Victor föreläser om ämnet ”inner game” (eller ”självförtroende, självbild, självkänsla och tankesätt” på ren svenska).

Det här är ett ämne som det snackats mycket om. Vissa menar att det är ”skitsnack” och att det enda som räknas är praktiska resultat och vissa menar att det är det viktigaste som finns. Vår bild ligger väl någonstans mittemellan.

De inre bitarna av vem man är och hur man ser på sin egen utveckling är extremt viktiga, men det måste kopplas ihop med den praktiska utvecklingen och verkligheten på ett vettigt sätt. I den här föreläsningen så går vi in på skillnaden mellan självförtroende, självbild och självkänsla, diskuterar olika tankesätt och sätt att aktivt välja hur man vill bygga sin egen verklighet.

Inget skitsnack, inget mumbo-jumbo eller new age-flum utan bara baserat på våra egna erfarenheter, vad som faktiskt fungerar och hur man får praktiska resultat i de här bitarna av sin utveckling. Kort sagt hur man mår bättre, tror mer på sig själv och har roligare.

Detta är en väldigt introducerande post till ämnet ”Självbild” om du finner det intressant så råder jag dig att söka på det i alla plattformer (google, vår blogg, forumet etc)

Så, min första fråga till dig är: Vad har du för självbild? Översatt till svenska; vad är din bild av dig själv?

Eftersom jag skriver här som attraktionscoach så vinklar jag på frågan lite mer specifikt vad är din bild av dig själv när det kommer till kvinnor? Är du framgångsrik? Är du bra på det? Förtjänar du ens kvinnor i ditt liv?

Dessa frågor är kritiskt viktiga för så länge svaren är negativa så gissa vad: så kommer även din framgång med kvinnor att vara negativ.

Varför det? Människor agerar efter sin självbild. Vi har en bild av hur vi är och hur vi borde vara (notera att detta skiljer sig från hur vi önskar att vara) och vi kommer att betee oss därefter för att kunna vara säkra på en sak: Att vi vet vem vi själva är. Det är vår beprövade metod att undvika smärta i form av pinsamhet, förödmjukhet och fara. Vi tror därför att det är så vi ska bete oss för att undvika obekvämligheter.

I praktiken innebär det t.ex. att när du pratar med kvinnor så kommer din självbild säga dig ”du är dålig på detta så gör något du vet inte kommer sätta dig i pinsamheter” (vilket hindrar de flesta män från att gå fram från första början, men säg att du gått fram ändå) och du kommer därför att börja ställa frågor, för det sätter samtalsbördan på henne och försäkrar dig därför om att DU inte kan säga något tråkigt och förstöra det, samtidigt som du inte tror att du har något intressant att säga, för FAKTUM är ju att du inte är attraktiv, right? En man som känner sig attraktiv och som har självbilden av att kvinnor attraheras av honom kommer istället att kunna prata om vad som helst för att han känner sig intressant, han känner att det han har att säga och göra är intressant.

Det andra, ännu djupare, med självbild är att du hamnar alltid där du identifierar dig. Med andra ord, om det skulle gå bra med en kvinna men din självbild är att du är dålig så kommer du att förstöra det. Du kommer att göra något otroligt dumt och inte fatta varför du gjorde det. Du kommer att sabotera din framgång. Vad som händer i hjärnan är bara känslan av att du är i territorium där du inte är bekväm, där du inte är dig själv och det skrämmer dig. Och vad gör vi när vi är rädda? Vi springer till sängen och gömmer oss under täcket. I detta fall, saboterar interaktionen/förhållandet och fortsätter leva i vår egna lilla bubbla där vi åtminstone vet vilka FAN vi är.

Så hur ändrar man en självbild?

Oavsett hur många människor som säger att det går att ändra en självbild med olika mekaniska moment så är jag i tron att, även om det hjälper, så kommer du aldrig ändra på din självbild förrän du spenderar mer tid i territorium du är rädd för, än under täcket i din säng. Med andra ord, om du utsätter dig själv för situationer som du skrämms av flera gånger om så kommer du bli bra på det och du kommer att sluta vara rädd för det och till slut kommer du bli bekväm med det. Att göra det som från början skrämde dig, kommer nu att vara din säng och täcke.

Jag tror starkt att verkligt utsätta sig för situationer om och om igen, trots att man gör katastrofalt dåligt i början, är det bästa sättet. Utöver det så finns det standardsätt som innebär att man ska visualisera och läsa upp en massa bekräftelser för sig själv, vilket jag absolut tror fungerar, men inte är ett substitut för att verkligen LEVA i rädslan och vänja sig vid den, tills den försvinner.

Och med det avslutar jag denna post om självbild. Kom ihåg att detta bara var en introduktion. Vill du ha ett riktigt bra föredrag om det och alla andra inre spöken som förstör för en så är min största rekommendation Victors del i ”Warm Alpha” DVD boxen där han pratar om ”Inner Game” i allmänhet och bryter ner alla dessa hjärnspöken och sätt att handskas med dem. Känner du att detta är viktigt så se till att köpa boxen. Information finner du HÄR

//Alexander

Trots att man själv vet vad som är bäst för en själv i det långa loppet så är de flesta människors hjärnor eller egon experter på att lura dem och få dem att göra ”fel” val eller i alla fall val som inte kommer att ge dem vad de vill ha i slutändan. Det är också vår egen hjärna som är källan till stress, ångest och annan ”olycklighet” vilket jag vågar påstå är långt mycket farligare än aspartam, nikotin och fet mat tillsammans… (eller könssjukdomar för den delen)

Utan att göra det här till en allt för djup post om känslomässig filosofi, meningen med livet och hur man blir lycklig så skulle jag vilja påstå att alla mänskliga sinnesstämningar är möjliga i varje given situation, och att du (såvida du är en frisk person utan kemiska obalanser i hjärnar eller liknande) faktiskt kan välja hur du ska må för det mesta. Att må kass är ett val lika mycket som att må bra och vara glad är det.

Varför skulle människor då välja att må dåligt, och varför skulle jag själv anstränga mig så hårt för att se till att jag inte ska få det bättre?

Jag tror att svaret är att varje persons ego (ego i den negativa bemärkelsen) hatar förändring mer än allt annat! (även förändring till det positiva) Varje gång du på något sätt förändrar bilden av dig själv på ett betydande vis så kommer nämligen din nuvarande egobild att försvinna och ersättas av en ny och ditt ego är minst lika rädd för döden som du är! Så när en person som till exempel har en bild av sig själv som rökare beslutar sig för att sluta röka så är det inte i första hand suget efter nikotin som kommer att vara hans eller hennes motståndare. Den främsta motståndaren kommer att vara den delen av personen som definierar sig själv som rökare, för den delen kämpar för sin överlevnad lika febrilt som ett trängt djur kämpar för sitt liv. Det är också det här jag tror är orsaken till att många människor faktiskt är mer rädda för att lyckas än de är för att misslyckas, om man definierar sig själv som en person som misslyckas så kommer egot att kämpa med näbbar och klor för att se till att den definitionen överlever!

Anledningen till att jag tror att det här är viktigt att känna till är att kunskap är makt. Om man på förhand vet att ens hjärna kommer att försöka kämpa emot en så blir det så enormt mycket lättare att vinna den matchen, vad det än är man försöker förändra hos sig själv. Om man däremot inte är förberedd så tror jag att det egna egot i många fall är en fiende som blir en övermäktig…

Att förändras är i någon mån att besegra sig själv.

Kram,
Victor (Sanji)

”Jag hade lätt kunnat göra X Y Z – MEN”. Men vadå? Men spårvagnen var försenad? Det började regna? Oerhört sällan är det externa faktorer som avgör utgången i interaktionen. När man yttrar orden ovan, ”Jag hade lätt…” så gör man sig själv en stor gentjänst. Om du kunde, varför gjorde du inte det då? Brukar jag fråga folk som säger sådant nu.

”Nä alltså, jag hade ingen lust direkt, jag har redan knullat idag”.

”Alltså, hennes brorsa kom, annars hade jag lätt gjort det!”

”Jag var tvungen att sova, pallade inte.”

”Alltså, om vi inte tappat bort varandra så hade det gått!”

Jag kände en gång två killar som tog det här riktigt långt. Det kunde gå så långt att de berättade för mig:

”Ja, jag tog ett nummer ifrån en tjej, men jag pallar inte ringa, jag vet att jag hade kunnat knulla henne om jag bara ville.”

Att hålla på såhär skapar endast någon slags uppblåst egokonstruktion, en bild av att man är Mr.Cool, men innerst inne har man inte den tryggheten i sig, tryggheten i att man vet att man kan stå bakom sina ord, tryggheten i att faktiskt ha genomfört vad-det-nu-kan-vara. Killarna i exemplet ovan öppnade till slut inte ens, ”Alltså, jag vet att jag hade kunnat spränga det setet och få ett blås på toan inom 10, men alltså palla”. Tänk om den bild man målar upp av sig själv – INTE STÄMMER?! Då är ju egentligen allt man arbetat på senaste tiden ett skämt, det har inte gett ett skvatt, och man är inte så cool som man trodde. Bättre att inte göra det alls.

Ingenting är säkert, förens det faktiskt har hänt. Betänk det, du är inte mer värd just nu än vad dina handlingar JUST NU dikterar. Ingen bryr sig om du hade sex med Pamela Andersson för tre veckor sedan. Det som spelar roll är vad du gör nu? Öppnar du setet? Tar du numret? Ringer du? Har du sex? Eller började det regna, åt du dåligt och pallade inte och spelade lite tv-spel istället? Men om du velat, då hade du kunnat?

Det tragiska i sammanhanget är att det finns sanning i det. Om du vill, då KAN DU! Visst finns det situationer där alla logistik, gudar och oväder är emot dig, och du verkligen gör vad du kan, och om det inte vore för att hennes pappa ringde och sa att hennes mamma låg på sjukhus, då hade du haft sex med henne. Det köper vi nog allihop, men sluta använda uttrycket helt, för er eget bästa. Det gör mer ont än gott.

Rannsaka er själva, har ni någon gång använt uttrycket, eller tänk i liknande banor? Alla bär vi på ett ego, men det gäller att hålla det inom rimliga nivåer. Det är en stor utmaning, jag vet själv att när jag blev instruktör så var det lite av en snapback först, ”Shiet, jag måste ju vara fett bra, jag borde verligen klara av X Y Z, jag är ju Awesome!” Det gjorde inte direkt att jag lyckades bättre. Först när man är prestigelös, ödmjuk och distanserad till sin förmåga och sina möjligheter, blommar de ut. När man vet att man inte är bättre än vad man presterar i just det här ögonblicket, och slutar oroa sig över vad andra tycker. När man vet att man har vissa kunskaper och färdigheter, men att de inte gör en bättre, mer ”privileged” (ärligt, hur fan stavar man till det på svenska?) än någon annan.

Då är man bra.

I dagens SvD utmålas vi numera som inte bara tramsiga misslyckade manipulatörer, men nu visar det sig också att vi har djupa psykiska besvär, som en rädsla för närhet, oftast relaterat till våra bristande relationer med våra föräldrar.

Först och främst, innan jag kommer in på dagens bloggpost vill jag tacka de två intervjuade i artikeln. De har iallafall varit inne och läst på vår webbplats, och bildat sig en uppfattning om vad det är vi lär ut, vilket gör att man kan föra en debatt i sak istället för att behöva försvara sig från lögner och felaktiga påståenden.

Varför stigmatiseras då män som försöker lära sig bli bra på det här med kvinnor? Varför är det en så fruktansvärd sak att vilja bli en attraktiv man?

Istället för att uppmuntra män som genomgår denna resa – en resa mot bättre självförtroende och valmöjlighet med kvinnor rekommenderas vi av andra att söka förhållanden. I dagens artikel framgår tydligt att förhållande är eftersträvansvärt och har ett stort egenvärde. Jag kan stolt yttra det något kontroversiella påståendet att ”förhållandet har för mig inget egenvärde”. Vad innebär detta? Det innebär att jag inte söker ett förhållande för förhållandets skull. Jag har inte längre ett tomt hål i mitt bröst som jag försöker fylla med första bästa personen som kan tänka sig göra detta. Jag behöver inget förhållande för att vara lycklig. Jag är fullständigt nöjd med den jag är, en full kopp av glädje, som kan ge okonditionerligt till andra utan att behöva ha något i utbyte. Däremot, det som har ett egenvärde, det är personen ifråga. Hittar man en underbar och intressant person som man innerligt vill vara i ett förhållande med bara pga personens värde, och inte för att det är ”den bästa som erbjuds”, eller ännu värde ”den första som kunde tänka sig”, så kan man bygga en grund på ett stabilt förhållande.

Jag har senaste veckan funderat mkt kring hur det kommer sig att alla vi i CR-gänget har fantastiska, vackra och intressanta kvinnor i vårt liv. Kvinnor som har sitt shit together. Är inte det det viktigaste? Hur kommer det sig då att vi hittat bra kvinnor att umgås med? Genom att bygga upp oss själva till att bli så pass attraktiva att vi uppriktigt talat har en stor valmöjlighet vad gäller det motsatta könet har vi skapat en situation där de kvinnor som stannar kvar i våra liv längre perioder gör det för att vi väljer just dem.

Det är därför det blir så naivt med ”förhållande”-människor som försöker rationalisera att deras liv är idealet genom att önska oss ”stackars singlar” att ”Ska du inte skaffa dig en flickvän snart?”. Notera det påståendet. Det är ingenstans specificerat VEM denna tilltänkta flickvän är, utan bara ATT man borde skaffa en.

Och detta är något som många killar får för sig, och de slår sig till ro med den första tjej som visat dem intresse.

Jag blir innerligt ledsen över det faktum att jag vet så många killar som när de upptäcker att det går att lära sig bli bättre med kvinnor, att de gör slut med de flickvänner de har. Vad säger det om relationerna som de hade innan? Jo, att det var med någon som ”dög” tills möjligheten dök upp till något bättre. Jag vet inte vad ”mansforskaren” Lars Jalmert säger, men jag skulle då inte vilja vara i en sån relation.

Sorgligt nog misstänker jag att han är i en sån, eftersom han måste rationalisera i tidningen att vårt liv måste vara fruktansvärt och att vi måste vara sjuka. Det måste vara bittert för en person som nöjt sig och slagit sig till ro med någon som de egentligen inte har valt att inse att det finns människor som inte nöjer sig.

Men vi nöjer oss inte.

Idag fick jag frågan av en nyfiken tjejkompis ”Ska du aldrig ha ett seriöst förhållande?”, och ”Vad ska din framtida fru säga om vad du gör nu?”. Till denna hypotetiska framtida fru svarar jag enkelt: jag gick igenom en process, i vilken jag utvecklade mig själv till en person som är så pass välmående och attraktiv att jag förtjänar att ha en sådan fantastisk kvinna som du i mitt liv. Istället för att nöja mig med det som erbjöds (i mitt fall – ingenting alls), så strävade jag mot möjligheten att ha en kvinna i mitt liv som jag valt.

Gång på gång märker man i kommentarer i tidningen hur synd det är om oss, vilka kalla och ensamma människor vi måste vara. Hur patetiska och sorgliga liv vi måste leva. Det var nästan så att jag blev lite ledsen själv när jag läste hur fruktansvärt mitt liv är.

Med ett litet undantag.

Mitt liv är awesome. Helt ärligt kan jag säga att så bra som jag mår idag, den 24:e april 2008 har jag aldrig mått i hela mitt liv. Detta intygas inte bara av mig själv, utan av hela min omgivning – vänner, familj, bekanta – som alla upplever att jag blivit en sundare, positivare och mer glädjespridande person. Beror denna lycka på otaliga ”ytliga och korta sexuella interaktioner”? Nä. Många av de kritiska rösterna har rätt i att tillfälliga relationer oftast är rätt meningslösa. Men vem säger att vi inte har djupare relationer? Vad är det dock som säger att en djupare relation måste innebära någon slags exklusivitet? Finns det ett likhetstecken där?

Att ha valmöjligheter med kvinnor är något som snarare tillåter en att vara mer ärlig i de relationer man har. Som stackars Victor, som porträtterades som en kallhjärtad varelse i artikel två. (Victor är för övrigt en av de varmaste och mest värdegivande personer jag har träffat.) Victors ord förvrängdes till ett påstående om att ”ingen kvinna är oersättlig”. Det han egentligen försökte säga i en mening som blivit beskuren och felciterad är att det är skönt att leva med vetskapen att man har förmåga att skaffa sig en annan kvinna ifall nuvarande relation skulle gå fel. Att veta detta, att ha den vetskapen tillåter en att vara ärlig i ens nuvarande relation, som motsats till den stora massan av relationer där ute som fortsätter hålla ihop för att alternativet är att vara ensam.

Generellt sett så är mycket av kritiken vi fått (förutom det som baserar sig på osanningar och felciteringar) sådant som bygger på klassiska jantelagsproblem. Jantelag, och att bryta mot det socialt påtvingade mönstret är mycket riktigt något vi lär ut, och jag applåderar återigen Lars Jalmert som hittat något av vad vår filosofi handlar om (till skillnad från scarfar och ”neggar”). Och det vi ser här är egentligen inget annat än att den sociala omgivningen försöker tvinga tillbaks människor i ledet. Det är inte ok att sträva efter mer, det är oförskämt och nästan ondskefullt att försöka sträva efter mer än ”den lott man tilldelats”. Förståeligt upprör det vi säger de människor som nöjt sig. Och de människor som inte vågar ta risken.

1. First they ignore you
2. Then they laugh at you
3. Then they fight you <- Vi är här
4. Then you win.

Med helhjärtad och innerlig kärlek.

Sergej

”Varför är alla nykomlingar så besatta av Neggar?”

En neg är, för er som inte är särskilt insatta, ett ”knep” som går ut på så sätt att man ska ge en kvinna en kommentar som hon inte är van att höra vars syfte ska få henne att tro att man inte är ute efter att ragga på henne. Praktexemplet: ”Fina naglar du har, är dem äkta? Aha inte, men… de är snygga iaf”

Så varför blir människor så koncentrerade på neggar och denna koncept?

Min tro (och jag tänker inte gå djupt in på det, syftet med texten är något helt annat) är att många människor har i större delen av sitt liv försökt få tjejer att tycka om dem med tonvis av komplimanger utan att få ett skvatt. Nu finner de denna trollkarl med ryktet om att vara världens bästa raggningsexpert genom tiderna som ger dem tipset att göra det motsatta – dvs. steget under en förolämpning. (Obs! Negging är ett bra ”trick” om man kan använda det bra – dock inte nödvändigt – läs gärna andra bloggposter som handlar om detta) Helt plötsligt får de en kick och tänker ”NÖRDARNAS REVANCH!” och med sina höga pälsbetäckta hattar går de nu ut, armerade med sina NEGS! Vem kan stoppa dem?

Okej, jag är lite överdramatisk (och förhoppningsvist rolig, annars får ni kommentera att jag suger på att skriva) och som en disclaimer vill jag säga att jag dragit dessa slutsatser från erfarenheter jag har haft med mig själv, mina vänner och studenter.

Hursomhelst, min poäng är absolut inte att diskutera negging. Vad jag vill peka mot är ett problem jag ser hos många män: Rädsla, Ilska och Negativ attityd mot Kvinnor.

Vi alla har det till viss del. Vissa har så lite av det att det knappt blir ett hinder, andra så mycket att det stoppar dem helt och hållet, men alla har det. Även jag. Skulle jag leka Freud så hade jag först onanerat på tanken av att diskutera ämnet undermedveten hat mot det motsatta könet. Istället tänker jag hålla det lite kort. Många män har fått detta problem först och främst från frustration som de känner för sitt misslyckande mot kvinnor. Andra faktorer är Horan och Madonna komplexet (vi vill se de ”bra” kvinnorna som den perfekta mamma-figuren och de ”dåliga” kvinnorna som horor vi bara vill knulla) och vår egna mamma som kunde skrämma skiten ur oss som barn etc.

Ska vi kunna gå fram till främmande kvinnor och göra ett avslappnat intryck, kunna interagera med kvinnor i allmänhet och framförallt kunna öppna upp oss och lita på kvinnor, även kärleksfullt (vilket jag antar att de flestas mål är) så måste vi komma i underfund med våra fördomar och problem.

Då kommer frågan, ska jag ge er den bra eller den dåliga nyheten först? Jag tar den dåliga.

Den dåliga nyheten är att det inte finns något konkret man kan göra för att bli av med detta problem.

Den bra nyheten är att allt finns i ditt egna huvud så DU har makten att göra något åt det.

Så (okonkreta) sätt att bli av med dessa rädslor, ilska etc. vore att ställa sig själv frågor och vara rått ärlig mot sig själv. Frågor som ”Vad stör mig hos kvinnor?” ”Vad skrämmer mig mest med kvinnor?” etc.

Andra (igen, okonkreta) sätt att bli av med detta är att göra precis det man gör mot allt annat: Man använder viljekraft till att gå emot sina rädslor. Spendera tid ute och agera med kvinnor på alla möjliga sätt. Berätta om dina värsta minnen, öppna upp dig själv helt och hållet. Hur skrämmande det än kan verka så gör det! Vad ditt problem än är så gå emot det! Se en tjej vara ”slampig” och lär dig acceptera det och älska henne för den sexuella varelsen hon är.

Det bästa, egentligen, man kan göra med ALLA mentala problem är den så sanna klyschan: ”Erkännande är det första steget”. Så upptäck vad det är för skit ni har tillåtit er själva att tro på i era hjärnor och erkänn felet. De okonkreta sätten att fixa det på kommer att falla på plats senare.

Mvh

- Xtreeme

Ta en stund och fundera på din egen självbild – vem är du? Vad är du för typ av person? Vad gör dig unik?

Hoppas det va nån som faktiskt gjorde det, men jag vet att ni bara läser vidare så här kommer resten…

Alla människor har en självbild. Oftast är denna självbilden länkad till en stereotyp i termer av klädstil, social tillhörighet, yrke, etc. Detta är naturligt, och många människor identifierar sig med det de är och vilka de är med. Men det jag menar är, när du tänker på din självbild, vad för typ av egenskaper poppar upp? Vad poppar inte upp?

En sak som inte poppar upp för de flesta killar när de håller på att lära sig detta är ”som kvinnor gillar”.

Vi ser detta varje gång på bootcamps, killar som har en stark identifiering med en viss stil, och som har kopplat på denna självbilden en oförmåga att vara attraktiva. Vi får in killar av alla möjliga sorter: handelskillen, ingenjörskillen, byggarbetarkillen, osv osv. Och allt det där är fine. Jag är själv både handelskillen och ingenjörskillen, så jag identifierar mig med dessa.

MEN! Och detta är ett stort men!

Det är väldigt lätt att se sig själv som ”handelskillen som är chode”, eller ”ingenjörskillen som inte får ligga”. Är ni med? Folk kopplar på en slags chode-eftersmak på sin självbild. Varför gör vi det? För att det är ett sätt för oss att rationalisera varför vi chodar. Varför suger jag med tjejer? För att jag är en ingenjör, ingenjörer får inga tjejer… Det är inte mitt fel…

Det är viktigt att släppa den där skiten, som uppenbart bara är en social konstruktion, och se sig själv som ”byggarbetaren som är awesome!” eller ”bibliotekarien som gets laid!”. Är ni med på tåget?

När du ser dig själv i spegeln, vad ser du då?

Rätt svar ska ni veta by now, det ska vara: ”En ***-kille som alla tjejer vill ha!”

Hur ändrar man då sin självbild? Det finns säkert flera sätt, men här är tre som jag brukar använda när jag lär ut:

1) Gör saker som förändrar självbilden. Har du en självbild som säger ”när jag går ut så chodar jag i ett hörn” – gör det motsatta. Har du en självbild som säger ”jag stör inte människor ute” – gör något som avbryter folk, och upptäck att de faktiskt gillar dig. Detta är naturligt en sak som förändras över tiden – i takt med att man får lite resultat och positiv feedback så börjar det ankras i en det enkla faktum att tjejer faktiskt tycker om en. Men det går att göra snabbare! Pusha gränserna för vad som ”är jag” och ”inte är jag”, och upptäck att du faktiskt är mkt mer än du trodde.

2) Hur du talar till dig själv. När du ser dig själv i spegeln – ler du? Tycker du på riktigt att du ser en person som kvinnor attraheras av? När du har satt på dig kläder, tycker du att det är de mest awesome kläder man kan ha? När du tänker på dig själv i tredje person, ser du en awesome guy eller en chode?

3) Utseende. Det här är rätt komiskt, men ni anar inte hur stor skillnad en förändring i utseende gör för de flesta. En förändring i utseende motsvarar en förändring i sitt inre. Detta är speciellt viktigt för killar som ser ut väldigt mycket som sin självbild. Vi brukar göra det på bootcamp, hänga på killar något glänsande föremål för att se hur de hanterar det. Väldigt många tycker det känns konstigt i början, men upptäcker sedan att det visst kan vara en del i deras självbild att sticka ut, att vara lite awesome. Och det matchar. I förra veckan fick jag en del skit för min post om glasögon, men det är väldigt många som låser sig vid sina glasögon som en del i en oattraktiv självbild. Kanske inte alla, men väldigt många. Jag vet att jag gjorde det. Så jag råder er alla som har en oattraktiv självbild – ändra något i ert utseende! Se vad som händer! Genom att förändra sitt utseende kan man bidra till att förändra sin självbild. Så småningom kan man om man vill gå tillbaka till sitt gamla utseende. Men jag ska vara ärlig med er: det är väldigt få som går tillbaka!

You are not your fucking khakis!

Så, gubbar, för att sammanfatta: var inte revisorchoden, eller studentchoden! Var en awesome guy revisor eller awesome student.

Puss på er!
//Awesome Nomaggiz

GÖR INTE DET.

Lär er det redan från denna posten, ta av er glasögonen! Och inte bara när ni går ut, varje gång ni lämnar hemmet!

Det här är inte bara nåt fånigt modetips ni skulle kunnat läsa i Manolo eller liknande. Det här är en grej som gjorde stor skillnad för mig, och fortfarande gör, både kvällstid och dagtid. Jag har alltid haft glasögon, så jag vet vad det innebär!

Problemet med glasögon är att de förhindrar ögonkontakt. En helt fenomenalt underskattad del av allt som har att göra med tjejer är att ha bra ögonkontakt. Klicka här för min post om ögonkontakt. Detta gäller alla glasögon, oavsett om det är vanliga, om det är designer-glasögon of desire, eller om det är solglasögon som du läst om i the game att ha på dig ute på krogen. Skippa det. Ni måste ha ögonkontakt med människor – inte bara tjejer, människor i allmänhet! Och glasögonen försvårar det.

Det finns något som kallas kontaktlinser. Skaffa det, hur jobbigt det än må vara.

Glasögonen blir som ett skydd, man börjar identifiera sig med sina glasögon och tro att de är en del av den man är, en del av ens verklighetsuppfattning. Jag har hört alla ursäkter om glasögon, och faktiskt själv en gång i tiden använt dem: De får mig att se intelligent ut, de är snygga, de passar mig, jag har alltid haft dem, jag ser bättre i dem, etc etc. Hela grejen är att många identifierar sig med sina glasögon, och ser sig själva som en glasögonperson.

Glasögonpersonen är inte en självbild som gör en attraktiv. Det är ett tecken på fysisk svaghet, både för utomstående, men också för sig själv.

Så gör mig en tjänst nu alla glasögonormar som läser detta! Skaffa kontaktlinser och börja se folk i ögonen!

Don’t be
Be

//Nomaggiz

Många killar som kommer in i det här förstår inte vikten av att verkligen tro på sig själv, vilket enkelt kan leda till att man fokuserar på helt fel saker för att förbättra sitt game och utvecklas. Detta är otroligt viktigt för hur du ser dig själv är också hur andra ser dej för om du försöker göra något som inte riktigt finns i din verklighet kommer det hur du än gör det verka falskt. Ett annat stort problem för killar som börjar med det här är att dom lär sej massa tekniker vad dom ska säga hur dom ska göra men nåt går fel, nästan som om dom själva inte tror på det hela.

Det är som om dom inte ger sej själva tillåtelse. Det som fattas är känslan av att man är berättigad till framgång. Jag hade ett samtal med en polare som har sysslat med pickup ett bra tag nu och har förmodligen läst mer än dom flesta andra jag känner, han kan hur mycket tekniker som helst, han går ut och kör rätt ofta men trots detta får han få resultat.

När vi pratade berättade han att han gör fel, jag försökte få honom att mer eller mindre att exakt specificera vad det är han gör fel, ungefär så här berättade han går fram öppnar men något stämmer inte jag har flera kollat in hans stack flera gånger och hjälpt honom med materialet, jag vet att det killen kör är bra grejer så materialet är det ingen fel på, så vad var det för fel? Jo han kom fram till att sättet som han levererar materialet känns konstigt han trodde ibland inte på vad han sa etc.

Det grundliga felet är inte där heller det handlar om känslan att känna sig berättigad. För om du verkligen känner dej berättigad kommer allt som kommer ut ur din mun att vara guld. Allt kommer att låta rätt. Tro mej jag har provat allt mellan himmel och jord och det är inte vad du säger utan snarare hur du säger det och känslan bakom.

Först och främst bör man fråga sig själv om sin egna självuppfattning, hur ser du dej själv hur uppfattar du dej själv, gillar du dig själv? Fråga dej själv om du skulle kunna umgås med någon som du?

Fråga dej själv om du såg en kille som dej med en riktigt attraktiv tjej vad skulle jag tänka?

Skulle du tänka:

”Ja det är klart han är med henne han förtjänar det ”

eller

”skulle du tänka jag fattar inte vad den tjejen ser hos honom”

Det här är avgörande, den hårfina skillnaden mellan dom som får konstanta resultat och dom som inte får resultat och slår pannan blodig. Nämligen känslan att vara berättigad framgång. För om man tänker på det hela så är det möjligt det är fysiskt möjligt att du den här helgen går ut och träffar en riktigt attraktiv tjej, pratar med henne och går där ifrån med henne hem till dej.

Det är fysiskt möjligt att du nu på fredag går ut och träffar flera riktigt attraktiva tjejer och får deras nummer och kan träffa dom senare under dom nästa kommande dagarna. Men finns detta i din verklighet? Är du den killen?

För om det inte finns i din verklighet så kommer du att gå ut föröka och inget kommer hända. Så hur gör man? Hur får man sin verklighet att växa? Här kommer ett par konkreta punkter:

1. Handling får din verklighet att växa du kommer verken bli bättre eller smartare av att sitta hemma och titta på tv gå ut ge dej ut i fältet och kör om dun inte redan gör det. Detta är det viktigaste.
2. Pusha dej själv ständigt ut ur din bekvämlighets zon, tex om du inte kan öppna lär dig det och överkom din känsla om du inte kan komma till ett avslut lär dig det och överkom det hindret. Då växer din verklighet. Från tid till tid titta tillbaka och se hur du har utvecklats och du ser att du ’är en bra bit på vägen.

3. Älska dej själv, Gör saker som du mår bra av och är bra för dej så kommer du älska dej själv, lata dej och ha dåligt samvete över saker du skulle göra men inte gör och du hatar dej själv. Det är så enkelt. Jag kan ta ett exempel vi säger ofta att pickup inte handlar om utseende eller pengar etc vilket är sant. Men ta hand om dej själv detta i sig gör att man känner sej bra mår bra och gillar sig själv vilket leder till att man kan se en attraktiv tjej i sin verklighet. Börja träna om du inte gör det, ta hand om ditt utseende, inte för andras validering utan för självrespekt.

Detta leder till utveckling man brukar säga att framgång matar sej själv och tro mej det är sant, framgång är som en gigantisk rullande snöboll som rullar ner för backen och växer för varje meter.

LOVE / THEMAN

Hybris: stolthet, arrogans. Den sortens överdrivna självförtroendet som obönhörligen leder till ett fall. Att blint lita endast på sig själv leder till att man struntar i viktig feedback och missar tillgänglig information, vilket i sin tur leder till ett oväntat plattfall när du minst anar det.

En stor anledning till mäns misslyckanden i “datingvärlden” är att många tror sig vara för smarta för att söka hjälp från andra. Att lära från en kille som är mindre intelligent men samtidigt mer framgångsrik med kvinnor är uteslutet.

En tidigare kollega till mig (en mycket framgångsrik och intelligent kille) sa en gång, ”Superman det där funkar endast för killar med dina “looks”, det gäller inte för oss vanliga män…”. Det fick mig att fundera. Med hans intelligens så borde han kommit till insikt att kvinnor omöjligen kan vara så enkelspåriga att de endast faller för utseende, men icke!

Många tror helt enkelt att de koncept vi tar upp inte gäller dem. De tror att de så småningom kommer möta idealkvinnan och att det då inte finns behov för detta…istället för att ha möjligheten att välja så väntar de på att bli ”spontant förälskade” och att allting då ska lösa sig till det bästa. Många män tror att de har inget behov av att praktisera och förbereda sig innan de börjar använda de saker de lärt sig, därför de tror “att förstå något” går i paritet med att leverera något perfekt. Men så är inte fallet, om du inte vet hur du ska handskas med situationen är chansen stor att det går åt helvete den dagen som ”drömkvinnan” dyker upp!

Många vill inte bli hjälpta… Att försonas med tanken att de kan påverka kvinnor till attraktion och därigenom skapa sin egen framgång är helt enkelt en alldeles för stor förändring av deras världsbild. Att försonas med tanken att attraktion inte är ett val innebär att de måste sluta tro på den bilden de alltid levt efter. Många väljer därför att hellre ha ”rätt” och fortsätta leva i gamla spår samtidigt som de blundar för sanningen och missar chansen att hitta sin egen lycka.

Köp inte det här tankesättet, det är du som kommer att få betala priset i slutändan. Lägg din stolhet och ditt överdrivna självförtroende åt sidan. Lägg din hybris åt sidan. Varje gång du förbereder dig för att förbättring eller utforskar ett nytt ämne, närma dig de kunskaperna som en nybörjare. Öppna ditt sinne och försök se nya saker, var nyfiken och ställ dumma frågor oavsett hur smart du tror att du är. För kunskap och intelligens är två olika saker.

Lär dig att se spåren som hybris lämnar inom dig. Lär dina koncept till andra runt omkring dig, och be om nära vänners råd när du är osäker. Skapa ett system för dig själv där du återgår till din balanspunkt och återställ ditt inre system när du misstänker att ditt självförtroende på ett ohälsosamt sätt börjar bli överdrivet.

Det är lätt att hamna i hybrisfällan därför att det är enormt svårt för en person att upptäcka det själv. Men det är lätt för andra i din omgivning att se! Hybris leder inte endast till misslyckande men även till att känna skamkänslor både före och efter misslyckande. Det leder till att andra vill se dig misslyckas och även hatar dig för dina framgångar. Hitta ett läge mellan ett neutralt och starkt självförtroende som leder till konsekventa förbättringar och gör vad som krävs för att hålla dig där, men behåll fötterna på jorden och var aldrig rädd för att se dig själv som ”studenten” och ta hjälp inom de områden som du vill utvecklas inom.

Ha en skön måndag!

Lördag och alla förbereder för partaj hoppas jag!

Det är dags för mig att prata om Ramar så jag börjar med den oundvikliga frågan: Vad är en ram?

En ram är en psykologisk term som sammanfattar begreppet ”Den underliggande meningen”. I varje interaktion mellan människor finns det en underliggande mening. Två personer där till exempel den ena ska köpa en bil och den andra ska sälja så kommer den underliggande meningen att vara att säljaren försöker övertyga köparen och därför kommer köparen att vara i en maktposition.

En man som går fram till en kvinna och säger att hon är snygg skapar ramen att han raggar på henne och att hon kan få ta beslutet på om hon vill ha honom eller inte.

Dessa är ramar som inte hjälper oss då vi vill vara den i maktpositionen. Varför? För att vi vill sälja bilen och vi vill få Kvinnan. Betyder det att vi tvingar kvinnor att tycka om oss? Nej. Vad det innebär är att vi skapar en dynamik som inte sätter kvinnan i ansvar för vad som händer.

Anledningen till att vi vill ha det så är sociala regler. Kvinnor kan inte välja en man och ha sex med honom och ha det accepterat av det sociala trycket. Det skulle innebära att hon är en ”slampa” och ”billig” etc. Allt det där är självklart skitsnack då kvinnor väldigt ofta ser män de skulle vilja ha sex med, vissa medvetna om det men backar för trycket, andra som inte backar och gör det och de tredje som tittar bort och övertyger sig själva om att de är ”bra” kvinnor. Again, it’s all just shallow bullshit.

Vi vill ha ansvaret för allt och få allt sexuellt att verka som om det ”bara hände” då det är tillräckligt ”magiskt” för att accepteras av den kvinnliga societen.

Det finns många andra anledningar till varför vi vill ha ramar som säger att kvinnan jagar oss och inte tvärtom och en annan nämnbar är att det skapar en intressant dynamik. Jag minns inte var jag hörde detta men det stämmer väldigt bra

”Tjejer vill ha killar som är upptagna med något annat för det väcker jägarinstinkterna hos oss”. (jag tror jag hörde det på The Voice häromdan faktiskt).

Så hur skapar vi ramar?

Det finns sägelsen att ”den starkaste ramen vinner alltid” fast frågan kommer då, hur har man en stark ram?

Var säker, var envis och var helt enkelt stark. Du tycker att tjejen raggar på dig. Du kan säga det till henne. Oftast kommer hon säga nej och då handlar det bara om att vara envis ”Yea yea, hört det innan” och så vidare.

Starkaste ramen vinner alltid!

Andra ramar du vill ha är: Sex är något vanligt och frågan är inte om utan när vi ska ha det.

Sådana frames appliceras genom att man pratar om dem. Man säger inte öppet ”Hey vi ska ha sex” men man kan lägga in det på många olika sätt. Ett exempel var med en tjej som går i samma skola som mig; hon är ordförande för elevrådet och rektorns kärleksobjekt typ, så jag sade ”Fan, jag ska ha sex med dig bara för att in your facea rektorn”. På så sätt applicerades framen.

Liknande sätt kan vara ”Sluta ragga på mig så jävla mycket. Var bara dig själv så lovar jag att du ska få mig i säng”.

Bästa sätt att applicera frames/ramar på är just med hjälp av humor för då tas kritiken bort. En tjej kan tänka sig ha sex med dig men kan ta illa upp om du nämner det på ett sätt som får henne att framstå som billig, vilket är varför humor är viktigt för just sådana här ramar.

Accepterande av ramar:

Du vet att en ram har accepterats när en tjej leker med i dem. T.ex. att hon håller med dig ”aah du är snygg jag vill ha dig la la la”. Oftast kommer det vara nästan som en lek fast det spelar ingen roll – ramen är där.

Senare finns det passiv acceptans av ramar. Det är när tjejen fnissar och inte säger något emot. Denna slags acceptans är lika bra som allt annat.

Vi håller oss till grundnivå i bloggen så kan frågor ställas i forumet för de som vill gå in mer djupt i detta otroligt stora ämne.

Mvh

-Xtreeme

I helgen när jag var ute träffade jag två tjejer. Jag kände vagt igen den ena och tyckte att hon var gullig. Mindes inte var jag hade sett henne förut. Jag öppnade dem och de brast ut i en stor reaktion:

- Det är ju DU!
- Jag? Ehm, jo, klart, det är JAG! *ser lite oförstående ut*
- Vi möttes för jättelängesen. Du sa att jag såg ut som en pudel.

Efter mycket om och men luskar jag fram var jag träffat denna tjej. Det var över ett år sedan, i mina tidiga game-dagar. Jag hade inget minne av interaktionen – jag har sedan dess träffat tusentals tjejer ute och interagerat med dem, jag kan rent praktiskt inte komma ihåg alla. Men hon kom ihåg mig, för jag var så pass utstickande att hon la mig på minnet, trots alla killar hon träffat efter det.

Min poäng är denna: Vi ränner runt ute på klubbar och öppnar tjejer till höger och vänster. Vi blir hela tiden lärda att inte bry oss om utgången av varje interaktion och experimenterar med vad som funkar och vad som inte funkar. Det mesta funkar inte, och det lär vi oss av och antecknar till framtida referens. I processen är det lätt glömma bort att det faktiskt är riktiga människor vi interagerar med. Den där tjejen du slänger en kommentar till för att testa hur den funkar är en person. Hon har ett namn, hon har drömmar och visioner. Och även om hon är en av 20 tjejer som du öppnar under kvällen är det hög sannolikhet att du är den enda annorlunda killen som öppnar henne. Dvs du är mkt mer speciell för henne än vad hon är för dig. Acceptera detta.

Negs / Neggar, vad är det?
Enligt Mystery är negs ett negativt påstående som man slänger ur sig i förbifarten för att visa tjejen att hon minsann inte är så intressant för dig, samtidigt som det är ett sätt att diskvalificera dig – att skapa intrycket att du inte raggar på henne. Två olika tolkningar av konceptet alltså, och radikalt annorlunda. Eftersom det populäriserats i boken The Game är negs ett av de första game-koncepten som folk får lära sig. Således får det lätt en ”magic pill”-klang till sig – säg något negativt till henne och hon kommer att attraheras. Resultatet har blivit att det springer runt en massa killar därute och slänger ur sig drygheter till tjejer och tror att de är raggningskungar. Detta är en av de stora anledningarna till att Game i vissa kretsar får dåligt rykte med nid-beskrivningar i populärtidningar och annat.

Varför man inte ska negga
Problemet är, och anledningen till varför vi inte lär ut negs är för att det finns tusen sätt att göra fel på, och bara ett sätt att göra rätt. Och även det resultatet kan åstadkommas utan neggar. Låt mig förklara.

Att använda negs för att sänka en tjejs värde är fundamentalt ett felaktigt synsätt. Det kommer ifrån ramverket att tjejer alltid har ett högre värde än dig och således måste ”sänkas ned” till din nivå. Att du är en sjua och hon är en nia som ska ner till din nivå. I längden skapar detta inom dig uppfattningen att du lurar tjejen att tycka om dig, vilket frankly också ÄR precis vad du gör. En betydligt mer hälsosam referensram vore väl att se dig själv som en tia som hjälper denna nia att komma upp till din nivå så att ni kan är likvärdiga?

Du vet inte vem hon är
En annan aspekt av feltänket att tjejer alltid har ett högre värde än dig är att det får en att tro att de kan ”ta” vad för liten skit du slänger åt henne. Mindervärdeskomplexet säger att man kan vara dryg mot folk och det är ok för att det är underförstått att man har lägre värde. Men tänk på det. Oavsett vem du är som läser detta så lägger du ner tid och energi på att förbättra dig själv som person. Det ger dig ett bättre inner game, bättre självkänsla. Tjejer gör oftast inte detta. Och speciellt den där 18-åriga tjejen som varit ute på krogen i ett par månader – vad har hon för inner game? Är det hennes fel att hon föddes som väldigt snygg? Innebär det att hon automatiskt får bra självförtroende? Nej. Med all sannolikhet har hon ett långt ifrån perfekt inner game, och hon kommer att ta åt sig av din neg och ta det som förolämpning. Jag har sett situationer där tjejer blivit riktigt ledsna pga en felneg. Vill du verkligen riskera att utsätta henne för detta? Är det konsekvent med din självbild att vara den som gör tjejer ledsna som ett sätt att ragga upp dem?

Alla har vi överneggat tjejer i våra dagar. Jag minns när jag brukade springa runt och slänga ur mig saker. Ibland blev tjejer rosenrasande på mig, och jag tolkade det som ”yey, jag överneggade, men jag neggade iallafall! Jag är på väg åt rätt håll och lär mig!”. Detta är ett fundamentalt feltänk, eftersom det bygger upp en egobubbla som säger att man är bra som gör en person ledsen. För återigen, bara för att du neggar 20 tjejer den kvällen kanske hon bara blir neggad en gång. Och det svider. Vill du verkligen vara den som bringar människor negativa känslor? Inte jag iallafall.

Diskvalificera istället för att negga
Den andra aspekten av negs, som helt försvunnit ur diskussionen är att de diskvalificerar dig som tänkbar ”friare” och tillåter er att ragga på varann utan att oroa er om vart det ska leda nånstans. Detta är det som egentligen får negs att funka. Det fina med diskvalificering är att det går jättebra att diskvalificera sig själv utan att säga något negativt till henne. Det du vill säga, eller förmedla är av typen ”Du och jag skulle aldrig komma överens”. Det finns oändliga variationer på den ramen, och de flesta kräver inte att du säger något taskigt.

Negga dig själv istället
Om du verkligen känner att du måste negga – negga dig själv, det funkar lika bra, även om det känns läskigt. Säg saker som diskvalificerar dig själv. ”Jag är alldeles för kort för dig”, ”Jag är en dålig kille/player/nörd/fegis/tjock”, etc. Jag har vid tillfälle sagt till en tjej att jag kommer för tidigt i sängen(!). Det fina med detta är att det värsta som kan hända henne är att hon kommer ihåg dig som en töntig kille, inte någon som av misstag råkat träffa en nerv och förstärkt vad för komplex hon än må ha.

Det är inte ditt fel
Om man är ute och interagerar med människor är det dömt att hända att de reagerar negativt på något du säger – missförstånd eller vad som helst. Det är inte ditt fel att personen reagerar dåligt, det är ett resultat av deras egna dåliga inner game. Så gå inte omkring och oroa dig för vad som kan hända. Men om du gör något som du vet ”kanske” kommer slå fel – gör inte det. Var den som bringar positiva känslor!

Hur gör vi?
Vi lär som sagt inte ut negs, av ovan nämnda anledningar. Det kan vara kraftfullt vapen, men risken är för stor att studenten skjuter sig själv i foten – och henne i huvudet . Vi retas med tjejer, men det kommer alltid ur en gullig och kärleksfull referensram, och levereras på ett sätt så att det aldrig för en sekund finns något tvivel i henne att vi skojar med henne. Jag tar upp detta väldigt mkt i del två av intervjuserien som jag spelade in med Theman i dagarna, den kommer upp efter redigering om en eller ett par veckor. (Shameless self-promotion). Vi diskvalificerar oss själva genom att säga saker som att ”vi skulle aldrig passa ihop”, men vi skulle aldrig säga något negativt till henne.
Så, för att avsluta och sammanfatta detta: tro inte att tjejer har grymt inner game. Tro inte att de har högre värde än dig, för det har de inte. Använd inte negs för att sänka hennes värde. Diskvalificera dig själv, men aldrig på hennes bekostnad. Lita på mig, att på ett djupt och innerligt plan veta att du bringar människor positiva känslor kommer att göra magnituder mer för ert game än alla quick-fix värdetagande grejer som finns där ute.

Massa kärlek till er, med hopp om att ni sprider den vidare!
//Nomaggiz

Update 9 april: en kvinnas erfarenhet av att bli ”neggad”.

I veckan fastnade jag för boken ”the magic of thinking big” av David J Schwartz . I boken sätter han fingret på den gamla klyschan ”tro och du kommer att lyckas”. Jag var tvungen att dela med mig då det stämmer enormt väl i hur en attraktiv man ser på utmaningar och framgång med kvinnor.

De flesta människor associerar kreativt tänkande med stora upptäckter såsom poliovaccinet, skrivande av en novell eller upptäckten av elektricitet. Självklart är sådana saker bevis på kreativt tänkande. Men kreativt tänkande är inte endast reserverat för en viss karriär eller för överintelligenta människor. Kreativt tänkande handlar enkelt om att hitta nya vägar till att förbättra vad som helst. Belöningen av alla sorters succé – hemma, på jobbet, i samhället och i kärlekslivet bygger på att hitta nya vägar till att förbättra saker.

Vad kan vi då göra för att förbättra vårt kreativa tänkandet?

Steg ett. Övertyga dig själv att du kommer att lyckas. En levande sanning är; För att överhuvudtaget lyckas med någonting, så måste vi först tro på att det möjligt att genomföra. Genom att tro att det är möjligt sätter du igång tanke processen för att hitta vägar och lösningar till att kunna genomföra det.

En övning som illustrerar detta är följande.

Om vi skulle slänga ut frågan till en grupp människor: Hur många av er tror att vi kan avskaffa fängelser inom en period av 30 år?

Efter att de antagit att du inte skojar så kommer den naturliga responsen.

- Du menar att du vill släppa ut alla mördare, tjuvar och våldtäktsmän?
- Vet du inte vad det innebär? Ingen skulle känna sig säker
- Allt skulle gå åt helvete om vi inte hade fängelser!
- Vissa människor är födda till kriminella!
- Om inte så behövs det ännu fler fängelser!
- Läste du inte i morgontidningen om den där mordet?
- Är du galen?

Gruppen skulle fortsätta och ge dig alla sorters av bra anledningar till varför vi måste ha fängelser.
Efter ca 10 min med att låta gruppen bevisa varför vi inte kan avskaffa fängelser.

Be dem gå vidare med att anstränga sig extra mycket i ett par minuter genom att tro att det är möjligt att avskaffa fängelser? För skojs skull!

Ok om vi nu antar att vi tror på att vi kan avskaffa fängelser, hur skulle vi genomföra det?

- Det är möjligt att få ner kriminalitet genom att inrätta fler ungdomsgårdar.
- Jobba för att eliminera fattigdom.
- Genomföra undersökningar för att proaktivt förhindra människor att begå brott.
- Utveckla medicin för att kurera vissa kriminella grupper.

Gruppen som tidigare varit solid emot idéen, kommer nu att arbeta upp entusiasm.

När du tror att något är omöjligt börjar dina tankar arbeta för dig i att hitta bevis varför. Men när du tror, verkligen tror på att något är möjligt börjar dina tankar jobba för dig och hjälpa dig att hitta lösningar för att lyckas.

Tron på att något är möjligt öppnar vägar till kreativa lösningar. Att tro att det inte är genomförbart är destruktivt tänkande. Detta kan appliceras till alla situationer, stora som små. De politiska ledarna som inte genuint tror att permanent världsfred kan upprätthållas kommer att misslyckas därför att deras tankar är stängda för kreativa lösningar till att skapa fred.
På samma sätt kan du upptäcka lösningar till personliga problem om du tror att du kan.
Du kan bli framgångsrik med kvinnor om du tror på att du kan.
Tron släpper på kreativ acceleration. Misstro drar på bromsen.
Tro och du kommer att börja tänka konstruktiv.
Din hjärna kommer att hitta en väg/lösning OM DU TILLÅTER DET.

Negativt tänkande fryser dina tankar, det blockerar din utveckling och hindrar dig från att utveckla kreativ makt.
Negativt tänkande är din personliga fiende nummer 1 om du ska bli framgångsrik med med kvinnor.

Tro att det går, är basen till kreativt tänkande. Här följer några förslag som kommer hjälpa dig att utveckla kreativt makt genom tro.

-Ta bort ordet omöjligt från ditt tänkande och vokabulär. Omöjligt är ett negativt laddat ord. Tanken ”omöjligt” triggar en serie reaktioner som kommer att jobba för att visa dig att du har rätt.

-Tänk på något speciellt som du skulle vilja göra men inte gjort. Skriv sedan en lista på anledningar till varför du kan göra det. Många av oss piskar och besegrar våra drömmar därför att vi koncentrerar oss på varför vi inte kan, när det enda värdiga i vår mentala koncentration är varför vi kan.

-Bli receptiv till idéer. Välkomna nya idéer. Krossa de tankar som ekar “kommer inte att fungera” Det går inte att göra” “Det är lönlöst” och “det är idiotiskt”

-Du behöver inte vara den smartaste killen, var istället den bästa svampen i din sfär. Gör det till din grej att suga åt dig alla goda idéer möjligt.

-Var en experimentel person. Bryt upp med fixerade rutiner.Tro på nya, exponera dig själv för nya restauranger, nya böcker, nya teatrar, nya vänner. Ta en annan väg till jobbet, ta semester på en ny ort, prata med den där tjejen du alltid drömt om.

Se bilden av dig själv som framgångsrik med kvinnor och börja tro på den bilden redan denna helg…

Ha en underbar helg!

Superman

På en Bootcamp puschar vi elever till att konstant inleda konversationer. Eleverna brukar sällan tveka och inleder konversationen med vackra kvinnor utan att tänka. Inom loppet av sekunder så står dem där och the GAME is ON. Instruktioner följs slavisk och de gör saker de själva aldrig skulle vågat göra om inte det vore för att vi säger att det OK.

Detta är intressant därför att många gånger när du är ute själv eller med vänner så förändras spelreglerna. Du tvekar att inleda den konversationen med tjejen du gillar och hamnar i en spiral av negativa tankar som hindrar ditt handlande.

Grunden till dessa olika beteende är känsla av ”förtjäna något”. Det är en liten röst som viska att du inte förtjänar att prata men en tjej ”över din legue”. Detta är en rena hjärnspöken då verkligheten är väldigt annorlunda än hur du väljer att den utspela sig i ditt huvud. Hur kan du överhuvutaget fatta ett beslut att hon inte kommer ”gilla dig” om du inte gett interaktionen en chans??

Detta är faktan. De flesta riktig snygga tjejer vandrar denna värld ensamma.

Män är så rädda att prata med dem, att det slutar med att ingen gör det och hon får gå hem själv och ledsen. Alternativen är överberusade män som fattar mod men går tyvärr bort de dem är inget alternativ för en tjej av sådan kaliber.

Ni skulle bli förvånade hur riktig varma dessa tjejer är när du väl börjar prata med dem. På en Bootcamp slipper eleven tänka på detta då instruktören är den auktoritära och dominanta personen som ger dig klartecken.

– Om Superman säger att det är OK att prata med den där tjejen så MÅSTE det vara OK. Superman kan inte ha fel…!!?

Det finns inget tid för eftertankar och reflektion vilket hindrar dina hjärnspöken att dyka upp. Sanningen är dock att världen är den samma vare sig med någon av oss vid din sida eller om du är ute själv. Det enda som förändras är synen på dig själv och förmågan att ge dig själv tillåtelse att ta de stegen in i en fantastisk kvinnas värld.

Du har lika mycket rätt som alla andra att interagera med vackra kvinnor. De är inte exklusiva för filmtjärnor, producenter, media eller mode sfären. De finns där ute och de väntar på DIG!

Ett passande citat från filmen Notting Hill.
”Im just a girl, standing in front off boy wating for him to love me”.

Ge dig själv tillåtelse att ta plats. Den här världen är lika mycket min som din och dessutom så vill hon att du går fram till henne. Detta är inga teorier, jag skriver ur egna erfarenheter. Det händer gång på gång att tjejer blir nästan tacksamma för att jag överhuvudtaget pratar med dem och Nej jag är ingen stålman jag är en vanlig kille.

Åt Söndags brunsch igår med en vacker kvinna som tillbringat lördags natten med mig. Det är enormt intressant när hon som kvinna bekräftar detta.

-Superman du ska veta att ingen går fram till mig när jag ute, det är fan pinsamt, jag gör mig snygg sminkar mig tar på mig mina finaste kläder och INGEN går fram till mig. Det är sjukt att killar ska vara så rädda.

- Alla tittar men ingen går fram, det är för fan killens jobb att gå fram till mig! Om dem nu gör det så är de antingen för fulla eller så gör de allt jag säger och förvandlar sig till knähundar. Vi kvinnor gillar män som tar oss med storm, varför ska det vara så svårt för men att förstå detta.

När du är ute var auktoritär, dominant över dina tankar. Se bortom skönhet den spelar ingen roll i hur hon kommer att reagera. Ge dig själv TILLÅTELSE och du kommer att upptäcka att dörrar till nya världar finns bort om det du kallar för Sundtförnuft.

Med kärlek

//SUPERMAN

Du är din enda fiende, den enda som kan stoppa dig. Det finns inget du inte kan uppnå här i livet, så länge du lär dig hantera din fiende – du själv.

Jag har chodeat. Denna bloggpost är över 24 timmar sen och det är mitt fel, hur jag än vrider och vänder på det. Jag skulle ha skrivit den i fredags men då hade jag förlorat plånboken med tio olika viktiga kort. Då sprang jag runt och oroade mig för det och ringde runt som en galning. I lördags, då bloggen skulle ha postats, så arbetade jag och stack direkt efteråt till en födelsedagsfest som jag lovat att gå till. Det är inte mitt fel.

Men jo, det är det. Det är mitt fel att jag tappade bort plånboken, hur mycket jag än känner för att skylla på otur. Det är mitt fel att jag inte kunde koppla bort mina bekymmer över det i fredags och komma ihåg att skriva min post. Det är mitt fel att jag inte kunde offra tid igår, lördag, för att skriva den.

Jag var inte i skolan i torsdags och fredags, för jag var och chodea med min fästmö. Det innebär inte att jag tycker att det är dåligt att spendera tid med henne. Det innebär att jag var med henne i en säng hela dagen och inte gjorde något nyttigt. Jag missade repning, träning och skola, slösade massa pengar, åt onyttig mat, såg förjävlig ut och tappade bort min plånbok.

Jag hade en ”segdag” och det gick så långt att jag nästan blev handikappad och sanningen är den att det är just därför jag tappade bort min plånbok, för hela dagen kände jag mig som en zombie. Och det är mitt fel.

Aja, alla problem kan supas bort. Vilket jag gjorde i lördags i samband med att jag inte skrivit bloggpost, samlat på mig massa skolarbete, tappat bort min plånbok och min fästmös bästa vän fyllde nitton. Vad ledde det till?

- Vårdslöshet.

Vi hade efterfest i Prj Göteborg/Club Vegas och blev så fulla att vi slutade bry oss. Vi bjöd in massa folk från höger till vänster och hade kul. 10 minuter efter att de flesta gått runt fem på morgonen börjar en tjej gråta då hennes stövlar för ettusenfemhundra kronor blivit stulna. Stackarn. Vi hjälper henne leta för säkerhets skull och märker snabbt att min jacka för tretusenfemhundra, Mr.Ms jacka, en mp3 spelare och massa annat blivit stulet.

Och det är mitt fel.

Jag blir deggig och deppig och sitter för mig själv medan min fästmö åker iväg för att trösta sin polare som förlorat sina stövlar. Jag får hennes telefon för att ringa runt och ta reda på vilka människorna som vart här var och då upptäcker jag massa sms i hennes telefon. Jag har hittills chodeat i flera dagar och det skapar ett mönster. Jag läser smsen och ser allt ur en ”glaset är halvtomt” inställning och börjar chodea rejält.

Jag börjar tjafsa med henne idag, Söndag, helt i onödan och sårar henne för det lilla faktum att hon har två killkompisar. I’m a chode.

I snap out of it och spenderar lite quality time med henne – med choklad och sömn, mitt på dan. Jag vaknar och halva dagen har förflutit och inte en enda sak jag planerat att göra har blivit gjort.

Jag går hem.

Jag har inte skrivit min Game-Plan för att den försvann iom. att min laptop gick sönder. Det är inte mitt fel. Fast jo. Hade jag hållt mig till tidsplanen så hade jag publicerat den innan min dator gick sönder. In my own face.

Jag har inte skrivit de skolarbeten jag låg bak i. Hey, I’ve been busy. Nope. Visst är jag upptagen men jag slösar mycket tid på ingenting och onödigt tv-tittande.

Jag har flakeat på många av mina planer.

Manlighet är målmedvetenhet. Att inte följa sina mål försvagar en mer än något annat någonsin kan göra. Det är det vi kallar för chode. Att vara försvagad. Att inte vara man. Att låta sig själv lägga käppar för hjulet är det enda som kan stoppa det hjulet. För vad som än händer mot dig, vilka hinder du än får, så finns det alltid en väg fram så länge DU hanterar din fiende – dig själv. Så länge du finner kraften att hålla dig till dina mål så kommer du finna din väg.

På samma sätt är det med kvinnor. Så länge du håller dig till målet att få denna kvinna i ditt liv så kommer du finna vägen dit. Så länge du håller dig till målet att bli bra på detta med attraktion så kommer du finna din väg.

Om jag inte gör något för att ändra på mig själv så kommer jag att förlora min examen och min familj kommer att förakta mig. Jag kommer att förlora min position på C-R, för jag kan inte vara hycklare genom att lära ut saker jag inte lever. Jag kommer att förlora mitt band. Jag kommer aldrig att komma i form med träningen. Min fästmö kommer att känna av att jag försvagats och tröttna på att jag bara är en soffpotatis som inte gör något med mitt liv – och lämna mig.

Så vad har jag gjort för att komma på rätt väg igen?

Jag har kallat mig själv för chode och utvärderat mig själv. Jag har ändrat på min fysiologi genom att raka mig, klippa mitt hår lite och platta till det. Tagit en rejäl dusch, tvättat ansiktet och smörjt in mig själv i härlig tigerbalsam. Jag skrev upp en To-do lista att följa och jag följer den.

Nästa gång jag planerar att umgås med min fästmö så ska det vara en fysisk aktivitet. Löpning, basket, promenad, whatever.

Jag ser min misslyckade vecka som en lärdom och ger mig själv löftet att lära mig av mina misstag. Som en rastafari en gång sa till mig:

”If you don’t learn from your mistakes, you will start to repeat them. Once you start repeating your mistakes, they are no longer called misstakes, but bad habits. Then, my friend, you are in real trouble”. – Rash Joe

Det är allt vi kan göra. Kriga mot oss själva och den oändliga striden mellan att vilja ha bekvämlighet och äventyr.

Antingen sitta i soffan och lata sig eller upp på benen och uppleva saker.

There’s nothing more then that.

- Xtreeme

En av mina elever frågade mig förvånad häromdagen på en Bootcamp

-Superman, berättar du sanningen för kvinnor om vad du sysslar med? Jag ljuger inte för dem, vad jag gör är en del av min identitet!

var mitt svar.

En vecka senare berättar Sanji följande via luren.

-Superman anledningen till att vi berättar för dem utan minsta tvekan är att i annat fall så skapar det en obekväm känsla av falskhet. Han bekräftar åter mina tankar kring detta.

En av mina favoritböcker är Radical Honesty av Brad Blandon. Författaren berättar från egen bakgrund som psykolog men även ett personlig avslöjanden att ärlighet är den bästa linjen för vår egen välbefinnande. De finns tre nivåer av ärlighet. Den första är helt enkelt att dela med sig av fakta och detaljer. Detta är svårt för många, 99% av oss döljer “någonting” av oss själva från världen. Dock när vi delar med oss så sätter du igång en process.

Processen första anhalt är att konfrontera rädslan att berätta för någon. Denna rädsla kommer dyka upp och påverka våra liv och förhållanden med andra människor. Oavsett hur självständiga vi är så behöver vi andra människor i våra liv. Dessa förhållanden är begränsade, såsom om vi höll tillbaka deras enorma potential genom att hålla liv vid en LÖNG. När vi slutligen bygger upp modet att berätta för någon måste som nästa steg konfrontera deras lidande och vår möjliga skamkänsla. Dock när väl dammet har lagt sig så har vi förvandlats till en ny person, mer robust, mer skottsäker. Vi har inte längre en akilles häl som kan få oss på fall.. Vi har accepterat vårt misstag, varit ärliga om det och lärt från det.

Detta är endast den första nivån av ärlighet. Sann känslomässig ärlighet är nästa nivå där du delar och “connnectar” med en en person på en nivå bortom ord. Detta är essentiell när två personer är i höjd att “klicka” och på en högre nivån än Eros. Med känslomässig ärlighet så befriar du inte endast vad du känner men även dina motivationer och frustrationer. Du börjar sakta öppna dina tankar till fingranskning, du börjar lämna dina tankar bakom dig och erkänner att kemikalierna i din hjärna och dina känslor oftast överträffar ditt medvetande.

Du accepterar din komplexitet, du accepterar den du VERKLIGEN är. jag har varit på den nivån med fåtal människor i mitt liv och det är upprymmande , friheten som skapas i vetskapen att du är ÄLSKAD, du är PÅLITLIG och DYRKAD för allt den du är. Vi försöker alldeles för ofta visa vår bästa sida istället för vår verkliga sida.

Tredje nivån av ärlighet kommer när du uppnår nivå1 och 2 konsekvent med alla du möter. Detta är bortom mig än så länge men jag har upplevt kraften av ärlighet och jag rekommenderar den. Detta är vem jag är, detta är min syn på livet och det är den personen kvinnor ser när de träffar mig för första gången.

Ha en skön Lördag

Superman

Jag är nog den som mest av alla strävat efter att vara normal. Jag kom till Sverige som barn och hela min grundskoletid handlade om att ”lära sig reglerna och lära sig följa dem”, dvs passa in. Jag blev JÄVLIGT bra på det. Jag följde reglerna så jävla bra att det var stört, men ändå kändes det inte som att jag var normal. Det var som att alla andra var normala och jag inte passade in. Lågvärdesbeteende tänker nu ni som läst här ett tag, props till er. Någon gång i mina sena tonår gjorde jag faktiskt ett tankeexperiment med mig själv, efter att jag på ett intuitivt plan kände att jag inte orkade med hela ”passa in”-leken längre. Experimentet var att jag frågade mig själv: Av alla människor jag känner, vem kan jag säga är normal? Jag tänkte på den frågan och gick igenom min bekantskapskrets och alla människor jag mött. Jag hittade ingen sån människa. Alla har sina quirks och avvikelser. Således finns det inget som är normalt, och ingen norm att passa in i, egentligen.

Nu, denna vecka tog jag denna tanke ett steg längre, under en konversation med Sanji. Man kan omdefiniera begreppet normal för att lösa den svåra frågan ovan. Man kan definiera begreppet normal till att betyda ”som jag”. På ett intuitivt plan så tycker vi ju att det som vi är vana vid är det som är normalt, allt annat är konstigt. Det märker man om man bara hälsar på hos någon, de har lite andra vanor, skär osten på ett annat sätt och har andra bestick. Detta känns konstigt för oss, intuitivt tycker vi att det som är normalt är det som vi är vana vid, det som är ”som jag”. Och vem är då mest ”som jag”? Jo, det är ju självklart jag själv!

”Allt jag gör och tycker är per definition normalt”. Tänk på det en stund. För mig var det väldigt befriande att inse detta, även om tanken kom alldeles alldeles för sent. Förhoppningsvis är den befriande för alla andra där ute som någon gång sökt andras bekräftelse eller strävat efter att passa in.

Vad innebär detta konkret? Jo, det faktum att jag numera har denna tro djupt rotad i mig ger mig tillåtelse att bete mig precis som jag vill. När vi är ute på krogen gör vi massa grejer som vissa tycker är konstiga – vi hälsar på främlingar, pratar med tjejer, dansar, sjunger, och HAR ROLIGT. Men det är helt normalt! ”Det är ok att vi gör det, för att jag tycker att det är helt normalt.” Den som inte tycker det blir således den som är onormal.

Alla människor har ett inneboende driv att få alla andra att bete sig som de själv, det vill säga att vara ”normal”. Den vars verklighetsuppfattning är starkast är den som sätter normen. Det jag har gjort nu är att ha gått från en väldigt svag verklighetsuppfattning som basically sa ”jag vet ingenting om hur världen ska vara artad, jag måste lära mig av andra”, som a priori gör mig till en som söker andras bekräftelse. Jag har gått till en stark verklighetsuppfattning som säger ”Jag är normal. Gör som jag så blir du också normal.”. Helt enkelt har jag tillåtit mig själv att sätta normen. Sett ur ett flockdjursperspektiv har jag således klättrat i hierarkin (sett i mitt eget perspektiv) från att ha varit allra längst ner (allt som någon annan gör är normalt, alltså står alla andra över mig) till att hamna överst (det som jag gör är normalt och alla andra borde göra som jag, alltså står jag överst i hierarkin, jag är en ledare).

Detta är en tankegång som gör mig till en attraktiv person som lever efter sina egna normer och värderingar, och det ville jag dela med mig av till er idag, så att ni också kan bygga den tron och bli lika awesome som jag. (Stilpoäng för den som uppfattade hur jag sätter normen även i det påståendet ).

Massa kärlek
//Nomaggiz

För vidare läsning i ämnet, läs min post ”Varför jag älskar jantelagen”