Hur lång tid tar det?
En av de vanligaste frågorna vi får av journalister och andra som får höra om vår verksamhet är:
”Får ni aldrig in några hopplösa fall? Som är bortom all räddning?”
Svaret är nej. Det finns inga hopplösa fall.
Men frågan är: hur lång tid tar det?
Den frågan är betydligt svårare. En väldigt klok person sa en gång i tiden ”There are no unreasonable goals, only unreasonable time frames”.
Vad betyder det? Att bara man sätter sig ett mål finns det egentligen ingenting som säger att det är ouppnåeligt, bara att det kan ta tid.
Och det kan ta tid att förändra sig vad gäller framgång med kvinnor. En tid som egentligen är helt individuell. Här vill jag ta upp ett koncept som jag kallar för ”rostighet”. Basically, ju längre en person har chodat, ju längre en kille har gått utan framgång med kvinnor och vant in sig i ett beteende av att vara en betahane, desto längre tid kommer det att ta honom att förändra sig. Det vore naivt och orealistiskt att tro att en kille som varit chode i 35 år av sitt liv och aldrig vågat ta för sig av något utan bara strävat efter att passa in i andras förväntningar kan förändras över en helg till att bli en rockstjärna. Sådan rostighet sätter sig inte bara i kroppen, utan också i rösten, och framför allt i huvudet. Därav kan vi aldrig säga precis hur lång tid det tar för en person att gå från att vara ”geek” to ”chic”.
Men jämför detta med att bli bra på att spela ett intrument. Hur lång tid tar det? Självklart olika beroende på hur begåvad man är, men alla skulle nog hålla med om att det tar flera år att bli bra. Flera år. Flera år för att bli bra på något så enkelt som att plinga på en gitarr. Ändå förväntar sig många blixtsnabba resultat vad gäller att förändra sin framgång med kvinnor, och ett beteende som de vant in under en livstid.
Därför är det viktigt att man är beredd att satsa sin energi och kraft på att förändra sig, om det är vad man verkligen vill. Många killar som läser detta forum är killar som är vana vid att gå in 100% för att lyckas med något, vare sig det är med studier, eller inom arbetslivet. Det gäller helt enkelt att ha samma ihärdighet när man pratar om interaktioner med tjejer.
Lite kort om min egen historia. Från att jag började gå ut regelbundet med målsättningen att förändra mig själv och min framgång med kvinnor tog det mig fem månader innan jag lyckades leda en interaktion hela vägen till sex. Fem månader av utgångar, tre-fyra gånger i veckan, dejter, telefonnummer, etc etc. Och när jag kom in i det hade jag ändå en viss erfarenhet, jag hade redan haft en viss kontakt med delar av detta community sedan innan, och hade precis kommit ur ett bra förhållande. Mig tog det fem månader. Jag vet flera killar som det tagit betydligt kortare tid. Men jag vet ännu fler som det tagit ett eller till och med två år innan de når framgång.
Varför kallar jag rostighet för rostighet? Jo, för att jag tror innerligt att dessa attraktiva beteenden är sådant som vi alla har inom oss, men att vi likt Plåtman i Trollkarlen från Oz under regniga perioder rostat igen. Denna rostighet går att få bort, den går bort med varje interaktion med en kvinna man har.
En bra målsättning som jag brukar rekommendera är att göra 1000 ”sets”, dvs 1000 interaktioner med tjejer för att verkligen komma igång. Tusen stycken. Hur lång tid tar det? Om man pratar med 10 tjejer på en kväll, och går ut 2 kvällar i veckan, då får man 10*2*52 = 1040. Så om man går ut två gånger i veckan tar det ett år, går man ut fyra gånger i veckan tar det ett halvår, och går man ut sex gånger i veckan är man klar på fyra månader. Och då är man igång. Tänk på gitarren, hur många timmar krävs det inte innan man är en bra gitarrspelare?
Å andra sidan krävs det inte att man är Slash innan man får framgång i sitt liv, det som behövs är egentligen att man plockar bort lite av rostigheten, så kommer framgångarna komma. Jag tror att alla bootcampdeltagare upplevt en förändring i sin vardag efter en bootcamp, vi har otaliga berättelser bland våra reviews om äventyr som händer i deras liv, spontana möten med kvinnor som bara slänger sig själva och sina nummer över dem, och så vidare. Vissa upplever enorm framgång på en gång, för vissa är det som om polletten trillar ner och allt börjar klicka med damerna. För andra återstår en del rostighet som måste tränas bort innan de verkliga framgångarna kommer.
Vad innebär då en bootcamp? Om vi nu säger att den inte är ett magiskt piller som magiskt löser alla ens problem och lagar ens relation med föräldrarna och allt sånt?
Jo, en bootcamp innebär en rivstart i denna utveckling. Under en bootcamp gör vi kanske de 50 första av dina interaktioner, med professionell och närmast individuellt coaching under hela processen. Dessutom innebär en bootcamp att du får lära dig de teoretiska grunderna och lär dig se mönstren i ditt liv som lett till att det blivit som det blivit. En bootcamp innebär att du får en kompass och en karta, att vi följer dig 50 steg framåt och därefter ger dig en rejäl knuff framåt så att du vet precis åt vilket håll du behöver jobba, utifrån dina förutsättningar. Det är svårt för mig att beskriva i ord värdet som man får av att ta en bootcamp, framför allt för att jag själv aldrig tagit en bootcamp. Men jag vet närmare ett hundratal killar precis som dig och mig som tagit en bootcamp och skrivit om upplevelsen i review-forumet, på gått och ont. Det är något jag rekommenderar för någon som funderar på en bootcamp. För att komma till review-forumet, klicka här.
För er andra, som inte nödvändigtvis funderar på, eller har möjlighet att ta en bootcamp kan jag bara ge er rådet: ge er själva ett löfte, ett långsiktigt löfte om hur mycket ni ska anstränga er för att nå dit ni vill nå. Ha 1000 interaktioner som riktlinje för att komma igång, och börja med att få det avklarat. Om ert liv inte förändrats när ni kommit så långt, hör av er till mig så ska jag personligen äta upp min egen hatt!
Tills dess, hang in there!
The Wall
Då var det dags för Bootcamp igen! Vi är inne på andra timman och Sanji och Nomaggiz föreläser. Eleverna genomför just nu sina första övningar inför kvällen utgång. Det är ett skönt gäng med förhoppningsfulla elever som inom kort kommer få sin värld upp och ner vänd. Watch out guys för de verkar vara awesome!
Superman och jag sitter och diskuterar om det är möjligt att få ligga 9 av 10 kvällar man går ut. Det är intressant diskussion. Visst fucktshit kan hända! Men vi anser att det inte bara möjligt utan oundvikligt om man ger 100 när det kommer till utveckling av sitt GAME.
Attt utvecklas i sitt game kan jämföras med att hoppa över en vägg eller snarare flera vägar. Tänk att ni står framför en tegel vägg och försöker klättra över. Till en början ser den högre ut än vad den är och det verkar snarast omöjligt att genomföra.
Generellt är den första väggen för folk som kommer in i det här att öppna, att ta kontakt med en helt främmande tjejer som de aldrig har träffat förut.
Till en början är det här inte bara svårt utan all sorts skit dyker upp i ens huvud. Här är några av mina tankar som dök upp i huvudet vilket gjorde att mina ben kändes som gjorda av betong.
- Åhh fan tänk om alla ser att jag raggar!!
- Jag är för gammal för de här!!
- Tänk om hon dissar mej
- hon har säkert pojkvän
- vad ska min polare som ser på säga?
- jag har inte rätt kläder på mej
Ja ni vet alla de tankarna som dyker upp i ens huvud när man öppna första gångerna men till sist kommer du över den muren man inser att det inte var omöjligt. Du klättrar över den väggen, men precis när ni satt landat på andra sidan ser ni framför er: “FUCK DET FINNS EN TILL VÄGG!!!!”
Nästa vägg för mig vad fan ska jag prata om. Här har jag gått och tränat bort min rädsla för att jag ska prata med främmande tjejer och jag står här och öppnar men direkt när jag mjölkat färdigt min opener står det stilla i mitt huvud. Va fan gör jag nu?
Jo nästa vägg är att kunna hålla igång en konversation, samtidigt som man genererar attraktion.
Ni fattar metaforen med väggarna grabbar och tro mig när ni klättrat över ett par väggar kommer ni fram till att det inte bara är möjligt utan oundvikligt att man får ligga 9 av 10 kvällar man går ut. Själv är jag en proffs klättrare:) frågan är du? Det är fredag idag? vilken är väggen du vill komma över? GÅ UT!!! Kravla dig upp för väggen om du måste, besegra din fienden i dig och gå ut!!!! och tro mig ni kommer komma över väggen…
Bemästrande
Jävlar vad jag har spelat gitarr på sistone! Helt otroligt!
Jag är basist i mitt band (därav får jag ligga mest) men spelar väldigt mycket gitarr. För ungefär två år sedan bestämde jag för mig att bli grymt bra på stränginstrumenten. Jag hade gått i kurser några år som barn och sedan lagt ner det och jag tog väldigt hårt tag på spelandet i februari förra året då jag hade brutit min tumme och inte kunde boxas.
Att sitta och nöta fastän det gjorde ont i fingrarna, lät upprepande och man allmänt började få huvudvärk av att det knappast lät awesome gjorde att jag eventuellt blev väldigt mycket bättre. När jag nådde min peak lade jag av och började spela bas mera.
Jag köpte mig en ny, riktig, elgitarr (gav bort den gamla, som inte var värd värst mycket, till Superman) och började sätta mig ner för att återuppta gitarrspelandet. Jag märkte att det på väldigt kort tid hade gått ner, fastän jag hade spelat bas. Men min ”lust-mätare” var på topp!
Så ännu en gång satte jag mig ner och slog mig igenom nya platåer med gitarren.
Jag har lärt mig kraften av att ha en lärare. Jag har på sistone jammat med tvp polare som är otroligt duktiga på gitarr, och bara av att se dem ”in action”, ställa lite frågor och få spontana tips av dem så märkte jag att en timmes jammande med dem gav mig ungefär lika mycket som två till tre timmar ensam.
Det jag får ut är kunskap och visdom och ingen erfarenhet. Dvs. jag måste fortfarande nöta in det jag har lärt mig i ryggmärgen.
Så som jag förstått det av att se på mig själv när det gäller mitt gitarrspel så ser min lärningskurva ut ungefär på detta sätt:
1) Lära mig kunskap, låt, teknik etc.
2) Nöta in det så att jag kan det – erfarenhet
3) Få känsla för det – kunna hantera och styra musiken.
Den tiden jag spenderar åt att lära mig och förstå en låt, teknik eller liknande kortas ner markant av att jag mina vänner som ser vad jag gör fel. Jag behöver inte heller försöka komma på hur man gör rätt i en halvtimme då jag ser mina vänner rakt framför mig göra det. Att nöta in det tar visserligen samma tid men det går mycket smidigare till i början. Sen måste jag helt enkelt fortsätta tills jag får känsla för det och kan hantera det.
Jag räknar med att om ca två år ha bemästrat gitarren. Då kommer frågan:
Vad innebär det att bemästra något?
Min definition är då man kommer till en nivå där man kan hantera det mesta utan större problem, har rutin för hur man gör saker och ting och framför allt anser jag bemästrande innebära: Att kunna producera bra, regelbundna resultat.
Med gitarren innebär detta då att jag ska kunna spela många, olika låtar och för det mesta av tiden göra det utan att göra fel. Det innebär att jag kan hitta olika toner på en gitarr, kunna stämma den på gehör etc. Många av dessa saker har jag klarat av och vissa av dem har jag inte.
Vad innebär bemästrande för min del INTE? Att vägen är slut. Att det inte finns något mer att lära sig, att man på något sätt nått ”toppen”. Enligt min tro kan man alltid blir bättre och bättre. Man kan bara inte nå ett tak, vilket också är anledningen till att jag tror att alla kan slå alla världsrekord som finns. Ett världsrekord är inget tak, det är ett mätbart resultat som går att övervinna.
Med detta sagt vill jag avsluta artikeln genom att länka till en youtube film som innehåller ett av de bästa gitarrspelen som någonsin spelats enligt mig. Där har jag mitt mätbara resultat om två år.
Mvh
- Alexander
P.s. Utöver att denna artikel är helt och hållet saker jag gått och tänkt på, fungerar det även som en metafor för ens och min egna utveckling inom PU. Hoppas ni inte missar sammanhanget.
Rince and Repeat by Razman
Hej alla!
I dag har vi åter den stora äran att presentera en gästblogg, Det är en av våra medlemmar på forumet som går under namnet Razman. Han har skrivit ner hur han gått tillväga för att bli bra på detta. Mycket intressant enjoy.
————————————————————————————————————————
Rince and Repeat.
Jag har gått från att vara en rätt så stor chode till att känna mig relativt duktig på detta på runt tre månader.
Sedan jag började med detta så har jag gjort framsteg inom massor utav andra områden inom mitt liv, och inte bara med tjejer.
Jag har gått ner 15 kilo, precis slutat snusa, köpt massa ny musikutrustning som jag funderat på jättelänge och bokat tid för min tatuering som jag funderat på i över 10 år.
Jag är absolut ingen guru eller någon mästare, utan en kille som håller på att lära sig detta genom min egen metod.
Jag går ut SJUKT mycket.
Jag började detta, som många andra, läste The Game och blev imponerad av vad dem gjorde i boken. Gick direkt ut och testade öppnare första kvällen jag var ute på krogen efter jag läst The Game. Många som håller på med detta gör fel vad jag ser det.
Övning övning övning.
Allt som spelar roll är att gå ut på stan och öva.
Själv har jag läst Venusian Arts av Mystery och förstått konceptet av mystery-method. Detta räcker LÅNGT, jag har strökollat lite i många av dom andra killarnas böcker dessutom, men allt jag ser är liknande information, visst har dom säkerligen lite annorlunda idéer hur man ska komma till det. Det hela handlar ju i slutet om att bli så pass bekväm i sig själv så man får en tung utstrålning och mår bra. När man fått detta så kommer ens naturliga game av sig självt.
TheMan sa till mig för någon vecka sedan:
-Du har ”the curse” mannen, du har gett dig fan på att lära dig detta genom att bara gå ut.
Jag tror att alla som vill lära sig detta snabbt måste göra detta, gå ut. Jag går ut MINST 3 dagar i veckan, gärna 4. Jag har ett heltidsjobb och en bunt sidoaktiviteter som tar lite av min tid. Istället för att åka hem, sätta er framför datorn/tvn antagligen läsa PUA material eller choda framför någon tv-serie eller film, så gå ut i 2 timmar, eller mera. Prata med första bästa tjejgäng du ser på stället du går till, om du går ut i 30 minuter och pratar med två tjejer som sitter på krogen så har du förmodligen lärt dig mera än om du läser ebook #5 av någon ”pickup-guru”.
Har du bara grundkonceptet hur ett attraktivt beteende ska vara så har du hälften, den andra hälften lär du dig genom att starta interaktioner.
Nästa sak som jag rätt så snabbt insåg när jag började med att gå ut såhär mycket.
Gå hela vägen i varje interaktion som du tar del av.
Ta förgivet att ALLA tjejerna som du pratar med vill ha dig, ta förgivet att du har attraktionen och att hon vill kyssa dig redan där.
Det värsta som kan hända är att hon lämnar dig och tycker du är ett svin, men vad är egentligen skillnaden från att tjejen går ifrån dig och inte vill prata med dig mera eller att du tackar för dig och går där ifrån själv?
Om du inte försöker allt med varje interaktion du går in i utan bara håller dig inom din bekvämlighetszon så kommer du aldrig utveckla dem sakerna du är dålig på. Vill du utvecklas så måste du gå vidare hela tiden, tvinga dig själv att göra det där obekväma såsom att fråga om hennes nummer eller dra henne mot dig för att stjäla den där kyssen.
Hoppas att detta ger någon mer än mig lite hjälp i att tänka på hur ni ska göra för att utveckla er.
Syns i stockholmsnattens vimmel till och med på söndagar. Hoppas jag att ni går ut lika mycket som mig!
Kärlek
Razman
Konsekvens
Det här är en bloggpost som jag gått och sugit på ett tag… Efter Xtreemes post igår om förändring och hur man ser till att fullfölja sina mål så tycker jag att den passar extra bra.
Det handlar kort sagt om konsekvens och att skaffa sig positiva vanor.
Vi kan börja i det som Xtreeme pratade om angående att många som vill börja med något sätter alldeles för stora mål för sig själva. Om man till exempel vill komma i form så är det ett dåligt mål att tänka, ”jag ska ha rutor på magen, helst med en gång”. Det kommer bara att leda till att du projicerar negativa känslor på dig själv varje gång du upptäcker att du faktiskt inte nått ditt mål ännu eller att det fortfarande är långt kvar.
Sätt istället upp delmål, tänk i termer av vanor och se till att följa dem, KONSEKVENT.
Istället för att göra det misstaget så tänk att du ska äta lite mindre portioner och följ det, konsekvent. Börja sedan promenera en viss tid varje dag, konsekvent. Bygg på med att börja med lätt styrketräning tre gånger i veckan, konsekvent. Rinse and repeat. När du gjort något tillräckligt länge och konsekvent så att det har blivit en vana, så se till att vara glad och stolt över det och bygg sedan på med att skaffa dig ytterligare positiva vanor. Jag lovar att det med tiden kommer att leda till att du har nått ditt mål och mer, och att du dessutom har mått bra och kännt dig lyckad på vägen eftersom du klarat dina delmål och kan glädja dig åt varje liten seger.
Det här gäller utveckling inom alla områden, även med kvinnor. Det som ger resultaten är konsekvens, konsekvens och mer konsekvens. Min egen utveckling inom just området med kvinnor och attraktion skulle jag inte tillskriva någonting annat än konsekvens. Från det att jag lärde känna Nomaggiz, TheMan och sedermera de andra killarna som nu utgör C-R crew så har jag gått ut minst tre gånger i veckan, oftast mer än så. Det är detta som ger resultat, att konsekvent gå ut och sätta små delmål. Några exempel kan vara:
”Ikväll ska jag få minst tio tjejer att le.”
”Ikväll ska jag prata med minst tjugo främmande människor.”
”I helgen ska jag försöka closea alla tjejer jag pratar med.”
osv. osv.
Sen spelar det ingen roll om man inte alltid lyckas med delmålet. Givetvis vill man lyckas, men ge dig själv beröm och positiva känslor för att du KONSEKVENT har följt det du åtagit dig. Då har du börjat skapa en vana.
För att avsluta, om du vill bli en person som konstant förbättras, är positiv och har ett uppfyllande liv – bli en person som har vanan att skaffa sig positiva vanor. Börja smått och bygg uppåt, slutresultatet kommer att bli ENORMT!
Kram,
-Sanji
Att skapa förändring
Jag hörde ett intressant faktum idag, de flesta gym tjänar mest pengar efter nyår. Anledningen till varför är en kombination att sommaren är på väg och att det blir hög tid att ge sig själv nyårslöften.
But many people fail.
Jag har själv vart en av dem och har genom mitt yrke i CR fått träffa många av dem. Och jag pratar inte bara om gym utan allt. Alla förändringar till det bättre kräver stora krafter och allt för många ger upp alldeles för tidigt. Jag ställer frågan varför?
I min egna erfarenhet från när jag försökte komma underfund med hur jag själv fungerade och med att iakta andra har jag dragit några lärdomar.
1) En av Newtons lagar säger att allt kommer fortsätta som det är (med samma riktning och intensitet) tills det påverkas av en kraft.
- Så det första steget man kan misslyckas i är att inte anstränga sig till en förändring. All förändring i fart eller riktning kräver en kraft. Vare sig det är en båt, satelit eller en mental vana.
2) Allt har en bristningsgräns och om man överskrider den när man tillför en kraft så kommer det att brista.
- Så det andra steget många misslyckas med är att använda lagom mycket kraft, åt rätt sak, utan att ta i för mycket. Kör du en bil åt ett håll och behöver åka åt motsatta så måste man sänka farten och göra en U-sväng, att ta för mycket kraft rakt åt motsatt håll (typ köra in i en vägg) gör att bilen kolliderar och förstörs.
3) Man kan aldrig tycka om smärta och aldrig hata framsteg!
- Det tredje steget många misslyckas med är att dela upp ett stort mål i små delmål. Om du bara har ett stort mål som du siktar på så kommer du aldrig kunna njuta av framsteget förrän du nått det om 6 månader eller hur lång tid det nu än lär ta. Du kommer därför utsätta dig själv till massa smärta, utan att känna njutningen av framsteg, under en så lång tid att du kommer börja hata aktiviteten. Hjärnan är faktiskt så dum. Tänk med till exempel gym, om ditt mål är att ha en tvättbräda om 6 månader så kommer du känna dig misslyckad tills du har nått det, medan du sliter ut dig varje dag. Men om du delar upp det till mål som, att äta nyttigt två dagar i veckan, sen tre dagar och sen fyra dagar etc. och att träna fyra pass den här veckan och nästa vecka fem etc. så kommer din hjärna låta dig njuta av framsteg och du kommer känna mycket mera framsteg än smärta och du kommer länka upp det i din hjärna så att du älskar aktiviteten!
Efter att ha byggt upp denna hälsosamma relationen mellan smärta/framsteg så kommer du se dem som antagonister och det kommer att kännas som att du älskar smärtan (av att höja på vikten, gå fram till kvinnor eller vad det nu är för aktivitet) för att du länkar det till framsteg som du kan känna redan av själva smärtan.
Denna blogg handlar om att bli mer attraktiv men denna post handlar egentligen om förändring inom allt! Så för att sammanfatta stegen:
1) Take Action! Alla förändringar kräver en kraft. Det är en fysisk regel!
2) Se till att inte bränna ut dig själv, rikta kraften åt att vänja dig vid förändringar och att hela tiden ta ett litet steg närmre åt rätt håll. Längre fram kan kraften riktas mer intensivt åt det mål du vill ha.
3) Dela upp ditt mål i mindre, mer påtagliga mål. Mål för vecka efter vecka, mål för månad efter månad och mål för år efter år!
Med denna kunskapen och genom att lära dig förstå principerna bakom den kan du förändra i stort sett vilken aspekt som helst i ditt liv.
Love,
- Xtreeme
Mitt driv
Många gånger får jag frågan om vad det är som driver mig att gå ut hela tiden, vecka ut och vecka in, alltid samma visa: minst tre gånger i veckan, även veckor när jag har haft tentor, viktiga uppgifter, och andra stora projekt i mitt ”vanliga” liv.
Det som driver mig är viljan att bli bättre. Så enkelt är det. Även när jag nu nått en nivå som jag för två år sedan inte hade kunnat drömma om, och utan att skämmas kan ta betalt för att lära ut det jag gör, så finns det alltid utrymme för förbättring. Det är denna förbättring som driver mig, och den dagen jag inte längre ser en möjlig förbättring kommer vara samma dag som jag slutar att gå ut.
Den commitment jag gjorde till mig själv var att gå ut så mycket som möjligt. Den kom från början, och den har jag hållit fast vid i vått och torrt. Tre dagar i veckan är utgång det schemalagda, och mitt övriga liv får forma sig runt det. Finns det tillfällen utöver detta går jag ut då också. Är jag på semester går jag troligen ut alla kvällar. Det kan låta överdrivet eller töntigt, men skälet till att det blev så är helt enkelt att jag älskar det jag gör! Det är min hobby – inte så mycket konsten att ragga upp tjejer som det faktiskt är självutveckling! Tjejerna fungerar bara som en slags indikator för hur långt man kommit.
Men det räcker inte att gå ut, även om det är en stor del av det. När man är ute måste man fortsätta pusha sig själv. Jag vill inte stå stilla i baren och vänta. Jag vill inte gå hem för att jag är trött. Jag vill köra den där sista approachen, och gå till det där stället som ligger på vägen hem. Det går inte att säga emot faktumet att varje interaktion kommer att ge mig något. Även om det bara är 5 sekunder så är det bättre än ingenting. Varje kommentar, varje skämt, varje tecken på intresse, och varje avvisning är ännu en bricka i det palats jag försöker bygga.
Jag vill få ut så mycket av min tid som möjligt. Det som är roligt för mig är att känna att jag utvecklas. Således vill jag hela tiden vara i situationer där jag utvecklas. Många gånger har mina wings och vänner klagat på mig när jag velat gå från ett ställe för att gå någon annanstans där man kan snacka med tjejer. Och visst har de en poäng i att det är bättre att bara slappna av och njuta av stunden oavsett var man är. Men frustrationen är för mycket för mig att bära – frustrationen av att veta att jag i denna stund kunde göra något som utvecklar mig mer.
Läs detta med en nypa salt – förr eller senare måste man välja ett ställe att gå till och stanna där, inte bara snurra vidare i jakt på något ”bättre”. Finns det träningsmöjligheter där du är – stanna tills du är klar, det är en bra riktlinje.
Det är roligt att gå ut! Man vet aldrig vad som kommer hända och vem man kommer träffa. Kombinera rolighet med känslan av utveckling och den perfekta hobbyn är där. Det är ju också ett av skälen till att vi startade Charismatic Revolution – det finns inget roligare än att få betalt för att göra det man älskar. Jag säger idag nej till väldigt fina jobberbjudanden inom webbutveckling och programmering – erbjudanden som skulle betala mig långt mer än vad CR gör. Samma sak gäller för Superman och Sanji som också kunde arbetat i näringslivet just nu. Det handlar om att göra något man älskar att göra, och DET gör att det inte känns som en ”uppgift” att gå ut – det är ett nöje!
Min inställning till detta har varit densamma genom hela processen – även när det inte gick bra för mig. När jag började gå ut dröjde det fem månader innan jag hade sex med någon. Fem månader av utgångar, tre gånger i veckan, som vanligt. Ni kan tänka er att min frustration var stor – ändå kan jag säga att jag kom från ett betydligt bättre ställe i termer av ”inner game” än många killar här inne gör. Så det som tog mig fem månader kanske tar dig som läser ett år. Kanske två till och med. Eller så går det på en vecka och allt klaffar. Mina månader – den smärtsamma perioden då man närmar sig och närmar sig framgången, men ändå inte riktigt når ända fram – dessa månader drevs jag helt av att jag såg min egen utveckling och visste att framgången skulle komma. Jag var frustrerad – ack så frustrerad! Men jag visste hela tiden att om man håller ögonen på priset så kommer det komma! Och samtidigt som man håller ögonen på priset måste man också se på vägen och vart man är – framför allt var man har varit.
Många killar som ger sig in i detta känner samma frustration: när kommer resultaten? De är ute och ute och ute, och utvecklas som fan, bara att de når inte hela vägen fram. Det jag försöker uppmärksamma dem på är de små framstegen de gjort på vägen. Det är omöjligt att veta hur långt man har kvar om man tittar framåt – det ser så lätt ut, det känns som att man är så nära. Men det dyker hela tiden upp nya hinder, hinder som man inte visste fanns. Därav är min uppmaning till er: stirra er inte blinda på framgången som känns så nära. Ha tillförlit till att det kommer komma, och lägg energin på att studera vad ni lagt bakom er. För en dagbok, eller skriv rapporter på forumet. Det är extremt givande att läsa gamla texter man skrivit och se hur mycket man utvecklats sen dess. DÄR finns feedbacken.
När man vandrar på en väg som aldrig tar slut kan man aldrig se framåt och undra hur långt man har kvar. Man kan bara njuta av varje steg man tar och titta bakåt för att se hur långt man gått!
Hoppas detta ”made sense”!
//Nomaggiz
Dedikation
Dedikation är för mig att ha förmågan att stå på sig trots motstånd svårighetsgrad eller hinder.
För många är det en helt ny värld som öppnas när de upptäcker sin egen förmåga att attrahera andra.
Det är verkligen är ny väg att vandra, med nya möjligheter men även en mängd utmaningar. Det är en förvandling som börjar med ett steg i sänder. Många vill ha ett magisk piller till att bli supermän över natt. Sanningen är att detta är som mycket annat i livet och kräver lika mycket dedikation för kunna bemästra det.
Jag kan dela med mig av min resa, Jag har i dagsläget många val när det gäller kvinnor. Det har inte alltid varit så ska ni veta. Min resa har varit lång och mödosam. Jag har haft kvällar då jag haft lust att sluta med allt och gå tillbaks till mitt tidigare liv. Jag ansåg mig inte vara inte tillräcklig bra, jag försökte och försökte men inget hände. Jag hamnade oftast i kompisfacket när jag så gärna velat så mycket mer.
Många kvällar trodde jag att det var fel på mig, att det berodde på något i mitt utseende eller något jag sagt. Jag har varit gråtfärdig många gånger. Någonting var det som spökade men jag kunde inte sätta fingret på vad det var.
Det jag aldrig slutade göra var dock att gå ut. Jag la ner böckerna och taktikerna och men jag slutade aldrig att gå ut och det gör jag fortfarande. Tre gånger i veckan är jag ute och interagerar med alla möjliga sorters människor. Detta har varit min absolut bästa skola. 20 sets övergick till 100 och sedan tusentals. För var gång jag träffar en ny tjej så lär jag mig något om mig själv och massor i hur tjejer tänker. Med tiden så lärde jag mig att se vad som skulle ske innan själva händelsen i sig.
PÅ frågan vad är mitt mindset? Är svaret att jag älskar livet och allt vad den innehåller. Jag vet att nya interaktioner leder till nya äventyr. Vare sig de är negativa eller positiva, något händer och för var gång så växer jag som människa. Livet för mig är möten med människor och i princip allt som ger mig glädje börjar med möten med andra människor.
Jag slutade fokusera på vad en kväll kunde ge mig och valde istället att ge till andra för var kväll jag var ute. Det innebär att jag började prata med människor som jag normalt inte pratade med. Att jag såg alla tjejer som attraktiva, alla killar som potentiella vänner och behandlade alla därefter. Det är en sak att förstå vad innebörden av ge värde är men en hel annan att praktisera dagligen. Jag började praktisera att vara allas bästa wing, och då menar jag alla. Detta öppna en hel ny dimension i mitt GAME.
Helt plötsligt var jag den som blev öppnad, människor, både killar och tjejer började te sig till mig på en helt annan nivå än tidigare och allt blev genast mycket roligare. Nästa steg var rollen som instruktör, det är en sak att kunna hantera sig själv, men en helt annan att instruera.
Att ha förmågan att instruera andra är en enorm givande känsla. samtidigt som det är oerhört svårt och krävande. Tänk er att din uppgift är att se till att alla lyckas, vare sig det eleverna bakgrund, om de är unga, äldre osv. Din uppgift är att de ska lyckas!
Du ska dessutom kunna praktisk visa vad du går får, många måste se för att tro! Det finns inget utrymme för felmarginal. En elev pekar ut en tjej “and off you go” Du måste lyckas “one shot one kill” På det så ska du hjälpa andra att få kontroll över sina tankar som gärna spökar när det är dags att gå fram till tjejer.
Åter igen alla dessa möten med elever och alla sköna och varma samtal gör att jag håller min dedikation vid liv.
En annan del som enormt viktigt är mina wing män och kvinnor. Det är enorm inspirerande att se deras individuella livsresor. Gud vet att jag wingas av några av de mest kompetenta inom detta område. Sanji kan engagera större grupper utan minsta problem lägger vi till Nomaggiz så har de hållt igång som mest runt 30 pers vid något tillfälle. Det spelar ingen roll om det är en hel flock med slitzmodeller, kända från tv, strippan eller den kvinnliga polisbefälet mitt bland Picket Styrkan, dessa grabbar Got GAME.
Theman är en historia i sig han får hela restauranger att sjunga kör. När Theman pratar om sin cyckel står blixten stilla! its awesome! Våra elever älskar honom för hans varma men bestämda sätt att vara. I en mörk gränd är han grym att ha, inte endast för att han är tuff men snarare för hans kreativa sätt att lätta upp stämningen och få mig till tårar av skratt. Sedan har vi Xtreeme. Jag blir mer och mer övertygad att Xtreeme är en rymdvarelse från en helt annan planet, det han gör är så facinerande att vi andra bara gapar av häpnad så fort han sätter igång. Han är ett mysterium inlindad i en gåta. The Great Xtreeme kallas han för. Det är ett passande namn på en kille som verkligen förtjänar sina fjärdrar allt han gör är antigen grymt eller katastrof det finns ingen mellanläge han är helt enkelt Xtreeme. Alla våra samtal och äventyr håller min dedikation vid liv.
Sedan har jag min son som är snart 7 år. Han är navet till all min dedikation. Vad för slags pappa vill jag vara. Vad kan jag ge han av värde. Yes! Jag kan lära honom allt om attraktion så han slipper undra som jag gjorde när jag var tonårig. Vi brukar skoja om att Xtreeme lärde sig detta ung. Vänta tills grabben min fyllt 15 år. Han öppnar sets redan nu!!??
Förhoppningsvis så lär han sig om att interagera med kvinnor tidigt, på ett sund sätt utan att sätta dem på piedestaler men samtidig behandla dem väl. Framför allt att lära sig respektera sig själv och sina beslut utifrån sin egen kreativitet än vad andra tycker och tänker. Han ska dessutom inte oroa sig för sin Far när han blir äldre därför jag kommer att vara ”the pimp från hell” på långvården.
Alla dessa personer som jag äran att kalla mina vänner är en stor del av min dedikation och love för the GAME. Att se vad de gör ger mig en inre frid att allt går att genomföra bara man vill. Det viktigast är dock att bli sams med tanken på att det är en lång väg att vandra. Den kan vara krokig med tuffa uppförsbackar och en mängd hinder på vägen. Du kommer runt allt genom att utsätta dig för möten med människor, de kommer att guida dig och du kommer hitta hem förr eller senare och du kommer förstärka din dedikation längs med vägen.
Stå på dig, din dedikation kommer att ge utdelning. Livet belönar dedikation och mod med självsäkerhet. Jag brukar tänka på vad vill jag säga till mig själv den dag då min tid är kommen. Vill jag ligga där ångerfull över allt jag kunde ha gjort, men fegade ur för att jag inte kunde ta social press eller för inga andra gjorde de saker jag ville göra.
Eller vill jag viska “Its been good” strax innan jag lugnt somnar in.
Det är ditt liv och dina val.
Det är som att gå till gymmet
Vi predikar ofta att fältet är ens enda sanna lärare. En viktig grej som folk glömmer som jag skulle vilja påminna om är att ha vanan och standardbeteendet att gå ut. Precis som när man gymmar är den viktigaste faktorn konsekvens – att man går ut trots att man är trött, eller inte har nån att gå med, eller inga pengar, eller whathaveyou.
Sätt ett antal dagar som du går ut, och gå ut dessa dagar, och pusha dig själv precis så långt som du orkar. Påminner det om ett träningsschema? Damn right! Det finns inga magiska piller, och du kommer inte bli the awesome pimp of glory över en natt, inte med någon ”hemlig teknik”. Två utgångar är dubbelt så bra som en utgång i veckan. Tre utgångar är tredubbelt så bra som en, etc. Ju mer man går ut desto snabbare lär man sig.
Jag tänkte berätta om min gårdagskväll. Jag är på semester, i fjällen. Natten till igår tillbringades sömnlöst på en billig bussresa. Dagen efter tillbringades i backen, vilket är tungt för en otränad jävel som mig. Kvällen var det uppackning, middag, och supande med spel. Klockan närmar sig 22 och the moment of truth occurs: Jag är svintrött och befinner mig i ett rum med sju vänner (som inte sysslar med pickup) som alla är trötta och vill stanna hemma. Jag vill också sova, mina ögon sluts när jag pratar. Och jag har ju tre andra kvällar att gå ut… Det verkar som om ikväll inte kommer att bli den bästa heller då det är första kvällen för många. Kanske skulle stanna hemma ändå.
Men stannade jag hemma? NEJ!
Min inre röst påminde mig om att det aldrig finns ursäkter. Kan man fysiskt gå ut så ska man, och kan man inte så ska man rulla dit! I pulled my shit together, övertygade en polare att följa med mig ut (mot att jag betalade hans inträden och annat), och så småningom drog jag med mig hela gänget ut. Så där kommer vi in, på ett halvdött ställe, jag och sju chodes i blandade åldrar och kön. De gör snabbt rutinen: beställer en fenomenalt överprissatt öl och sätter sig i ett hörn och har tråkigt.
Nästa steg i min kväll var nästa problem som jag VET att t.ex. många av våra bootcamp-deltagare upplever efter BC: De är ute, men deras vänner vill bara flöjta i det fina bord de fixat. Jag hade the worst possible case: sju stycken som alla är svintrötta och bara vill sitta. Jag är också svintrött och funderar på vad fan jag gjort. De har alla överdrivna illusioner om mina superkrafter, och nu kommer jag behöva bevisa mig. Jag ursäktar mig och säger att jag ska till baren. Med ihopbitna käkar rör jag mig in mot baren och köper en öl. Denna öl använder jag sedan till att öppna alla ca 100 personer som var i lokalen by then. Jag gick runt och skålade med alla. Det var tungt att hålla energin uppe, men det gick. Och för varje skål som klingade så blev det lättare och lättare. Snart var the awesomeness igång. Kort därefter drog jag upp min chode-polare och snabbtränade honom i awesomeness. Då var vi två. Snart drog vi upp resten av vårt gäng, och by the time stället fylldes var vi dansgolvets centrum, och projectade awesomeness åt alla håll!
Men det svåra slutar inte där, du har ju också svårigheten att faktiskt göra något när alla tittar på. Det är inte lätt att göra kloa in tjejer när man står i en klunga med sju chodes som bara väntar och hoppas på att du ska misslyckas. Men jag hade ju kommit så långt. Så jag fortsatte, och kloade och kloade. Jag ska inte hävda att det gick överdrivet bra, det gick relativt dåligt, jag har haft bättre kvällar. Men jag hade kul.
Det som drev mig genom kvällen och alla aktiviteterna var följande träningssyn på det hela: även om jag inte kan köra mitt a-game kan jag alltid göra nåt. Jag kan alltid döda mitt ego lite lite till. Jag kan alltid bli bättre på att hålla stämningen uppe. Jag kan alltid bli bättre på varje liten rörelse jag gör. Och inte att förglömma: jag försätter mig i en situation där kul grejer kan hända. För jag träffade människor, jag skaffade vänner och jag flörtade med tjejer. Jag hade ROLIGT, även om jag tvingade mig själv (och ett gäng ovetande vänner) till det 
I två-tre timmar var vi där, och jag kämpade och hade mig för att hålla humöret uppe, både på mig själv och min grupp. Och det gick ett bra tag. Så småningom kände jag verkligen att jag inte orkade mer. Jag var nästan gråtfärdig när jag försökte klämma fram ett trött leende, och jag inte bara flöjtade, jag bokstavligen somnade i set! DÅ gav jag mig själv tillåtelse att gå hem.
Men först ett set till.
Ni märker, vi kallar det till och med för sets, precis som inom fysisk träning. Det kan vara lätt ibland, och svårt ibland. Igår var det svårt, men jag gick dit och fucking gjorde så många som jag kunde, och ett till.
Och jag är inte ett dugg bättre än du. Du är precis lika bra och kan göra allt detta och mycket mer.
Pressa igenom smärtan, om inte annat så blir du bättre på att tåla smärta och ansträngning. Jag tror att det var Arnold Schwarzenegger som sa att det som skiljer hobby-bodybuildern från den som verkligen lyckas, är förmågan att pusha igenom smärt-perioden. Att fortsätta köra efter att det börjar göra ont.
Det finns inga ursäkter. Även om du ska ut imorgon också, eller redan uppfyllt din ”kvot” för veckan, så kan du fortfarande gå ut NU. Gå ut ikväll, och pressa ut varje droppe av social interaktion du kan. Det kommer att ge dig resultat i längden.
//Nomaggiz
Resultaten börjar synas
I helgen fyllde vårt forum 400 medlemmar, samtidigt som vi hade vår femte bootcamp för året. Det som är mest glädjande för oss är dock inte siffror, utan det faktum att det börjar hagla in rapporter från bootcamp-studenter från våra tidigare bootcamps, som berättar om äventyr som händer i deras liv nu, ett par veckor efter deras bootcamp.
Faktum är att det går bra! Jag kan inte berätta om allt, då vissa saker har berättats konfidentiellt, men folk har varit ute, festat, hånglat och haft sex. I en utsträckning som de aldrig tidigare trodde var möjlig. Jag kan berätta om lite av glädjen vi delat på forumet:
Enigma får sitt andra hemsläp ever från krogen, en vecka efter bootcamp, till synes utan någon större ansträngning. En vecka senare får vi höra hur han på en tråkig fest lyckas dra åt sig den enda närvarande snygga tjejen, en tjej som han med säkerhet tidigare aldrig ens hade pratat med!
Malmö-gänget har gjort enorma framsteg, vi har Pilarex som ena helgen tillsammans med Captain drar hem var sin av två snygga brudar, och helgen efter har tjejer som slåss om honom, varav två olika får nöjet av Pilarex som sängkamrat. Captain å andra sidan ägnar sin tid åt att projecta sin awesomeness och hångla med tior, vilket skrivs om honom varje helg numera.
Sen har vi Kad, Perfection och S/t som varje vecka tapetserar Loungen med foton på dem med brudar de möter ute, och motbevisar gång på gång alla fördomar om vad som krävs för att attrahera kvinnor, och för varje post visar hur mycket de fortsätter växa.
Vi har även haft studenter som blivit av med oskulden, kommit över gamla issues som ålder, längd och status, grabbar som på riktigt vänt om sättet de lever sina liv och ser på verkligheten – en verklighet som helt plötsligt är ljus för dem, och som bringar dem glädje varje dag i deras liv.
Det är ett under för mig, och jag slutar aldrig förbluffas över hur snabbt denna förändringen kommer. Studenter som kommer in på fredagen med sina rädslor och sina issues och helgen efter berättar om fantastiska saker som händer dem. Det är sådana nyheter som gör mig stolt och otroligt jäkla glad över att jag har det extrajobbet jag har!
Ha en riktigt trevlig onsdagkväll nu!
Mysiga vinterhälsningar
//Nomaggiz
