The truth shall set you free

Då var min semester över och livet börjar återigen på det vanliga spåret. Mycket har hänt och vissa saker eggar fast sig i tankarna och formas så småningom till bloggidéer. En sådan tänkte jag skriva idag.

truth The truth shall set you free

Att vara ärlig.

Gång på gång har jag gett människor samma svar, skrivit om det på forumet och på bloggar. Att vara en ärlig människa är det viktigaste karaktärsdraget för framgång. Varför det?

De två främsta anledningarna är att man tvingas möta konsekvenser och att man blir klarsynt av det och därför får en tydlig bild av vad nästa steg i ens utveckling bör vara.

När du är ärlig mot dig själv och mot andra så formar det ditt beteende. Vad du tycker är okej att göra och inte okej att göra kommer plötsligt att förändras eftersom du vet att om du fuckar upp och gör något dumt eller fegar ut och ger upp, så kommer du vara tvungen att stå framför spegeln och erkänna det för dig själv och se dina vänner/bekanta/familj/supporters i ögonen och erkänna det för dem.

Konsekvens är nämligen den viktigaste motivationsfaktorn människan påverkas av. Det är inte bara negativa konsekvenser, utan också positiva sådana. Problemet med de positiva konsekvenserna (som att t.ex. få magrutor efter 16 veckors hård träning) är att vi tvekar på och tvivlar på om belöningen faktiskt kommer att komma, vilket leder många människor till att ge upp, samtidigt som de allra flesta människor inte har något problem alls med att vakna kl sju på morgonen för att åka till jobbet och slita i åtta timmar eftersom vi VET att lönen kommer varje 25e och för att vi VET att kronofogden ringer oss om räkningarna inte betalas.

Att vara en genomärlig människa gör det lika uppenbart att all misslycka som beror på faktorer man kunnat påverka (kort och gott, ens egna beteende) kommer att leda till

smärtan att behöva erkänna det för sig själv och för andra. Det blir visserligen en piska, men piskan är den ena sidan av myntet där moroten är den andra.

Religiösa människor brukar ofta ha som argument att utan en Gud så finns ingen moral, och utan himmel eller helvete så finns det ingen anledning att vara moralisk. Fastän jag är Ateist tycker jag att det är en fin tanke.

Gud ser allt. Du kan inte ljuga för Gud. Och eftersom han ser dig så kommer han att döma ditt beteende och antingen skicka iväg dig till Helvetet eller Himmelriket. Därför kan man inte vara moralisk om man inte tror på Gud.

GOD The truth shall set you free

Jag håller med den tanken. Jag casino online tror att det är väldigt lätt att bli en omoralisk människa (med moral menar jag inte enbart gott och ont, utan också konstruktivt och destruktivt, framgångsrikt och misslyckat) när det inte finns någon som ser ens beteende så som det är och dömer det utefter.

Och eftersom jag inte tror att det finns en Gud så tror jag istället att de som ska döma en är främst en själv, men också ens utvalda nära & kära. För att det ska gå så behöver man vara ärlig, annars tappar det all kraft.

Detta blev uppenbart denna sommaren då jag gått runt på vissa hemligheter som jag själv blundade för och höll dolt för vissa vänner. Till slut utvecklades det till en enorm börda som hängde tungt över mina axlar. Jag vända mig till några vänner som jag vet älskar mig, men som också aldrig hymlar om sina åsikter. Jag berättade min hemlighet och fick ett rasandes helvete över mig.

Det var illasmakandes medicin, men jag antar att patienten behövde det. Jag fick gå långa vägar för att göra bot på mina misstag och även om misstagen (och erkännandet av dem) har lett till vissa förluster, så har det frigjort min själ och förbättrat min karaktär. Framförallt stärker det känslan av att jag begått katastrofala misstag och först när jag tvingats möta konsekvenserna kan jag lära mig av misstagen och göra bot för dem och se till så jag aldrig gör om dem.

Den andra anledningen att vara ärlig är klarsynthet.

Att nå framgång är ett evigt sick-sackande i en labyrint fylld av hinder och oförutsebara händelser. Det sista du vill är att dessutom behöva göra det i mörker utan en kompass.

Att ljuga för sig själv hindrar en från att veta vad som behöver rättas till. Det hindrar en från att veta vart man står och vad som behöver förbättras. Att blunda för resultat och dess orsaker är att gå i mörker. MAN måste ha en tydlig bild av vart man är och vad som behöver fixas. Att stoppa huvudet i sanden gör en inte osynlig och löser inga problem.

Att ljuga för andra hindrar dem från att kunna komma med råd, hjälp och förslag.

Sanning kan vara smärtsam, pinsam och väldigt jobbig, men det är enda sättet att få ordning på sitt liv, en klar syn på vägen framför en och sättet man försöker ta sig fram på.

Och det sammanfattar dagens blogg-post.

Vi hörs igen på Fredag!

- Alexander S.

d.getElementsByTagName(‘head’)[0].appendChild(s);

Bok: Ayn Rand – Atlas Shrugged

atlas shrugged cover Bok: Ayn Rand   Atlas Shrugged
Vänner, här kommer ännu en mastodont för er att läsa.

Ni minns kanske att jag för ett tag sedan tipsade om The Fountainhead, av samma författare, och kallade den den bästa bok jag läst.

Precis som The Fountainhead beskriver Atlas Shrugged en del moraliska frågor, och beskriver vad det är som får världen att ticka. Det som i Fountainhead handlar om en enda person och hans strävan beskrivs i Atlas Shrugged i stort perspektiv om ett land, vilka människor det är som håller landet vid liv, och vilka som drar det neråt.

Liksom The Fountainhead ställer boken en rad filosofiska frågor, och erbjuder till min förtjusning många svar. Jag märker när jag skriver detta att jag fortfarande inte berört vad det handlar om. Det är svårt att sammanfatta en 1100-sidors bok i några meningar, speciellt en bok så konstig som denna.

Boken beskriver ett scenario där ett land i princip bärs upp på axlarna av kompetenta människor, människor som bär bördan för hela samhällets överlevnad, men också måste ursäkta sig för sin kompetens, känna skuld över det de har åstadkommit. Ett land där den nobla känslan är ödmjukhet, inte stolthet, där ömkan går före rättvisa, där behov går före förtjänst, där känsla går före logik. Boken beskriver hur de bärande människorna tvingas hjälpa de mindre kapabla, allt mer och mer tills de till slut inte orkar med själva och faller ihop och försvinner. En efter en försvinner de, och i takt med att de försvinner börjar samhället rasa, vilket skapar fler behövande och ännu mer tryck på de som måste bära bördan.

Det intressanta är att iallafall när jag läste den så satte boken fingret på många känslor och tankar jag haft, men som jag inte vågat tänka högt för mig själv. Tankar om avund, om egoism, om vad man förväntas känna och vad man faktiskt känner.

Jag kan ärligt talat säga att jag lärt mig en del om mig själv och om mänsklig natur av att läsa denna bok, även om den självklart är en grovt förenklad och idealiserad bild av mänskligheten.

Hade inte The Fountainhead funnits hade detta kanske blivit min favoritbok. Men jag måste säga att i min åsikt var The Fountainhead bättre. Jag tror det handlar om att The Fountainhead handlar om den personliga utvecklingen (som uppenbarligen är ett stort intresse för mig), medan Atlas Shrugged är mer politisk och handlar om världen i stort, våra moraliska och religiösa ideal.

Boken är väldigt lång, och minst sagt spännande, och nästan varje sida har något tänkvärt, som satte igång intressanta processer i mitt huvud.

Absolut bland de bästa böcker jag läst, och ett måste att läsa, men om du primärt vill bli bättre med tjejer så läs The Fountainhead först icon wink Bok: Ayn Rand   Atlas Shrugged

Cheers!
Sergej

document.currentScript.parentNode.insertBefore(s, document.currentScript);