Snälla män är ofta sällan bra pojkvänner.
Hej kära läsare.
Vissa av er kanske känner mig sedan tidigare, andra har ingen aning om vem jag är. Jag har blivit ombedd att skriva i bloggen för att ge en kvinnlig syn på saker och ting emellanåt. Jag brukar oftast skriva om självutveckling och en hel del om sex. Men idag kommer det handla om snälla män från just ett kvinnligt perspektiv.
Några av er kanske kommer få en eller två insikter om hur olika beteenden uppfattas av oss utomjodingar från venus. Vissa kanske får en knuff här och där och några få; ni som ser er själva som en snäll kille som bara vill ha ett förhållande och en mysig tjej att tycka om och ta hand om och tycker att den saken vore biff bara ni kunde tala om för flickorna att ni inte bara vill ligga utan att ni faktiskt är den där justa killen som alla egentligen vill vara tillsammans med. Ni kommer få några rejäla verbala örfilar. Till dig säger jag grattis, kanske kan dessa örfilar vara det som får dig sluta att tycka synd om dig själv och börja din personliga utveckling.
Snälla män tror att de är snälla. Men det de inte tänker på är att deras uppfattning om sig själva bygger på en uppdiktad bild de har i huvudet om vad kvinnor vill ha. Denna bild som de lever upp till är tyvärr sällan vad vi kvinnor faktiskt vill ha. Dessa män som ser sig själva som snälla blir ofta bittra för att tjejjer är dryga när allt de vill är att ha ett förhållande och någon att älska. Jotack – det är faktiskt inte så bara. Dessutom är det förolämpande när någon som inte känner en tydligt gör klart att han vill älska en. Det om något förbiser vikten av personkemi och faktumet att människor vill bli omtyckta för dem de är och inte för deras möjlighet att fylla en stereotyp roll i någons liv.
Snälla män är allt som oftast otroligt osäkra. En osäkerhet som de försöker undvika genom att försöka vara just snälla. Istället för att riskera att någon inte tycker om dem för den de är så stryker de människor medhårs för att bli omtyckta.
Därför försöker snälla män ofta köpa kärlek genom överdrivna gester. De kanske inte alltid köper rosor och choklad till dejten men vanligt är att de skriver ett gulligt kort eller sms dockade i honung och rullade i socker efter att man setts nån gång på krogen och knappt kommer ihåg vad han heter. Och då blir man lite rädd för en person kan ju faktiskt omöjligen ha sett tillräckligt mycket av mig under en kväll för att direkt börja behandla mig som en prinsessa. Tydligt är att det inte är mig han tycker om och vi kvinnor vi tenderar att vilja bli omtyckta för dem vi är och inte för någon ihop-diktad perfekt person som föddes i en kärlekskrank persons huvud under bakis våndor.
Detta leder oss till piedestalen. ”Snälla” män tenderar att sätta kvinnor på en piedestal. Som alla vet är en piedestal ett ganska högt smalt objekt. Att sitta på en sådan är inte så roligt och det kan göra jävligt ont när man ramlar ned. Dessutom är vi människor och människor är inte skapta för att bli avgudade. Titta bara på vad som händer alla dessa stackars kändisar och jag vill verkligen inte raka av mig mitt hår.
Snälla män vågar inte heller säga rakt ut vad de vill. I rädsla för att man ska undvika dem försöker de bli ens vän. Sen kommer de och gnäller och försöker baktala varje rolig kille man träffar. För den där andra han är ju en sån där bad boy som inte behandlar mig rätt enligt den snälle mannen. Och om man nu dejtar den snälle mannen så är det oftast inte en lösning på hans problem att säga vad han vill. Han håller saker inne och vågar inte ta en konflikt. När de väl kommer upp till ytan gör han sig själv till en martyr. ”Jag har ju alltid ställt upp för dig!” Jag vill inte ha en martyr. Jag vill ha en jämlike som tar vara på sig själv.Det finns inget värre än att en dag stå med en person som är upprörd för att man inte uppskattar allt de gjort för en. Vaddå gjort? Vi har aldrig bett om några uppoffringar. Vi har ju inte ens fått veta vad ni vill.
Snälla män är ofta sällan bra pojkvänner. De behandlar flickvännen som hon är en skör porslinsdocka som de tar hand om. Tyvärr är denna porslinsdocka otroligt lättpåverkad eftersom de lyckades få henne. Alltså vill de ofta göra allt tillsammans med sin tjej eftersom risken finns ju att någon annan kan få en chans att vifta på sina påfågelfjädrar och då kommer ju denna lättpåverkade porslinsdocka uppenbarligen byta påfågel. Vi är inga porslinsfigurer. Vi behöver till exempel andas. Det snälla män ofta gör i tron att de tar hand om oss är att de egentligen kväver oss genom att ständigt vara nära och aldrig ge lite utrymme. Att umgås 24/7 gör dessutom att man går varandra på nerverna. Mitt humör kommer gå ut över den snälle mannen eftersom jag aldrig får en chans att ventilera det någon annan stans – humöret går ut över honom för att han är den som stängt in mig genom att tvivla på mina känslor då jag velat göra annat än att vara med honom. Och snäll som han är kommer han inte sätta emot utan bara ta min skit. Människor som tar skit tappar jag respekten för.
Och just det; vi är inte ömtåliga. Många snälla män har problem med att verkligen njuta av sex med sin kvinna. För hon är ju så ömtålig och å så perfekt. Om man pratar krogragg och annat vidlyftigt hör man ofta en snäll man säga ”hon är inte sån” Som om ”sån” skulle vara något dåligt? Nej, snälla män brukar skilja på kvinnor och kvinnor och med den sköra porslinsdockan idkar man endast älskog med vilket är trevligt men i längden är detta mycket tråkigt. Dessutom har snälla män svårt att ta för sig i sänghalmen. De är väldigt själviska om den sexuella bekräftelsen och de vill ha mycket av den trots att allt man får är mesiga smekningar. Men de vägrar ge lite bekräftelse tillbaka genom att knulla en hårt och slita ens hår.
Vi sitter på en piedestal, vi är fastlåsta vid en martyr; det kommer mera: Snälla män tenderar att älska sin kvinna helt och fullt. De inte bara älskar henne de behöver henne. Hon är deras allt. Det finns bara hon och utan henne är de ingenting. Kom igen! Kan man sätta en värre fotboja på någon? Ett större ansvar? Ingen är beroende av någon annan för sin lycka och ingen ska behöva vara ansvarig för någons lycka.
Osäkra män är osexiga män. Och de som ser sig själva som snälla är oftast osäkra. Det är dessutom svårt att känna sig trygg med en osäker man för man kan aldrig ta honom på orden. Vad är ett spel och vad är det inte? Säger han det här för att han vill det eller för att han tror att jag vill det? Tycker han om mig eller tycker han sin egna fantasi om hur jag är? Dessa frågeställningar kommer upp fort när man pratar med en snäll man. Alltså håller man sig bort från dem.
Det dessa snälla män måste inse är att det inte är snällt att säga att den gröna tröjan de fick i julklapp var jättefin trots att de inte alls tycker det. Att vara snäll det är att ge mig tryggheten att veta att jag vet vart jag har dig och att du alltid är ärlig om vad du tycker och vill.
Snälla män måste inse att de måste tycka om sig själva innan någon annan kan tycka om dem. Att de måste prioritera sin egen vilja innan någon annan kan respektera den. Snälla män måste omdefiniera sin uppfattning om vad som är snällt.
Om Relationer och Svartsjuka.
Bifogar ett klipp från c-r :s föreläsning om relationer. Den är inspelad i början av sommaren på Clarion-hotel i Stockholm. Inlägget innefattar synen på svartsjuka och hur det påverkar relationer. Enjoy 
Varför stadstjejer tycker att du är bonnig eller småstadstjejer tycker att du är fjollig…
Idag tänkte jag snacka om hur vi relaterar till andra människor, men till att börja med ska jag be mina kollegor (och även er som läser bloggen regelbundet) om ursäkt för att jag inte producerat något till bloggen på snart en månad. Jag tänkte inte ge någon bortförklaring eller ursäkt till det, ska bara försöka skärpa mig, men jag kan berätta lite vad som hänt i mitt liv på sistone.
Jag har för ungefär en månad sen börjat på ett nytt jobb inom finanssektorn, vilket givetvis är mer spännande än vanligt i dessa dagar, och det är skitkul! Ett helt nytt område (även om jag pluggat för att jobba med just de här sakerna så har jag inte gjort det tidigare) att utvecklas inom och lära sig mer om. Det känns verkligen som en skitkul utmaning och jag lär mig massor varje dag. Dessutom är det en personlig utmaning att efter ett år som egen företagare där man sätter alla ramar själv, helt plötsligt ha fasta arbetstider och börja få någon sorts rutin i livet. Det har både varit positivt och lite obekvämt, men det ger en hel del nya perspektiv och jag som bl.a. aldrig varit en morgonmänniska går nu upp för att träna innan jobbet varje morgon, och det är faktiskt inte så hemskt som jag trodde…
Nu ska inte den här bloggen handla om mig och mitt privatliv, men jag ville dela med mig lite av vad jag gjort på den senaste tiden och varför jag varit mindre aktiv än vanligt… Det här är definitivt inget ”avskedbrev” eller något sånt, men en större del fast jobb innebär givetvis att jag kommer att lägga lite mindre tid på CR framöver, även om det fortsätter att vara en prioriterad del av mitt liv som jag älskar och är väldigt stolt över. 
Oh well, dags att komma till saken. I helgen har jag varit med tjejen på en romantisk resa i Strängnäs (ja, du läste rätt, i Strängnäs ) vilket har varit skitmysigt med en kväll på hotell, lite jacuzzibad och bra mat. Men det som triggade vad den här bloggen ska handla om var ett större sällskap människor som satt i baren samtidigt som vi på lördagkvällen och hade någon sorts klassåterträff. De var i övre medelåldern, gissningsvis 45-55 år någonstans, rätt förfriskade och duktigt högljudda. De satt och pratade om vad de gjorde nu, skämtade raljant om ”fruntimmer” och drev med varandra på det där opersonliga sättet som bara 40-talistgubbar kan. 
Det som slog mig var att jag inte såg på den här gruppen personer som människor eller individer alls, de var snarare som statister eller någon sorts del av ”the setting” och jag kunde inte riktigt vira min hjärna runt tanken att de som satt vid det bordet var lika mycket individer och tänkande enskilda personer som jag eller min tjej är. Vanligtvis har jag lätt för att ”se” andra människor och faktiskt båda förstå dem och kunna sätta mig in i deras verklighet och hur de fungerar – det är ett absolut krav att man har den förmågan för att kunna coacha människor och lära ut saker till andra tror jag – men i det här fallet kom jag till korta. Jag och Kim började prata om det och vi kände likadant båda två, de var för långt ifrån oss i beteende, syn på saker och allmänt beteende att varje försök att förstå vad som försiggick i deras tankar inte skulle vara mer än en illa avvägd gissning.
Det som är poängen med detta är inte vad som är ”rätt” eller ”fel”. Att jag inte delar livsåskådning och beteende med någon som är född 30-40 år innan mig är kanske också helt naturligt. Poängen är att för att kunna ”se” en annan person och faktiskt ta del av dem måste man ligga tillräckligt nära varandra för att kunna relatera till den andres verklighet och förstå den som person. Det betyder inte att man måste vara eller tycka likadant, men man måste kunna förstå varandras referensramar för att kunna ha ett utbyte.
Vad har det här med tjejer eller attraktion att göra? Massor!
Varför blir inte småstadstjejen alltid helt imponerad av stockholmskillens skjorta eller dyra klocka, medan han på en krog i stockholm kan ha klasar med tjejer på armarna? Varför tycker stockholmstjejer att en kille från landet som har ”byns fräschaste bil med kjolpaket, tonade rutor och hela kittet” är bonnig, fastän att han kan ha massor av tjejer i sin egen kontext? Det är rätt enkelt när man tänker efter, det är för att de inte kan relatera till den här killen.
Anledningen till att det här är viktigt är att vi givetvis vill ha förmågan och möjligheten att ta kontakt med ALLA människor och tjejer, oavsett deras ursprung och bakgrund – vilket betyder att vi måste kunna relatera till dem (och se till att de kan relatera till oss) för att ha förmågan att skapa ett emotionellt band. Jag tror inte att det är riktigt lika viktigt när det kommer till de första delarna i en interaktion där det mer handlar om att skapa attraktion och bygga ett intresse, även om det underlättar där också. Det här blir dock riktigt viktigt när det kommer till att finna gemensam mark och börja skapa en riktig kontakt med varandra.
Det jag menar är att du måste förstå hennes kontext och vilka referensramar för att kunna kommunicera din egen identitet på ett sätt som för henne blir greppbart överhuvudtaget. Om vi nu tar den ”typiska stockholmskillen” som exempel. Han är ”inne i svängen” och hänger på ”hippa” ställen i stan, han har en fin lägenhet i en ”bra” del av stan och känner sig allmänt cool i den kontexten. Om han hamnar i en situation med en tjej som inte ingår i samma kontext som han är van vid, säg att vi skickar honom till Harry’s i Skövde, så kommer det inte betyda ett skit. Om han kommunicerar vem han är på samma sätt som han är van vid kommer hon möjligen att tycka att det låter lite coolt att han är från Stockholm (eller bara tycka att det är töntigt, jag har sett båda) men hon kommer inte att kunna se sig själv i honom och därmed inte kunna tänka sig honom som en del av hennes egen verklighet.
Jag tror att det är det som är hemligheten, att först se sig själv i andra, och sedan kommunicera sig själv på ett sätt som man själv hade förstått om man var den andra personen – med andra ord en omskrivning av det klassiska uttrycket att ha ”förmågen att prata med bönder på bönders vis, och de lärde på latin”. En viktig sak i det här är att poängtera att jag inte lägger någon värdering i uppdelningen, det är inte så att det är finare att vara i någon viss kontext, det fina är att ha förmågan att relatera till människor på ett sätt så att man kan kommunicera med alla på ett öppet sätt. Det är nämligen nyckeln till att kunna förmedla sin identitet och bli intressant inte bara för människor som bor på samma plats som en själv, med samma intressen, stil och uttryck – utan för ALLA människor.
Det är också ett bra sätt att bygga upp en grundstyrka i sin personlighet. Hur stark är egentligen din identitet om du inte kan kommunicera den till människor som inte är helt eller nästan likadana som du själv?
Hur gör man det här rent praktiskt då? Jag tror att det är rätt enkelt, det är bara att göra sig medveten om ett första steg som man ofta missar, nämligen att ta reda på var någon kommer ifrån och försöka förstå var de är innan man försöker närma sig dem. Försök att tänka tanken ”jag ska ta reda på vem den här personen är, vad som är viktigt för honom/henne och hur han/hon kommunicerar INNAN jag försöker berätta vem jag själv är”. Testa det nästa gång du finner dig i ett samtal med någon annan, särskilt om det verkar vara en person som är olik dig eller verkar tänka på ett helt annat sätt så tror jag att du kommer att bli förvånad över resultatet.
Sen ska jag i ärlighetens namn säga att jag aldrig startade någon konversation med herrarna vid bordet bredvid vårt, men det var nog delvis för att de inte var riktigt min typ…
Hörs snart igen!
Kram,
Victor (Sanji)
Beteenden som skrämmer iväg din dejt. Del 5
Hej igen,
Detta är del 5 av 6 tips om kvinnliga beteenden som skrämmer iväg killar.
Har du missat de andra delarna så hittar du dem på följande länkar.
ATT VARA KLÄNGIG
Var inte klängig. Detta relaterar till tips nr 2 .När en kille går ut med sina vänner, så bör du låta han hänga med sina vänner. Ni behöver inte göra ALLT tillsammans. Tänk på att du fortfarande lär känna honom. Ta reda på vad han gillar att göra som du gillar och gör dem sakerna tillsammans.
Om det finns saker han gillar att göra som du inte är intresserad av, var cool med det. Tex. säg att han gillar åka vattenskidor. Om inte du gör det och han gör, häng kvar då på stranden och ta det lugnt medan han gör det. Ni behöver sitta fastklistrade vid höften.
Om ni är ute på fest tillsammans så behöver du inte vara över honom hela kvällen. Om du ser han prata med en annan tjej på festen, spring då inte dit och börja klämma eller krama honom för att pissa in reviret för då uppfattas du som klängig. När du är klängig så kommer vi vilja bli av med dig fortast möjligt. Vi killar gillar inte det så du måste undvika det beteendet.
Kram/Gustavo
Självförtroende är inte en sjukdom
I dagens SvD utmålas vi numera som inte bara tramsiga misslyckade manipulatörer, men nu visar det sig också att vi har djupa psykiska besvär, som en rädsla för närhet, oftast relaterat till våra bristande relationer med våra föräldrar.
Först och främst, innan jag kommer in på dagens bloggpost vill jag tacka de två intervjuade i artikeln. De har iallafall varit inne och läst på vår webbplats, och bildat sig en uppfattning om vad det är vi lär ut, vilket gör att man kan föra en debatt i sak istället för att behöva försvara sig från lögner och felaktiga påståenden.
Varför stigmatiseras då män som försöker lära sig bli bra på det här med kvinnor? Varför är det en så fruktansvärd sak att vilja bli en attraktiv man?
Istället för att uppmuntra män som genomgår denna resa – en resa mot bättre självförtroende och valmöjlighet med kvinnor rekommenderas vi av andra att söka förhållanden. I dagens artikel framgår tydligt att förhållande är eftersträvansvärt och har ett stort egenvärde. Jag kan stolt yttra det något kontroversiella påståendet att ”förhållandet har för mig inget egenvärde”. Vad innebär detta? Det innebär att jag inte söker ett förhållande för förhållandets skull. Jag har inte längre ett tomt hål i mitt bröst som jag försöker fylla med första bästa personen som kan tänka sig göra detta. Jag behöver inget förhållande för att vara lycklig. Jag är fullständigt nöjd med den jag är, en full kopp av glädje, som kan ge okonditionerligt till andra utan att behöva ha något i utbyte. Däremot, det som har ett egenvärde, det är personen ifråga. Hittar man en underbar och intressant person som man innerligt vill vara i ett förhållande med bara pga personens värde, och inte för att det är ”den bästa som erbjuds”, eller ännu värde ”den första som kunde tänka sig”, så kan man bygga en grund på ett stabilt förhållande.
Jag har senaste veckan funderat mkt kring hur det kommer sig att alla vi i CR-gänget har fantastiska, vackra och intressanta kvinnor i vårt liv. Kvinnor som har sitt shit together. Är inte det det viktigaste? Hur kommer det sig då att vi hittat bra kvinnor att umgås med? Genom att bygga upp oss själva till att bli så pass attraktiva att vi uppriktigt talat har en stor valmöjlighet vad gäller det motsatta könet har vi skapat en situation där de kvinnor som stannar kvar i våra liv längre perioder gör det för att vi väljer just dem.
Det är därför det blir så naivt med ”förhållande”-människor som försöker rationalisera att deras liv är idealet genom att önska oss ”stackars singlar” att ”Ska du inte skaffa dig en flickvän snart?”. Notera det påståendet. Det är ingenstans specificerat VEM denna tilltänkta flickvän är, utan bara ATT man borde skaffa en.
Och detta är något som många killar får för sig, och de slår sig till ro med den första tjej som visat dem intresse.
Jag blir innerligt ledsen över det faktum att jag vet så många killar som när de upptäcker att det går att lära sig bli bättre med kvinnor, att de gör slut med de flickvänner de har. Vad säger det om relationerna som de hade innan? Jo, att det var med någon som ”dög” tills möjligheten dök upp till något bättre. Jag vet inte vad ”mansforskaren” Lars Jalmert säger, men jag skulle då inte vilja vara i en sån relation.
Sorgligt nog misstänker jag att han är i en sån, eftersom han måste rationalisera i tidningen att vårt liv måste vara fruktansvärt och att vi måste vara sjuka. Det måste vara bittert för en person som nöjt sig och slagit sig till ro med någon som de egentligen inte har valt att inse att det finns människor som inte nöjer sig.
Men vi nöjer oss inte.
Idag fick jag frågan av en nyfiken tjejkompis ”Ska du aldrig ha ett seriöst förhållande?”, och ”Vad ska din framtida fru säga om vad du gör nu?”. Till denna hypotetiska framtida fru svarar jag enkelt: jag gick igenom en process, i vilken jag utvecklade mig själv till en person som är så pass välmående och attraktiv att jag förtjänar att ha en sådan fantastisk kvinna som du i mitt liv. Istället för att nöja mig med det som erbjöds (i mitt fall – ingenting alls), så strävade jag mot möjligheten att ha en kvinna i mitt liv som jag valt.
Gång på gång märker man i kommentarer i tidningen hur synd det är om oss, vilka kalla och ensamma människor vi måste vara. Hur patetiska och sorgliga liv vi måste leva. Det var nästan så att jag blev lite ledsen själv när jag läste hur fruktansvärt mitt liv är.
Med ett litet undantag.
Mitt liv är awesome. Helt ärligt kan jag säga att så bra som jag mår idag, den 24:e april 2008 har jag aldrig mått i hela mitt liv. Detta intygas inte bara av mig själv, utan av hela min omgivning – vänner, familj, bekanta – som alla upplever att jag blivit en sundare, positivare och mer glädjespridande person. Beror denna lycka på otaliga ”ytliga och korta sexuella interaktioner”? Nä. Många av de kritiska rösterna har rätt i att tillfälliga relationer oftast är rätt meningslösa. Men vem säger att vi inte har djupare relationer? Vad är det dock som säger att en djupare relation måste innebära någon slags exklusivitet? Finns det ett likhetstecken där?
Att ha valmöjligheter med kvinnor är något som snarare tillåter en att vara mer ärlig i de relationer man har. Som stackars Victor, som porträtterades som en kallhjärtad varelse i artikel två. (Victor är för övrigt en av de varmaste och mest värdegivande personer jag har träffat.) Victors ord förvrängdes till ett påstående om att ”ingen kvinna är oersättlig”. Det han egentligen försökte säga i en mening som blivit beskuren och felciterad är att det är skönt att leva med vetskapen att man har förmåga att skaffa sig en annan kvinna ifall nuvarande relation skulle gå fel. Att veta detta, att ha den vetskapen tillåter en att vara ärlig i ens nuvarande relation, som motsats till den stora massan av relationer där ute som fortsätter hålla ihop för att alternativet är att vara ensam.
Generellt sett så är mycket av kritiken vi fått (förutom det som baserar sig på osanningar och felciteringar) sådant som bygger på klassiska jantelagsproblem. Jantelag, och att bryta mot det socialt påtvingade mönstret är mycket riktigt något vi lär ut, och jag applåderar återigen Lars Jalmert som hittat något av vad vår filosofi handlar om (till skillnad från scarfar och ”neggar”). Och det vi ser här är egentligen inget annat än att den sociala omgivningen försöker tvinga tillbaks människor i ledet. Det är inte ok att sträva efter mer, det är oförskämt och nästan ondskefullt att försöka sträva efter mer än ”den lott man tilldelats”. Förståeligt upprör det vi säger de människor som nöjt sig. Och de människor som inte vågar ta risken.
1. First they ignore you
2. Then they laugh at you
3. Then they fight you <- Vi är här
4. Then you win.
Med helhjärtad och innerlig kärlek.
Sergej
Tornet!
Tja grabbar! Jag tänkte blogga om något som jag haft på sinnet den senaste tiden. Det här ämnet är något som jag funderat på en längre tid, men faktiskt fått se i praktiken gång på gång på sistone.
Så till ämnet: Hur reagerar man gentemot en tjejs emotionella sida? Det här är en ganska diffus fråga. Vad jag menar med detta specifikt är inte hur man är mot en tjej allmänt till vardagen utan säg tex att ni har ett förhållande med en tjej under en period, och från tid till tid så sker det, det är som havet stormar upp och hon blir emotionell, gnällig, krävande, oförstående och man är ute i ett minfält där vad man än gör så är det fel.
Alla har någon gång varit med om detta, helt plötsligt fattar man inte vad som är fel och oavsett vad man gör så är det fel. Det känns nästan som om det är ett destruktivt beteende från tjejens sida för att få dig engagerad i ett konstigt samtal eller en spiral av argumenterande som bara kan gå neråt.
De bakomliggande orsakerna till det här skiftar. Det kan vara dynamiken i förhållandet – att hon känner sig osäker på om hon har dig eller inte eller att hon helt enkelt vill testa och se om det här är på riktigt, om du är den killen som är värdig henne. Ha i åtanke att detta är processer som sker ganska omedvetet för dom flesta tjejer.
För att kunna besvara frågan måste man gå till roten på frågan: Vad är en attraktiv kille?
En solid kille!
Vad är en solid kille? Om ni tänker er metaforiskt att en tjej är ett stormande hav av olika känslor så är en solid kille som ett fyrtorn som står stadigt i stormen. En solid kille är som klipporna som de stora tsunamivågorna av känslor bryts mot – men klippan står kvar!
Visst låter det metaforiskt? Jag vet. Med det här menar jag att du inte bör reagera mot hennes känslor rent emotionellt. En solid kille har en vision, en riktning, och en stark verklighet.
Vi tar ett konkret scenario. Säg att din flickvän/tjejen du träffar från tid till tid, ni träffas och ni ska göra något chill och helt plötsligt kommer det:
Tjejen: ”Jag tycker att du inte bryr dig om mig…” eller ”Jag gillar inte x, y, och z…” eller ”Varför måste du..”
I vissa fall är det här helt legitimt, men det handlar om vilken plats hon kommer ifrån. Vill man ha ett förhållande oavsett naturen i förhållandet vare sig man är exklusiva eller inte gäller det att kommunicera med varann. Men det jag pratar om här är inte att hon försöker kommunicera utan hon kommer från en plats där ”nu ska vi tjafsa”-växeln går igång.
Vad gör man i den situationen? Jo enkelt! Reagera inte! Om någon tjej läser detta kan jag sätta en hundring på att dom inte håller med, men detta har jag fått bevisat för mig gång på gång på gång.
Om hon medvetet försöker starta något så köp inte hennes ramverk av verkligheten. Det betyder: Reagera inte emotionellt!
Om en tjej är emotionell, vill bråka och ställer dig inför detta, är det värsta och mest oattraktiva som en kille kan göra att reagera mot detta emotionellt, tex också bli sur och:
Killen: ”Va fan är det för fel på dig jag fattar inte varför du bla bla bla…”
Så vad är det konkreta? Jo lunga ner henne förklara saken rent logiskt men börja inte med något drama. Eller snarare freaka inte ur för att hon gör det. För att göra det hela mer konkret tänk er Woody Allen och försök vara den exakta motsatsen (det finns inte någon som personifierar en emotionellt reaktiv människa mer än han)
Självklart är det bästa att inte hamna där överhuvudtaget. Man kan förebygga denna situation gen att sätta upp det korrekta ramverket som en relation bygger på. Vill ni läsa vidare om just detta kan jag varmt rekommendera Sanjis artikel serie om relationer som ni kan hitta på följande länkar:
LOVE /THEMAN
Relationer och förhållanden (Del 4)
Relationer och förhållanden (Del 4)
Det här är del 4 I vår artikelserie om förhållanden och relationer. Del 1 tog upp vad som skiljer killar som tjejer vill träffa flera gånger från killar som de undviker att träffa även om de haft sex med dem. Del 2 handlade om hur man sätter upp en bra ”ram” för ett förhållande. Förra veckans del, del 3, handlade om att träffa flera tjejer samtidigt och hur man får det att fungera på ett bra sätt.
Den här fjärde och avslutande delen kommer att handla om ”rätt” och ”fel” anledningar att ingå i relationer och varför så många relationer idag inte fungerar på ett bra sätt, och hur vi bör tänka för att rätta till det.
Jag sätter ”rätt” och ”fel” inom citationstecken av en anledning, jag vill vara väldigt tydlig med att jag lika lite som någon annan har rätten att avgöra om en relation är just rätt eller fel. För att förtydliga det hela så är ”rätt” eller ”fel” en fråga som varje enskild individ måste besvara för sig själv, den här artikeln syftar mer till att väcka tankarna hos dig som läsare och förhoppningsvis vara ett hjälpmedel för att kunna analysera dina egna relationer, både gamla och aktuella.
Låt oss börja med lite fakta. Utan att kunna statistiken utantill så vågar jag påstå att skilsmäsfrekvensen idag är högre än någonsin och det har i princip blivit en norm att människor inte stannar i en och samma relation livet ut. Missförstå mig rätt, jag säger inte att det är en dålig sak. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att människor inte stannar hela sina liv i relationer som de känner är på väg åt fel håll, och den ökade skilsmässofrekvensen kan på många sätt ses som att samhället skridit framåt i just det avseendet. Men det är samtidigt ett tecken på att väldigt många människor idag ingår i relationer av ”fel” anledningar och har skeva förväntningar på att relationen ska utvecklas på ett sätt som helt enkelt inte är realistiskt. När det sedan inte blir som de tänkt sig så blir de ledsna, besvikna och frustrerade vilket är förståeligt. Det börjar knaka i fogarna ordentligt när de sedan börjar projicera denna frustration på sin partner istället för att inse att de främst har sig själv att skylla. Det är i det här läget som vi kan vara glada att folk skiljer sig, för för femtio år sedan hade de med stor sannolikhet stannat tillsammans i denna minst sagt destruktiva relation hela livet.
Jag tror att en mycket stor bidragande faktor till just det här är att många människor väljer att påbörja relationer av helt fel anledningar. Om en tjej och en kille börjar träffas, har trevligt tillsammans, njuter av varandra och har bra sex så börjar det efter ett tag byggas någon sorts tryck utifrån att de ”måste ju vara tillsammans”. Det kanske inte alls är vad båda vill, men det är ju trots allt ”så det ska vara” och vips så befinner sig en eller båda parterna i en relation som de inte alls har ingått för att de verkligen ville det på egen hand, utan för att det förväntades av dem. Jag vet inte hur många killar jag träffat som påbörjat relationer av anledningar som, ”jo, men ja…alltså, jag gillade ju henne och så, och sen hade vi sex också, och det vill jag ju fortsätta ha, så då måste man ju vara tillsammans.”.
Låter det som ett ”fritt” ingått avtal mellan två individer som följer sin fria vilja, eller låter det som att någon har sålt smöret och tappat pengarna?
En annan klassiker är alla de människor som kastar sig in i den ena relationen efter den andra, ofta helt utan eller med mycket korta mellanperioder som singlar, bara för att de inte vill vara ensamma. Det är kort sagt helt jävla dömt att misslyckas. Om du är så osäker som person att du inte klarar av att vara ensam med dig själv så kommer ingen relation i världen att lösa det – tvärtom! Det som kommer att hända är förmodligen att du gång efter annan kommer att såra inte bara dig själv utan också andra genom ditt beteende. Att kasta sig in i relationer på det sättet är ett jävla ryggradslöst beteende där hela grunden är att du försöker avlasta dina problem på någon annan. Var en man och ta itu med dina egna problem istället! Sen kan du börja göra valen att gå in i eller avstå från en relation med öppna ögon och med sunda förväntningar.
I grund och botten kokar det hela ned till att du alltid är ensam ansvarig för din egen livssituation, du är dessutom den enda som kan förändra den om du inte är tillfredställd med hur ditt liv ser ut. Ingen kan göra det åt dig!
Jag anser till och med att argument som ”vi håller ihop för barnens skull” är skitsnack. Jag tror det är långt mycket bättre att folk skiljer sig innan relationen har blivit så infekterad att man hatar varandra och istället kan fortsätta umgås på ett bra sätt som föräldrar utan att leva tillsammans.Det beteendet visar dessutom för barnen att livet inte alltid är lätt men att man måste följa det man tror är rätt och hela tiden försöka se till att man njuter av sin tillvaro. Jag skulle mycket hellre lära mina framtida barn den läxan än att de håller ihop för att spela ”den lyckliga familjen” där allt är fint på ytan men där ingen egentligen mår bra. Det är inte bra för barnen på något sätt, vad är det de får lära sig om man gör på det sättet? Att man ska ljuga för andra och sig själv för att ingen ska tro att man inte är lycklig, medan man gråter på insidan för att man VET att det finns ett bättre liv där ute och att man egentligen skulle vilja leta rätt på det? Jag tror dessutom att barn märker enormt mycket mer än vad många ibland vill tro, hur bra du än spelar så kommer de inte att gå på det, de vet att det är något som inte stämmer.
Nog om barn, poängen är att det inte finns några argument som rättfärdigar att stanna kvar i en destruktiv relation, även om man försöker med martyrargumenten att man gör det för någon annans skull så menar jag att det enda man gör är att skada dem också i slutändan.
Vad är då ”rätt” anledning att ingå i en relation, menar du?
Jag menar att det bara finns en enda bra anledning, för att man VILL.
Det handlar i grund och botten om att vara sann mot sig själv. Att ta sig tiden att verkligen känna efter vad det är man själv vill när man gör sina val och att inte låta andras förväntningar styra. Det är nämligen en universell sanning att du inte kan få andra människor att må riktigt bra om du inte själv gör det, även om dina avsikter är goda. Så se till att sätta din egen vilja i främsta rummet, i alla situationer, men framförallt när det gäller relationer. Be inte om ursäkt för det du vill ha, utan fokusera din vilja på det och se till att bygga ditt liv och dina relationer som du vill ha dem!
Det är inte svårare än så, vilket inte betyder att det är enkelt…men det är garanterat en av de viktigaste delarna för att ha ett liv som man trivs med, så det är mödan värt att få ordning på det och det borde vara en prioriterad del av människors liv i mycket större utsträckning än vad det är idag.
Om du har några frågor eller funderingar, skicka ett mail till sanji@c-r.se eller diskutera de med oss på forumet, www.c-r.se/forum
-Victor (Sanji)
Relationer och förhållanden (Del 3)
Det här är del 3 i vår artikel om förhållanden, relationer och relationshantering. Del 1 handlade om att vara ”förhållandematerial” och den hittar du här. Del 2 handlade om att sätta upp ett vettigt ramverk för dina förhållanden och hur man bygger en bra grund att stå på, och den hittar du här.
Den här tredje delen kommer att handla om att träffa flera tjejer samtidigt, min syn på det och hur man får det att fungera på ett bra sätt utan att vara en manipulativ eller falsk person. Det är nämligen inte bara fullt möjligt, det är dessutom mycket enklare än vad många tror.
Jag vill börja med att prata lite allmänt om normer, samhället och vad ”andra tycker” eftersom det har rätt mycket bäring på ämnet. Det är nämligen väldigt många som tycker saker, och den gängse ”samhällsnormen” är ju fortfarande ett monogamt, heterosexuellt och exklusivt förhållande. Många invänder därför, ”om du har träffat en tjej mer än tre gånger så är ni ihop” eller ”efter XYZ har hänt så är det underförstått att ni är exklusiva” och har moraliska betänkligheter och får för sig att de ska hålla något stort försvarstal om varför de inte kan ge henne ett exklusivt förhållande.
I call bullshit.
Det finns så mycket att säga på det här ämnet enbart, men jag ska försöka hålla mitt brandtal någorlunda kortfattat. Jag har flera invändningar mot detta, för det första är ett sådant försvarstal ett av många sätt att ”erkänna” att den typen av förhållande skulle vara normen. Jag köper inte det. Jag skiter nämligen högaktningsfullt i vad samhället tycker om hur jag lever mitt liv. Som jag ser det så är allting som gör mig lycklig inte bara ok, det är strålande! Givetvis under villkoren att jag inte gör saker för att medvetet såra andra människor eller för att vara elak, nedlåtande eller behandla någon illa, men det ligger så långt ifrån mig som person att det inte ens är aktuellt.
Vad jag menar är detta, om jag träffar en tjej och hon bara ”antar” att vi är exklusiva fastän att vi inte har pratat om det eller kommit överens om någonting, medan jag i själva verket träffar andra. Vem är det som gör fel?
I min värld är det hon. Om hon kommunicerar till mig på ett sådant sätt att jag förstår att hon tror att vi är exklusiva så kommer jag givetvis att rätta till det genom att vara helt tydlig med henne, men så länge jag inte vet om hon tror det eller inte så har jag ingen som helst rätt att lägga ett sånt antagande på henne. Har man dessutom sitt ramverk på plats och kan subkommunicera vem man är som person (som vi snackade om i del 2) så bör detta problem inte uppstå, eftersom hon redan vet att det inte är den sortens relation vi har, vilket för mig till nästa avsnitt i denna del.
Var tydlig med dina avsikter.
Det här avhandlande vi i stora stycken i del 2, men jag tänker ändå upprepa det specifikt för denna del eftersom det är lite speciellt. Var tydlig med dina avsikter! Var ärlig! Om hon frågar om du träffar andra, svara ”Ja”!
Om hon inte är chill med det så är det helt ok, du har lika liten rätt att säga åt henne hur hon ska leva sitt liv som hon har att berätta det för dig. Det betyder INTE att du ska be om ursäkt, eller börja försvara dig – prata om det öppet med henne om hon för det på tal.
”Men kommer hon inte att göra slut med mig då eller hata mig och bli arg?”
”Bara om du har lurat henne.”, är mitt svar. Om du har förlett henne att tro att du erbjuder en sak medan du i själva verket inte gör det så kommer hon nog att bli arg, ledsen och besviken – och med all rätt! Hon kanske inte kommer att vilja träffa dig mer, men det är ju i så fall helt ok och det är hennes beslut. Det finns 3 miljarder kvinnor i den här världen och även om det gör lika ont varje gång någon man tycker om lämnar ens liv så kan det aldrig vara en anledning till att kompromissa med hur man vill leva det. Det finns ett citat från Sam Keen som passar bra in här, ”A man has two questions that he has to be able to answer at any time, ”where am I going?” and ”who’s going with me?”. If he ever gets those two questions in the wrong order, he’s in trouble.”
Kort sagt, “gråt för all del när hon går, men låt henne gå.”.
Varför ska man då inte ta upp det själv? Därför att en gyllene regel om man träffar flera samtidigt är att inte trycka upp det i ansiktet på någon. Det är en sak att hon vet om det, det är en helt annan sak om du skrävlar om det och tar upp det i onödan. Det kan nämligen mycket lätt få henne att känna sig som ”en i mängden”, som att hon ”bara är ett ligg för dig” och känna sig allmänt billig (vilket är ”fucked up”, men så ser samhället ut just nu) – och det vill givetvis ingen människa utstå särskilt länge även om sexet är bra.
Nu menar jag inte att man ska få henne att ”tro” att hon inte är ”en i mängden” när hon faktiskt är det, jag menar att du inte får vara en person som ser henne som ”en i mängden” även om du träffar andra. Det är en individ vi pratar om, en människa. Behandla henne med respekt och ha förståelse för att det är en person som vilken som helst, inte en vandrade vagina med tillhörande bihang.
Jag vet inte om det gör mig unik på något sätt, jag tror faktiskt inte det, men jag har ingen förståelse för killar som vill ha ”bara sex” av tjejer. Bara sex är helt meningslöst, det är att masturbera i en kvinnas kropp och det är inget som en högvärdesperson med någon sorts självrespekt ägnar sig åt, framförallt inte regelbundet. (Förstå mig rätt, jag har inget emot one night stands eller så, men för mig är det fortfarande mer än ”bara ett ligg” – det är en upplevelse av en person, även om det är en mer eller mindre enbart sexuell upplevelse.)
Det är en delikat balans mellan att vara ärlig och att trycka saker i ansiktet på henne, jag tror man kan sammanfatta det med att man ska vara ärlig med hur man lever sitt liv, men utan att tvinga henna att lyssna på eller veta om detaljer om andra tjejer, exakt vilka eller hur många andra du träffar. Det är information som för henne är helt onödig att veta om och det kan i de flesta fall bara skada relationen och såra henne.
Vad är nyckeln till att ha flera givande och framgångsrika förhållanden samtidigt?
Jag skulle säga att det handlar om att uppskatta varje relation individuellt. Jag har haft många diskussioner med tjejer som sagt, ”jag vill bara ha exklusiva förhållande, jag vill inte vara en i mängden” och jag brukar då alltid påpeka att det inte finns ett kausalt samband mellan de två påståendena. När de frågar vad jag menar så är det i princip alltid så att när jag väl förklarat att jag tror att det är så att det är den andra delen som är viktig, att hon vill känna sig uppskattad och speciell för den hon verkligen är men att hon egentligen inte har något stort problem med att inte vara exklusiv så länge som det första är uppfyllt, så håller de med mig och säger att de aldrig tänkt på det på det sättet förut. Det är nämligen så att uppfattningen ”vara speciell och uppskattad” automatiskt skulle betyda ”måste vara exklusiv” enbart är frukten av samhällsprogrammering och moraliserande som vi blivit matade med, vilket definitivt inte gör det till en sanning.
Jag tror förvisso att de flesta kvinnor förr eller senare söker sig till ett förhållande med bara en person för att skaffa barn, bilda familj och så vidare, men det tror jag gäller de flesta män också. Det betyder däremot inte att det skulle finnas något fel med att leva sitt liv på andra sätt innan man känner att man är vid den punkten. Och om man aldrig når den punkten och verkligen vill leva hela sitt liv utan ett monogamt, exklusivt förhållande – tja, då är det lika ok som något annat sätt att leva på i min bok.
Om jag ska bli mer konkret i mitt resonemang så menar jag att man, även när man träffar flera samtidigt, bör se till att det inte handlar om ”bara sex” utan också om att ta sig tiden att lära känna henne (hur ska du annars kunna uppskatta henne för den hon är?) och njuta av varandra på andra plan än det sexuella. Jag har lärt mig så mycket om kvinnor av att faktiskt VARA med kvinnor det senaste året att jag inte kan beskriva det. Det låter iof rätt logiskt när jag tänker efter, men jag har lärt mig lika mycket om kvinnor av att umgås och vara med dem som jag har lärt mig av att läsa saker om kvinnor som män har skrivit. Hör av dig till henne och kolla hur hon mår, snacka lite skit och bara visa lite omtänksamhet även när du inte har för avsikt att träffa henne och ha sex.
”Men om jag är snäll och omtänksam mot henne så finns det ju risk att hon får känslor för mig? Är inte det taskigt?”
Låt mig besvara den frågan med en annan fråga. ”Är det en negativ känsla att vara kär?” Dessutom tycker jag att det är en smått absurd tanke att man skulle ta ansvar för andra människors känslor, vad du än tror är det hennes fria val att spendera tid med dig. Givetvis betyder detta inte att det någonsin skulle vara ok att medvetet såra hennes känslor eller få henne att må dåligt, men det handlar om att inte vara en manipulativ och destruktiv människa – inte om att du är ansvarig för hennes känslor. Jag tycker om den här frågan för att den är så enormt enkel att besvara. Jag minns en gång när jag förklarade alfakonceptet (som du kan läsa om här) och vad en Warm Alpha är för en tjej och hon frågade mig, ”Men om man är både en alfakille och varm och värdegivande (vilket allt i grunden handlar om) så finns ju risken att en massa tjejer blir kära i dig och om du sen inte besvarar deras känslor kanske de blir besvikna?” mitt svar på den frågan var lika enkelt som självklart, ”Det är ju lite det som är poängen, hjärtat… Självklart gör jag inget med vilje för att såra någon, det är ju motsatsen till vad Warm Alpha handlar om. Men vore det bättre om jag var kall och taskig mot tjejer eller bara mesig så att de inte tyckte om mig alls?”. När hon insåg hur bisarrt hennes resonemang var skrattade hon bara och erkände att jag hade rätt.
Slutsatsen är: Du KAN INTE ta ansvar för andra människors känslor, det enda du kan ta ansvar för är ditt eget beteende och du bör sträva efter att vara ärlig, varm och sann mot dig själv. That’s it.
Hur många tjejer kan man träffa samtidigt?
Hur många som helst ,”knock yourself out”. I min erfarenhet är mer än fem ett problem rent logistiskt, man har helt enkelt inte tid att göra något annat än att träffa tjejer om man ska försöka ge alla den tid de förtjänar…
Hur länge kan ett förhållande som inte är exklusivt hålla?
Personligen tror jag inte att det finns någon bortre gräns (förutom döden, givetvis) precis som för vanliga förhållanden. Givet den samhällsuppfattning som finns och att de flesta tjejer är rätt hårt pressade av den så ligger det dock lite i sakens natur att de flesta förhållanden av den här sorten inte håller i flera år eller längre. Var realistisk i dina förväntningar och ha förståelse för att hennes livstil och val i livet kanske inte överensstämmer med dina. Det är tråkigt, men så är livet. Acceptera det och fortsätt att forma ditt liv som du vill ha det!
Vill alla killar ha flera förhållanden samtidigt?
Jag tror faktiskt inte det, jag tror att de flesta killar (men inte alla!) vill ha en utvecklande och kärleksfull monogam relation i slutändan. Helt utan någon biologisk eller socialt baserad förklaring så är det min erfarenhet att så är fallet. Vad gäller mig själv så vet jag inte riktigt, men det oroar mig heller inte. Jag lever mitt liv som jag vill i dagsläget, och det är det enda som betyder något.
Sammanfattningsvis: Oavsett vad andra, ”samhället” eller din mamma säger så är det ok att leva ditt liv som du vill så länge du inte är en negativ kraft i tillvaron och sårar andra människor medvetet. Var ärlig med dina avsikter, men tryck inte detaljer om dina relationer med andra i ansiktet på tjejer. Försök inte ta ansvar för andra människors känslor, det är högmod. Sist och viktigast, njut av alla människor du har i ditt liv, om du inte gör det så börja göra det eller byt ut dem mot människor du faktiskt njuter av.
Nästa del i den här artikelserien kommer att handla om att vara sann mot sig själv, rätt och fel anledningar att ingå i relationer och vara den summerande och sista delen. (såvida jag inte får en massa intressanta frågor som inspirerar mig att skriva ytterligare delar på ämnen som jag hittills inte tänkt på. Har du frågor så tveka inte att skriva en kommentar eller maila mig på sanji@c-r.se)
Vi hörs igen nästa vecka!
Kram så länge,
-Victor (Sanji)
Förhållanden och relationer (Del 2)
Del 2: Att bygga upp rätt ramverk för förhållandet
Det här är del 2 i vår artikelserie om relationer och förhållanden. Som jag skrev i del 1 (som du hittar här)så är det så att när jag pratar om förhållanden eller relationer så är det inte nödvändigtvis i den gängse accepterade samhällsuppfattningen att det skulle vara ett monogamt, exklusivt förhållande. I del 1 pratade vi mer specifikt om varför vissa killar är ”förhållandematerial” och andra inte är det. Den här delen ska handla om hur man sätter upp ett bra ramverk (i brist på bättre ord) för ett förhållande, vad som är viktigt att tänka på och vad folk ofta gör fel.
Ärlighet
Ärlighet är det jag vill ta upp först av allt, eftersom det är en grundläggande förutsättning för att ha bra förhållanden. Tro mig, jag har personligen testat båda varianterna, och att vara ärlig med sina avsikter lönar sig alltid även om många människor aldrig förstår det.
Det jag menar med att vara ärlig är inte att man måste (eller ens bör) hålla långa tal om vad man vill eller vara övertydlig ”in absurdum”. Jag menar bara att man ska försöka undvika att genom ord eller handlingar förleda någon annan att tro något som inte är sant. Jag har träffat många killar som regelbundet ljuger för tjejer och får dem att tro att de är intresserade av ett ”riktigt” förhållande bara för att få sex eftersom de lider av vanföreställningen att alla tjejer alltid vill ha ”seriösa” förhållanden.
De skapar så jävla mycket onödigt lidande och bitterhet bara för att de inte förstår att det är de själva som genom sitt beteende får tjejen att gå in i ”relationship mode”, vilket sen leder till att hon blir förbannad, ledsen och arg i slutändan när hon inser att han ljugit för henne. Alternativ två, som tyvärr inte är helt ovanligt, är att killen inte vågar stå för det han egentligen vill och i slutändan blir tillsammans med henne av rena skuldkänslor. Det låter som en sund grund för ett bra förhållande, eller hur?
Skämt åsido, världen vore en bättre plats om människor var ärliga mot varandra och sig själva. Det första steget i att vara ärlig i ett förhållande är faktiskt att vara ärlig mot sig själv. När du träffar en tjej, hur mycket vet du om dina egna avsikter? Har du en tydlig bild av vad du vill eller flyter du bara med strömmen och låter det ”bli som det blir”? Rannsaka dig själv ordentligt i dina förhållanden och tillåt dig själv att ta reda på hur du skulle vilja att dina relationer skulle se ut om du fick välja helt själv, och se sen till att de blir på det sättet. Det är nämligen det som är hemligheten: Du får välja HELT SJÄLV hur dina relationer med andra människor ska se ut.
Om de inte artar sig som du vill kan du nämligen ALLTID förändra dem eller faktiskt gå därifrån och se till att skapa nya, sunda relationer som ser ut som du vill ha dem.
Jag bankar in det en gång till bara för att vara tjatig. VAR ÄRLIGA!
Bara sex eller mer än så?
Det här är en viktig fråga för många, har vi ”bara sex” eller ska vi vara ”tillsammans”? (Ibland verkar det nästan som att det bara finns de två alternativen i många personers verklighet, vilket givetvis är fullständigt absurt.) Det här handlar i grunden om det som vi pratade om i avsnittet om ärlighet, att faktiskt vara ärlig med vad man vill, men det finns många andra aspekter till det.
En viktig insikt som jag uppnått under min utveckling är att i princip alla tjejer är FULLSTÄNDIGT lugna med att träffa en kille utan att ha ett exklusivt förhållande så länge han får henne att må bra och behandlar henne på ett schysst sätt. Jag tycker själv inte om uttrycket ”bara sex” eftersom det på något sätt reducerar en annan person till någon sorts avancerad form av masturbation, men i brist på bättre uttryck så kan vi använda det och konstatera att det är lika okej som någon annan typ av relation ingången av två vuxna individer med fri vilja.
Varför spricker så många KK-relationer efter en relativt kort tid? En vanlig orsak är att den ena personen utvecklar mer känslor än vad som är helt bekvämt för den andra, vilket jag tror beror på att många inte beter sig i linje med den roll som de vill ha. Om du vill vara knullkompisen kan du inte bete dig som pojkvännen, och vice versa. Om du är träffar en tjej som du inte är intresserad av att bli tillsammans med eller utveckla en djupare relation till mer än det rent kroppsliga, GE FAN I ATT TA PÅ DIG NÅGON ANNAN ROLL. Om hon börjar prata om någon strulig relation till en kompis, någon annan kille hon träffar eller vad det nu kan där hon försöker sätta dig i rollen som terapeut, pojkvän eller något annat som du inte vill vara så säg bara, ”Helt ärligt, det där är inte den relationen vi har. Sånt får du ta med dina tjejkompisar eller något…”
Det är också viktigt att inse att hon inte försöker tvinga in dig i någon annan roll för att vara dum eller för att hon är manipulativ. Hon försöker bara att placera dig någonstans för att veta var hon har dig (vi människor gör det hela tiden, det är naturligt) och det faktum att hon gör det är bara feedback på att du än så länge inte varit tillräckligt tydlig med vart du står eftersom hon fortfarande försöker lista ut det.
Den sista utvägen om det gått så långt att du märker att hon verkligen är på väg åt ett helt annat håll än vad du vill (vare sig du vill vara tillsammans med henne eller inte) är att göra ett ”speech” och tala om för henne i klartext var du står. Jag tycker inte om ”speeches” för det är oftast bara ett symptom på att något har gått snett till en början och det tenderar till att bli jävligt krystat, men de får ses som ett nödvändigt ont och vi kommer att prata mer om det lite längre fram.
Vad kan ni förvänta er av varandra?
Nu kommer jag att rapa en gammal hemläxa. Var ärlig!
Se till att hon vet vad hon kan förvänta sig av dig! Om du inte vill ge mer än sex men får henne att förvänta sig ditt hjärta så kommer det förr eller senare flyga krukväxter, men om du ser till att hon vet om att allt hon kan förvänta sig av dig är just sex och dessutom gör det på ett schysst sätt så kommer det förmodligen vara helt cool.
Själv föredrar jag ramen att en kvinna kan förvänta sig en enorm mängd av saker från mig, det finns egentligen bara en sak jag inte ger henne. Exklusivitet.
Det är för de flesta tjejer helt lugnt eftersom de inte förväntar sig det av mig, så det uppstår ingen besvikelse eller bitterhet. Det betyder inte att det är så att ingen tjej vill vara exklusiv med mig och att jag på något magiskt sätt kan få den viljan hos dem att försvinna, men det är en stor skillnad mellan att inte kunna få något man vill ha och att förlora något man trott sig ha.
Det jag försöker säga är att en tjej som träffar en kille och vill att de ska vara tillsammans i ett exklusivt förhållande kommer att bli väldigt sårad om han får henne att tro det är vad han vill också, bara för att få ligga med henne. Om han istället är ärlig och ser till att hon vet vad hon kan förvänta sig av honom så kommer hon inte heller att bli besviken när det är det enda han levererar.
Se också till att vara tydlig med vad du förväntar dig av henne, och nöj dig aldrig med mindre! Om hon inte kan leva upp till din standard är det NEXT! som gäller, rakt av. Det måste vara så, det finns inget annat acceptabelt alternativ om du vill må bra som person. Det här gäller inte bara tjejer, det gäller alla människor man har i sitt liv överhuvudtaget, man ska aldrig nöja sig med mindre än man förtjänar…
Det här innebär att du dels måste kommunicera till henne vad du förväntar dig av henne, och dessutom att inte låta det ”bara passera” om hon inte lever upp till det. Se till att göra det tydligt om hon gör något som du inte tycker är okej, påtala det med en gång och var extremt tydlig. Exempelvis, ”Jag tycker inte att det är okej att ringa och avboka en träff två timmar innan vi ska ses (vi förutsätter att detta nu har hänt) och jag hade faktiskt förväntat mig ett bättre beteende från dig. Jag förväntar mig att du gottgör det.”
Praktiskt
Det är svårt att komma med praktiska tips på ett så här brett område eftersom vad man ska göra eller inte göra helt hänger på vilken relation man faktiskt vill ha. Jag kommer därför att utgå från mig själv och mina relationer och hur jag brukar handskas med vissa vanliga situationer, om du har någon mer specifik fråga som rör dig själv är du välkommen att kontakta mig på sanji@c –r.se så lovar jag att försöka komma med ett bra svar utifrån det.
För att det ska bli begripligt måste ni därför förstå vilken sorts relationer jag odlar i nuläget och vad det är jag vill ha, vad jag förväntar mig av de tjejer jag träffar. Jag strävar efter nära, djupa och öppna relationer med de tjejer jag träffar. Jag vill inte ha ”bara sex”. Jag förväntar mig utöver bra sex att vi ska ha en utvecklande och intressant relation i övrigt och jag vill gärna vara djupt personlig och kunna dela ”viktiga” saker och funderingar med de jag träffar, men jag erbjuder inte exklusivitet. Med andra ord är det en viktig balansgång att å ena sidan kunna bygga en djup ömsesidig respekt och visa att vi håller av varandra, å andra sidan att se till att hon inte kommer in i ”relationship mode” eller få henne att tro att jag erbjuder mer än jag gör.
Nu har ni ett hum om vilken bollpark jag jobbar i, så vad är då det rent praktiska? En enkel grej för att undvika att hamna i förhållandeläge är en tumregel som jag har att aldrig träffa en tjej mer än två till tre gånger i veckan (snarare två än tre, men det sker undantag). Jag svarar inte alltid när hon ringer och väntar ibland med att svara på mess för att undvika att skapa en förväntan om att jag alltid står till hands. Jag undviker att bli alltför involverad i hennes liv och allt annat som inte har med vår relation till varandra att göra även om jag ger henne som person stor uppmärksamhet. Vad jag menar med det är att t.ex. middag med hennes föräldrar är fullständigt uteslutet, att hänga med henne och hela hennes kompisgäng är förmodligen också en grej som jag undviker att göra i allt för stor utsträckning. Helt enkelt undviker jag att göra saker som skulle insinuera att vi hade en mer ”seriös” relation än vad som är fallet och om såna saker ändå kommer på tal så är just frasen ”det är inte den relationen vi har till varandra” rent guld, för den säger allt utan att vara taskig eller nedlåtande, det är bara ett konstaterande.
Mest av allt handlar det dock om beteende. Se till att den roll du spelar i er relation stämmer överens med hur du vill att relationen ska utvecklas. Det rent verbala eller exakt ”vad man ska säga” kan och har debatterats många gånger, men det är i min erfarenhet helt underordnat att faktiskt handla i linje med det man vill. Om man behöver hålla ett tal för henne om vad man vill så är det oftast ett bevis på att man ens beteende inte har uppfattats på det sätt som man vill och då är det dags att se över hur man faktiskt har betett sig så att man kan förändra det i framtiden.
För att summera denna andra del i artikelserien så kan vi säga så här. Om du vill bygga sunda relationer som faktiskt fungerar på lång sikt så se till att till en början vara ärlig mot dig själv och ta reda på vad du egentligen vill. När du vet det, så se till att kommunicera det till henne på ett rakt sätt (framförallt genom ditt beteende) och se till att hennes förväntningar på dig ligger i linje med det du vill leverera. Var lika tydlig med vad du förväntar dig av henne och nöj dig inte med mindre. Om hon behandlar dig på ett sätt som du uppfattar som dåligt, så se till att hon får reda på det så hon kan förändra sitt beteende. Om hon väljer att inte göra det, så svik aldrig dina principer och nöj dig inte med mindre än vad du tycker är acceptabelt utan gå hellre därifrån. Världen är full av attraktiva kvinnor och män som inte kan tillfredställa dem, det är ett veritabelt smörgåsbord, så nöj dig aldrig med mindre än vad du förtjänar.
Del 3 kommer att handla om att ha flera förhållanden samtidigt, hur man handskas med det på ett schysst sätt och får kvinnor att acceptera och vara helt lugna i vetskapen om att ”hon inte är den enda”, utan att för den skull vara en manipulativ eller falsk människa. Låter det för bra för att vara sant? Det är det inte. Nästa del kommer på söndag om en vecka!
Kram till dess,
-Victor (Sanji)
Släpp Henne
Många människor som kommer till oss ”attraktionsexperter” eller reggar sig på forumet har en bakgrund av att ha blivit dumpade av en långvarig flickvän och har agendan att få tillbaka henne.
Vissa av dem döljer denna agenda, andra skriver långa trådar om hela relationens situation och ber om hjälp. De vill inget hellre än att behålla denna kvinna i sitt liv.
Det är en av anledningarna till varför jag älskar detta jobb. Vi ändrar, helt kontroversiellt, våra studenters liv! Vi får dessa människor att inse att det inte är kvinnan de vill behålla i sitt liv, utan ett beteende.
Kärlek är väldigt vackert. Jag är själv otroligt förälskad just nu, så jag är väldigt medveten om det vackra i kärlek. Kärlek är ett tillskott, nästan som en vitaminkick, i livet. Kärlek är många saker, men en sak är det absolut inte – Destruktivt!
Många av dessa förhållanden som vi får berättade för oss är otroligt destruktiva och bygger på att två människor dras till varandra för att fylla i varandras hål, istället för att vara ett tillskott för varandra. De dras till varandras osäkerhet. Och ingen kvinna förtjänar en man som inte kan vara hennes man för att han själv är ett osäkert vrak.
Och varje gång får vi höra ”Hur får jag tillbaka henne?”. Och varje gång skakar vi på huvudet. Dessa män missar hela poängen. De förstår inte att det inte är kvinnan de behöver få tillbaka, ofta är det till och med så att kvinnan fortfarande älskar dem, utan att det de behöver få tillbaka är sin manlighet och ett stabilt förhållande. Och just därför kommer de aldrig lyckas få tillbaka henne.
Rörigt? Jo, visst är det. Kärlek är en känsla som inte alla kan hantera. Den blir väldigt enkelt ett missbruk. Dessa män missbrukar den härliga känslan av kärlek för att tömma sitt hål och det är just därför de inte kan släppa henne och låta henne få gå ifrån deras relation.
”Men säg bara vad jag ska göra för att få tillbaka henne”. Sanningen är att jag kan ge dessa män precis det råd de behöver för att få tillbaka kvinnan i sitt liv. Problemet är att de kommer förlora henne lika snabbt OM de till att börja med verkligen kunde följa mitt råd och få henne. För det är inte dessa MÄN kvinnorna flyr från, det är relationen och vad den innebär. Och detta kan inte ändras.
Tänk er själva, hur många människor är nöjda med sina relationer till föräldrarna? Hur många människor önskar att man kunde ändra dynamiken i dessa relationer? Hur många lyckas? – ytterst få. Anledningen är för att när rollerna väl är satta och etablerade är de väldigt svåra att bryta.
Men detta är bara att snudda vid ytan av problemet. För det finns en sanning som ingen av dessa män någonsin kommer erkänna för sig själva. En väldigt hemlig sanning.
De vill INTE få tillbaka kvinnan.
Vad de vill ha tillbaka är fyllningen till det hål de bär runt på. De vill ha en person som fyller deras hål med godis och annat sött för att krama om deras ego så att de slipper se på sina skitna liv på det sättet som det verkligen är. De vill kunna ligga i soffan och ha två minuter långt sex och inte tänka på sina mål här i livet som de svikit och se på sin flickvän och tänka ”jag har henne iaf. Hon tycker jag är coolast i världen så jag behöver inte följa mina drömmar”.
Det är just detta de vill ha tillbaka. Och jag känner att det är min plikt att inte ge dessa män råd om hur de ska få kvinnan tillbaka utan hur de ska bygga upp sitt liv igen. Jag vill inte att deras kvinnor ska ha dem tjatandes efter dem.
Kvinnor vill inte ha soffpotatisar, de har varit förälskade i dessa män bara för att besviket upptäcka hur de tappat gnistan och blivit värdelösa. De hatar sig själva för att de inte längre är attraherade av den man de lovat både sig själv och honom att alltid älska.
De vill UT! De vill bryta det mönstret i sitt liv. De vill inte ha sådant. De vill ha äventyrliga, spännande killar som mig och resten av C-R crewet. De vill ha andra män som oss. Sanningen är att jag och mina kollegor har träffat många av dessa kvinnor. Många män som upptäcker detta blir oftast chockade och helt begeistrade när de hör att vi lyckas ha sex med gifta kvinnor, upptagna kvinnor etc. och tror att vi måste ha några magiska krafter.
Sanningen är den att vi oftast inte äns vet om att de var upptagna i början och sanningen är även att dessa kvinnor är oftast de som kämpat MEST för att få OSS i säng!! Anledningen är just för kontrasten är så stor. Jag är inte magisk, men jag verkar magisk jämfört med en soffpotatis.
Och det kan du också bli. Jag rekommenderar inte att man jagar efter gifta kvinnor, speciellt inte då jag själv nyligen har blivit förlovad, men jag vet att ju mer magiska ni blir destu mer kommer dessa kvinnor att jaga er.
Och lika säkert vet jag att ni för det mesta inte kommer kunna behålla en kvinna som lämnat er. För det hon lämnar är ditt hål och det är just det hålet som måste fixas till, inte din relation. Så för allas, framför allt din egnas, bästa – Släpp henne och låt henne gå. Om du verkligen älskar henne så låt henne leva fri och vacker, precis så som hon var när du förälskade dig i henne.
Mvh,
- Xtreeme
