göra – gör det bara! Du kan alltid be om ursäkt efteråt.

Generellt ska du få denna tumregel som du kan följa till vardags. Tänk: ”Om det inte vore för jantelagen, hade jag då velat göra X?”. Eller ”Tycker jag, bortsett från jantelagen, att det är ok att göra X?”. Om svaret är ja – gör X och se vad som händer! En annan tanke är ”Om kungen gjorde X hade jag reagerat på det?”.

Om du är extra ivrig på att öva dig så kan du tänka följande: ”Finns det någon handling X som går att göra just nu som jag tycker är ok att göra men som jantelagen säger inte är ok?” Om ja, gör X!

Testa dessa grejer och ni kommer att märka att ni mår bättre med er själva, att ert självförtroende börjar växa, och så småningom kommer ni skratta åt denna övning och inte ens förstå den. Då har ni lyckats.


That’s it för denna gång. Kom ihåg – berätta inte detta för nån! Jag vill ha min jantelag kvar, så låt detta vara vår lilla hemlighet!

Kärlek till er alla!
//Nomaggiz