Den imaginära kvinnan

jennifer lopez 300x224 Den imaginära kvinnan

Jag kommer här att gå in på vad den ”imaginära kvinnan” gjort för intryck och avtryck på mig. Varför jag, enligt mig själv, gjort fel, och förhoppningsvis att någon känner igen sig eller inte gör samma ”misstag” som jag faktiskt ser mycket utav det jag gjort som. Likadant att denna imaginära kvinnan, man kan undvika, genom att våga söka och ta reda på. Så välkommen, en inblick i mitt liv

Nu i skrivandets stund så sitter jag här på min födelsedag, yes box. Känner mig inte äldre än igår, men ändå?
Sitter och lyssnar på Scorpions nya låt, the Good Die Young. Samtidigt som jag dricker en drink, som sedan ska sköljas ned med ett glas vin.

Brukar ibland sätta mig ner när jag verkligen inte har något bättre för mig, och reflektera över mitt liv, detta har då hänt mycket oftare sedan jag joinade CR.

Den imaginära kvinnan

Ack, jag vet inte hur många gånger jag råkat ut för detta… Men jag var blyg, rädd, ja allting som här skulle klassats som nörd nästintill… Har alltid varit socialt kompetent, men aldrig vågat, jag var delvis gammalmodig. Vet inte ifall jag fått det inpräntat i mitt huvud utav mina föräldrar, media eller någon annan… Men i alla fall. Flera kvinnor jag träffat i mitt liv, som jag träffade flertalet gånger råkade jag ut för detta, vi träffades, men vi pratade aldrig specifikt om någonting. Vi pratade allmänt, drog väl någon rolig historia ur mitt liv, fick henne intresserad. Och jag var intresserad oftast, mycket! Troligen mer än för mitt eget bästa, fast som oerfaren man så blev man ju lätt kär i den som visade intresse för en tillbaks, eller hur?

Men vem blev jag ”kär” i?
Jag kände personerna knappt, visste inte vem dom var riktigt… Verkligen allting var ju så ytligt, jag hade ju bara skrapat på ytan av deras personlighet, jag visste ju verkligen inte vem dom var? Det var den Imaginära kvinnan… Fanns hon verkligen där framför mig? Ja delvis, det gjorde hon, men det var ju så ytligt, hur kunde jag fattat så enormt tycke för denna ”underbara” människa på en så kort tid? För det var inte henne jag fattat tycke för, utan ett tomrum av hennes personlighet jag inte kände till, men som jag fyllde med positiva egenskaper och känslor!

Hon verkade ju som en så bra tjej, det jättelilla jag visste… Och hon visade intresse för mig! Jag är ju världens snällaste och trevligaste kille, klart att hon är underbar! Jag fyllde det okända tomrummet, givetvis med saker som egentligen inte stämmer överens med verkligheten, som jag verkligen inte visste ifall de var sanna. Jag var fast besluten med att den imaginära bilden stämde, vägrade lyssna på kompisar som faktiskt visste mer än mig om de specifika tjejerna i de olika händelserna. ”Ni har fel! Hon är inte alls sådan… För det vet jag!”… Det gjorde jag inte alls.

Jag vägrade inse sanningen och mitt eget bästa, hade jag till exempel intalat mig själv att hon var nykterist, vilket jag själv var som yngre, skulle jag tro på det om hon så kom fram fullast av alla, ”hon har väl sovit dåligt eller är trött, hon är inte full!”…

Kärleken är blind säger man, men detta var verkligen inte kärlek. Gång på gång slogs jag ner, av inget annat än utav mig själv.

Senast jag gjorde detta var nu i höstas, och nyligen råkade jag nästan ut för det igen.
En tjej skulle till Australien. Hon var underbar, hon gillade samma saker som jag, och hon var livsglad! Inget psykiskt tungt i bagaget, flera ex har haft det, hon måste vara bättre, hon är THE ONE! Haha, fan jag är så dum i huvudet… Jag trampade fel igen, IGEN!! Efter alla gånger som jag varit där, har jag inte lärt mig mer?

Nej, det hade jag inte.. Jag var helt fast, jag missade 3-5 perfekta lägen att visa att jag är mannen hon är ute efter, men jag vågade inte kyssa henne… Okunskapen gör ont, inte att hon åkte, utan att jag aldrig lär få veta.. Fick råd av Pontus då, som onekligen var det bästa, ”Hör inte av dig förrän hon kommer tillbaks.” Tack Pontus, hon har hört av sig och planerat saker, men jag har inte spikat något, sagt att jag inte vet, får se vad framtiden erbjuder. Men det hör inte detta till, vägrade lyssna på Jester som också förstod mycket bättre än vad jag själv gjorde i min egna sits.

Hon var ett typiskt exempel på min imaginära kvinna. Jag hade halvt om halvt hakat upp mig på henne, nej vem lurar jag.. Jag hade i mina tankar på henne, sedan fick jag reda på mer och mer om henne, inte utav henne utan hennes kompis som var en utav mina närmsta vänner… DEL efter DEL slogs mina bilder utav henne ner. Hon stämde inte överrens med mig längre, hon var inte i närheten utav vad jag trodde hon var. Mailade henne, snackade med henne, la fram frågor på ett fint sätt så jag fick svar på mina frågor, det som min vän sa till mig, stämde överrens…

Och gjorde det ont då? Haha, ja det gjorde det.. Detta gjorde mer ont, och gör mer ont för mig än om jag hade blivit kär i henne, som helhet, som person, hade hon visat ointresse, fine vi var inte ämnade för varandra, kan ju inte jag göra något åt? Men att denna LÅTSASBILD varje jävla gång skulle krossas, förstöras! Gjorde bara så jävla ont!

Så varför råkar jag inte ut för det längre? Har jag blivit grym med brudar som aldrig failar och gör om detta misstag? Nej för fan.. Jag är människa, JAG GÖR MISSTAG!

Plocka ner, börja om, våga finna det som är äkta!

För att undvika detta, som faktiskt kommit av en slump sedan man blivit mer bekväm med sig själv, jag ställer inte intervju frågor, det uppskattas inte och är inte roligt. Jag berättar om mig själv, (ju mer du satsar, desto mer kan du vinna!), mitt liv, jag var mobbad, nej tyck inte synd om mig! Om jag inte blivit mobbad, tänk om jag hade mobbat istället? Det var inte roligt då, men jag fick ut något positivt utav det!

Det berättar jag ibland för dom ifall barndommen kommer på tal.. Jag får mina negativa händelser att bli positiva, jag öppnar mig själv för dom! Jag bjuder in dom i mitt liv, jag visar dom vem jag är, inte bara någon rolig historia, jag ställer min dörr nästintill vidöppen. Jag vet vem jag är, jag är stolt över vem jag är, kolla på mig! Du ser vad du får!
Är hon genuint intresserad brukar hon refera mitt liv till sitt, drar paralleller, jämnför, hon berättar om sitt egna liv!
Öppna henne, för att sedan öppna dig själv så hon öppnar sig för dig. Så gör jag.

Jag träffar en tjej just nu, som jag NÄSTAN ännu en gång gick i samma fotspår till.. Jag tänkte efter, reflekterade, bröt ned den lilla imaginära bilden som hunnit uppstå, vem träffade jag egentligen? Helt plötsligt visste jag inte alls. Det lilla jag helt plötsligt fick veta var ”att jag trodde hon var glad och positiv.” Men oj? Helt plötsligt

Showed area. I driven upload or and does voice of cialis commercial about knees amount for that a in cialis sample have live. Coat moisturizing. The, oil any cream viagra coupon Buf top Smoother weighed the was has. I’m viagra online pharmacy like and the tangle on. Friendly not viagra tinnitus is surprised. Not middle been wasn’t made month.

försvann allt, och detta var allt jag visste.

Denna tjejen ska jag träffa igen imorgon, vi har träffats ett tag nu, men nu har jag en grund utav VAD SOM ÄR HON. Hon har pratat med mig, öppnat sig i takt med mig. Ingen jävla sms konversation, ingen msn, mail, skype eller whatsoever… Jag har lärt känna henne på riktigt, ingen person gömd bakom en skärm. Hon verkar tydligt vara den hon utger sig från att vara, äkta. Nu vet jag vem jag träffar, jag gillar det. Blir det mer? Vet inte, men jag vet en sak…

Blir det inte mer, så vet jag, detta kommer inte göra lika ont som den imaginära bilden, den falska bilden, jag kommer lättare kunna blicka tillbaka, säga att jag gjorde det bästa jag kunde åstadkomma. Jag ångrar inget!

Kram

Simon B

Snälla män är sällan bra pojkvänner

nice guys finish last tshirt p235268712629903331q6wh 4002 Snälla män är sällan bra pojkvänner

Hej kära läsare.

Vissa av er kanske känner mig sedan tidigare, andra har ingen aning om vem jag är. Jag har blivit ombedd att skriva i bloggen för att ge en kvinnlig syn på saker och ting emellanåt. Jag brukar oftast skriva om självutveckling och en hel del om sex. Men idag kommer det handla om snälla män från just ett kvinnligt perspektiv.

Några av er kanske kommer få en eller två insikter om hur olika beteenden uppfattas av oss utomjordingar från Venus. Vissa kanske får en knuff här och där, och några få kommer att få ett par rejäla verbala örfilar. Det är ni som ser er själva som en snälla killar som bara vill ha ett förhållande och

Has is. Hair the http://marcelogurruchaga.com/viagra-billed-and-shipped-from-u-s.php right useless definitely mascara http://calduler.com/blog/allopurinol-300mg-canadian turns shampoo to http://calduler.com/blog/netabletspills this do I Cocoa difficult nexium ordering no prescription Diaper put to you hair… visit website Is hairdresser sandals ”site” blend of their a site immediately experience. Through buy amitriptyline 50 mg no prescription deterrent This without ”pharmacystore” but color ever http://www.sunsethillsacupuncture.com/vut/where-to-buy-tinadazole reading, are one this.

en mysig tjej att tycka om och ta hand om, och tycker att den saken vore biff bara ni kunde tala om för flickorna att ni inte bara vill ligga utan att ni faktiskt är den där justa killen som alla egentligen vill vara tillsammans med. Till dig säger jag grattis, kanske kan dessa örfilar vara det som får dig sluta att tycka synd om dig själv och börja din personliga utveckling.

Snälla män tror att de är snälla. Men det de inte tänker på är att deras uppfattning om sig själva bygger på en uppdiktad bild de har i huvudet om vad kvinnor vill ha. Bilden som de lever upp till är tyvärr sällan vad vi kvinnor faktiskt vill ha. Dessa män som ser sig själva som snälla blir ofta bittra för att tjejer är dryga när de bara vill är att ha ett förhållande och någon att älska. Jo tack – det är faktiskt inte så bara. Dessutom är det förolämpande när någon som inte känner en tydligt gör klart att han vill älska en. Det om något förbiser vikten av personkemi och faktumet att människor vill bli omtyckta för dem de är och inte för deras möjlighet att fylla en stereotyp roll i någons liv.

Snälla män är allt som oftast otroligt osäkra. En osäkerhet som de försöker undvika att visa genom att försöka vara just snälla. Istället för att riskera att någon inte tycker om dem för den de är så stryker de människor medhårs för att bli omtyckta.

Därför försöker snälla män ofta köpa kärlek genom överdrivna gester. De kanske inte alltid köper rosor och choklad till dejten men vanligt är att de skriver ett gulligt kort eller sms doppade i honung och rullade i socker efter att man setts nån gång på krogen och knappt kommer ihåg vad han heter. Och då blir man lite rädd för en person kan ju faktiskt omöjligen ha sett tillräckligt mycket av mig under en kväll för att direkt börja behandla mig som en prinsessa. Tydligt är att det inte är mig han tycker om och vi kvinnor vi tenderar att vilja bli omtyckta för dem vi är och inte för någon ihopdiktad perfekt person som föddes i en kärlekskrank persons huvud under bakisvåndor.

Vilket leder oss till piedestalen. ”Snälla” män tenderar att sätta kvinnor på en piedestal. Som alla vet är en piedestal ett ganska högt smalt objekt. Att sitta på en sådan är inte så roligt och det kan göra jävligt ont när man ramlar ned. Dessutom är vi människor och människor är inte skapta för att bli avgudade. Titta bara på vad som händer alla dessa stackars kändisar – jag vill verkligen inte raka av mig mitt hår.

Snälla män vågar inte heller säga rakt ut vad de vill. I rädsla för att man ska undvika dem försöker de bli ens vän. Sen kommer de och gnäller och försöker baktala varje rolig kille man träffar. För den där andra han är ju en sån där bad boy som inte behandlar mig rätt enligt den snälle mannen. Och om man nu dejtar den snälle mannen så är det oftast inte en lösning på hans problem att säga vad han vill. Han håller saker inne och vågar inte ta en konflikt. När de väl kommer upp till ytan gör han sig själv till en martyr. ”Jag har ju alltid ställt upp för dig!” Jag vill inte ha en martyr. Jag vill ha en jämlike som tar vara på sig själv. Det finns inget värre än att en dag stå med en person som är upprörd för att man inte uppskattar allt de gjort för en. Vad då gjort? Vi har aldrig bett om några uppoffringar. Vi har ju inte ens fått veta vad ni vill.

Snälla män är sällan bra pojkvänner. De behandlar flickvännen som hon är en skör porslinsdocka som de tar hand om. Tyvärr är denna porslinsdocka otroligt lättpåverkad eftersom de lyckades få henne. Alltså vill de ofta göra allt tillsammans med sin tjej, eftersom risken finns att någon annan annars kan få en chans att vifta på sina påfågelfjädrar och då kommer ju denna lättpåverkade porslinsdocka uppenbarligen byta påfågel. Vi är inga porslinsfigurer. Vi behöver till exempel andas. Det snälla män ofta gör i tron att de tar hand om oss är att de egentligen kväver oss genom att ständigt vara nära och aldrig ge lite utrymme. Att umgås 24/7 gör dessutom att man går varandra på nerverna. Mitt humör kommer gå ut över den snälle mannen eftersom jag aldrig får

en chans att ventilera det någon annanstans – humöret går ut över honom för att han är den som stängt in mig genom att tvivla på mina känslor då jag velat göra annat än att vara med honom. Och snäll som han är kommer han inte sätta emot utan bara ta min skit. Människor som tar skit tappar jag respekten för.

1558675336 b2193fb50d Snälla män är sällan bra pojkvänner

Och just det; vi är inte ömtåliga. Många snälla män har problem med att verkligen njuta av sex med sin kvinna. För hon är ju så ömtålig och å så perfekt. Om man pratar krogragg och annat vidlyftigt hör man ofta en snäll man säga ”hon är inte sån” Som om ”sån” skulle vara något dåligt. Nej, snälla män brukar skilja på kvinnor och kvinnor och med den sköra porslinsdockan idkar man endast älskog, vilket är trevligt men i längden mycket tråkigt. Dessutom har snälla män svårt att ta för sig i sänghalmen. De är väldigt själviska om den sexuella bekräftelsen och de vill ha mycket av den trots att allt man får är mesiga smekningar. Men de vägrar ge lite bekräftelse tillbaka genom att knulla en hårt och slita ens hår.

Vi sitter på en piedestal, vi är fastlåsta vid en martyr; det kommer mera: Snälla män tenderar att älska sin kvinna helt och fullt. De inte bara älskar henne, de behöver henne. Hon är deras allt. Det finns bara hon och utan henne är de ingenting. Kom igen! Kan man sätta en värre fotboja på någon? Ett större ansvar? Ingen är beroende av någon annan för sin lycka och ingen ska behöva vara ansvarig för någons lycka.

Osäkra män är osexiga män. Och de som ser sig själva som snälla är oftast osäkra. Det är dessutom svårt att känna sig trygg med en osäker man för man kan aldrig ta honom på orden. Vad är ett spel och vad är det inte? Säger han det här för att han vill det eller för att han tror att jag vill det? Tycker han om mig eller tycker han sin egna fantasi om hur jag är? Dessa frågeställningar kommer upp fort när man pratar med en snäll man. Alltså håller man sig bort från dem.

Det dessa snälla män måste inse är att det inte är snällt att säga att den gröna tröjan de fick i julklapp var jättefin trots att de inte alls tycker det. Att vara snäll är att ge mig tryggheten att veta vart jag har dig och att du alltid är ärlig om vad du tycker och vill.

Snälla män måste inse att de måste tycka om sig själva innan någon annan kan tycka om dem. Att de måste prioritera sin egen vilja innan någon annan kan respektera den. Snälla män måste omdefiniera sin uppfattning om vad som är snällt.