Wow, okej. Jag låter inte lite arrogant när jag säger att jag har svaret på en så otroligt komplex och söndertjatad fråga som hur man skapar och bibehåller den perfekta relationen.

Vad jag kommer försöka uttrycka med detta kommer vissa inte alls förstå, för man måste själv ha kommit en bit på vägen mot att förstå detta på egen hand innan man kan få det förklarat för sig på vitt och svart. Jag kommer att använda mig av stereotyper och annat trams som jag avskyr men det är bara för att förklara tydligt. Tro inte att jag menar att det är den absoluta sanningen jag skriver om, då varje kvinna är lika komplex som den nästa fast på sitt helt egna sätt.

Jag kommer också beskriva de manliga spegelbilderna av de olika känslomässiga stadierna. För att underlätta gör vi så här, jag skriver upp de olika stadierna och förklarar vad de representerar. Jag kommer också ange åldersgruppen där man oftast kan hitta de här beteendena, men det är som sagt en grov generalisering så döm inte innan ni har läst hela texten.

| Flickan | Fjortisen | Kvinnan | Tanten |

Och där har vi det, de fyra stadierna. Hurfan menar han nu, tänker ni säkert. Jag ska försöka förklara. Dessa fyra stadier representerar olika känslomässiga tillstånd som oftast är förknippade med en viss ålder eller ett visst stadie i livet.

Flickan (0-11år)
Du vill ha trygghet, en ordentlig manliggestalt i ditt liv, du vill kunna krypa upp och vara liten i hans armar och inte ens behöva tänka och bara kunna somna direkt för du känner dig så 100-procentigt trygg. Du vill bli omhändertagen och inte behöva anta ansvaret av vuxenvärlden just nu, utan mer bara vara här, bara krypa ihop och sova hos honom.

• Tänk på vad för karaktärsdrag en flicka ser hos sin pappa, vilka styrkor och beteenden har han gentemot henne? Det är exakt den ”rollen” mannen ska anta.

Fjortis (13-20)
Du är glad, hoppig och impulsiv och du vill ha en man som matchar detta. Det ska vara äventyr, passion och högt tempo. Du vet inte vad som händer men du älskar det, han tar din hand och drar med dig ut för ett oplanerat äventyr. Du får chansen att vara sexuellt frigjord utan att behöva bry dig om hur samhället dömer dig efter sexuella normer. Du kan vara hans lilla ”slampa” och det menar jag inte på ett negativt sätt utan det absolut finaste sättet som finns, det finns inget vackrare än en sexuellt frigjord tjej som bara kan släppa loss för hon vet att du inte kommer döma henne efter hennes sexuella fantasier, må det vara vaniljsex i mörkret eller strypsex med en ögonbindel.

• Tänk vad för sorts män fjortisar dras till och vilka karaktärsdrag de har oftast. Det är styrka i impulsivitet, äventyr, häftigt, mystiskt, hemlighetsfullt och sexuellt upphetsande. Det är nytt, underbart och man vill uppleva alla ”vuxengrejer”.

Kvinnan (24-60)
Du känner inte längre behovet av att gå ut och festa sönder dig, du är glad och nöjd bara med att livet flyter på fint och att stabiliteten i förhållandet är underbar. Du stannar gärna hemma en lördagkväll med din respektive och kollar på någon cheesy film, för ni har det så jävla bra och stabilt tillsammans att du vet att ni inte behöver jobba er ner i grunden för att behålla ”lågan” vid liv, den är där och kommer alltid vara det. Du är stressad över jobb och alla saker du måste göra under dagen, så när du kommer hem är det sista du vill att kasta mer smet på kakan genom att tvinga fram äventyr eller annat. Ett glas vin och en mysstund i soffan med honom är det bästa du kan tänka dig. Du vet vart du har han och han vet vart han har dig, ni är bekväma .

• Stabilitet, lugn, betryggande, hon vet att du stöttar henne, hon har tillräckligt att oroa sig över så du ska inte vara en bidragande faktor utan mer den som hjälper henne med allt hon redan har på sin talrik. Du har ditt skit ihop och du är stabil som en klippa i havet.

Tanten (60-100)
Allt är nu bra, du är lugn, det finns inget att oroa sig över och allt är klart. Ni har det bra och det är allt ni behöver veta. Ni kan bara sitta i gungstolar tillsammans och titta på en solnedgång, ord behövs inte, era livsenergier bara matchar varandra så bra efter all denna ”tid” att ni vet vad den andra vill ha sagt innan han/hon ens har öppnat munnen. Ni älskar varandra innerligt men behöver inte säga det varje sekund för ni vet att den andra vet.
• Allt går sakta, ingen stress, ni kan bara trivas tillsammans och det är helt avslappnat.

Felet som oftast uppstår är att man relaterar dessa känslomässiga tillstånd med just åldersgruppen den hör till. Man kan aldrig tro att en kvinna som är självsäker, självförsörjande och all around grym skulle behöva känna sig liten och svag och krypa upp till en stor stark man för att bara kunna känna sig helt 100% trygg, eller hur?
Dessa tillståndet infinner sig under hela livet, tänk på det som vågor. Ingen tjej är någonsin bara i ett av dessa tillstånd, de flyter och hoppar fram och tillbaka mellan dem.

Om man ena månaden känner sig som kvinnan, mycket att göra och stressfullt vill man ha en man som kan relatera till det och hjälpa till, göra det han kan för att lugna ner och betrygga dig. Man vill absolut inte ha en fjortis-kille då som försöker dra med en på en massa äventyr och är barnsliga ihop, det kommer bara bli irriterande.

Men om man nästa månad känner att man vill ha äventyr och killen då försöker matcha det känslomässiga tillståndet med att vara en vuxen man som bara vill sitta hemma och titta på tv, kommer hon tycka att du är tråkig och stel, vart är mannen jag blev kär i den passionerade livfulla saten?

Och jag säger absolut inte att detta är exklusivt för kvinnor, tänk dig själv som man.

Vill du ibland inte bara bli omhändertagen och daltad med? Att hon lagar din mat, tar hand om dig och ser till att alla dina behov är mötta som en mamma gjorde? Barnet.

Ibland vill du att hon ska vara äventyrlig och sexuellt impulsiv, kanske får för sig att suga av dig på bussen eller i en hiss bara för att hon tycker det är spännande? Fjortisen.

Ibland vill du ha en kvinna som du vet vart hon är, hon är dramafri och håller på med sitt eget och du med ditt men ni kan ändå träffas hemma på kvällen och bara trivas i varandras sällskap? Mannen.
Det som jag vill att du ska förstå är att det är alltid ditt jobb att hitta vart hon är känslomässigt och matcha det, på samma sätt som det är hennes jobb att hitta vart du är och göra det bästa för att matcha dig.
Du kanske tänker, ”Varför ska jag vara oärlig emot mig själv och vad jag vill, om jag vill ut och festa varför ska jag då sitta hemma för hon vill? Eller jag vill sitta hemma och hon vill ut och ha äventyr, varför ska jag då skita i vad jag vill och göra det hon/han vill?”.

För! När du ser till att era energier matchas, med andra ord uppoffrar dina viljor för din andras glädje får du tillbaka det 1000x. Jag har själv gjort detta och fått det gjort emot mig, ibland har jag inte velat gå ut alls men gjort det ändå och sett till att vi har äventyr för min flickvän var i äventyr-fjortis stadiet känslomässigt. Det som hände då var att efter jag matchas hennes energi så matchade hon min, hon hade inga problem med att stanna hemma och ta hand om mig som ett litet barn nästa helg, precis vad jag ville. Och det var inte krystat för någon av oss att göra detta – det var bara naturligt.

Hon kände inte att hon gav upp något när hon stannade hemma med mig för våra energier matchade, och när jag gick emot min egen vilja och gick ut med henne så hade jag för det första jävligt kul och det andra hennes glädje för att hon har en man som kan matcha hennes känslomässiga nivåer emot mig som en jävla tsunami och hon såg sen till att jag fick den responsen som jag ville ha på mitt känslomässiga tillstånd. Det handlar om att ta ansvar för er relation och se till att skiten inte rinner ut i sanden för man är envis eller lat, put in the fucking effort och se på magin och guldet som kommer ur ansträngningen.

Det viktiga att förstå är att detta här är ingen helhets sak. Detta är bara kärnan av er relation, hur man mår känslomässigt dikterar ens beteende och ens viljor. Allt annat, personligheter, hobbys, tankesätt och hur man är som människa är det som gör henne till henne och dig till dig.

Ingen är lik den andra, vissa är mer optimistiska och impulsiva alltid. Då är det bara att man får tona ner på det ibland eller höja upp det ibland. På samma sätt kanske man är mer av en lugn, bekväm människa. Då får man helt enkelt se till att höja upp energin ibland och bara stanna kvar där man är ibland.

Jag kan fortsätta i år med detta, för det finns exakt lika många olika sätt att beskriva det på som det finns människor. Men dessa fyra sinnestillstånden är något vi alla delar, visa mer än andra men de kommer alltid finnas där.
Försök att alltid hitta vart din respektive är känslomässigt och matcha det. För om man får kläm på det här lovar jag att hela relationen blir en helt ny, det kommer aldrig bli bråk om små saker för ni är på samma sida.

Det kommer alltid vara spännande och nytt när det behövs för ni båda vill ha samma sak – det blir aldrig tråkigt eller på något sätt fel för ni tänker och känner båda två likadant.

Kram/Michel

Då var man igång igen efter påskfirandet. Idag ska jag gör lite reklam för en tv-serie som jag ”slukat” under påskhelgen nämligen nya CBS serien ”Spartacus”.  Serien är full av actionladdade scener ala Gladiator och 300 stilen så för för er som gillade de rullarna så kommer ni älska denna. Men utöver allt blod och gore det så innehåller serien ytterligare en speciell krydda som gör att den sticker ut.

Nämligen att den är fri från ”social programmering”. Okej helt fri är den inte men det märks att de tänkt till, vilket gör serien enorm intressant. Som ni säker vet från tidigare inlägg så är socialprogrammering samhällets trender att få dig att tänka och döma kollektivt.

Har du överhuvudtaget tänkt på att de flesta Hollywoodrullarna är fulla med social programmering att du redan vet hur det kommer gå 10 min in i filmen, typ hjälten alltid vinner, hjälten får alltid tjejen, den sexiga hjälten är aldrig gay, den onda kan inte göra goda gärningar eller tvärtom listan kan göras lång.

I alla fall kolla på serien och fundera på dess svängningar hur den avviker från mönstret, språket de använder, sexscenerna samt vad det är som får dig att gilla den! eller ännu bättre vad är det som får dig att hata den  (för det säger mycket om dig själv) och återkom gärna med din  kommentar.

Ha en bra tisdag.

Kram/ Gustavo

OBS! Tryck på play och läs till musiken för bästa effekt

I denna bloggpost skulle jag vilja rikta strålkastaren mot en man som jag lärt känna under en 2 års period. Denna man är frånskild och han har pratat mycket om livet men en hel del om hans skilsmässa, som två nära vänner pratar med varandra om vad som helst. Detta har gjort att jag har fått en djup insikt i allvaret mellan kvinnor, män och livet.

Denna man har som så många andra gått igenom en tuff skilsmässa. Han är 45+ och har ventilerat en hel del om vad han har gått igenom och hur han ser på det hela.
Från början va det hela en solskens historia där han träffa sin ”drömtjej” via ett tidigare jobb, ”det bara hände”. Dom va runt 20 år båda två, dom blev tillsammans det gick några år och hon ville skaffa familj, dom flyttade ihop, gifte sig, det ledde sen till villa, Volvo, hund och två barn. Ett klassiskt Svensson liv som i hans ord va ”Jag kunde inte önska mig något mer”.

Åren gick och en lördags morgon kom dessa ord från andra sidan sängen ”Jag vill att vi ska separera, jag orkar inte det här längre”.Detta hände för ca 10-15 år sen och enligt honom är det så lång tid det har tagit för honom att komma på fötter igen. Han fick flytta ut ur villan, in i en shaskig hyreslägenhet, dead end job, han fick bara se sina barn varannan vecka, hans vänner levde alla familjeliv och kunde inte ställa upp för honom som dom kanske borde gjort och han har inte sagt det med egna ord men hade han inte haft sina barn tror jag på riktigt att han hade hängt sig i sin lägenhet pga att sorgen va för tung.
Hälsan va egentligen det ända han hade, utöver det va han så djupt nere i träsket man kunde vara. Hans liv var förstört.

Och grejen är att han är fast i en mentaliteten som säger att man får bara en chans i livet, den chansen kommer av en slump. Just i detta fall är definitionen av ”chansen” hans dåvarande fru som han träffade av en slump eftersom dom jobbade tillsammans. Att träffa någon som man inte lär känna via en gemensam nämnare (jobb, vänner, danskursen etc etc) existerar inte hos många.
Och eftersom han nu tappat henne som han lärde känna och faktiskt blev kär i, var förmodligen hans olycka i dubbel dos eftersom han insåg att han förmodligen aldrig kommer träffa någon ny.

Jag kan säga att jag tycker på riktigt synd om dom ”äldre” låt säga att dom är alla 60-talister och äldre. Det är möjligt att dom har bra jobb, mer pengar och en högre respekt i arbetslivet. Men när det väl kommer till det liv dom lever så är dom så otroligt inskränkta, fördomsfulla och okunniga om ett friare liv.

Förstå mig rätt här! Jag säger inte att vi ska undvika ett Svensson liv. Jag menar inte att du ska vara någon Carpe Diem extremist som bara lever för dagen, skiter i att ha en ekonomisk trygghet, sitter i en lya och röker braj, endast klär sig som en power ranger, drar ut på krogen bara för att kamma så många som möjligt. Vägrar hitta en kvinna att leva med osv.
Men däremot så ska du leva som du vill och blir lycklig av tack vare dig själv och inte någon annan.

Dom flesta här, som sitter framför datorn och läser denna post är förmodligen tryggade att inte hamna i ett sådant helvete som min vän hamnade i och om ni, olyckligt nog skulle hamna där så är jag säker på att ni hittar ut därifrån fortare än ”average joe”. Och med detta menar jag inte att när ni tappat er kärlek ska dra direkt till krogen för att tröst knulla någon brud och att det då kommer kännas bättre. Men däremot finns kunskapen om att träffa någon, och ni vet att den ”någon” inte bara lämnas åt slumpen. Vi kan faktiskt ta tag i det själva!

Om något skulle hände i det sociala livet så vill i alla fall jag ha så pass bra koll på läget att jag alltid faller på fötterna och om vi nu tar träffa kvinnor som exempel så har jag bra koll på hur det fungerar och att det inte är din partner som gör dig komplett. Det är du själv som ska vara fulländad och väljer du att leva med någon så ska du se det som en bonus, inte ett måste.
Ni som faktiskt hittat hit till den här sidan är väl medvetna om att det finns teorier, metoder och faktiskt ren fakta av hur man blir en lyckligare människa, hur man får det lättare med tjejer, hur man vårdar ett förhållande på sundaste sätt och att det är oroligt viktigt med ett starkt inre.
Denna fakta är tack vare dagens högteknologiska samhälle löjligt lätt att få tag i, och det bästa verktyget kallas internet, sen att du måste ut i praktiken och testa är ju givet men det är bara du själv som sätter gränserna.

Dom flesta, och i synnerhet min vän som har varit inspiration till denna text befinner sig i en grå dimma, en ram, ett rörelsemönster.
För att visualisera detta, tänk trav/galopp hästar som har dom där lapparna vid ögonen som gör att dom bara ser rakt fram mot mållinjen och i det här fallet är mållinjen döden. Så lever många människor idag.

Jag avsluta den här texten med ett litet exempel. Jag och min vän brukar lunch ihop och vid ett tillfälle när vi lämnade brickorna tog jag nummret av en tjej som också lämna brickan, min vän hann gå i förväg så när jag sen gick ikapp honom sa jag ”Fan va kul jag tog numret av en tjej där borta, blir nog en date till helgen..”

Han trodde jag ljög honom rakt upp i ansiktet. Det fanns inte i hans värld att man faktiskt bara helt enkelt kunde göra en sån simpel grej, jag menar:
MITT PÅ DAGEN, EN VANLIG DAG, EN DAG SOM ALLA ANDRA, NÄR MAN KÄKAR LUNCH. BARA HELT PLÖTSLIGT SNACKA MED NÅGON MAN INTE KÄNNER, AV DET MOTSATTA KÖNET, OCH SEN TA HENNES NUMMER??!?! Helt galet!

Så för att wrapa ihop det här tänker jag säga: Va jävligt tacksamma för att vi lever i den tid vi lever. Låt inte slumpen avgöra hur du lever ditt liv. Låt aldrig någon annan vara den största anledning till att du är den du är. Är du missnöjd med något, se till att fixa det nu!

Keep on rockin in a free world!
/
John

Det var en grej som slog mig här i veckan, när jag pratade med någon om social programmering. Vi snackar ju ofta om social programmering och sånt vi får inpräntat i oss från samhället, vänner, föräldrar, skola och annat i negativa termer. Det finns massor av exempel på ”negativ” social programmering och jag tänker inte börja räkna upp exempel här, det jag istället ska prata om är att negativ eller dålig social programmering inte betyder att samhället är dåligt, att dina föräldrar och vänner är onda eller något annat i den stilen.

Varför tar jag upp det? Därför att jag träffar en del människor som kommit in i det här som börjar se ned på andra människor eller snacka om samhället i väldigt negativa termer (jag har säkert gjort det själv mer än en gång) och jag tror att det är något som inte gagnar en i längden. Jag tror nämligen att det är så att människor gör massor av saker mot varandra med goda intentioner, men att resultaten blir direkt negativa för den man försökte hjälpa. Ett exempel skulle kunna vara alla de föräldrar som lärt oss som killar att det viktigaste för att bli framgångsrik med tjejer är att vara extra snäll (läs mesig) mot en tjej om man gillar henne, vilket jag tror fler än jag har märkt är en strategi som fungerar rätt dåligt. Men gör de det för att de verkligen vill att deras söner ska vara dåliga med tjejer? Jag tror inte det…

Det jag vill påpeka är att jag tror att mycket av det som är dåligt i samhället är produkten av missriktad välvilja. Ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag att det finns väldigt få onda människor som vill andra illa, till och med de saker som slutar i hemskheter för människor började nog oftast som en ”bra” idé i någons huvud. Så låt inte den kritik som vi ofta riktar mot sånt vi tycker är fel få dig att bli en negativ eller cynisk person, är väl min poäng. Inse att de flesta människor som någon gång ställt till det för dig förmodligen ville dig väl. Det gör tillvaron till en betydligt trevligare plats att leva i.

Kram,
-Victor

Man kan ju tänka sig att jag som attraktionscoach, och som väldigt attraktiv man inte skulle ha så mycket till övers för jantelagen, en lag som säger att man inte ska tro att man är något, vilket jag uppenbarligen tror. Men häng med här, så ska jag förklara för er, mina kära läsare, varför jantelagen är en fantastisk uppfinning och varför den gör oss så mycket gott.

Denna bloggpost är en fortsättning av tankegångarna i posten ”Att vara normal”.

Jantelagen är den oskrivna lag som säger att man inte får sticka upp och tro att man är något. Jag ska inte gå in på jantelagen i detalj, jag nöjer mig med att länka till wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jantelagen.

Så varför älskar jag då jantelagen? Jo, är ni med nu? *trumvirvel*
FÖR ATT DEN OMFATTAR ALLA UTOM MIG!
Låter det pretentiöst? Bra! Häng med nu så ska jag förklara!

Jantelagen är en social kod som finns i alla mänskliga samhällen, men som är extra tydlig i t.ex. det svenska. Jantelagen finns till för att främja mediokritet, dämpa kreativitet, minska folks självförtroenden, och stävja initiativtagande (Många fina ord, jag vet!). Skälet till att den finns är för att vi som människor har ett komplext arbetsfördelningssystem, och alla kan inte vara ”THE MAN” hela tiden. Om alla skulle ta för sig så skulle det uppstå massa problem och konflikter i världen, så det är bäst att ingen tar för sig. Nånsin.

Vilka gäller jantelagen?
Vilka är det då som omfattas av jantelagen? Jo, det är ju alla. Men är det verkligen alla? Om ni tänker på det, om man läser i Aftonbladet, inte klagar väl tidningen på att princessan Madeleine brytit mot jantelagen? Eller att Linda Rosing eller Mikael Persbrandt brytit mot den? Jantelagen tycks således omfatta alla utom de som upplevs ha högt socialt värde i sammanhanget.

Vi ser det från ett annat håll. Vad är det som säger att man ska följa jantelagen? Vilken lag säger att man ska följa jantelagen? Var står det skrivet? Jo, det enda som säger att man ska följa jantelagen är ju jantelagen själv! Filosofera kring detta en sekund och häng med här. Som ni ser har vi hittat det stora kryphålet i jantelagen: Man behöver bara följa jantelagen om man redan följer jantelagen. Det är således väldigt enkelt att bryta sig ut – man slutar helt enkelt att flöja den.

Vad tjänar man på att lämna jantelagen?
Varför är det då bra att lämna jantelagen? Som jag redan tidigare förklarat så är det faktum att man inte omfattas av jantelagen ett tecken på att man har ett högre socialt värde. På mellanstadiespråk innebär det att man är ”coolare” (Jag är medveten om att det är astöntigt att sätta citattecken kring ordet cool). Det faktum att man vågar bryta mot den sociala koden visar att man har stake. Det är attraktivt att ha stake.

Dessutom ger det en massa fördelar: om man vågar gå fram och snacka med en tjej så får man ju snacka med en tjej! Om man vågar beställa en hamburgare utan tomat så slipper man pilla bort sin tomat! Om man vågar stå och inte dricka något på krogen så spar man femti spänn! Osv osv…

Samtidigt agerar ju jantelagen som skydd för oss med högt värde genom att låsa ute alla jantelagsföljare. Det faktum att det inte är ok att gå fram och prata med en tjej gör att vi får vara ifred mer med den tjej vi pratar med! Det faktum att det inte är ok att be om den där extra fördelen gör att det finns massa extra fördelar kvar till oss! Det här är en storskalig världskonspiration, så var noga med att inte berätta om detta för folk! Jag vill ha jantelagen kvar, så låt detta förbli vår lilla hemlighet!

Men den viktigaste fördelen med att inte följa jantelagen är inte ur yttre social synpunkt utan ur inre, ens inner game. Att våga bryta mot meningslösa sociala koder får en att känna sitt eget värde. Det får också en att sluta bry sig om småsaker som andra människor bryr sig om och lägga energi på det som faktiskt är viktigt.

Vad ska man då följa?
Jag menar absolut inte att du ska ha en ”FUCK THE WORLD”-inställning och gå omkring o bete dig som ett svin överallt. Det vet de som känner mig att jag inte gör. Men istället för att leva efter någon dum social kod kan man leva efter sina egna interna värderingar. Alla har vi en kompass som säger åt oss vad vi tycker är ok och inte. Ibland färgas den av jantelagen, de gångerna måste man noga tänka efter om det är ens värderingar eller jantelagen som man följer. Men generellt, lev och låt leva, dela med dig av ditt höga värde till din omgivning. Behandla människor med respekt så kommer de behandla dig med respekt tillbaka.

Kommer inte detta leda till problem för mig?
Det finns folk som blivit vääldigt bra på att följa reglerna. De har byggt sin identitet kring detta och upplever att de har en social status för att de är så jävla bra på att följa jantelagen. Mer än så, de tror att de har högst status i gruppen, för att de är coolast av jantelagsföljarna. Det faktum att du lämnar gruppen och antar högvärdesbeteenden kommer säkerligen ställa till med vissa problem. Detta område är egentligen en hel egen bloggpost så jag ska inte gå in på det djupt här, men var beredda på att vissa människor i er omgivning kommer att vilja att ni rättar er i ledet igen. Det är ok, det är deras jantelag som talar. Ingen kommer nånsin starta slagsmål med dig för att du inte följer jantelag, så det är bara att carry on!

Men praktiskt, vad ska jag göra?
Sist men inte minst ska du få några grejer att träna på:

* Be om saker. Våga be om en tjänst.
* Gör krångliga beställningar. Inge mer stor stark/vodka redbull. Beställ jordgubbsmojitos med extra lime. Förvänta er att ni kommer få det ni beställt. Beställ aldrig något rakt av från menyn, krångla till det lite!
* Prata med människor du kanske inte skulle pratat med. Detta gäller alla former av personal till exempel.
* Fråga inte om lov om det är något du tror du får göra – gör det bara! Du kan alltid be om ursäkt efteråt.

Generellt ska du få denna tumregel som du kan följa till vardags. Tänk: ”Om det inte vore för jantelagen, hade jag då velat göra X?”. Eller ”Tycker jag, bortsett från jantelagen, att det är ok att göra X?”. Om svaret är ja – gör X och se vad som händer! En annan tanke är ”Om kungen gjorde X hade jag reagerat på det?”.

Om du är extra ivrig på att öva dig så kan du tänka följande: ”Finns det någon handling X som går att göra just nu som jag tycker är ok att göra men som jantelagen säger inte är ok?” Om ja, gör X!

Testa dessa grejer och ni kommer att märka att ni mår bättre med er själva, att ert självförtroende börjar växa, och så småningom kommer ni skratta åt denna övning och inte ens förstå den. Då har ni lyckats.

—
That’s it för denna gång. Kom ihåg – berätta inte detta för nån! Jag vill ha min jantelag kvar, så låt detta vara vår lilla hemlighet!

Kärlek till er alla!
//Nomaggiz

Jag är nog den som mest av alla strävat efter att vara normal. Jag kom till Sverige som barn och hela min grundskoletid handlade om att ”lära sig reglerna och lära sig följa dem”, dvs passa in. Jag blev JÄVLIGT bra på det. Jag följde reglerna så jävla bra att det var stört, men ändå kändes det inte som att jag var normal. Det var som att alla andra var normala och jag inte passade in. Lågvärdesbeteende tänker nu ni som läst här ett tag, props till er. Någon gång i mina sena tonår gjorde jag faktiskt ett tankeexperiment med mig själv, efter att jag på ett intuitivt plan kände att jag inte orkade med hela ”passa in”-leken längre. Experimentet var att jag frågade mig själv: Av alla människor jag känner, vem kan jag säga är normal? Jag tänkte på den frågan och gick igenom min bekantskapskrets och alla människor jag mött. Jag hittade ingen sån människa. Alla har sina quirks och avvikelser. Således finns det inget som är normalt, och ingen norm att passa in i, egentligen.

Nu, denna vecka tog jag denna tanke ett steg längre, under en konversation med Sanji. Man kan omdefiniera begreppet normal för att lösa den svåra frågan ovan. Man kan definiera begreppet normal till att betyda ”som jag”. På ett intuitivt plan så tycker vi ju att det som vi är vana vid är det som är normalt, allt annat är konstigt. Det märker man om man bara hälsar på hos någon, de har lite andra vanor, skär osten på ett annat sätt och har andra bestick. Detta känns konstigt för oss, intuitivt tycker vi att det som är normalt är det som vi är vana vid, det som är ”som jag”. Och vem är då mest ”som jag”? Jo, det är ju självklart jag själv!

”Allt jag gör och tycker är per definition normalt”. Tänk på det en stund. För mig var det väldigt befriande att inse detta, även om tanken kom alldeles alldeles för sent. Förhoppningsvis är den befriande för alla andra där ute som någon gång sökt andras bekräftelse eller strävat efter att passa in.

Vad innebär detta konkret? Jo, det faktum att jag numera har denna tro djupt rotad i mig ger mig tillåtelse att bete mig precis som jag vill. När vi är ute på krogen gör vi massa grejer som vissa tycker är konstiga – vi hälsar på främlingar, pratar med tjejer, dansar, sjunger, och HAR ROLIGT. Men det är helt normalt! ”Det är ok att vi gör det, för att jag tycker att det är helt normalt.” Den som inte tycker det blir således den som är onormal.

Alla människor har ett inneboende driv att få alla andra att bete sig som de själv, det vill säga att vara ”normal”. Den vars verklighetsuppfattning är starkast är den som sätter normen. Det jag har gjort nu är att ha gått från en väldigt svag verklighetsuppfattning som basically sa ”jag vet ingenting om hur världen ska vara artad, jag måste lära mig av andra”, som a priori gör mig till en som söker andras bekräftelse. Jag har gått till en stark verklighetsuppfattning som säger ”Jag är normal. Gör som jag så blir du också normal.”. Helt enkelt har jag tillåtit mig själv att sätta normen. Sett ur ett flockdjursperspektiv har jag således klättrat i hierarkin (sett i mitt eget perspektiv) från att ha varit allra längst ner (allt som någon annan gör är normalt, alltså står alla andra över mig) till att hamna överst (det som jag gör är normalt och alla andra borde göra som jag, alltså står jag överst i hierarkin, jag är en ledare).

Detta är en tankegång som gör mig till en attraktiv person som lever efter sina egna normer och värderingar, och det ville jag dela med mig av till er idag, så att ni också kan bygga den tron och bli lika awesome som jag. (Stilpoäng för den som uppfattade hur jag sätter normen även i det påståendet ).

Massa kärlek
//Nomaggiz

För vidare läsning i ämnet, läs min post ”Varför jag älskar jantelagen”

Könsroller, vad fan är det? Varför dras vi till våra könsroller?

Jag har alltid tyckt att naturen är byggd efter harmoni, att allt är en dans i harmoni. Naturligt urval ser till att allt fungerar som det ska och om något sticker ut negativt så försvinner det och om något sticker ut positivt så fortlever det.

Hur svarar detta på frågan?

Någonstans kom människans logik in och med logiken kom föreställningarna om rätt och fel. Man gick utefter någonslags mental våg och mätte vad som var rättvist. Vad historia och kultur kan lära oss är att folk allt för ofta missuppfattar sin subjektiva verklighetsbild för något objektivt. Min poäng är, att faktumet att kvinnor könsstympas i vissa områden är för männen som utför det lika rätt som att kvinnor ska ha samma lön är lika rätt för (majoriteten) av män i Sverige. Poängen är att allt är subjektivt och relativt.

Igen, hur svarar detta på frågan?

Sex! Jävlar vad sex säljer! Om man jämför med hur mycket pengar sex tjänar i ALLA branscher känner jag hur vi på C-R väldigt enkelt skulle kunna ÖKA våra priser otroligt mycket! Något så litet som tuggummi tjänar för fan pengar på sex, minns ni reklamen där en kille och en tjej började kyssas för att de hade samma tuggummimärke?

Vi är GALNA i SEX! Det driver oss! Studier visar att mäns ambitions nivå (och studierna utgår från statistik taget främst ur framgångsrika män från alla brancher – vetenskapsmän till kriminella) och karriärstoppar nås då deras biologiska ”klocka” tickar som mest, dvs när de är runt 30. Så till och med våra yrken är undermedvetet valda utefter vårt behov av att attrahera kvinnor till våra liv och utföra fenomenet SEX!

På samma sätt är det med Kvinnor. Om inte mer! Kvinnor har tio gånger mer nerver i sina könsorgan än vad män har, och ändå finner vi i varje bootcamp män som försöker övertyga OSS om att kvinnor är konservativa typer som inte tycker om sex. ARE YOU CRAZY?

Varför hoppar folk då in i könsroller egentligen? Varför posear kvinnor för män och varför är män så besatta i att bråka, köra bilar snabbt och tjäna så mycket pengar?

FÖR ATT ATTRAHERA TILL SIG SEX!

Men tjejerna i snyggast har inte alls sex med alla de dräggel som skriver till henne, kan man ju tänka. Så hur hjälper det, t.ex. de tjejer att få sex när det inte ens verkar som om det är vad de är ute efter?

Bekräftelse? Självförtroende? Tron att veta att män vill ha dem?

Yeapp… Det kanske inte direkt ger dem tillgång till sex men det ger dem tron att de kan ha sex med en värdefull man, vilket är vad de vill ha.

Varför klär kvinnor upp sig så mycket?

För att ha sex.

Varför spenderar kvinnor så mycket tid på sit utseende?

För att ha sex.

Varför är kvinnor så svårfångade?

För att ha sex.

WHAT?

Just det, – för att ha sex.

Allt passar in i en roll. Allt går tillbaka till the survival of the fittest. Kvinnor älskar att laga mat åt män de tycker om på samma sätt som män älskar att rädda sin flickvän från faror. Det ligger i vår natur. Män älskar att bli jagade av kvinnor och kvinnor älskar att jaga efter män.

Ändå har vi någonstans lärt oss att det är tvärtom, att tjejer ska bli jagade av oss och att vi ska vara snälla mot kvinnor. Kvinnor hatar män som slickar röv för dem, kvinnor hatar män som jagar efter dem, so what’s the deal, egentligen?

Jag återgår till naturens harmoni, där jag utgår från att där det finns en win-win situation, där kan man stanna kvar rättfärdig. Dvs. om män älskar att bli jagade av kvinnor och kvinnor älskar att jaga, then let that be. Var som man aldrig den som jagar efter en kvinna av, om för inget annat, den anledning att du förstör det roliga och spännande för henne.

Betyder allt detta att jag tycker vi ska gå tillbaka till 30-talets könsroller där kvinnor inte anses kapabla till någonting?

Nej, jag anser något större än så. Anledningen till varför utbudet till porr är så stort är för att män aldrig lärde sig attrahera kvinnor ordentligt. Anledningen till varför kvinnor posear sig halvnakna är för att det finns så få riktiga män i världen att de är rädda för att inte få en del.

Nej, jag tycker inte vi ska gå tillbaka till det gamla förtrycket mot kvinnan. Jag sover över min utopi där folk tar bort OBS! skylten som finns över ämnet sex, lär sig attrahera och förstå sig på det motsatta könet och utefter det leva i jämnställdhet.

Min hallucination ligger nämligen i att majoriteten av människor är sexuellt depriverade pga att det som tänder dem är fel-förklarat där män känner skuld över att de vill förnedra kvinnor med sin säd över dem och kvinnor känner sig slampiga över att vilja bli dominerade och förnedrade.

Den verkliga frågan är kanske paradoxen att vi tänder på det vi tänder på är för att vi vägrar erkänna det?

Kanske kommer du, man som kvinna, aldrig uppleva höjderna sex kan ta dig just för att du försöker leka en politisk korrekt anti-könsroller apa?

Istället kommer du smygrunka till barnporr eller ta nakna foton på dig själv som du lägger upp på nätet. Kanske kommer du till slut helt och hållet avpolariseras och tappa din sexualitet helt och hållet?

Kanske kommer din logiska uppfattning av rätt och fel orsaka att du missar en så stor del av nöjet med livet? Nöjet som är större än nöjesbranschen själv. Nöjet som tjänar in mer pengar än något annat. Nöjet som skapade världens äldsta yrke. Nöjet som är din men som du förnekar för dig själv. Kanske kommer du förlora allt det där?

Näh fy fan, jag röstar hellre på laddade könsroller än en avmagnetiserad jämnställdhet oavsett hur illa det låter! Fastän min utopi är aningen mer avancerad än så.

Mvh,

Xtreeme