Tjena!

Nu är det dags igen, tionde delen är här!

Bakgrunden till formatet finns i min första post i serien och länkar till samtliga delar i serien hittar ni som vanligt längst ned i varje post. Nu kör vi!

Regel 10: Sträva alltid efter nästa nivå.

Jag tror att det finns två sätt att se på sig själv och sin utveckling. De flesta som kommer in i någon typ av personlig utveckling har från början ett mål som är kvantifierbart och uppnåeligt, exempelvis: ”Jag ska bli bra med tjejer.” eller ”Jag vill att tjejer ska vilja vara med mig, och att jag är den som väljer.”.

Den här typen av mål är bra av många anledningar. De är till exempel enkla att bryta ned och följa upp för att se om man är på väg åt ”rätt håll” för att nå det man vill. Men det finns också problem med den här typen av kvantifierbara mål. Det mest uppenbara är tankefelet om att man kan bli ”klar” med sin utveckling och att man kommer att vara en lycklig, fulländad och färdig människa ”bara man når det där målet”.

Som tur är fungerar verkligheten inte på det sättet. Det finns alltid en nästa nivå, en ny utmaning och en nästa lärdom.

Att verkligen vara en person som utvecklas är att inse det här, och att lära sig älska processen.

Jag är inget stort ”fan” av att vara förmanande eller säga åt människor hur de ska agera, men idag gör vi ett undantag.

Det kommer alltid att finnas människor längs vägen som säger att de uppnått målet, att de är klara och att de därför är bättra/lyckligare/mer framgångsrika än du. Undvik den typen av umgänge, och rannsaka dig själv om du tror att den beskrivningen kan passa in på dig…

De människor jag själv lärt känna genom CR och mitt intresse för personlig utveckling som jag håller närmast och känner en stark samhörighet med är de som är nyfikna, intresserade och alltid letar efter nya svar på gamla frågor. (eller helt nya frågor att leta svar på) De som gärna berättar om hur grymma de är eller vilka fantastiska resultat de har nästan alltid varit överraskande ointressanta när jag träffat dem…

Personligen är jag övertygad om att förändring är en universell konstant. Det jag menar är att i princip allting befinner sig i ständig förändring, vilket också betyder att ”status quo” eller idén om att ”vara färdig” inte kan vara annat än falska förespeglingar. Med andra ord, den dag du slutar utvecklas börjar du degradera. Om du inte är på väg uppåt så är du på väg neråt. Ja, ni fattar…

Att sträva efter nästa nivå, lära sig älska processen av utveckling och att inse att det faktiskt är utveckling som skapar lycka och inte resultat är motsägelsefullt nog ett av de effektivaste sätten att uppnå resultaten. Om man verkligen gör det så kan man inte misslyckas.

Kommentera, diskutera och fråga gärna – precis som vanligt.

Kram,
Victor

Länkar till övriga delar i serien:
Regel 1: Acceptera allting som det är.
Regel 2: Ta ansvar.
Regel 3: Jobba på dig själv, inte på tjejerna.
Regel 4: Sparka ut din inre mes.
Regel 5: Bygg en stark och kapabel självbild som du älskar.
Regel 6: Förändra dig från att vara en person med en extern referensram till en person som har en intern referensram.
Regel 7: Bygg inte din identitet på externa händelser.
Regel 8: Lär av dina misstag.
Regel 9: Använd dig själv som benchmark för din utveckling.

Regel 11: Betrakta dig själv som en person med hög social status.

Tjena!

Det är hög tid för den nionde delen i min lilla serie. Bakgrunden till formatet kan du läsa om i min första post i serien, länkar till alla delar i serien hittar du längst ned i varje post.

Regel 9: Använd dig själv som benchmark för din utveckling.

Det här konceptet hoppas jag låter rätt enkelt och för många är det kanske en självklarhet.

Dock ser man ofta i olika communities folk som verkar ha glömt bort den här biten.

Vad menar jag då med att man ska använda sig själv som benchmark? Jag menar att man inte ska jämföra sig själv med andra för att försöka avgöra om man är ”bra” eller ”dålig” och om man utvecklas eller inte, eftersom det helt enkelt är kontraproduktivt och att slösa tid på fel saker. Det är dessutom ett värdetagande beteende som sällan uppskattas av andra…

Det finns två huvudsakliga kategorier av killar som gör det här misstaget.

De som ser sig själva som ”misslyckade” och känner att de inte utvecklas tillräckligt snabbt (fastän att de gjort stora framsteg) och de som försöker övertyga sig själva om att de är framgångsrika genom att hitta andra som ännu inte nått deras nivå som de kan se ned på.

Gemensamt för båda kategorierna är att beteendet bottnar i dålig självkänsla och att deras faktiska utveckling på grund av detta beteende är långsam eller obefintlig.

Tankefelet består i tanken på att det här är en tävling och att man kan (och ska) vinna över andra. Det är helt naturligt, för att ”vinna” eller ”vara bäst” är premierade egenskaper i stora delar av vår kultur.

Problemet är bara att man inte kan vinna i personlig utveckling… Det som oftast händer när man blir mer intresserad av att ”slå andra” (eller nedslagen av att man misslyckas med just det och därför känner sig ”slagen”) är att man tappar målet och inte åstadkommer det man egentligen vill. Att bli riktigt bra med tjejer, till exempel.

Det finns massor av killar som letar sig till det här för att de vill bli bättre med tjejer, men efter ett tag så är det mer intresserade av att jämföra sina bedrifter (eller brist på desamma) med andra killar!

Ett klassiskt varningstecken är om du kommer på dig själv med att ljuga i det du skriver på forumet eller berättar för en polare och försöker få dig själv att framstå som bättre än du egentligen är, istället för att fokusera på de saker som du själv kan förbättra och att hjälpa andra på ett ödmjukt sätt.

Nu kanske någon tänker, ”jo, men jag vet visst någon som lyckats i sin utveckling, men som är en person som jämför sig själv med andra och skryter” och det är sant, det finns såna också. Mitt svar på det är bara att samma person hade kunnat nå mycket längre om de fokuserat på rätt saker!

Just det här är också anledningen till att det är så väldigt nyttigt att skriva ned sina erfarenheter och tankar någonstans, exempelvis på forumet. Jag har snackat med många killar som känner sig nedslagna över att de ”fastnat” i sin utveckling. Då oftast enkelt att hjälpa dem som skrivit ett tag på forumet eftersom det brukar räcka med att be dem gå tillbaka och läsa det de skrivit för några månader, ett halvår eller kanske ett år sedan. Oftast blir effekten ”Oj, jävlar vad det har hänt saker sen jag skrev det där.” eller ”Fan, var jag verkligen så lost?”.

Ett annat stort problem med att jämföra sig med andra är att du inte ser andra genom samma filter som du ser dig själv. Dina egna begränsningar, rädslor och känslor upplever du till 100% (medvetet eller omedvetet), men den bilden du får av andra är inte lika komplett.

De personer du beundrar eller ser ned på har förmodligen både styrkor och svagheter som är större än dina, och min poäng är att det egentligen är irrelevant i sammanhanget. Om du vill utvecklas är det bara dina egna framsteg och motgångar som är intressanta, och de tacklar du bäst genom att jämföra dig med dig själv.

Ett praktiskt tips är att skriva mycket, detaljerat och ofta. För en dagbok eller skriv på forumet. (forumet har fördelen att du kan få hjälp och input från andra – samt möjligheten att lära dig av andras erfarenheter.)

Försök också att vara ärlig mot dig själv och andra. Försköna inte sanningen och gör dig heller inte mindre än du är.

Kort sagt: jämför inte äpplen med päron.

Kram,
Victor

PS. Kommentera, diskutera och fråga gärna. DS.

Länkar till övriga delar i serien:
Regel 1: Acceptera allting som det är.
Regel 2: Ta ansvar.
Regel 3: Jobba på dig själv, inte på tjejerna.
Regel 4: Sparka ut din inre mes.
Regel 5: Bygg en stark och kapabel självbild som du älskar.
Regel 6: Förändra dig från att vara en person med en extern referensram till en person som har en intern referensram.
Regel 7: Bygg inte din identitet på externa händelser.
Regel 8: Lär av dina misstag.

Regel 10: Sträva alltid efter nästa nivå.
Regel 11: Betrakta dig själv som en person med hög social status.

Hej igen!

Vi fortsätter med åttonde delen i den här ”följetongen” som handlar om ett antal viktiga ”regler” för att utvecklas i allmänhet, och för att bli bra med tjejer i synnerhet. Bakgrunden till formatet kan du läsa om i min första post i serien, länkar till alla delar i serien hittar du längst ned i varje post.

Regel 8: Lär av dina misstag.

I min förra post pratade jag om vikten av att inte låta externa händelser definiera synen på den egna identiteten. Den här delen handlar om hur man kan bearbeta och tolka externa händelser på ett mer konstruktivt sätt som en fortsättning på samma resonemang. De här två delarna går mycket in i varandra, så det finns en viss risk att jag upprepar mig. Det får ni leva med.

Till att börja med tror jag att det är viktigt att försöka inse att ”misslyckande” och ”framgång” i stor utsträckning är påhittade koncept. Det jag menar är att när vi människor tolkar något som ett misslyckande eller som en framgång så är det nästan alltid en förenkling av sanningen. Vi har väldigt lätt för att sedan ta denna förenkling och ge den ett förklaringsvärde för att dra slutsatser om oss själva – antingen att vi själva är lyckade och framgångsrika, eller misslyckade och dåliga.

Ett mer konstruktivt sätt att se på saken är kanske att utfallet av en viss händelse inte är annat än feedback på vad som fungerar och vad som inte fungerar. Om du börjar prata med en tjej och inte får en positiv respons är det viktigt att inte tolka det som att det är något fel på dig som person, utan som feedback på att det var något i din approach som inte fungerade. Om vi slutar lägga in känslor och ta saker personligt så blir det betydligt enklare att lära oss av den feedback vi får från andra på ett sakligt sätt.

Hur kan man då tänka för att försöka lära av sina misstag? Här är ett konkret exempel på en situation och hur man kan tänka:

Säg att du tar kontakt med en främmande tjej och får en negativ respons eller blir avvisad.

Här är några konstruktiva sätt att se på situationen:

- Vilka slutsatser kan jag dra det som hände?
- Var det något i mitt sätt att ta kontakt som fick henne att känna sig obekväm?
- Var jag för ”på” och visade för mycket intresse?
- Var jag för ”av” och visade inte tillräckligt mycket intresse?
- Kom jag med positiv eller negativ energi?
- Blev konversationen intressant (för henne) eller hade jag kunnat prata om något mer intressant/roligt/engagerande?
- Hur var mitt kroppsspråk? Ögonkontakt? Leende?
- Var det en dålig miljö att ta kontakt i, var hon trängd, stressad eller i tidsbrist?
- Har hennes katt precis dött och hon är ledsen?
etc. etc.

Här behöver jag kanske slänga in en brasklapp om vikten av att inte överanalysera saker allt för mycket, det finns givetvis en gräns för vad som är nyttigt och min poäng är inte att man ska försöka bli någon typ av knapptryckande robot som försöker läsa in saker i varenda handling som andra personer gör. Det jag vill visa med det här enkla exemplet är att det finns massor av konstruktiva sätt att dra slutsatser ur en händelse och att ingen av ovanstående frågor är av karaktären, ”hon gillade inte mig, det måste säga någonting om att jag är en kass människa som förtjänar att dö ensam och bortglömd”.

En annan sak som är viktig att komma ihåg (och som vi ofta glömmer bort i vår problemorienterade kultur) är att det är precis lika viktigt att lära sig av sina framgångar. Försök att applicera ovanstående sätt att tänka på situationer som går ”din väg” lika mycket som du gör på de situationer som inte gör det. Vad var det som gick bra? Varför gick det bra? Vad kan du lära dig av det?

Anledningen till att det här hänger så tätt ihop med resonemanget att inte bygga sin identitet på externa händelser är att det är först när vi kopplar loss vår egen person från händelserna som vi kan få en sund distans till dem och dra nyktra slutsatser och lärdomar av dem.

Jag tror att jag har fått fram min poäng för den här gången och hoppas att jag inte sparkat in alltför många öppna dörrar. Kommentera, kritisera och fråga gärna om det är något som är oklart – precis som vanligt!

Kram,
Victor

Länkar till övriga delar i serien:
Regel 1: Acceptera allting som det är.
Regel 2: Ta ansvar.
Regel 3: Jobba på dig själv, inte på tjejerna.
Regel 4: Sparka ut din inre mes.
Regel 5: Bygg en stark och kapabel självbild som du älskar.
Regel 6: Förändra dig från att vara en person med en extern referensram till en person som har en intern referensram.
Regel 7: Bygg inte din identitet på externa händelser.

Regel 9: Använd dig själv som benchmark för din utveckling.
Regel 10: Sträva alltid efter nästa nivå.
Regel 11: Betrakta dig själv som en person med hög social status.

Tjena!

Nu var det fantastiskt länge sen jag skrev något här på bloggen igen. Uppehållet till trots har jag inte glömt bort den följetong som jag utlovade för länge sen och jag har för avsikt att slutföra den, även om det tar lite tid.

Det här är alltså sjunde delen där vi går igenom ett antal viktiga regler för att utvecklas i allmänhet, men för att bli bra med tjejer i synnerhet. Bakgrunden till formatet kan du läsa om i min första post i serien, länkar till alla delar i serien hittar du i slutet av varje post…

Regel 7: Bygg inte din identitet på externa händelser.

Vad är det som definierar vem du är? Hur har du byggt upp din uppfattning din egen identitet?

Många människor letar efter mening och förståelse kring sin egen identitet i externa faktorer och händelser. Det är egentligen ganska naturligt och de flesta av oss att börjar här, Som barn är vi i stor utsträckning beroende av att försöka tolka vår omgivning och anpassa oss till den, men det blir svårt att fortsätta utvecklas om vi inte lär oss andra vägar med tiden. Jag ska försöka illustrera vad jag menar med ett enkelt exempel:

Någon blir arg = dåligt.
Någon blir glad = bra.

Så länge den här ”anaysmetoden” av verkligheten enbart består i att lära oss vilka beteenden som är ”framgångsrika” i vår relation till andra människor är den praktisk, men om vi börjar använda samma metod för att förstå och beskriva den egna identiteten så råkar vi på problem.

Någon blir arg = jag är dålig.
Någon blir glad = jag är bra.

Om vi pratar i termer om dating och att ta kontakt med en främmande person som du är intresserad av så blir problematiken rätt uppenbar.

Rent statistiskt är det förmodligen sant att det finns några människor (även om de inte är många) som inte kommer att vilja varken bli tillsammans, hångla eller ha sex med dig – oavsett vem du är. Om du väljer att tolka det faktumet som att det är något fel på just dig eller att du per definition är oattraktiv, oönskad eller något annat i den stilen så har du skapat dig ett väldigt effektivt sätt att misslyckas.

Ett par praktiska tips kring det här är:

- Försök att inte bry dig så mycket om vad andra tycker, och gör en poäng av att försöka tänka att det faktiskt inte har något med dig att göra. Även om någon ogillar dig så betyder det inte att du är en dålig människa, det är snarare så att det är något i din approach som den personen inte gillade. (Det är en bra sak, för det är ett praktiskt problem som vi kan fixa.)

- Överanalysera inte saker och leta inte betydelse kring den egna identiteten i externa faktorer som du inte kan styra över.

- Det som definierar dig och är kärnan i din identitet är det som finns i dig. Leta inåt i den här typen av frågor.

Det är viktigt att understryka att det här gäller i både medgång och motgång. Om du har motgångar betyder det inte att du är dålig, men det omvända är också sant. Du är inte nödvändigtvis en bra människa bara för att du har framgång med tjejer eller är omtyckt.

Jag tror jag stoppar där för den här gången, men som vanligt – diskutera, kritisera och kom gärna med kommentarer!

Kram,
Victor

Länkar till övriga delar i serien:
Regel 1: Acceptera allting som det är.
Regel 2: Ta ansvar.
Regel 3: Jobba på dig själv, inte på tjejerna.
Regel 4: Sparka ut din inre mes.
Regel 5: Bygg en stark och kapabel självbild som du älskar.
Regel 6: Förändra dig från att vara en person med en extern referensram till en person som har en intern referensram.

Regel 8: Lär av dina misstag.
Regel 9: Använd dig själv som benchmark för din utveckling.
Regel 10: Sträva alltid efter nästa nivå.
Regel 11: Betrakta dig själv som en person med hög social status.

Jag vågar säga mer saker, jag står för det jag säger, håller jag inte med någon säger jag det utan att bädda in det diplomatiskt i fina ord, men samtidigt klargör man att det är vad jag står för, och det är helt okej att vi inte tycker lika.

Men nu senaste, jag försöker pusha mig till max varje utekväll, jag vill nå min topp, varje kväll försöker jag gå ett steg längre, trappsteg för trappsteg har jag avverkat. Det är svårt att se första trappsteget, det var ett tag sedan man stod där, tidsmässigt så är det inte en så lång tid sedan men om man jämför sedan starten, dock så är det inte samma sak längre, fortfarande inget spår utav att trappan ens är halvt avklarad, det finns inget mål.

Hur gör jag då? Jag strävar inte mot något direkt, jag har ett flytande mål, men samtidigt som jag har detta mål och försöker pusha mig själv så märker jag att jag försvinner halvvägs och tappar mig själv.

Samtidigt som jag hela tiden försöker pusha mina gränser så har jag jävligt roligt, det är inte alkoholen som gör det roligt, har aldrig druckit så här litet ”generellt” på utgångar.
4/5 utgångar då folk frågar ”var det roligt igår?” Så kan jag svara helt ärligt; Ordet roligt räcker inte till.

Men jag prioriterar att pusha mina gränser, jag kör inte längre ”Go with the flow”, kör på ditt egna flyt och vad du vill göra just nu! Visserligen så har jag nästintill alltid roligt när jag går ut, men jag känner nästan ett tvång att gå ut numera, varför? För att vara social med allt och alla är som mycket annat, säg tv-spel.

Du kan vara jävligt bra på det då du spelar mycket, men om du tar en längre paus så är du inte ”jävligt bra” längre när du kör igång igen, du kanske ”bara” är bra då. Jag vet inte hur lång tid det tar för specifikt MIG att falla bakåt, så jag prioriterar bort mig själv med att jag kanske någon fredag/lördag kväll egentligen skulle vilja sitta hemma, sippa på ett glas vin, glo på någon dålig film som avbryts var 15:e minut utav jobbig reklam om tandborsten Sveriges tandläkare rekommenderar.

Jag prioriterar bort mig själv för att jag vill pusha mig själv, inte vad jag VILL göra just nu, utan kör alldeles för ofta på vad jag BORDE för att utvecklas, ibland är det kanon, det har gjort extremt mycket för mig. Men samtidigt, det är dåligt beteende att inte göra som man själv vill då och då.

Därför ska jag sitta hemma ikväll, sippa på mitt billiga vin, slappna av, sova ut.

För att vara helt galen imorgon på krogen, eller nej förresten, så fort jag sätter foten utanför dörren ska jag bryta sociala regler. Prata med folk, ge den där lilla kommentaren som faktiskt förgyller en annan persons dag.
Gör vad du vill, sitt hemma själv och ta det lugnt, men inte varje kväll. Prioritering, mina vänner, prioritering!

Puss!

Det här är sjätte delen i följetongen där vi går igenom ett antal viktiga regler för att utvecklas i allmänhet, men för att bli bra med tjejer i synnerhet. Bakgrunden till formatet kan du läsa om i min första post i serien, länkar till alla delar i serien hittar du i slutet av varje post…

Regel 6: Förändra dig från att vara en person med en extern referensram till en person som har en intern referensram.

Forskning visar att de flesta människor har en extern referensram, dvs. de jämför sig hela tiden med andra och letar efter bekräftelse på att de duger i sin omgivning. Med andra ord så är de mer eller mindre ”reaktiva” och tänker ofta på om de ”gör eller säger rätt saker i andras ögon”, om de har ”rätt jobb” eller ”rätt kläder” och om de hänger med ”rätt människor”. Beteendet är lika vanligt bland ”framgångsrika” som bland ”misslyckade”, även om båda de termerna kan vara extremt missvisande. Jag tycker absolut att man kan säga att vissa är framgångsrika och att andra är misslyckade, men inte jämfört med varandra utan främst med sig själva!

Det finns hur många exempel som helst på ”framgångsrika” människor som är så olyckliga att de inte klarar av att leva sina liv. Det finns också människor som i allmänhetens ögon ses som ”misslyckade” som lever ett väldigt lyckligt och uppfyllande liv. Varför?

Jag tror att det beror på att de själva inte ser sig som misslyckade eftersom de har en intern referensram, och mätt mot den ramen (som de själva har bestämt hur den ska se ut) så är de framgångsrika, vilket får dem att må bra i alla lägen!

Vad kännetecknar en person med en intern referensram?

- Han jämför sällan eller aldrig sig själv med andra, framförallt inte för att se om han duger eller inte.

- Han gör det han verkligen vill, oavsett om andra skulle se det som ”rätt” eller ”fel”.

- Han använder sig själv som måttstock för att se om ANDRA fyller kraven han själv satt upp i sitt liv, och väljer på det sättet vilka han vill dela livet med, oavsett om det är polare, tjejer eller något annat.

- Han har mer energi och glädje än en person med en extern referensram, eftersom han kämpar för att nå mål och standards som han själv satt upp, inte för att någon annan har sagt att han ska göra det.

- osv. osv..

Det handlar i grund och botten om att skita lite i vad andra tycker och att fokusera på vad du själv vill ha i ditt liv och hur du vill leva det. Om du kan göra det och vara sann mot dig själv så är det dessutom en extremt maskulin egenskap som många tjejer kommer att dras till. De flesta tjejer vill ha en ”självsäker” och ”självständig” man som ”vet vad han vill” – inte en kille som köper vissa kläder för att andra ska tycka att han är cool eller försöker passa in i en viss roll i samhället för att ”vara framgångsrik” även om det är något han egentligen inte vill göra…

Jag tror ni förstår vad jag menar, så jag tror jag stoppar där för den här gången, men som vanligt – diskutera, kritisera och kom gärna med kommentarer!

Kram,
Victor

Länkar till övriga delar i serien:
Regel 1: Acceptera allting som det är.
Regel 2: Ta ansvar.
Regel 3: Jobba på dig själv, inte på tjejerna.
Regel 4: Sparka ut din inre mes.
Regel 5: Bygg en stark och kapabel självbild som du älskar.

Regel 7: Bygg inte din identitet på externa händelser.
Regel 8: Lär av dina misstag.
Regel 9: Använd dig själv som benchmark för din utveckling.
Regel 10: Sträva alltid efter nästa nivå.
Regel 11: Betrakta dig själv som en person med hög social status.

Det här är femte delen i följetongen där vi går igenom ett antal viktiga regler för att utvecklas i allmänhet, men för att bli bra med tjejer i synnerhet. Bakgrunden till formatet kan du läsa om i min första post i serien, länkar till alla delar i serien hittar du i slutet av varje post…

Regel 5: Bygg en stark och kapabel självbild som du älskar.

Meningen ovan innehåller flera olika saker som jag vill förklara lite närmare. För det första, vad är självbild och vad är en ”stark” och ”kapabel” självbild? För det andra och tredje, hur bygger man den och vad innebär det att lära sig älska den?

Vi börjar från början. Vad menas med självbild?

Det enkla skulle vara att kopiera in en definition av ordet självbild från wikipedia eller någon annan källa av det slaget, problemet är att det inte finns någon vedertagen definition. Det kanske är lika bra eftersom jag då kan förklara vad jag menar i just det här fallet, men det kan vara en bra idé att påpeka att min definition av ordet inte nödvändigtvis är mer rätt eller uttömmande än någon annans, det viktiga är bara att vi förstår varandra.

Det jag menar med självbild här är vad det låter som, den bild av dig själv som du bär med dig. De associationer som du gör till dig själv, de känslomässiga ”vetskaperna” du har om din egen person, dvs. vad du tror dig veta om dig själv (notera TROR dig veta). Självförtroende, självbild och självkänsla är alla nära besläktade, men samtidigt olika på många sätt även om de överlappar och flyter in i varandra hela tiden. (Ni som sett seminariet eller DVDn där jag pratat om självförtroende, självbild och självkänsla vet vad jag menar med skillnaderna mellan de tre.)

Låt oss för enkelhetens skull beskriva det som en bild av dig själv som du har skapat, och som du bär med dig hela tiden. Men det är inte bara en visuell bild, utan en bild i flera dimensioner. Tänk dig att bilden innehåller alla de parametrar som finns i verkligheten, t.ex. dofter, känslor, etc. så blir det tydligare…

Fokusera på dig själv ett tag och gör bilden tydlig. Försök kliva ur bilden av dig själv och granska den utifrån. Hur ser bilden som du tittar på ut? Hur känns han eller hon? Hur är kroppshållningen, utstrålningen, doften? Hur agerar den personen i olika situationer?

Försök också visualisera vem du skulle vilja vara. Är du den personen idag? Om inte, vad är skillnaden mellan de två bilderna? Vad behöver du göra för att ta dig närmare den person du skulle vilja vara? Vad behövs för att ta dig dit?

Jag har inte svaret på de frågorna, de kan du bara svara på själv. Däremot vet jag att det är viktigt att ta reda på var man är och vart man vill om man ska ha en chans att klara den resan. För att citera ”Alice i Underlandet” när Alice träffar den leende katten vid ett vägskäl…

Alice: ”Jag vet inte vilken väg jag ska välja, kan du hjälpa mig?”
Katten: ”Det beror på… Vart ska du?”
Alice: ”Jag vet inte!”
Katten: ”Då spelar det ju ingen roll vilken väg du väljer.”

Min poäng är att inte koncentrera dig på arbetet förrän du har målet klart för dig. Om du däremot har en tydlig målbild så är arbetet mycket enklare, om du vet vem du vill vara så är det ju faktiskt bara att börja bete sig som den personen. Men om du bara vill vara någon annan så blir det väldigt mycket svårare…

Det lustiga i det här är att män med en tydlig bild av vilka de vill vara och som strävar efter att nå dit blir naturligt attraktiva för kvinnor. Det är inte de ofelbara, perfekta männen som redan har nått målet (alla som påstår att de nått målet har antingen satt upp fel mål eller så ljuger de). Det är inte attraktivt att vara perfekt, perfekt är tråkigt. Det är attraktivt att vara varm, stark och att ödmjukt sträva efter att alltid bli bättre.

Men men, nu ska jag gå tillbaka till ämnet. Vi har en bit kvar, att älska sin självbild. Varför är det viktigt? Jag tror att det är ett absolut grundkrav att älska sig själv om andra ska kunna göra det. Andras kärlek kan aldrig laga de hål som finns om du inte älskar dig själv, vilket många av de killar som lär sig bli bra med tjejer utan att faktiskt jobba med sig själva får lära sig den hårda vägen. Lyckas man bli bra med tjejer på det viset så kommer de på sin höjd att bli något som kan döva smärtan ibland, men ingen långsiktig lösning som får dig att må bra. (Vilket är en annan bra lärdom, den enda lösningen på dina problem är du.)

Hur lär man sig älska sin självbild? Det är faktiskt ganska enkelt om man vänder på det. Hur skulle din självbild vara om du älskade den? Försök sträva mot det och hitta sätt att göra saker med ditt liv som gör dig stolt över att vara den du är. Om du gör dig själv till en person som dels gör gott för andra, men som framförallt strävar efter att hela tiden utvecklas och att ta hand om dig själv, utan att sätta press på dig att ”göra rätt” eller att nå perfektion så tror jag att du kommer att ha mycket svårt att inte tycka om dig själv.

Det är på vissa sätt lättare sagt än gjort, och på andra sätt så enkelt att det är svårt att förklara. Hoppas ändå att jag lyckats hyfsat. Frågor, kommentarer och diskussion är självklart lika välkommet som alltid!

Kram,
Victor

Länkar till övriga delar i serien:
Regel 1: Acceptera allting som det är.
Regel 2: Ta ansvar.
Regel 3: Jobba på dig själv, inte på tjejerna.
Regel 4: Sparka ut din inre mes.

Regel 6: Förändra dig från att vara en person med en extern referensram till en person som har en intern referensram.
Regel 7: Bygg inte din identitet på externa händelser.
Regel 8: Lär av dina misstag.
Regel 9: Använd dig själv som benchmark för din utveckling.
Regel 10: Sträva alltid efter nästa nivå.
Regel 11: Betrakta dig själv som en person med hög social status.

Det här är fjärde delen i följetongen där vi går igenom ett antal viktiga regler för att utvecklas i allmänhet, men för att bli bra med tjejer i synnerhet. Bakgrunden till formatet kan du läsa om i min första post i serien, länkar till alla delar i serien hittar du i slutet av varje post…

Regel 4: Sparka ut din inre mes.

Den här regeln handlar helt enkelt om att sluta vara en mes och jag föreslår att du gör det väldigt grafiskt för dig själv.

Ge honom ett namn (ni som har läst bloggen länge vet att Kian kallar honom ”Fingus”), gör honom tydlig och lär känna honom. Lär dig hata honom, och slutligen: sparka ut honom. Ni som har sett vår DVD vet att jag pratar om honom även där, men då under epitetet ”din inre chode”.

Det här är bl.a. knutet till den andra regeln om att ta ansvar, det är nämligen din ”inre mes” som inte vill att du ska ta ansvar och som hellre skyller på andra. Det är han som står för självömkan, bitterhet och alla andra små känslor som vi känner. Han kan oftast kännas som en kär gammal vän eftersom han alltid står på din sida och säger att det inte är ditt fel, att det är alla andras fel och att livet är orättvist. Men det är inte sant. Han är inte bara din fiende, han är förmodligen din farligaste och mest lömska fiende, om man nu vill vara dramatisk.

Det ligger också i sakens natur att han gärna flyttar in igen när man minst anar det, även om man lyckats sparka ut hans arsle en gång. Det gäller att vara på sin vakt, vilket också är en bra anledning att lära sig känna igen honom, så man vet när det är dags igen.

Hela den här grejen kanske låter töntig och jag medger att jag skrivit det lite väl bildligt. Det handlar dock om att lära sig känna igen sina egna negativa och destruktiva mönster och ta avstånd från dem, och då är det ofta en bra idé att göra det bildligt för att göra situationen enkelt greppbar för sig själv.

Gör det här till en faktisk och väldigt tydlig process för dig själv. I vilka lägen mesar du ur? När agerar du på sätt som du vet inte tar dig dit du vill eller som får dig att känna dig som en dålig version av dig själv? När agerar du på ett sätt som får dig att skämmas inför dig själv efteråt? Identifiera de här sakerna och använd just de situationerna till att sparka ut honom. Börja göra en poäng av att agera helt motsatt det den här inre rösten som vill hålla dig tillbaka säger.

Han har helt enkelt ingenting i ditt liv att göra, och han kan bara vara kvar så länge du upplåter en plats åt honom att bo.

Get some.

Kram,
Victor

Länkar till övriga delar i serien:
Regel 1: Acceptera allting som det är.
Regel 2: Ta ansvar.
Regel 3: Jobba på dig själv, inte på tjejerna.

Regel 5: Bygg en stark och kapabel självbild som du älskar.
Regel 6: Förändra dig från att vara en person med en extern referensram till en person som har en intern referensram.
Regel 7: Bygg inte din identitet på externa händelser.
Regel 8: Lär av dina misstag.
Regel 9: Använd dig själv som benchmark för din utveckling.
Regel 10: Sträva alltid efter nästa nivå.
Regel 11: Betrakta dig själv som en person med hög social status.

Det här är tredje delen i följetongen där vi går igenom ett antal viktiga regler för att utvecklas i allmänhet, men för att bli bra med tjejer i synnerhet. Bakgrunden till formatet kan du läsa om i min första post i serien, länkar till alla delar i serien kommer att finnas i slutet av varje post…

Regel 3: Jobba på dig själv, inte på tjejerna.

Den här regeln är viktig på två sätt. Dels är den viktig för att komma rätt i sin utveckling, men den är också viktig att inte missförstå vilket lätt kan hända.

Det jag menar är att man inte ska tolka det här som att ”allt game är inner game” eller att det bara är självförtroende och självkänsla som räknas, för det är det inte. Yttre färdigheter och att ha en känsla för social kalibrering, dvs. vad som passar sig att göra, när det passar sig och hur man ska göra det är minst lika viktigt. Det den här regeln innebär är i första hand att det är du som står i centrum för din utveckling, inte tjejerna!

Det betyder till exempel att dina resultat med tjejer inte är viktigare än att du mår bra, något som många killar i den här svängen tenderar att glömma bort. Ändå är det många som gör misstaget att göra ”framgång med tjejer” till ett allomslutande överlägset mål som ska nås till varje pris och som är viktigare än allt annat. Sanningen är givetvis att så inte är fallet. Tjejer är fantastiska och något av det bästa som finns i livet, men det är inte allt.

En annan anledning till att den här regeln är viktig är att många killar som har olika sociala ”quirks” och har en hel del utveckling att göra med sig själva ofta ställer frågor som ”Vad skulle jag ha sagt i situation A, B och C för att hon skulle reagera annorlunda?” eller ”Hur ska jag göra för att bli bättre på att få bra beröring med tjejer?” eller kanske ”När ska jag gå för kyssen och hur tar jag hennes nummer?” när anledningen till att de har problem i alla tre ovanstående frågeställningar oftast inte ligger i ett felaktigt utförande utan snarare att man är nervös och ”awkward” i största allmänhet.

Vi kan givetvis svara på alla såna specifika frågor och vi gör det gärna, men det som är viktigt att ha med sig är det som den här regeln pekar på: även om du kan svaret på alla frågorna så gör det dig inte till en skön kille. Och just det målet, att utvecklas till en varm, avslappnad och självsäker kille är mycket viktigare än att lära sig eventuella tips och tricks. Det är när båda delarna sedan kan kombineras till en social, avslappnad och varm kille som dessutom vet vad han ska göra som det blir riktigt, riktigt intressant…

Kram,
Victor

Länkar till övriga delar i serien:
Regel 1: Acceptera allting som det är.
Regel 2: Ta ansvar.

Regel 4: Sparka ut din inre mes.
Regel 5: Bygg en stark och kapabel självbild som du älskar.
Regel 6: Förändra dig från att vara en person med en extern referensram till en person som har en intern referensram.
Regel 7: Bygg inte din identitet på externa händelser.
Regel 8: Lär av dina misstag.
Regel 9: Använd dig själv som benchmark för din utveckling.
Regel 10: Sträva alltid efter nästa nivå.
Regel 11: Betrakta dig själv som en person med hög social status.

Det här är andra delen i följetongen där vi går igenom ett antal viktiga regler för att utvecklas i allmänhet, men för att bli bra med tjejer i synnerhet. Bakgrunden till formatet kan du läsa om i min första post i serien, länkar till alla delar i serien kommer att finnas i slutet av varje post…

Regel 2: Ta ansvar.

Det här är den naturliga följden av regel 1 som var att acceptera allting som det är. När du har accepterat verkligheten och din nuvarande situation precis som den är, då är det dags att ta det andra steget och inse att det är du som är ansvarig för ditt liv, din situation och hur du mår. Det kanske låter hårt att säga att man är ansvarig för allting som händer i ens eget liv, om jag skulle bli träffad av en komet mitt på ryggraden och blir förlamad från midjan och neråt är det kanske svårt att se att jag skulle vara ansvarig för att den situationen uppstår, men faktum kvarstår likförbannat att det inte är någon annans fel heller och att det bara är upp till mig hur jag låter situationen påverka mig.

Med andra ord, det är mitt ansvar.

Det finns många människor som inte vill ta ansvar, som hellre skyller på någon annan och gör sig själva till offer. Att gå in i en offerroll är ett typiskt sätt att smita från sitt ansvar och försöka skylla sin olycka på andra. Det är en helt meningslös strategi och det är dessutom mycket oattraktivt, möjligen undantaget tjejer med en abnormt stark modersinstinkt som vill ta hand om någon ”stackars kille”, men jag tror inte att det är den personen du vill vara. Är det det är du på fel plats.

Nu har jag kanske låtit lite barsk och uppmanande, vilket är meningen, men jag vill inte ge bilden av att det här är något hårt och jobbigt. Typ machoidealet, ”a man’s gotta do what a man’s gotta do”, tvärtom. Att ta ansvar är något stärkande och glädjande. Jag kan knappt tänka mig en mer upplyftande tanke än att jag är ansvarig för allting som händer i mitt liv, det betyder ju att jag kan göra i princip vad jag vill och att jag alltid har förmågan att se till att mitt liv blir bättre, att jag utvecklas och får uppleva nya saker! Känslan av att jag är ”min egen lyckas smed” och kan förändra verkligheten om jag inte trivs med den är dessutom en outsinlig källa till positiv maskulin kraft, om man nu vill kalla det för någonting. Man kan också kalla det lite vanlig jävla kuk.

Ta ansvar!

Kram,
Victor

Länkar till övriga delar i serien:
Regel 1: Acceptera allting som det är.

Regel 3: Jobba på dig själv, inte på tjejerna.
Regel 4: Sparka ut din inre mes.
Regel 5: Bygg en stark och kapabel självbild som du älskar.
Regel 6: Förändra dig från att vara en person med en extern referensram till en person som har en intern referensram.
Regel 7: Bygg inte din identitet på externa händelser.
Regel 8: Lär av dina misstag.
Regel 9: Använd dig själv som benchmark för din utveckling.
Regel 10: Sträva alltid efter nästa nivå.
Regel 11: Betrakta dig själv som en person med hög social status.

Det är inte en av mina favoriter för att den är banbrytande eller på något avgörande sätt annorlunda än alla de andra program och DVDer som David D har gjort, utan mest för att jag gillar formatet med små, kortfattade och lättförståeliga tumregler att tänka på.

Just därför fick jag tanken senast jag slog på den här hemma att det skulle vara ett utmärkt upplägg att ge korta, koncisa och relevanta inlägg till er här på bloggen! Därför tänkte jag med början idag helt skamlöst låna David D:s upplägg och plocka hans regler i samma ordning som han ställt upp dem, men givetvis skriva om dem från mitt eget perspektiv.

Vi har inget samarbete med David DeAngelo eller så, men jag kan varmt rekommendera flera av de saker han gjort och vet att många som tagit del av hans program har uppskattat dem.

Låt oss börja.

Regel 1: Acceptera allting som det är.

Det här är en mycket bra första regel, tycker jag. Inte bara när det kommer till att utvecklas till att bli bättre med tjejer utan i livet i stort.

Sug på den en gång till. Acceptera allting som det är.

Lätt att säga men ofta sjukt svårt att göra. Jag tror att de flesta av oss ibland ”önskar” att något i livet vore annorlunda. Vissa spenderar hela sina liv med att drömma om något annat, önska att de hade gjort något annorlunda eller så är det bara bittra i största allmänhet och tycker att livet är orättvist… Det är en helt meningslös strategi som inte hjälper det minsta, men ändå är det så många som använder den. Det är också så att de flesta människor faktiskt inte vill bli hjälpta, de har sina problem som snuttefiltar som gör att det känns lite bättre att de inte gör någonting åt de saker som de inte är nöjda med i livet. Så länge det inte är ditt eget fel så behöver du inte göra något åt det, eller hur?

Men var leder en sån strategi? Det är möjligt att mitt liv vore bättre om mina föräldrar hade varit miljardärer, jag såg ut som en fotomodell eller föddes som en naturbegåvad fotbollsspelare, men eftersom så inte är fallet så är den enda vettiga strategin att acceptera allting som det är, vid varje givet tillfälle, och sedan jobba på att utvecklas till det bättre därifrån. Sen tror jag faktiskt inte att mitt liv hade varit varken bättre eller sämre om förutsättningarna hade varit annorlunda, det handlar nämligen inte om förutsättningarna, utan om vad man gör med dem…

Jag tror väldigt starkt på att man bara kan påverka sin situation först när man kan se på den nyktert och med öppna ögon och acceptera den som den är. Vi brukar ofta säga att det är väldigt enkelt att lösa sina problem, det svåra är för det första att identifiera dem och för det andra att dessutom erkänna för sig själv vilka de är.

Vilka områden i ditt liv har du svårt att acceptera som de är? Är det något du upplever som orättvist eller som att livet varit taskigt mot dig? Fundera på det lite grann och häng på svaret till nästa gång…

Kram,
Victor

Länkar till övriga delar i serien:

Regel 2: Ta ansvar.
Regel 3: Jobba på dig själv, inte på tjejerna.
Regel 4: Sparka ut din inre mes.
Regel 5: Bygg en stark och kapabel självbild som du älskar.
Regel 6: Förändra dig från att vara en person med en extern referensram till en person som har en intern referensram.
Regel 7: Bygg inte din identitet på externa händelser.
Regel 8: Lär av dina misstag.
Regel 9: Använd dig själv som benchmark för din utveckling.
Regel 10: Sträva alltid efter nästa nivå.
Regel 11: Betrakta dig själv som en person med hög social status.