Hejsan  Det här är en kortversion av min utveckling so far. Enjoy !

Att ”subkommunicera” är att berätta något utan att faktiskt säga det ordagrant, rakt ut. Att subkommunicera görs ju självklart inte bara med ord utan mest med kroppsspråk. En sån enkel grej som att gå rak i ryggen, bra hållning och titta folk i ögonen när du pratar med dom är ju bara några exempel på att utstråla självförtroende, ett subtilt sätt att säga ”Jag har självförtroende”.

Man kan gå in hur djupt som helst på ett sånt här ämne men jag skulle vilja hålla det kort och den typen av subkommunikation som jag vill skriva några ord om är den verbala-kommunikationen.
Den största anledningen till att göra detta är att du inte uppfattas som skrytig utan istället uppfattas som en mer genuin, ärligt och intressant person som inte behöver imponera.

My favorite quote of all time: ”Tomma tunnor skramlar mer än fulla”. Dvs den som har varit med om mycket försöker aldrig hävda sig för någon, man behöver inte. Medan dom som inte har så mycket i sitt bagage ofta försöker framstå som mer än vad dom är.

Men hur gör man då när man träffar en person för första gången som man tycker verkar trevlig eller rent av attraherad av?
Jag menar man vill ju byta erfarenheter och storys på ett snyggt sätt, och få den andra på så kort tid bli nyfiken på dig! Du vill ju kunna berätta om våningen på Östermalm och i Beverly hills, jorden runt resorna, ditt stående efternamn på playboy mansions gästlista eller din 30 cm långa lem!
Hur gör man detta utan att verka som en skrytmåns, en tölp en jävla ”Show off”!?

Jo, dels så ska du ha ett kroppsspråk som indikerar att man är självsäker och trygg i sig själv.
Men vi hoppar över den biten och koncentrerar oss på den verbala kommunikationen.

Exempel: ”Jag var i USA 1 år och livnärde mig på poker i Las Vegas, där jag hade en hel våning för mig själv på hotellet Caesars Palace”.

Skulle en främmande person säga det där till mig inom dom första minuterna/timmen skulle mina varningsklockor börja ringa och jag skulle nog inte ens ge personen en chans även om det skulle varit sant.

Skulle personen däremot säga (med glimten i ögat) ”Om du drar till Las Vegas nån gång, måste du gå in på Ceaesars Palace och dra ”Baksmällan” repliken, is this the real ceasars palace? dom lär vara så jävla trötta på den men det är så jävla kul”

Där har vi ett snyggt subtilt sätt att säga att man var i Las Vegas. Detta leder ju till nyfikenhet och om det nu är en person som har lite skinn på näsan och kanske också rest så kanske han/hon besvarar med en rolig anekdot om när han/hon var i Los Angeles eller Finland eller Jönköping.
Eller så undrar personen om vad du gjorde i Vegas och du berättar att du gamblade och där ifrån får ni upp en mer lättsam och oskyldig konversation.

Ta små steg i början när du vill dela med dig av erfarenheter till en främmande ny person! Du vill ju inte skrämma bort personen med att verka vilja framstå som en ”Big shot” oavsett om du är det eller inte. Men va inte blyg med att dela med dig av dig själv och vem du faktiskt är!
Desto bättre socialt kallibrerad du blir, desto grymmare kommer du behärska din subtila kommunikation!

/
John

Här kommer ett snabb inlägg om hur du undviker att vara den ”snälla killen” som alltid hamnar i kompis facket!

Känner du igen följande symptomer och resultat:

• Du anser dig vara god och snäll mot tjejer
• Du är i hemlighet förtjust i henne.
• De ber dig oftast om tjänster
• Du finns alltid där för att lyssna på henne
• Du hamnar oftast i kompis facket
• Hon gråter på din axel för att avslutningsvis bli intresserad av någon annan.

Sjukdomen i sig är brist på självförtroende och brist på val av tjejer.

Många tror här att alternativet är att vara en ”asshole”. Men sanningen är att du kan nästa göra alla saker på åvan lista utan att förvandla dig till en ”Jerk”

Det finns då två saker du måste göra. Det ena är att värdera din egen tid och andra  är att skaffa en känsla för ditt  eget värde. Detta är två egenskaper som visar självförtroende och skapar enorm atraktion.

Så låt oss titta på listan igen!

• Du anser dig vara god och snäll mot tjejer (Ja, men även busig, retsam, olydig, och flirtig)
• Du är i hemlighet förtjust i henne. ( Nä! I och med ovanstående så är hon snarare i hemlighet kär i dig)
• De ber dig oftast om tjänster (De vet att du hjälper dem, om du har tid, men ber dig sällan då du har massor med att göra jämt)
• Du finns alltid där för att lyssna på henne ( Du finns där om det skulle vara något allvarligt )
• Du hamnar oftast i kompis facket ( Du hamnar sällan här om inte du själv vill, oftast sätter du henne i kompis facket)
• Hon gråter på din axel för att avslutningsvis bli intresserad av någon annan. ( Hon är intresserad av dig och gråter på någons annans axel)

Fundera på detta och kom med era synpunkter.

Ching Chong.

Hej guys,

Jag lovade att återkomma med tips om hur du jobbar med din rädsla för att gå fram till tjejer. Jag ska hålla det lättsamt med en enkel liknelse, men om du vill gräva ner dig i psykologi mekanismerna bakom beteenden så råder jag dig att se På djupet med CR-DVD:n om Social Rädsla.

Vi börjar med att måla upp en bild av något riktigt skrämmande. Vi tar boxning eller någon annan fullkontakt kampsport som exempel.

Gör så här:

Gå ner till närmaste klubb, sätt dig vid ringside och se på när killar går loss på varandra med full kraft. Föreställ dig sedan att du tar den ena kämpens plats i ringen. Föreställ dig känslan av att stå där och möta den andra killens slag.

”Fuck om jag fick ta sådana smällar skulle jag dö.”

Ingen rolig tanke eller känsla eller hur? Ändå så är det en väldig vanlig tanke.

Det är precis den tanken som kämparna i ringen också hade när de många år tidigare konfronterades med sporten. Skillnaden är att de har gått igenom en mental process och fysisk process som gjort att de vant sig vid rädslan. Med träningen har deras personlighet, fysik, självförtroende förändrats. De har utvecklats till en person som kan hantera de stundande situationer och till och med njuta av dem.

Tillbaks till ringside nu och du sitter där och med en klump i halsen. Tänk på att i slutändan av din utveckling så kommer du ha ett annat tankesätt och kommer därför se rädslan med helt andra ögon. Det enda som skiljer dig från de olika sätten att hantera rädslan är ”processen”.

”Man kan inte INTE lära sig.”

Ta det stegvis och börja enkelt, strävar du framåt kommer du alltid att utvecklas, se processen som en kön resa som du njuter av varje dag och ha kul. Försök hitta det roliga, hitta något positiv att somna till även om du haft en dåligt dag. Det kommer vara bensinen till din motivation att vara konsekvent oavsett om du ska bli grym på kampsport eller ha sköna relationer med underbara människor.

Victor föreläser om ämnet ”inner game” (eller ”självförtroende, självbild, självkänsla och tankesätt” på ren svenska).

Det här är ett ämne som det snackats mycket om. Vissa menar att det är ”skitsnack” och att det enda som räknas är praktiska resultat och vissa menar att det är det viktigaste som finns. Vår bild ligger väl någonstans mittemellan.

De inre bitarna av vem man är och hur man ser på sin egen utveckling är extremt viktiga, men det måste kopplas ihop med den praktiska utvecklingen och verkligheten på ett vettigt sätt. I den här föreläsningen så går vi in på skillnaden mellan självförtroende, självbild och självkänsla, diskuterar olika tankesätt och sätt att aktivt välja hur man vill bygga sin egen verklighet.

Inget skitsnack, inget mumbo-jumbo eller new age-flum utan bara baserat på våra egna erfarenheter, vad som faktiskt fungerar och hur man får praktiska resultat i de här bitarna av sin utveckling. Kort sagt hur man mår bättre, tror mer på sig själv och har roligare.

I strävan efter utveckling glömmer man ibland bort att vissa saker faktiskt betyder något. Vi blir så blinda i jakten på resultat, att resan dit inte spelar någon roll längre. Jag har själv alltid strävat efter perfektion och på vägen glömt bort att se på de saker som gav större innebörd för mig. På många sätt har jag faktiskt min flytt ifrån storstaden att tacka.

Under mina tidiga tonår flyttade jag ut på landet med min mamma. På så sätt skiljdes jag från mina vänner och festmentaliteten som pågick när man var fjorton år, den så kallade fjortiseran. Det nya livet och människorna jag lärde känna gjorde att jag inte var lika motiverad att ta mig hem till min pappa i storstaden om helgerna. I stället hängde jag på en fritidsgård, spelade biljard, och körde filmkvällar om och om igen. På ett sätt saktade det ner min festutveckling och även den sexuella utvecklingen.

När min bästa vän genom hela livet förlorade sin oskuld som trettonåring var jag fortfarande okysst, och när hon var inne på sin tredje ”seriösa” pojkvän hade jag fortfarande inte haft en enda. Just då tyckte jag att det var jobbigt och undrade om det var något fel på mig. Men idag är jag glad över det. När jag väl fick min första kyss vid fjorton års ålder var det av killen jag var upp över öronen förälskad i, och när jag som femtonåring förlorade min oskuld till honom ångrade jag det aldrig.

Min första fylla kom inte förrän i slutet av nian, och sedan dröjde det till gymnasiet innan min andra. Och när det gäller pojkvänner har jag endast haft ett fåtal förhållanden, varav endast ett varit riktigt seriöst, och då hjärtkrossande när det brast. Förälskelserna däremot har varit fler, men de har inte betytt tillräckligt mycket för mig för att jag skulle vilja ha ut något mer av det.

Många tror att mitt självförtroende och min självkänsla är beroende av popularitet, men jag kan inte hålla med. Det har varit en inre utveckling sedan min 18-årsdag och faktumet att jag aldrig lärde känna kroglivet ur en annan synvinkel än den jag fått presenterad för mig här på forumet. Det hela var ”Livet är en lek”. Jag var nämligen varken populär eller impopulär under min skolgång, jag var den som egentligen inte brydde sig om vilket.

Jag hade mitt lilla gäng, vi som gillade musik och varandras sällskap. Vi som sjöng på varenda skolavslutning och på ett sätt gömde oss bakom våra röster – jag vet att jag gjorde det. På scenen var jag alltid oantastlig och det blev min säkra zon. (Nu vet ni varför jag är så galen i karaoke.) Sången gjorde mig självsäker och än idag utnyttjar jag den när jag känner mig vilse eller nervös. På krogen spelas det en liten melodi i huvudet när det är dags att slappna av, sedan ett djupt andetag och stegen fram till det nya namnet i min kontaktlista.

Säkerheten i mig själv har gjort att jag inte går hem med någon jag inte anser vara ”värdig” mig, men jag minns även hur det var att vara nykläckt krogprimadonna med killar som drog i en från höger och vänster. Då blev det många ångrade krogragg med ångesten krypande dagen efter. Sex var bara sex, och jag tyckte aldrig att det var mer än mediokert. Men från och med kvällen jag träffade en kille som var ett riktigt djur i sängen, som tog mig hårt och visade hur sex skulle vara, då var jag förstörd för all framtid.

Jag visste vad jag förtjänade, vad jag ville ha och att ta hem killar blev en större utmaning än förut. Nu var det inte bara sex som krävdes, utan riktigt bra sex, sex som mättade alla behov och som inte var puttenuttigt och frågande. Det fick en helt ny innebörd och vikten av sexets kvalitet var orubblig.

Idag kan jag kalla mig kräsen med en god innebörd. Inte kräsen som en ursäkt för att jag inte får det jag vill ha, utan för att jag vet vad jag vill ha, vad jag förtjänar, och inte nöjer mig med mindre. Jag vet vad som krävs av mig själv för att vara nöjd och inte göra det som får mig att ångra. Det låter egocentriskt, men min tid är värd mer än att slängas bort på det jag i slutändan önskar bort, då är det bättre att fylla det med upplevelser och roliga historier.

Sedan finns det ju skräckexempel i ens liv som man velat sudda ut på grund av pinsamheten i det, men även behålla då det faktiskt ger en jävligt bra historia. Livet som jag numera lever har gjort mig mer erfaren både sexuellt och socialt än de flesta av mina vänner, men jag erkänner mig även besitta kunskapen om det så kallade goda livet när man insett vikten av betydelsen.

Så under din egen resa har du säkerligen stött på många olika upplevelser du idag kallar erfarenheter, och om du inte gjort det ännu så kommer du snart att göra det om du tillåter dig själv. Det är inte fel att vara kräsen så länge det inte begränsar dig, och det är definitivt inte ett säkert kort att välja kvalitet framför kvantitet.

Kärlek,

Intuition

Det här är fan ett ämne! Den person du är idag har formats av din uppväxt. Ja, okej du kanske har kommit långt i din utveckling till att bli ”The man” eller ”Wonderwoman”, men den du var innan har du dina föräldrar och din omgivning att tacka för. Det sägs att man föds med två rädslor, rädslan att falla och rädslan för höga ljud. Allt annat som du tycker är motigt och skrämmande har rötterna i sådant som du har råkat utför under din uppväxt.

Till exempel kanske du hatar att tala inför folk eftersom du under din skolperiod blev du tvingad att inför hela klassen redovisa den där jävla boken som du bara läst baksidan på. Varje gång satt det alltid någon och fnissade åt dig eller sa onödiga kommentarer. Det lider du av idag, som vuxen människa! Eller så är du blyg som en skogsmus på grund av att ”Jimmy” alltid dumförklarade dig när du ville ha något sagt.

Du växer in i tonåren! Vet inte om du som läser detta diggade att vara tonåring, men jag tyckte den tidsperioden var sådär. Även om jag klarade mig lindrigt undan så var man ändå alltid något mellanting mellan barn och vuxen. Man fick inte göra något utan föräldrarnas tillåtelse, men skulle ändå vara allan ballan och veta allt om våld, sprit, brudar och pengar.

Faktum är att 99 procent av er som snusar och röker började någonstans i tonåren. Det var ju enda sättet att bli bra polare med ”Jimmy” och de andra i det häftiga gänget som hackade på dig. Och va fan, du sätter din hälsa på spel och skapar ett jävligt äcklig beroende som gör att du ser rätt så punschig ut och luktar som ett fissle, men nu är du en av dom! Det var lätt värt det då. Men 35-40 år senare kan du inte sluta och resultatet blir två slangar i näsan som hjälper dig att få syre till lungorna som är svarta och fulla av cancer.

Starköl och sprit var då det mest värdefulla du kunde få tag på, och därför hörde en fylla inte till ovanligheterna för dig. Med bra självförtroende kunde du ge de yngre som faktiskt såg upp till dig lite sköna tips: Alvedon i groggen är fina grejer om man vill bli full. Doppa en tampong i absolut och köra upp i arslet för dom tunga killarna.

Men du själv har svårt att bli full eftersom du har en tålighet som Lemmy i Motorhead, jag menar du kan ju sänka en flaska absint utan att blinka. Det kan alla 15-åriga grabbar som dricker en platta starköl som grund innan de börjar kröka.

Jag extra jobbade som ungdomsledare för några år sen. Det var lika fascinerande varje gång att se stereotyperna som kidsen förvandlades till så fort deras röst blev lite mörkare och hår började växa på ställen som inte syntes. Alla gled in i sina roller och så har det varit i alla tider. Det roliga är att även om tonåringar är extrema i sina roller, från ”tuffa killen” till ”nörden”, är vi fortfarande samma person som när vi växer upp, även om kanterna rundas av en hel del.

Det tydligaste sättet att se detta är när vi dricker alkohol. Jag glömmer aldrig min första firmafest. Bland de cirka 40 anställda var jag väl som 19-åring yngst, och sedan var det blandade åldrar upp till 60 år. Framåt småtimmarna på den festen var den ”pryda” kontorskvinnan på jobbet samma tjej som hon var för 15 år sedan, det vill säga tjejen som strulade med tre killar och lite senare stod på knä och spydde i toan som om det var första fyllan.

Tjänstemän satt i ett hörn och spelade Snake i mobilen medan festen pågick. Lagerchefen skulle bryta arm med alla andra anställda för att visa vem som var starkast. Några i lagerpersonalen och skulle brottas med dem på kontoret på dansgolvet och kvinnorna stod i grupper och fnissade åt skvaller.

Efter middagen, när det var fritt i baren, blev firmafesten som vilken fjortishemmafest som helst. Det fascinerade mig. På måndagen efter var allt som vanligt. Ingen nämnde festen och vad som hade hänt.

/ John

För 2½ år sedan kom jag ut ur ett dåligt förhållande, ett förhållande som jag från börjat hamnat i pga min dåliga självkänsla. Jag gjorde alltid samma sak, förälskade mig i killar som gav mig uppmärksamhet och sa att dom tyckte om mig. Så när jag väl var på botten tyckte jag att det kunde ju iallafall inte bli värre, och jag gjorde som dom flesta gör, jag sökte bekräftelse i andra människor, mest genom sex, och det funkade för stunden. Sen när jag fyllde 18 mötte jag två killar som var världens härligaste och roligaste människor.

Dom avslöjade sin hemlighet för mig, och jag hamnade här, nyfiken och vetgirig. Under dessa åren har jag gått från att vara en människa som nöjde sig med en medioker relation med sig själv till att vara en person som älskar sig själv, och helt och hållet tror att jag är kapabel till att göra allt jag önskar. Det är enkelt när man väl kommit igång, men hur börjar du att bryta ditt mönster?

Först, se över dig själv, din omkrets och alla relationer du har i livet. Vad stoppar dig från att må underbart från morgon till kväll? I dom flesta fallen är det helt enkelt du själv som har satt stopp för det goda. Men rensa ut lite bland dina vänner, behåll dom som accepterar dig som du är och släng ut dem som bara finns till när det passar och gynnar dom. Det är som att rensa i sin garderob eller bland sina skor, man använder bara en femtedel utav den hela kapaciteten man har. Samma är med dina mål i livet, det är bra att ha ambitioner, men sikta inte mot stjärnorna som är mest i fjärran, det gör dig bara besviken. Men sätt upp delmål för vad du vill åstadkomma med dig själv under tre månader, ett halvår, ett år, osv.

Många gånger är det bra med mjuka övergångar, men i detta fallet, låt det vara drastiskt, låter du dina gamla mönster hänga kvar kommer du aldrig helt loss från dem. Vi tjejer brukar oftast börja med att färga håret, fråga mig inte varför, men det funkar. Jag satte upp några mål för mig själv för två år sedan, inom fem år skulle jag t ex plugga till veterinär, ha flyttat hemifrån och vakna med ett leende på läpparna varje dag. Så hur gick det? Jo, jag flyttade inte bara hemifrån, jag flyttade till ett annat land och just i denna stund sitter jag i min alldeles egna lägenhet på Frederiksberg, jag har en dag ledigt från min skola där jag läser andra terminen veterinärmedicin och jag vaknar aldrig upp sur eller deprimerad. Detta tack vare att jag bestämde mig för en förändring, inte gick med på några halvmesyrer och faktiskt arbetade för att bli den människa jag önskade att vara.

Så när målen är satta, se till att göra något för att dom ska kunna uppfyllas. Hitta något som aktiverar dig och får dig att se positivt på saker och ting, det kan vara träning, konst eller bungyjumping, bara det ger dig den där glada kicken. Dra gärna in dina vänner i det, eller hitta nya som delar samma intresse. Gå ut lite då och då, snacka med människor du vanligtvis inte skulle prata med, det får dig mer självsäker i slutändan och du lär dig att hantera sociala situationer.

Om du är nere en dag, gör som mig – Brist ut i sång! Inget är så bra terapi som att sjunga om vad man känner, tondöv eller inte. Sen, var inte rädd för ensamheten, om du inte klarar av och inte vill vara med dig själv, varför ska då någon annan vilja det? Minst en dag i veckan, ha tid för dig själv där du helt och hållet njuter av ditt eget sällskap. Ta en fika på stan, gå en runda i skogen, upptäck att du faktiskt inte är så hemsk att umgås med. Det är även under dessa dagar du kan testa dig själv och se hur långt du kommit i din egen utveckling. Om du har utvecklats socialt t ex, kan du gå fram och fråga en främling mitt på gatan vad klockan är?

Stegvis kommer du att märka hur du som person blommar ut mer och mer, vänner och föräldrar kommer säkerligen se förändringen. Men sluta inte bara för att resultaten visar sig, forsätt, det är bara början på vad som väntar dig.

Kram

Intuition

Har dragit ihop en liten videoblogg, hoppas att det ska vara en del i en återkommande serie! Pratar om att öppna, men på ett helt annat sätt än vad jag tror ni hört förut.

För att vara först med att få videobloggar och andra uppdateringar, gå med i vår Facebook-sida! http://www.facebook.com/pages/Charismatic-Revolution/10293478796

Vill också påminna er om miniseminariet, förkvällen och standupshowen vi kommer ha imorgon kväll på Clarion Hotel Stockholm! Info finns i bloggposten under denna!

Cheers!

//Sergej

”Jag hade lätt kunnat göra X Y Z – MEN”. Men vadå? Men spårvagnen var försenad? Det började regna? Oerhört sällan är det externa faktorer som avgör utgången i interaktionen. När man yttrar orden ovan, ”Jag hade lätt…” så gör man sig själv en stor gentjänst. Om du kunde, varför gjorde du inte det då? Brukar jag fråga folk som säger sådant nu.

”Nä alltså, jag hade ingen lust direkt, jag har redan knullat idag”.

”Alltså, hennes brorsa kom, annars hade jag lätt gjort det!”

”Jag var tvungen att sova, pallade inte.”

”Alltså, om vi inte tappat bort varandra så hade det gått!”

Jag kände en gång två killar som tog det här riktigt långt. Det kunde gå så långt att de berättade för mig:

”Ja, jag tog ett nummer ifrån en tjej, men jag pallar inte ringa, jag vet att jag hade kunnat knulla henne om jag bara ville.”

Att hålla på såhär skapar endast någon slags uppblåst egokonstruktion, en bild av att man är Mr.Cool, men innerst inne har man inte den tryggheten i sig, tryggheten i att man vet att man kan stå bakom sina ord, tryggheten i att faktiskt ha genomfört vad-det-nu-kan-vara. Killarna i exemplet ovan öppnade till slut inte ens, ”Alltså, jag vet att jag hade kunnat spränga det setet och få ett blås på toan inom 10, men alltså palla”. Tänk om den bild man målar upp av sig själv – INTE STÄMMER?! Då är ju egentligen allt man arbetat på senaste tiden ett skämt, det har inte gett ett skvatt, och man är inte så cool som man trodde. Bättre att inte göra det alls.

Ingenting är säkert, förens det faktiskt har hänt. Betänk det, du är inte mer värd just nu än vad dina handlingar JUST NU dikterar. Ingen bryr sig om du hade sex med Pamela Andersson för tre veckor sedan. Det som spelar roll är vad du gör nu? Öppnar du setet? Tar du numret? Ringer du? Har du sex? Eller började det regna, åt du dåligt och pallade inte och spelade lite tv-spel istället? Men om du velat, då hade du kunnat?

Det tragiska i sammanhanget är att det finns sanning i det. Om du vill, då KAN DU! Visst finns det situationer där alla logistik, gudar och oväder är emot dig, och du verkligen gör vad du kan, och om det inte vore för att hennes pappa ringde och sa att hennes mamma låg på sjukhus, då hade du haft sex med henne. Det köper vi nog allihop, men sluta använda uttrycket helt, för er eget bästa. Det gör mer ont än gott.

Rannsaka er själva, har ni någon gång använt uttrycket, eller tänk i liknande banor? Alla bär vi på ett ego, men det gäller att hålla det inom rimliga nivåer. Det är en stor utmaning, jag vet själv att när jag blev instruktör så var det lite av en snapback först, ”Shiet, jag måste ju vara fett bra, jag borde verligen klara av X Y Z, jag är ju Awesome!” Det gjorde inte direkt att jag lyckades bättre. Först när man är prestigelös, ödmjuk och distanserad till sin förmåga och sina möjligheter, blommar de ut. När man vet att man inte är bättre än vad man presterar i just det här ögonblicket, och slutar oroa sig över vad andra tycker. När man vet att man har vissa kunskaper och färdigheter, men att de inte gör en bättre, mer ”privileged” (ärligt, hur fan stavar man till det på svenska?) än någon annan.

Då är man bra.

I dagens SvD utmålas vi numera som inte bara tramsiga misslyckade manipulatörer, men nu visar det sig också att vi har djupa psykiska besvär, som en rädsla för närhet, oftast relaterat till våra bristande relationer med våra föräldrar.

Först och främst, innan jag kommer in på dagens bloggpost vill jag tacka de två intervjuade i artikeln. De har iallafall varit inne och läst på vår webbplats, och bildat sig en uppfattning om vad det är vi lär ut, vilket gör att man kan föra en debatt i sak istället för att behöva försvara sig från lögner och felaktiga påståenden.

Varför stigmatiseras då män som försöker lära sig bli bra på det här med kvinnor? Varför är det en så fruktansvärd sak att vilja bli en attraktiv man?

Istället för att uppmuntra män som genomgår denna resa – en resa mot bättre självförtroende och valmöjlighet med kvinnor rekommenderas vi av andra att söka förhållanden. I dagens artikel framgår tydligt att förhållande är eftersträvansvärt och har ett stort egenvärde. Jag kan stolt yttra det något kontroversiella påståendet att ”förhållandet har för mig inget egenvärde”. Vad innebär detta? Det innebär att jag inte söker ett förhållande för förhållandets skull. Jag har inte längre ett tomt hål i mitt bröst som jag försöker fylla med första bästa personen som kan tänka sig göra detta. Jag behöver inget förhållande för att vara lycklig. Jag är fullständigt nöjd med den jag är, en full kopp av glädje, som kan ge okonditionerligt till andra utan att behöva ha något i utbyte. Däremot, det som har ett egenvärde, det är personen ifråga. Hittar man en underbar och intressant person som man innerligt vill vara i ett förhållande med bara pga personens värde, och inte för att det är ”den bästa som erbjuds”, eller ännu värde ”den första som kunde tänka sig”, så kan man bygga en grund på ett stabilt förhållande.

Jag har senaste veckan funderat mkt kring hur det kommer sig att alla vi i CR-gänget har fantastiska, vackra och intressanta kvinnor i vårt liv. Kvinnor som har sitt shit together. Är inte det det viktigaste? Hur kommer det sig då att vi hittat bra kvinnor att umgås med? Genom att bygga upp oss själva till att bli så pass attraktiva att vi uppriktigt talat har en stor valmöjlighet vad gäller det motsatta könet har vi skapat en situation där de kvinnor som stannar kvar i våra liv längre perioder gör det för att vi väljer just dem.

Det är därför det blir så naivt med ”förhållande”-människor som försöker rationalisera att deras liv är idealet genom att önska oss ”stackars singlar” att ”Ska du inte skaffa dig en flickvän snart?”. Notera det påståendet. Det är ingenstans specificerat VEM denna tilltänkta flickvän är, utan bara ATT man borde skaffa en.

Och detta är något som många killar får för sig, och de slår sig till ro med den första tjej som visat dem intresse.

Jag blir innerligt ledsen över det faktum att jag vet så många killar som när de upptäcker att det går att lära sig bli bättre med kvinnor, att de gör slut med de flickvänner de har. Vad säger det om relationerna som de hade innan? Jo, att det var med någon som ”dög” tills möjligheten dök upp till något bättre. Jag vet inte vad ”mansforskaren” Lars Jalmert säger, men jag skulle då inte vilja vara i en sån relation.

Sorgligt nog misstänker jag att han är i en sån, eftersom han måste rationalisera i tidningen att vårt liv måste vara fruktansvärt och att vi måste vara sjuka. Det måste vara bittert för en person som nöjt sig och slagit sig till ro med någon som de egentligen inte har valt att inse att det finns människor som inte nöjer sig.

Men vi nöjer oss inte.

Idag fick jag frågan av en nyfiken tjejkompis ”Ska du aldrig ha ett seriöst förhållande?”, och ”Vad ska din framtida fru säga om vad du gör nu?”. Till denna hypotetiska framtida fru svarar jag enkelt: jag gick igenom en process, i vilken jag utvecklade mig själv till en person som är så pass välmående och attraktiv att jag förtjänar att ha en sådan fantastisk kvinna som du i mitt liv. Istället för att nöja mig med det som erbjöds (i mitt fall – ingenting alls), så strävade jag mot möjligheten att ha en kvinna i mitt liv som jag valt.

Gång på gång märker man i kommentarer i tidningen hur synd det är om oss, vilka kalla och ensamma människor vi måste vara. Hur patetiska och sorgliga liv vi måste leva. Det var nästan så att jag blev lite ledsen själv när jag läste hur fruktansvärt mitt liv är.

Med ett litet undantag.

Mitt liv är awesome. Helt ärligt kan jag säga att så bra som jag mår idag, den 24:e april 2008 har jag aldrig mått i hela mitt liv. Detta intygas inte bara av mig själv, utan av hela min omgivning – vänner, familj, bekanta – som alla upplever att jag blivit en sundare, positivare och mer glädjespridande person. Beror denna lycka på otaliga ”ytliga och korta sexuella interaktioner”? Nä. Många av de kritiska rösterna har rätt i att tillfälliga relationer oftast är rätt meningslösa. Men vem säger att vi inte har djupare relationer? Vad är det dock som säger att en djupare relation måste innebära någon slags exklusivitet? Finns det ett likhetstecken där?

Att ha valmöjligheter med kvinnor är något som snarare tillåter en att vara mer ärlig i de relationer man har. Som stackars Victor, som porträtterades som en kallhjärtad varelse i artikel två. (Victor är för övrigt en av de varmaste och mest värdegivande personer jag har träffat.) Victors ord förvrängdes till ett påstående om att ”ingen kvinna är oersättlig”. Det han egentligen försökte säga i en mening som blivit beskuren och felciterad är att det är skönt att leva med vetskapen att man har förmåga att skaffa sig en annan kvinna ifall nuvarande relation skulle gå fel. Att veta detta, att ha den vetskapen tillåter en att vara ärlig i ens nuvarande relation, som motsats till den stora massan av relationer där ute som fortsätter hålla ihop för att alternativet är att vara ensam.

Generellt sett så är mycket av kritiken vi fått (förutom det som baserar sig på osanningar och felciteringar) sådant som bygger på klassiska jantelagsproblem. Jantelag, och att bryta mot det socialt påtvingade mönstret är mycket riktigt något vi lär ut, och jag applåderar återigen Lars Jalmert som hittat något av vad vår filosofi handlar om (till skillnad från scarfar och ”neggar”). Och det vi ser här är egentligen inget annat än att den sociala omgivningen försöker tvinga tillbaks människor i ledet. Det är inte ok att sträva efter mer, det är oförskämt och nästan ondskefullt att försöka sträva efter mer än ”den lott man tilldelats”. Förståeligt upprör det vi säger de människor som nöjt sig. Och de människor som inte vågar ta risken.

1. First they ignore you
2. Then they laugh at you
3. Then they fight you <- Vi är här
4. Then you win.

Med helhjärtad och innerlig kärlek.

Sergej

All självförtroende är något du skaffar dig och utvecklar. INGEN är född med självförtroende. De människor du känner som utstrålar självförtroende som har besegrat oro, som påvisar ett lugn vart som helst när som helst har införskaffat och utvecklat sitt självförtroende, varenda liten del av den. DETTA KAN ÄVEN DU GÖRA!

Ett första steg för att utveckla självförtroende är att bygga upp ditt sexuella självförtroende
Sexuell självförtroende är en enorm nyckel för att bli en naturlig attraktiv man.
Sexuell självförtroende är att veta att en kvinna kommer att få en sexuell erfarenhet med dig som hon aldrig glömmer. Att du har ett inre vetande att hon kommer att erfara någon som hon ALDRIG, ALDRIG glömmer.

Alla kvinnor förtjänar minst en man som får henne att tappa kontrollen och den mannen skall vara DU! Sexuell självförtroende kommer ifrån förståelsen av psykologin och fysiologin, den fysiska och känslomässiga aspekter av sex. Att veta hur du berör, hur du kysser, hur du skapar förväntan, sexuell spänning hur du ger njutning, njuter själv och hur du tar henne med storm.

Sexuell självförtroende kommer från att veta att du kan ta en kvinna till sjunde himlen.
Förändrar all din kommunikation. Det förändrar ALLT. Det färgar av sig i ditt kroppsspråk till sättet du ser på en kvinna till de orden du väljer när du talar. Ditt ordförråd förändras, din hållning, din tonalitet kommer att bli annorlunda.

När du har det så svarar kvinnor väldigt annorlunda mot dig, de ser på dig annorlunda och blir oftast exalterade och glada över att prata med dig. Även när du pratar om triviala saker.
Sätt som mål att bli en fantastiks älskare och kultivera ditt sexuella självförtroende.

Om du inte vet hur du skall ta hand om en kvinna eller du inte är säker på att hon kommer få en erfarenhet med dig som hon ÄLSKAR!
Känner du att du inte riktigt är där än. Ta ansvar för det. Läs böcker, se en instruktions video, träna upp din fysik det finns mängder med hjälp där ute. Den söker skall finna!

Kom ihåg att all självförtroende är något du skaffar dig och utvecklar. INGEN är född med självförtroende.
Detta gäller även för sexuell självförtroende, Ingen föds till en fantastisk älskare! du lär dig med tiden och erfarenhet. Ta ansvar och LÄR dig detta NU.
Det är bättre för dig och bättre för henne.

När du väl utvecklat ditt sexuella självförtroende kommer du att inse att många av de små, små konflikter som kvinnor sätter igång med dig…. är FÖRSPEL! Och du kommer behandla dem därefter, och var det än gäller så kommer du ge henne annorlunda blickar. Hon kommer veta vad det handlar om, och även du. Men de flesta män är inte medvetna om detta. Sexuell självförtroende är vägen till förvandlas från grå tristess till en naturlig attraktiv man.

Bli sexuell redan idag.

I veckan fastnade jag för boken ”the magic of thinking big” av David J Schwartz . I boken sätter han fingret på den gamla klyschan ”tro och du kommer att lyckas”. Jag var tvungen att dela med mig då det stämmer enormt väl i hur en attraktiv man ser på utmaningar och framgång med kvinnor.

De flesta människor associerar kreativt tänkande med stora upptäckter såsom poliovaccinet, skrivande av en novell eller upptäckten av elektricitet. Självklart är sådana saker bevis på kreativt tänkande. Men kreativt tänkande är inte endast reserverat för en viss karriär eller för överintelligenta människor. Kreativt tänkande handlar enkelt om att hitta nya vägar till att förbättra vad som helst. Belöningen av alla sorters succé – hemma, på jobbet, i samhället och i kärlekslivet bygger på att hitta nya vägar till att förbättra saker.

Vad kan vi då göra för att förbättra vårt kreativa tänkandet?

Steg ett. Övertyga dig själv att du kommer att lyckas. En levande sanning är; För att överhuvudtaget lyckas med någonting, så måste vi först tro på att det möjligt att genomföra. Genom att tro att det är möjligt sätter du igång tanke processen för att hitta vägar och lösningar till att kunna genomföra det.

En övning som illustrerar detta är följande.

Om vi skulle slänga ut frågan till en grupp människor: Hur många av er tror att vi kan avskaffa fängelser inom en period av 30 år?

Efter att de antagit att du inte skojar så kommer den naturliga responsen.

- Du menar att du vill släppa ut alla mördare, tjuvar och våldtäktsmän?
- Vet du inte vad det innebär? Ingen skulle känna sig säker
- Allt skulle gå åt helvete om vi inte hade fängelser!
- Vissa människor är födda till kriminella!
- Om inte så behövs det ännu fler fängelser!
- Läste du inte i morgontidningen om den där mordet?
- Är du galen?

Gruppen skulle fortsätta och ge dig alla sorters av bra anledningar till varför vi måste ha fängelser.
Efter ca 10 min med att låta gruppen bevisa varför vi inte kan avskaffa fängelser.

Be dem gå vidare med att anstränga sig extra mycket i ett par minuter genom att tro att det är möjligt att avskaffa fängelser? För skojs skull!

Ok om vi nu antar att vi tror på att vi kan avskaffa fängelser, hur skulle vi genomföra det?

- Det är möjligt att få ner kriminalitet genom att inrätta fler ungdomsgårdar.
- Jobba för att eliminera fattigdom.
- Genomföra undersökningar för att proaktivt förhindra människor att begå brott.
- Utveckla medicin för att kurera vissa kriminella grupper.

Gruppen som tidigare varit solid emot idéen, kommer nu att arbeta upp entusiasm.

När du tror att något är omöjligt börjar dina tankar arbeta för dig i att hitta bevis varför. Men när du tror, verkligen tror på att något är möjligt börjar dina tankar jobba för dig och hjälpa dig att hitta lösningar för att lyckas.

Tron på att något är möjligt öppnar vägar till kreativa lösningar. Att tro att det inte är genomförbart är destruktivt tänkande. Detta kan appliceras till alla situationer, stora som små. De politiska ledarna som inte genuint tror att permanent världsfred kan upprätthållas kommer att misslyckas därför att deras tankar är stängda för kreativa lösningar till att skapa fred.
På samma sätt kan du upptäcka lösningar till personliga problem om du tror att du kan.
Du kan bli framgångsrik med kvinnor om du tror på att du kan.
Tron släpper på kreativ acceleration. Misstro drar på bromsen.
Tro och du kommer att börja tänka konstruktiv.
Din hjärna kommer att hitta en väg/lösning OM DU TILLÅTER DET.

Negativt tänkande fryser dina tankar, det blockerar din utveckling och hindrar dig från att utveckla kreativ makt.
Negativt tänkande är din personliga fiende nummer 1 om du ska bli framgångsrik med med kvinnor.

Tro att det går, är basen till kreativt tänkande. Här följer några förslag som kommer hjälpa dig att utveckla kreativt makt genom tro.

-Ta bort ordet omöjligt från ditt tänkande och vokabulär. Omöjligt är ett negativt laddat ord. Tanken ”omöjligt” triggar en serie reaktioner som kommer att jobba för att visa dig att du har rätt.

-Tänk på något speciellt som du skulle vilja göra men inte gjort. Skriv sedan en lista på anledningar till varför du kan göra det. Många av oss piskar och besegrar våra drömmar därför att vi koncentrerar oss på varför vi inte kan, när det enda värdiga i vår mentala koncentration är varför vi kan.

-Bli receptiv till idéer. Välkomna nya idéer. Krossa de tankar som ekar “kommer inte att fungera” Det går inte att göra” “Det är lönlöst” och “det är idiotiskt”

-Du behöver inte vara den smartaste killen, var istället den bästa svampen i din sfär. Gör det till din grej att suga åt dig alla goda idéer möjligt.

-Var en experimentel person. Bryt upp med fixerade rutiner.Tro på nya, exponera dig själv för nya restauranger, nya böcker, nya teatrar, nya vänner. Ta en annan väg till jobbet, ta semester på en ny ort, prata med den där tjejen du alltid drömt om.

Se bilden av dig själv som framgångsrik med kvinnor och börja tro på den bilden redan denna helg…

Ha en underbar helg!

Superman