Då var man igång igen efter påskfirandet. Idag ska jag gör lite reklam för en tv-serie som jag ”slukat” under påskhelgen nämligen nya CBS serien ”Spartacus”.  Serien är full av actionladdade scener ala Gladiator och 300 stilen så för för er som gillade de rullarna så kommer ni älska denna. Men utöver allt blod och gore det så innehåller serien ytterligare en speciell krydda som gör att den sticker ut.

Nämligen att den är fri från ”social programmering”. Okej helt fri är den inte men det märks att de tänkt till, vilket gör serien enorm intressant. Som ni säker vet från tidigare inlägg så är socialprogrammering samhällets trender att få dig att tänka och döma kollektivt.

Har du överhuvudtaget tänkt på att de flesta Hollywoodrullarna är fulla med social programmering att du redan vet hur det kommer gå 10 min in i filmen, typ hjälten alltid vinner, hjälten får alltid tjejen, den sexiga hjälten är aldrig gay, den onda kan inte göra goda gärningar eller tvärtom listan kan göras lång.

I alla fall kolla på serien och fundera på dess svängningar hur den avviker från mönstret, språket de använder, sexscenerna samt vad det är som får dig att gilla den! eller ännu bättre vad är det som får dig att hata den  (för det säger mycket om dig själv) och återkom gärna med din  kommentar.

Ha en bra tisdag.

Kram/ Gustavo

Middag är nödvändigt, oftast gott och jävligt trevligt med sällskap. Att bjuda över en tjej på middag är klassiskt men att göra det rätt är inte det. Många tror att om man står hela dagen och ordnar den finaste rätten som finns med finaste vinet, levande ljus på bordet och saxofon-musik i bakgrunden är rätt. Hm.. about that, det är rätt om du har varit tillsammans med tjejen i fem år och du har något speciellt att bjuda henne för, som t.ex. femårsjubileum för ert förhållande.

Det rätta sättet om du precis börjat dejta en tjej, säg mellan 1-30 träffen, är inte på det viset. Så här gör jag det:
Jag kollar först om det är möjligt för henne att komma över en kväll som jag kan. Självklart är min crib alltid städat och i toppenskick så jag behöver inte oroa mig för att lägga ner tid på det. Kan hon komma så vet jag ett jag borde gå ut och handla färska råvaror till maten och alla ingredienser som fattas för rätten jag tänker göra. Arla kökets hemsida har flera 1000 recept, någon av dem borde passa era behov, allergier mm.
Efter att jag har handlat så ser jag ändå till så att allting står snyggt och att det inte har kommit skit som jag inte är medveten om. Då är hon på väg hit och jag kollar med henne om hon hittar hit (gäller enbart om det är hennes första besök). Gör hon inte det så går jag ut och möter henne vid bussen, hade hellre stannat hemma och beskrivit vägen till henne men inte många som fixar hitta hit för alla hus är likadana och det är mörkt och klyddigt.

Precis som en vanlig dejt så börjar man alltid med beröring i form av kram eller kyss beroende på hur lång man har kommit. När man väl är hemma så behöver hon ingen turistrunda för hon är inte så trög att hon kan se vardagsrummet eller mitt rum eller köket. Jag säger till henne att jag inte har hunnit kolla mina mail än och att det tar 5 minuter, hon får göra vad hon vill under de 5 minuterna. Många tjejer hoppar in i toaletten direkt då, i början förstod jag inte varför de gjorde det, men när jag själv började göra det när jag kom hem till tjejer märkte jag vad det handlar om, nämligen kolla sig själv i spegeln och rätta till alla fel som kan ha uppstått under resan.
Springer hon inte på toa så frågar hon om det är mitt rum, bara för att jag ska svara: gå in och kika om du vill. Där inne är det DHV bomb. Pokaler, foton från lumpen, asgrym babyrosa och babyblå säng, min fotoutrusning har sitt hörn på soffan alla Plaza tidningar som ligger på sängbordet.
5 minuter har gått och jag är klar med att kika min mail så säger sanningen: ”Jag är skithungrig, vi börjar göra mat, jag behöver hjälp med…” Det är sanning för jag är alltid svinhungrig.

Vid det läget har jag slängt ett Simpsons-avsnitt på nerladdning för att glo på den under tiden vi käkar. Vi gör maten, och om hon inte behövs mer eller om man slänger in något i ugnen så kan man softa framför datorn, egentligen får ingen pilla min dator, men de mappar som jag inte vill att folk ska se är dolda eller svåra att komma åt. De flesta vill ändå bara se vilken musik man har eller foton. Där talar också datorn för mig som rummet gjorde. DHV DHV DHV.

När maten är klar så blir det ofta självservering, jag serverar sällan. Jag dricker inte alkohol så inga vinflaskor finns ståendes på en vinhylla, men det får ni gärna plocka fram, har läst att studier visar att ett glas vin gör sexet bättre… Jag sätter på simpsons och vi äter tillsammans. Simpsons är bra för alla gillar det och alla skrattar åt det, att skratta ihop är bra, det vet vi sedan innan (om inte: läs inlägg om comfort/trygghet där står varför skratta ihop är bra). Efter att maten är uppäten och simpsons är slut så är det upp till er vad ni vill hitta på, jag brukar vilja lägga mig i sängen och smälta maten med en kopp te i handen (arabic-style) och än så länge så har det inte varit någon som tackat nej att dricka te i min säng med mig.

Poängen här att jag gör inget speciellt av det hela. Laga mat gör man ju ändå varje dag, man serverar sig själv i köket, tar in det till matrummet/vardagsrummet och tittar på tv samtidigt sen chillar man för man blir så seg efteråt. Vad ni väljer att göra därefter är helt upp till er och era skills.
Happy dinner-eating everybody
Over & out/K-Low

Det var en grej som slog mig här i veckan, när jag pratade med någon om social programmering. Vi snackar ju ofta om social programmering och sånt vi får inpräntat i oss från samhället, vänner, föräldrar, skola och annat i negativa termer. Det finns massor av exempel på ”negativ” social programmering och jag tänker inte börja räkna upp exempel här, det jag istället ska prata om är att negativ eller dålig social programmering inte betyder att samhället är dåligt, att dina föräldrar och vänner är onda eller något annat i den stilen.

Varför tar jag upp det? Därför att jag träffar en del människor som kommit in i det här som börjar se ned på andra människor eller snacka om samhället i väldigt negativa termer (jag har säkert gjort det själv mer än en gång) och jag tror att det är något som inte gagnar en i längden. Jag tror nämligen att det är så att människor gör massor av saker mot varandra med goda intentioner, men att resultaten blir direkt negativa för den man försökte hjälpa. Ett exempel skulle kunna vara alla de föräldrar som lärt oss som killar att det viktigaste för att bli framgångsrik med tjejer är att vara extra snäll (läs mesig) mot en tjej om man gillar henne, vilket jag tror fler än jag har märkt är en strategi som fungerar rätt dåligt. Men gör de det för att de verkligen vill att deras söner ska vara dåliga med tjejer? Jag tror inte det…

Det jag vill påpeka är att jag tror att mycket av det som är dåligt i samhället är produkten av missriktad välvilja. Ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag att det finns väldigt få onda människor som vill andra illa, till och med de saker som slutar i hemskheter för människor började nog oftast som en ”bra” idé i någons huvud. Så låt inte den kritik som vi ofta riktar mot sånt vi tycker är fel få dig att bli en negativ eller cynisk person, är väl min poäng. Inse att de flesta människor som någon gång ställt till det för dig förmodligen ville dig väl. Det gör tillvaron till en betydligt trevligare plats att leva i.

Kram,
-Victor

Men i ett större perspektiv? Det är få, om det alls finns några, som gillar att vara överviktiga, som faktiskt har valt det själva. Så gott som samtliga överviktiga skulle, kan jag nästan garantera, må bättre om de blev av med sin övervikt. Inte minst ur ett hälsoperspektiv, utan psykiskt också. Visst är det rådande ”idealet” att vara trådsmal, det förnekar jag inte, men man tutar ändå i oss att ”man är bra som man är”. Vårt chodeande driver konsumtion. Vi köper dyra kläder, parfymer, bilar, klockor osv, för att de är statusbringande. Självklart så vill samhället hålla oss kvar där vi är, om ingen konsumerar, vad händer då?

Jag funderade vidare och fann en del klara paraleller till vad vi lär ut på bootcamp. Samhället vill att du ska chodea. Dina kompisar vill att du ska chodea, din mamma vill att du ska chodea. Till och med en liten del av dig vill att du ska chodea ibland. Man stöter ofta på fenomenet när man presenterar konceptet med att utveckla sig själv och sin oförmåga att handskas med kvinnor. ”Va? Du är ju bra som du är – du behöver inte ändra på dig”, ”Så man ska bli en annan person för att få mer tjejer?”, ”Det där fungerar inte ändå” och så vidare in i oändligheten.

En människa som utvecklas mycket och förändras till det positiva är ett hot. Han tar mer plats, och klättrar i den sociala hierarkin. Han är inte exakt där man förväntar sig. Den sociala programmeringen menar att man skall hålla sig på sin plats, och som den gode jante dikterar: ”inte tro att man är något”.

Men det är verkligen inget konstigt. Lika lite som att det är konstigt att gå till en gitarrlärare för att lära sig spela sitt instrument, eller en fotbollstränare för att lära sig sparka boll, är det fullt normalt att gå till c-r för att behärska sina svårigheter rörande det täcka könet.

Det är viktigt att komma ihåg att man kan stöta på motstånd hos även ens nära och kära när man utvecklas mycket, men låt er inte stoppas av det, mina vänner. Så även om ”big is beautiful”, ”du är bra som du är” och ”du ska inte tro att du är något” hamras in dagligen, skit i det gå din väg, så länge du verkligen valt den själv.

- Pontus

Vad är det som händer här? Det är det manliga egot som tar över showen. Det är helt naturligt, och efter att jag har blivit medveten om det så finns det massor av bra sätt att möta det på utan att stöta någons ego så hårt att de helt stänger en ute, man måste bara vara medveten om det och sen vara lite smidig. Men vad beror det på?

Jag tror det är två starka saker som främst får det här att hända, två olika former av stark social programmering som vi killar har med oss från det att vi är små. Och det är en tung grej, det här var nog den största tröskeln för mig själv att övervinna när jag började jobba med mig själv.

Den första biten social programmering är ”En riktig man är bra med tjejer.”. Det här ”vet” alla killar och det är enormt starkt kommunicerat från samhällets sida. En kille som inte är bra med tjejer är ingen ”riktig man” och därför är det ofta sjukt svårt för killar att erkänna både för andra och sig själva att de inte har så bra koll på tjejer som de egentligen skulle önska.

Den andra biten är ”En riktig man klarar sig själv, han behöver inte hjälp från andra.”. Det här är också något vi får med oss från samhällets sida, och det sätter jävligt mycket käppar i hjulen för killar, inte bara med tjejer utan killar som känner sig förvirrade med hela manlighetsgrejen överhuvudtaget.

Tillsammans skapar de här två missuppfattningarna ett moment 22 som verkligen ställer till det för killar. Om jag inte är bra med tjejer är jag ingen riktig man, och om jag ber någon om hjälp för att utvecklas så är jag inte heller en riktig man, vilket givetvis är helt absurdt. Jag vågar påstå att de flesta killar som säger att de inte egentligen har några problem med tjejer faktiskt är fulla av skit, men jag vill inte döma dem för det. Social programmering är en tung grej att gå emot, och alla ni som faktiskt gör det har min djupaste respekt.

Kram,
-Victor (Sanji)

Idag tänkte jag skriva om något som jag tror att vi alla är intresserade av, och som det dessutom råder en massa tabun och andra konstigheter kring.

Sex.

Men vi ska inte prata om sex i generella termer, utan jag tänkte dela med mig av mina tankar kring första gången man har sex med en tjej, och varför jag tror att det är viktigt att det sker så snabbt som möjligt, helst första kvällen ni träffas.

Hur brukar det se ut? Många tjejer har ju fått lära sig av tjejtidningar, tv-program och en massa annan social konditionering att det är viktigt att hon håller på sig och ”inte har sex innan tredje date:n”. Många tjejer håller på det dels för att de inte vill att du ska tappa intresset så fort ni haft sex, men också för att de är rädda för att bli sedda som ”lätta” eller slampiga. Det är självklart ditt första uppdrag som kille att försöka se till att hon inte känner så, dels för att det inte kommer att gagna dig särskilt mycket i relationen med henne om hon känner så, men självklart också för att det är bisarrt att tjejer inte ska kunna njuta av sex med en kille utan att behöva vara rädd för att bli stämplad på något sätt.

Det är nog också så att många tjejer har lärt sig att sex är ett maktinstrument, eller någon sorts valuta som de kan använda för att ha ett visst inflytande över killar. Man hör ibland ett uttryck som kallas för ”pussy power” och det går enkelt uttryckt ut på att så länge hon har något som killar vill ha, men som hon inte ger dem, så sitter hon i en maktposition. Det är givetvis också ett helt bisarrt sätt att se på sex, men det förekommer helt klart.

Som jag ser på det är det bästa sättet att inleda en relation med en tjej att avdramatisera hela den här biten och ta bort allt bakomliggande spel vad gäller sex. Sex är ingen big deal, det är definitivt inget sätt att utöva makt över mig och för att se till att det kommuniceras på ett bra sätt så vill jag ha det ur vägen så snart som möjligt. Jag är inte intresserad av ett förhållande där dynamiken ska vara sådan att vi ska ”wine & dine” minst tre gånger innan vi kan njuta av varandra. Det finns en tid och plats för sånt, och det är EFTER sex.

Jag har snackat med flera tjejer om det här också, och jag får nästan alltid höra att de också är trötta på alla såna här spel. Det är sjukt jobbigt för en tjej att gå och ”hålla på sig” fastän hon egentligen bara vill ha sex där och då, bara för att ”man ska göra så”. Det är upp till dig som kille att se till att hon känner sig bekväm nog med dig för att bryta mot en samhällsnorm, hur töntig den än är.

Hur gör man då detta, rent praktiskt? Det handlar givetvis om många saker, och en av de främsta är hur bekväm du själv är i situationen och om du kan förmedla ett ”sexuellt självförtroende”, men några bra pointers är följande:

- Se till att hon vet om att du är avslappnad sexuellt och att ”de vanliga reglerna” inte gäller med dig. T.ex. kan du göra det genom att helt enkelt börja prata om sex med henne och ge henne din syn, men kom ihåg att det inte är en big deal. En diskussion om sex med en tjej du nyss har träffat ska ha ungefär samma ton som att snacka om vädret eller vad du gjorde på semestern – det naturligaste i världen.

- Om hon känner sig obekväm eller inte riktigt vet vad hon ska göra när det börjar närma sig sex, se till att hon vet att det är helt ok med dig om ni inte har sex med varandra just då, men att även om ni har sex så kommer du ändå att vilja träffa henne igen (förutsatt att det är sant, förstås, ljug inte om sånt här, det vore bara ett sjukt värdetagande beteende!). Det faktum att du inte pressar henne kommer oftast att göra henne bekväm nog att slappna av och ha sex med dig.

- Det är DITT ansvar att eskalera sexuellt. Om du sitter och väntar på att hon ska ta initiativet till sex första gången ni träffas så väntar du med största sannolikhet förgäves. Tyvärr så är det fortfarande få tjejer som faktiskt är så pass frisläppta att de själva tar initiativet till sex, så räkna med att det är din uppgift och bli positivt överraskad om du slipper.

- Respektera vad hon säger och försök aldrig pressa eller manipulera henne att göra något hon inte vill, men inse samtidigt att det vi ofta får höra från olika håll, ”Ett nej är alltid ett nej”, är skitsnack på ren svenska. Ett nej kan vara ett nej och då ska det självklart respekteras, och det känner man av om man är någorlunda socialt kalibrerad, men ett nej kan mycket ofta också betyda ”nej, inte än” och det är en helt annan sak. Det betyder nämligen inte ”nej, jag vill absolut inte ha sex med dig” utan det betyder ”nej, jag är attraherad av dig och jag vill ha sex, men jag känner mig inte bekväm eller redo för det riktigt än” och då är din uppgift som kille rimligen inte bara att sluta och gå därifrån, utan snarare att försöka se till att hon blir bekväm.

Om du kan utvecklas i den här riktningen och bli mer avslappnad sexuellt så kommer du att märka en helt ny värld av sexualitet, där maktspelet kring hela grejen är borta och du bara kan njuta fritt med en annan individ. Det är helt underbart, och det är klart värt arbetet det kommer att kräva för att utveckla dig själv…

Kommentarer och frågor mottas gärna här i bloggen eller på mail!

Kram,
-Victor (Sanji)

Jag har en god vän, han är lite äldre än mig, och håller liksom jag på med ”pickup”. Han är en bra snubbe på pappret, sjysst jobb, ser bra ut, rätt vältränad, en gud på guran och förbannat trevlig och lättsam att umgås med. Han har egentligen inga som helst problem med att snacka med tjejer, att få igång ett flow och få dem att gilla honom. Att öppna är inget som helst problem, och i det hänseendet är han många gånger vassare än mig, som inte öppnar alls lika mycket.

Men ändå har han begränsad framgång. Hela tiden slår han de mentala blockader som han satt upp för sig själv, som hindrar honom från att vara den starke, naturligt attraktiva mannen både han och jag vill att han skall vara. Det kan vara tankar som:

• Jag är för gammal
• De är för unga
• Det är för tidigt för att kyssa/ta nummer/gå hem
• Tänk om hon blir arg
• Så kan man inte bete sig när man är X år gammal
• Tjejer gör inte sånt (exempel: hånglar ute/har sex i badrummet osv)

Social programmering i dess finaste form. Jag skall inte sticka ut. Jag är inte speciell. Ta en stund och fundera över dessa, vad har jag för tankar och synsätt som begränsar mig själv? Limiting Beliefs brukar det också kallas. Fundera över dessa, skriv ner dem, och tänk över hur ditt liv kommer fortskrida om du låter allihop vara som de är. Skriv därefter ner de synsätt du vill ha. Ett klassiskt exempel:

”Jag är för ung!” ersätts med ”Ungdom är kraft!”

Eller

”Jag är för gammal” ersätts med ”Erfarenheten gör mig mer kraftfull!”

Nu ska jag emotsäga min egen belief om att jag inte kan skriva korta, men ändå kärnfulla texter, och avsluta här. Vi hörs senare.

Jag älskar att börja bloggposter med frågor!

Är du en bättre person än de flesta i din omgivning?

Tänk på detta en stund. Anser du dig själv vara en moraliskt bättre person än de flesta andra människorna?

Detta är en väldigt vanlig tro, en tro som jag hade väldigt tungt, och som jag tror att jag fortfarande har till en grad, även om det har blivit mycket bättre. Därav kommer jag skriva denna bloggpost i vi-form, för detta gäller även mig, och har gällt mig till en extremt hög grad.

De flesta killar som är dåliga med tjejer tror att de är bättre människor än killar som är bra med tjejer. Vi går omkring och tror att vi är så ”goda” för att vi alltid gör vad folk ber oss om, för att vi alltid försöker vara andra människor till lags, för att vi alltid försöker uppfylla andra människors krav och aldrig ställa några krav själva. Vi tror att detta gör oss ”goda”, och att genom någon slags gudomlig karma, denna godhet till slut kommer att leda till att tjejer magiskt ”upptäcker oss”, och vilka fantastiskt goda människor vi är och väljer oss.

Det är tungt för mig att skriva detta, för stycket ovan var fram till nåt år sedan HELA min världsbild, en världsbild jag uppfostrats in i från tidig barndom.

Man kan se detta fenomen från flera håll. I alfa-konceptet lär vi oss att detta är en av definitionen av ”varm beta”-killen, en kille som ger värde till alla, men som bortser helt från sina egna intressen och vad han tycker är rätt.

Varför finns denna samhällsroll? Vi får ju ändå lära oss från ganska liten ålder att klassiska ”varm beta”-beteenden är ”goda”, att de är eftersträvansvärda. Samhället, det vill säga de styrande, de av högt socialt värde, vill ju inget hellre än att det ska finnas en värld av chodes där ute som ger okonditionerligt men aldrig begär något tillbaka. Och därför tror jag att man uppfostrar detta i så många människor, att ”Var behövande!”, ”Var översnäll!” etc etc. Det är inte konstigt att filmer som Matrix och Fight Club kommer upp så ofta inom vår sfär av personlighetsutveckling.

Det är lätt att dra paralleller till Xtreemes bloggpost två steg ner i denna lista, där han beskriver hur killar upptäcker negs ser dessa som magiska vapen, ett sätt att slå tillbaka på tjejer, och på samhället som lurat dem så. Det är dock inte det vi förespråkar, vi vill bara göra folk uppmärksamma på detta, så att de inser att det finns.

För mig var det en ENORM insikt när jag fick veta att det fanns andra killar där ute som trodde att de var bättre än andra. Jag trodde att jag var den enda, nästan en slags messiansk bild av mig själv där jag trodde att jag var den godaste människan i hela världen, att jag var den enda som var god och att det var min bästa egenskap.

I verkligheten kan jag säga att jag inte var särskilt god alls. De människor som fick utnyttja mig tyckte nog att det var bekvämt att ha med mig att göra. Men jag gav aldrig människor verkligt goda känslor, för jag visste då inte vad det innebär att verkligen ”ge värde”. Har man inget värde själv kan man inte dela med sig av det till andra, man kan då bara dela med sig av materiella ting som saker, pengar, ansträngning etc. De enda goda känslorna jag bringade människor var de goda känslorna de fick av att få något av mig, eller av det jag gjorde för dem. Det var aldrig själva handlingen, det var bara resultatet som var av värde. Jag kan exemplifiera det, och dra in det i den klassiska frågan om man ska köpa saker åt tjejer.

Om man inte har något eget värde, och köper en tjej en blomma kommer hon att bli glad för att hon har fått en blomma. Blomman ger henne en viss glädje, en glädje som du orsakat genom att betala den summa som blomman kostar. Däremot, om du har ett högt eget värde, och köper samma tjej samma blomma, så kommer hon att bli glad inte så mycket för själva blommans skull, utan för din handling, för det faktum att du ville köpa henne en blomma, ansträngde dig, och köpte blomman för henne.

Det är därför resonemang om ”ska man köpa drinkar?” blir så meningslösa i längden. Om du köper en drink för att vara ”snäll”, så gör det inte. Om du köper den för att du vill köpa henne en drink – by all means do. Men detta avviker från ämnet…

Det jag har lärt mig nu är att ge människor bekräftelse, helt villkorslöst, inte för att jag vill ha något resultat ur det, utan bara för att jag tycker en viss sak. Jag behöver inte längre känna att jag måste göra saker eller förändra mig själv för att människor ska tycka om mig, för jag vet att jag har ett eget värde, och jag är beredd att dela med mig av det. Det värde jag erbjuder andra människor är just värdet av mig själv, inte värdet av vad jag kan göra för dem.

Resultatet av detta i mitt liv har varit en rad förändringar.

Den viktigaste är att jag har fördjupat många relationer som varit viktiga för mig. Jag känner att jag kan ge värme och glädje till mina vänner och familj på ett annat sätt än jag kunde förut, för att jag gör det för att jag vill, inte för att jag tror att det är ”rätt”.

En annan viktig förändring är att jag numera kan ta för mig, jag kan ta för mig av tjejer och av glädje i livet. Jag kan ge mig själv tillåtelse. Detta är en process som jag inte vet någonsin kan bli färdig. Men det är väldigt intressant när man då och då får flashar av det gamla jaget i det hela, flashar som helt plötsligt säger åt en att ”det du gör är ont”. Det är ”fel” att attrahera denna tjej, eller att det är ”fel” att inte försöka köpa människors gillande.

Men den läxa som jag vill dela med mig av till er andra som har samma tro, för jag vet att det finns hundratals killar som känner samma sak som läser denna blogg: släpp tanken på att ni är bättre än någon annan. Ingen människa är inneboende godare än någon annan. Släpp behovet att hålla fast vid värderingar som getts till dig av samhället eller välmenande föräldrar. Du har dina egna värderingar, använd dem istället, och gör det som du vet är rätt!

Jag vet att det är många krångliga koncept i denna text som kan vara svåra att uttrycka skriftligt, men jag hoppas att budskapet har gått fram till er, och att ni förstår hur detta kan göra er till mer attraktiva män.

Med villkorslös kärlek
Nomaggiz

Vilka är då frågorna jag får? Här är några axplock:

Hur gör man för att förmedla en stark sexualitet?

Hur ska man göra för att vara sexuell utan att vara snuskig eller riskera att göra människor obekväma?

Hur kommer det sig att tjejer ligger med vissa killar på första kvällen medan andra får date:a i evigheter innan kläderna faller till golvet?

Jag ska i den här veckans blogg skissa upp i grova drag vad jag tror är de viktigaste delarna, men jag ser också fram emot att göra en del i vår audioserie om detta i framtiden och delar går också hand i hand med det jag kommer att prata om på vårt seminarium om två veckor. Att kunna förmedla sexualitet utan att vara töntig eller sliskig kräver nämligen att du är helt solid och grundad i dig själv till att börja med. Jag har också förståelse och respekt för att delar av det jag kommer att ta upp nu inte ”makes sense” om man är helt ny på området. Det här är främst riktat till er som kommit en bra bit i er utveckling, är helt bekväma med att prata med tjejer på krogen, får hyfsade eller till och med bra resultat i form av nummer, träffar och också tar det hela vägen med tjejer hyfsat regelbundet.

Jag personligen kom in på den här vägen ordentligt för ungefär ett halvår sen. Jag hade vid den tidpunkten kommit till en punkt där jag regelbundet träffade tjejer som jag mött på krogen utan problem. Jag ville hitta ett sätt att ”cut out the bullshit” och kunna bli sexuell utan allt kringdansande med att träffas över en fika, öl eller någon annan aktivitet. Missförstå mig rätt, jag älskar att träffa tjejer och göra de här sakerna och jag gör det fortfarande, men jag vill göra det just för att jag vill och inte för att det krävs av mig som ett kriterium som måste uppfyllas ”innan vi kan ha sex”.

Jag kom efter mycket arbete till rätta med det och det tog mig till en helt ny nivå i min framgång med kvinnor. Att vara avslappnad i sin sexualitet och förmågan att starkt kunna projicera det.

Nu kanske några av er tänker, ”bullshit, jag är avslappnad i min sexualitet, men jag märker inte att det gör någon skillnad med kvinnor”. Mitt svar till er är att de flesta av er har MASSOR av hang-ups om sex och jag tror inte alls att ni är så avslappnade som ni föreställer er att ni är. Många saknar dessutom den andra halvan som är minst lika viktig, dvs. förmågan att projicera det! Men vi börjar med den mentala inställningen.

Det här är ett smakprov på en av mina personliga favoritdelar av vår bootcamp där vi har en hel sektion tillägnat detta ämne på den sista dagens teori, so pay attention! Ok, nu kör vi…

Svara mig på den där här frågan. ”Har du issues med sex?”

Vad blev ditt svar? Ja? Nej? Min erfarenhet är att minst hälften (snarare 3/4) svarar nej på den frågan.

Låt mig omformulera frågan…

”För mig så innebär att ha issues med sex (både sin egen och andras sexualitet) att exempelvis inte vara bekväm med tanken på att din egen mor någon gång har fantiserat om att ha sex med en eller flera okända män medan hon tar på sig själv. Om du inte är bekväm med den tanken har du issues med sex. Nu, har du issues med sex?”

Blev svaret ett annat den här gången? Jag känner dig inte personligen, men min erfarenhet säger mig att de flesta nu svarar ja på min fråga. Det brukar räcka med att få människor att tänka på sina föräldrar i en sexuell kontext för att de ska bli obekväma, slänger man dessutom in något som gör det hela lite mer utmanande så utlöser det reaktioner hos den stora majoriteten. Det viktiga är att inse att det är något fel på dig om du reagerar på det sättet!

Ja, du läste rätt, jag anser att det är något fel på dig om du associerar negativa känslor, obekvämhet eller avståndstagande från delar av mänsklig sexualitet som är FULLSTÄNDIGT NATURLIGA! Se till att reda ut det! Fundera igenom det här och granska dig själv tills du har rett ut dina egna osäkerheter och rädslor kring sexualitet. Du KAN INTE fake:a det! Det går inte. Allt jag praktiskt kan lära dig om hur man förmedlar en avslappnad sexualitet kommer att vara fullständigt meningslöst eller till och med kontraproduktivt om du inte först ser till att du faktiskt är avslappnad. Se till att städa ur de där mörka vrårna av ditt medvetande, och gör det grundligt.

Ok, när det är ur vägen kan vi komma till den andra delen. Hur man förmedlar det. Det starkaste sättet som det kommer att kommuniceras på är via subkommunicering (vilket du till stor del inte styr över på ett medvetet plan, det är därför första delen måste vara på plats). Vi kan kalla det för en sexuell utstrålning som ”bara finns där”. Det är svårt att beskriva det utan att bli flummig, men vi kan tänka på det som de små yttre manifestationerna av ditt inre tillstånd. Jag definierar det bara för att det är viktigt att veta om det och ha det i åtanke även om vi som sagt inte styr över det medvetet till stor del.

Men det finns givetvis saker vi kan göra praktiskt för att ytterligare vässa och använda vår sexuella ”edge”! Jag ska ge tre generella och enkla tips som täcker grunderna:

Ögonkontakt. Möt hennes blick och håll kvar den! Du FÅR inte vika med blicken först när era ögon möts för första gången. Försätt dig själv i ett ”sexuellt” tillstånd och förmedla det med blicken. Alla som någon gång har upplevt det vet vad jag menar, när man tittar en person i ögonen och nästan blir chockad över hur mycket sexuell energi som slår emot en. Hur gör man?

Det finns inget enkelt sätt att förklara det i text, men testa att kåta upp dig själv ordentligt (Mentalt! Onani i offentlig miljö är inget jag rekommenderar. Jag dömer det inte heller, men jag ser framför mig en situation där någon överambitiös bloggläsare blir gripen för förargelseväckande beteende efter att ha dragit i struten på tunnelbanan mitt i morgontrafiken och sen skyller på mig, så en disclaimer känns på sin plats. ) och titta henne djupt i ögonen samtidigt som du tänker dig att du skickar över dina mentala bilder till henne.

Beröring. Vi berör ofta det här ämnet och det finns en anledning till det. Det är helt avgörande att du är bekväm att röra vid tjejer och kan göra det på rätt sätt! Det är särskilt sant när det gäller att kommunicera en stark sexualitet. Det finns en väldig subtil men ändå avgörande skillnad på sexuell och icke-sexuell beröring. Lär dig var den gränsen går och vad skillnaden är, ett vanligt misstag som killar gör är att de missar det här och använder sexuell beröring vid fel tillfällen vilket gör att de uppfattas som ”kladdiga” eller väldigt ”creepy”.

Det här måste man öva på praktiskt vilket är ytterligare ett exempel på att fältet alltid är din största skola, men i korthet kan man säga att sexuell beröring ofta är smekande och dröjer kvar längre än asexuell beröring.

Verbalt. Givetvis kan vi också förmedla en stark sexualitet med det vi säger. Det handlar mest om att lära sig förmedla att man är enormt avslappnad med sin sexualitet och att sex för dig inte är en ”big deal” utan något helt naturligt. Se inte det jag skriver nu som ”lines” som ni kan använda för att ”lura” tjejer att ni är avslappnade sexuellt, för det kommer inte att fungera utan bara att bli cheesy. Tänk på det jag skrev om att få den första delen på plats innan ni testar det här, och se det jag skriver som exempel mer än ”lines”!

Ett exempel på att göra en konversation väldigt sexuell är att helt abrubt avbryta det man själv säger och titta tjejen djupt i ögonen och säga, ”vet du vad? Om det inte vore för alla människor här så skulle jag slita av dig kläderna och bara ta dig mot bardisken…”. Låt den hänga i några sekunder med bibehållen ögonkontakt, och fortsätt sen prata om något helt annat.

Ett annat exempel är att anklaga henne för att göra saker med ditt huvud, typ ”det är helt sjukt, jag vet inte vad du gör med mig men jag kan inte sluta tänka på sex när jag ser dig…vad är det du gör?”

Och med det så tänkte jag avrunda den här söndagens blogg. Jag vill understryka att delar av det här kanske inte förefaller vettigt för dig som är helt ny eller inte har nått så långt i din utveckling än. Det är helt ok, kom tillbaka till den här artikeln senare bara. Diskutera och ställ gärna frågor om artikeln i forumet också. Tack för din uppmärksamhet, och om du bara ska ta med dig en enda sak från att ha läst den här artikeln, så låt det vara ”Sex är inte en big deal. Sex är helt naturligt. Njut av det!”.

Kram,
-Sanji

Jag tror på riktigt att din framgång med kvinnor kan förbättras väldigt skarpt bara av det faktum att du läser och förstår detta, oavsett var du står i din utveckling. Om du lyckas förmedla att du förstått innehållet i denna post för en kvinna så kommer du se hur hennes attraktion för dig ökar – så jävla sällsynt är det med män som förstår detta. Den här posten är svår för mig att skriva för att ämnet är provokativt även för mig, och jag har ändå tillbringat månader med att få bort negativt tänk i mitt huvud. Jag är inte helt där än, så även jag kommer att reagera emotionellt på att läsa detta. Det är ok, we’re all in this together. Destination: becoming better men.

Nu kör vi!

Vad är ”Horan och madonnan”-komplexet?
I vårt samhälle (och jag begränsar min kunskap till området för kristendom judendom och islam) finns en utpräglad bild av att det finns två sorters kvinnor – Horan och madonnan. Detta får sitt uttryck i många olika former, men alla har vi någon gång under vår uppfostran fått höra att det finns två sorters tjejer – de man sätter på och de man gifter sig med. Detta uttrycks på olika sätt i olika kulturer och kretsar. Det är orsaken till varför vissa tjejer betraktas som ”bra” och andra som ”dåliga”. Vissa ses som bimbos och slampor, medan andra är ordentliga.

I grund och botten handlar det om att kvinnan inte ska vara sexuell. Ordet madonnan och horan kommer ju från Nya Testamentet, Madonnan är hon som lyckades få ett barn utan att ha haft sex överhuvudtaget (!) och horan är Maria Magdalena som (om jag minns korrekt) omvändes från sina ”onda” vägar. Detta tänk sprider sig ganska likartat inom judendom och islam, mina ursäkter för okunnighet om övriga religioner.

I praktiken innebär det att många män har svårt att se kvinnor som de upplever som ”idealiska” på ett sexuellt sätt. Och tvärtom blir det svårt att se personligheten bakom fasaden på en kvinna som ter sig sexuellt.

Den schizofrena kvinnorollen
Paradoxen med allt detta är att rollen som kvinnan har i västvärlden är att hon ska vara sexig men inte sexuell. Hon ska vara sexig, tilldragande och lockande, men hon ska inte njuta av sex eller ens vilja ha det.

Detta gör kvinnor förvirrade, och får dem att uppleva att de måste välja – antingen det ena eller det andra. Det får den ena gruppen att tro att en kvinna med självrespekt inte kan älska sex så de väljer respekt och självrespekt före sexualitet. Den andra gruppen kvinnor väljer sin sexualitet och bekräftelse hos män mot att de finner sig i att inte bli betraktade som mer än sexobjekt.

Detta genomlyser vår värld, på så många plan att det nästan blir löjligt. Som ett exempel – titta på Sex and the City. Där finns både ”horan” (Samantha) och ”madonnan” (Charlotte). Och Carrie, som är huvudrollen är den som kämpar med dilemmat om vilken av dessa roller hon ska välja. Läs min post om Sex and the city här, men läs först klart denna post. Den här är viktigare.

Feltänket
Jag ska inte gå in på uppkomsten av ”Horan och madonnan” utan nöja mig med att berätta för alla att det inte stämmer. Alla kvinnor älskar sex – stora som små, unga som gamla, snygga som fula, moderliga som slampiga. Alla gör det, på olika sätt.

Kvinnor tänker på sex, på varje liten aspekt av det. De fantiserar om hur det kommer att kännas med en kuk inom sig. De fantiserar om att bli tagna av en mystisk främling, de fantiserar om allt möjligt snusk som många män inte ens kan tänka sig.

Läs följande rader en i taget, och tillåt dig att känna precis allt som du vill känna.

KVINNOR ÄR SEXUELLA VARELSER.

KVINNOR ÄLSKAR SEX.

KVINNOR BEHÖVER SEX

KVINNOR TÄNKER PÅ SEX.OFTA OCH MYCKET

KVINNOR ÄSKAR SEX MER ÄN MÄN

Jobbigt att erkänna, jag vet, intellektuellt sätt känns det uppenbart, men innerst inne är det något som säger ifrån på ett djupt plan om att du lurar dig själv som tänker så. Det händer iallafall inom mig, även om den rösten blir mindre och mindre för varje gång jag utsätter den för kritik.

Alla kvinnor är både horan och madonnan på samma gång! Eller rättelse – de är varken horan eller madonnan, de är något i mitten. Och det är OK! Det är ok att de är det!

Din roll som man
I den mänskliga ”parningsdansen” är kvinnans roll att ge medgivande till att bli tagen medan mannens roll är att visa upp sig att han är värdig och attrahera henne. Det är därför vi har attraktionskurser för män – männen behöver det mkt mer än kvinnor. Denna rollen har dock blivit missuppfattad till att innebära att kvinnor inte gillar sex och att sex bara är något de ger män som belöning. Men kvinnor älskar sex! Bara för att det finns ett överflöd på tillgången av män för de flesta kvinnor betyder det inte att de inte drömmer om och längtar efter sex – så länge det är med en attraktiv man. Kvinnor älskar sex. Och i stunden du står där med en tjej som attraheras av dig så vill hon på ett djupt innerligt plan ha sex med dig, där och då. Hon kommer aldrig tillåta sig det, eller ens att tänka på det, men det är ju det som attraktion är: viljan till sex med någon.

Det här är så djupt rotat i hela vårt samhälle, trots alla framsteg som kvinnor ändå gjort de senaste 100 åren. Kvinnorna själva är minst lika stora skurkar här som män, kanske mer. Men som man är du direkt ansvarig för de känslor du bringar kvinnan du umgås med. Det här är anledningen till att kvinnors största rädsla är att framstå som en slampa. Det här är anledningen till att kvinnor ser ner på andra kvinnor som är mer utmanande klädda. Det här är anledningen till varför kvinnor får vad vi kallar ASD (anti-slamp-försvarsinstinkter) och inte vågar göra med dig det ni båda egentligen vill. Det är din roll som man att göra henne bekväm med detta och stilla denna sociala rädsla som är rotad måååånga generationer bakåt i oss alla. Faktum är dock att även i oss män sitter denna gamla klyscha, och att vi många gånger är orsaken till att kvinnor inte vill göra saker med oss av rädsla för att bli stämplad som slampa.

För ärligt talat, många killar klantar sig som fan här. Vi stämplar kvinnor som slampor för att de har sex med oss! Detta har jag alltid haft svårt att greppa, men jag vet att många killar betraktar tjejer som har sex med dem som slampor just för att de gör det. Det kan vara för att de gjorde det ”innan X:e dejten”, eller att de gjorde något ”snuskigt”, eller något annat tramsskäl. Många män gör detta, och de inser inte hur grundligt detta begränsar både de själva och deras kvinnor.

Att förmedla sitt dömande till kvinnor är att begränsa dem i sin sexualitet. Många kvinnor gör saker med älskare som de inte skulle drömma om att göra med sina makar. Varför? För att makarna har stämplat in dem i en roll – rollen av madonnan. Och madonnan får inte njuta av sex. Och om hon nu gud förbjude skulle göra det så får det hon inte njuta av något annat än klassiskt missionärssex. Helst ska hon inte ens tycka om det utan tolerera det, som en gåva hon ger mannen en dag i veckan och på hans födelsedag.

Det är din roll som man att göra henne bekväm med att vara sexuell med dig.
Det är din roll som man att få henne att våga släppa sina hämningar med dig.
Det är din roll som man att inte döma henne för att vara sexuell.

Smärtsamma sanningar
Ok, guys, hänger ni med så här långt? Tungt? För nu börjar de riktigt jobbiga bitarna. Kom ihåg – tillåt dig själv att känna, men betänk dina känslor – vad de är och var de kommer ifrån. Meningen med kommande tankeövningar är att få dig att bearbeta ditt inre Horan/madonnan-komplex och bli en tryggare och sexuell man.

OBS! Vissa av er kommer att läsa denna text och tänka i banor av ”alla kvinnor är horor”. Gör ni det har ni missförstått vad det handlar om – det handlar om att acceptera in i ert kvinnoideal att kvinnan är sexuell.

Din mamma
Det är en förolämpning att kalla någons mamma för hora. Det är jobbigt att få höra eftersom man inte vill acceptera att modern (madonnan) också har en sida som är horan. Denna förolämpning finns i olika former i alla kulturer, och den bygger helt på den förolämpades horan/madonnan-komplex. Är man helt bekväm med sex är det inte längre en förolämpning.

Så nu ska jag ”förolämpa” din mamma! Hur känns detta? Läs raderna en i taget och tillåt dig själv att känna.

Din mamma älskar sex.

Din mamma har haft sex – åtminstone med din far.

Din mamma har njutit av sex

Din mamma har blivit tagen – och njutit av det.

Din mamma har stönat och fått orgasmer.

———————————————

Tungt? Vila en stund om det är jobbigt, för det blir värre.

———————————————

Din mamma har troligen haft sex med andra män än din far.

Din mamma har garanterat attraherats av andra män

Din mamma har fantiserat om sex och sexakter hon inte vågar göra med din far.

Skriv gärna ner vad ni känner just nu. Öppenhet är första steget mot insikt. Det jag vill, är att dui ska förstå och acceptera påståendena ovan. De är sanna. När du accepterat dem ska du inse att din mor är samma fantastiska person hon alltid varit – men med en sexuell sida. Och det är ok, det är den hon är.

Jag kommer att stressa er lite till, och nu kommer det till den andra madonnarollen: din fru. Eller för de flesta av oss – din framtida fru.

Din fru

Din framtida fru har just nu sex med en annan man.

Din framtida fru njuter, och älskar det.

Efter sexet kommer hon ligga svettig och kramas med honom, se honom i
ögonen med sina rådjursögon och bara mysa.

Hon kommer under ert förhållande tänka sexuella tankar om andra män.

Känns det jobbigt? Känner du dig bedragen? Äcklad?

Det jag vill att du ska förstå är att din idealkvinna, som du älskar så innerligt, har en sexualitet, en sexualitet som är oberoende av dig. Du kommer inte att vara den enda mannen hon haft sex med. Och det är ok – för önskar du inte henne den fantastiska upplevelsen? Är det hennes fel att du ännu inte är i hennes liv? Jag kommer gå in mkt djupare på detta område nästa tisdag med en filosofisk typ av artikel som förhoppningsvis kommer att reta upp även en del kvinnor.

Jag upprepar – kommentera! Man kan göra det anonymt, men posta era tankar och känslor kring detta! Är det uppenbart? Fruktansvärt? Fel?
Läs gärna detta en gång till, internalisera det. Det kommer att göra er till attraktivare män.

Massa kärlek till er, och sprid den till era kvinnor!
//Nomaggiz

Man kan ju tänka sig att jag som attraktionscoach, och som väldigt attraktiv man inte skulle ha så mycket till övers för jantelagen, en lag som säger att man inte ska tro att man är något, vilket jag uppenbarligen tror. Men häng med här, så ska jag förklara för er, mina kära läsare, varför jantelagen är en fantastisk uppfinning och varför den gör oss så mycket gott.

Denna bloggpost är en fortsättning av tankegångarna i posten ”Att vara normal”.

Jantelagen är den oskrivna lag som säger att man inte får sticka upp och tro att man är något. Jag ska inte gå in på jantelagen i detalj, jag nöjer mig med att länka till wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jantelagen.

Så varför älskar jag då jantelagen? Jo, är ni med nu? *trumvirvel*
FÖR ATT DEN OMFATTAR ALLA UTOM MIG!
Låter det pretentiöst? Bra! Häng med nu så ska jag förklara!

Jantelagen är en social kod som finns i alla mänskliga samhällen, men som är extra tydlig i t.ex. det svenska. Jantelagen finns till för att främja mediokritet, dämpa kreativitet, minska folks självförtroenden, och stävja initiativtagande (Många fina ord, jag vet!). Skälet till att den finns är för att vi som människor har ett komplext arbetsfördelningssystem, och alla kan inte vara ”THE MAN” hela tiden. Om alla skulle ta för sig så skulle det uppstå massa problem och konflikter i världen, så det är bäst att ingen tar för sig. Nånsin.

Vilka gäller jantelagen?
Vilka är det då som omfattas av jantelagen? Jo, det är ju alla. Men är det verkligen alla? Om ni tänker på det, om man läser i Aftonbladet, inte klagar väl tidningen på att princessan Madeleine brytit mot jantelagen? Eller att Linda Rosing eller Mikael Persbrandt brytit mot den? Jantelagen tycks således omfatta alla utom de som upplevs ha högt socialt värde i sammanhanget.

Vi ser det från ett annat håll. Vad är det som säger att man ska följa jantelagen? Vilken lag säger att man ska följa jantelagen? Var står det skrivet? Jo, det enda som säger att man ska följa jantelagen är ju jantelagen själv! Filosofera kring detta en sekund och häng med här. Som ni ser har vi hittat det stora kryphålet i jantelagen: Man behöver bara följa jantelagen om man redan följer jantelagen. Det är således väldigt enkelt att bryta sig ut – man slutar helt enkelt att flöja den.

Vad tjänar man på att lämna jantelagen?
Varför är det då bra att lämna jantelagen? Som jag redan tidigare förklarat så är det faktum att man inte omfattas av jantelagen ett tecken på att man har ett högre socialt värde. På mellanstadiespråk innebär det att man är ”coolare” (Jag är medveten om att det är astöntigt att sätta citattecken kring ordet cool). Det faktum att man vågar bryta mot den sociala koden visar att man har stake. Det är attraktivt att ha stake.

Dessutom ger det en massa fördelar: om man vågar gå fram och snacka med en tjej så får man ju snacka med en tjej! Om man vågar beställa en hamburgare utan tomat så slipper man pilla bort sin tomat! Om man vågar stå och inte dricka något på krogen så spar man femti spänn! Osv osv…

Samtidigt agerar ju jantelagen som skydd för oss med högt värde genom att låsa ute alla jantelagsföljare. Det faktum att det inte är ok att gå fram och prata med en tjej gör att vi får vara ifred mer med den tjej vi pratar med! Det faktum att det inte är ok att be om den där extra fördelen gör att det finns massa extra fördelar kvar till oss! Det här är en storskalig världskonspiration, så var noga med att inte berätta om detta för folk! Jag vill ha jantelagen kvar, så låt detta förbli vår lilla hemlighet!

Men den viktigaste fördelen med att inte följa jantelagen är inte ur yttre social synpunkt utan ur inre, ens inner game. Att våga bryta mot meningslösa sociala koder får en att känna sitt eget värde. Det får också en att sluta bry sig om småsaker som andra människor bryr sig om och lägga energi på det som faktiskt är viktigt.

Vad ska man då följa?
Jag menar absolut inte att du ska ha en ”FUCK THE WORLD”-inställning och gå omkring o bete dig som ett svin överallt. Det vet de som känner mig att jag inte gör. Men istället för att leva efter någon dum social kod kan man leva efter sina egna interna värderingar. Alla har vi en kompass som säger åt oss vad vi tycker är ok och inte. Ibland färgas den av jantelagen, de gångerna måste man noga tänka efter om det är ens värderingar eller jantelagen som man följer. Men generellt, lev och låt leva, dela med dig av ditt höga värde till din omgivning. Behandla människor med respekt så kommer de behandla dig med respekt tillbaka.

Kommer inte detta leda till problem för mig?
Det finns folk som blivit vääldigt bra på att följa reglerna. De har byggt sin identitet kring detta och upplever att de har en social status för att de är så jävla bra på att följa jantelagen. Mer än så, de tror att de har högst status i gruppen, för att de är coolast av jantelagsföljarna. Det faktum att du lämnar gruppen och antar högvärdesbeteenden kommer säkerligen ställa till med vissa problem. Detta område är egentligen en hel egen bloggpost så jag ska inte gå in på det djupt här, men var beredda på att vissa människor i er omgivning kommer att vilja att ni rättar er i ledet igen. Det är ok, det är deras jantelag som talar. Ingen kommer nånsin starta slagsmål med dig för att du inte följer jantelag, så det är bara att carry on!

Men praktiskt, vad ska jag göra?
Sist men inte minst ska du få några grejer att träna på:

* Be om saker. Våga be om en tjänst.
* Gör krångliga beställningar. Inge mer stor stark/vodka redbull. Beställ jordgubbsmojitos med extra lime. Förvänta er att ni kommer få det ni beställt. Beställ aldrig något rakt av från menyn, krångla till det lite!
* Prata med människor du kanske inte skulle pratat med. Detta gäller alla former av personal till exempel.
* Fråga inte om lov om det är något du tror du får göra – gör det bara! Du kan alltid be om ursäkt efteråt.

Generellt ska du få denna tumregel som du kan följa till vardags. Tänk: ”Om det inte vore för jantelagen, hade jag då velat göra X?”. Eller ”Tycker jag, bortsett från jantelagen, att det är ok att göra X?”. Om svaret är ja – gör X och se vad som händer! En annan tanke är ”Om kungen gjorde X hade jag reagerat på det?”.

Om du är extra ivrig på att öva dig så kan du tänka följande: ”Finns det någon handling X som går att göra just nu som jag tycker är ok att göra men som jantelagen säger inte är ok?” Om ja, gör X!

Testa dessa grejer och ni kommer att märka att ni mår bättre med er själva, att ert självförtroende börjar växa, och så småningom kommer ni skratta åt denna övning och inte ens förstå den. Då har ni lyckats.

—
That’s it för denna gång. Kom ihåg – berätta inte detta för nån! Jag vill ha min jantelag kvar, så låt detta vara vår lilla hemlighet!

Kärlek till er alla!
//Nomaggiz

På en Bootcamp puschar vi elever till att konstant inleda konversationer. Eleverna brukar sällan tveka och inleder konversationen med vackra kvinnor utan att tänka. Inom loppet av sekunder så står dem där och the GAME is ON. Instruktioner följs slavisk och de gör saker de själva aldrig skulle vågat göra om inte det vore för att vi säger att det OK.

Detta är intressant därför att många gånger när du är ute själv eller med vänner så förändras spelreglerna. Du tvekar att inleda den konversationen med tjejen du gillar och hamnar i en spiral av negativa tankar som hindrar ditt handlande.

Grunden till dessa olika beteende är känsla av ”förtjäna något”. Det är en liten röst som viska att du inte förtjänar att prata men en tjej ”över din legue”. Detta är en rena hjärnspöken då verkligheten är väldigt annorlunda än hur du väljer att den utspela sig i ditt huvud. Hur kan du överhuvutaget fatta ett beslut att hon inte kommer ”gilla dig” om du inte gett interaktionen en chans??

Detta är faktan. De flesta riktig snygga tjejer vandrar denna värld ensamma.

Män är så rädda att prata med dem, att det slutar med att ingen gör det och hon får gå hem själv och ledsen. Alternativen är överberusade män som fattar mod men går tyvärr bort de dem är inget alternativ för en tjej av sådan kaliber.

Ni skulle bli förvånade hur riktig varma dessa tjejer är när du väl börjar prata med dem. På en Bootcamp slipper eleven tänka på detta då instruktören är den auktoritära och dominanta personen som ger dig klartecken.

– Om Superman säger att det är OK att prata med den där tjejen så MÅSTE det vara OK. Superman kan inte ha fel…!!?

Det finns inget tid för eftertankar och reflektion vilket hindrar dina hjärnspöken att dyka upp. Sanningen är dock att världen är den samma vare sig med någon av oss vid din sida eller om du är ute själv. Det enda som förändras är synen på dig själv och förmågan att ge dig själv tillåtelse att ta de stegen in i en fantastisk kvinnas värld.

Du har lika mycket rätt som alla andra att interagera med vackra kvinnor. De är inte exklusiva för filmtjärnor, producenter, media eller mode sfären. De finns där ute och de väntar på DIG!

Ett passande citat från filmen Notting Hill.
”Im just a girl, standing in front off boy wating for him to love me”.

Ge dig själv tillåtelse att ta plats. Den här världen är lika mycket min som din och dessutom så vill hon att du går fram till henne. Detta är inga teorier, jag skriver ur egna erfarenheter. Det händer gång på gång att tjejer blir nästan tacksamma för att jag överhuvudtaget pratar med dem och Nej jag är ingen stålman jag är en vanlig kille.

Åt Söndags brunsch igår med en vacker kvinna som tillbringat lördags natten med mig. Det är enormt intressant när hon som kvinna bekräftar detta.

-Superman du ska veta att ingen går fram till mig när jag ute, det är fan pinsamt, jag gör mig snygg sminkar mig tar på mig mina finaste kläder och INGEN går fram till mig. Det är sjukt att killar ska vara så rädda.

- Alla tittar men ingen går fram, det är för fan killens jobb att gå fram till mig! Om dem nu gör det så är de antingen för fulla eller så gör de allt jag säger och förvandlar sig till knähundar. Vi kvinnor gillar män som tar oss med storm, varför ska det vara så svårt för men att förstå detta.

När du är ute var auktoritär, dominant över dina tankar. Se bortom skönhet den spelar ingen roll i hur hon kommer att reagera. Ge dig själv TILLÅTELSE och du kommer att upptäcka att dörrar till nya världar finns bort om det du kallar för Sundtförnuft.

Med kärlek

//SUPERMAN

Du är din enda fiende, den enda som kan stoppa dig. Det finns inget du inte kan uppnå här i livet, så länge du lär dig hantera din fiende – du själv.

Jag har chodeat. Denna bloggpost är över 24 timmar sen och det är mitt fel, hur jag än vrider och vänder på det. Jag skulle ha skrivit den i fredags men då hade jag förlorat plånboken med tio olika viktiga kort. Då sprang jag runt och oroade mig för det och ringde runt som en galning. I lördags, då bloggen skulle ha postats, så arbetade jag och stack direkt efteråt till en födelsedagsfest som jag lovat att gå till. Det är inte mitt fel.

Men jo, det är det. Det är mitt fel att jag tappade bort plånboken, hur mycket jag än känner för att skylla på otur. Det är mitt fel att jag inte kunde koppla bort mina bekymmer över det i fredags och komma ihåg att skriva min post. Det är mitt fel att jag inte kunde offra tid igår, lördag, för att skriva den.

Jag var inte i skolan i torsdags och fredags, för jag var och chodea med min fästmö. Det innebär inte att jag tycker att det är dåligt att spendera tid med henne. Det innebär att jag var med henne i en säng hela dagen och inte gjorde något nyttigt. Jag missade repning, träning och skola, slösade massa pengar, åt onyttig mat, såg förjävlig ut och tappade bort min plånbok.

Jag hade en ”segdag” och det gick så långt att jag nästan blev handikappad och sanningen är den att det är just därför jag tappade bort min plånbok, för hela dagen kände jag mig som en zombie. Och det är mitt fel.

Aja, alla problem kan supas bort. Vilket jag gjorde i lördags i samband med att jag inte skrivit bloggpost, samlat på mig massa skolarbete, tappat bort min plånbok och min fästmös bästa vän fyllde nitton. Vad ledde det till?

- Vårdslöshet.

Vi hade efterfest i Prj Göteborg/Club Vegas och blev så fulla att vi slutade bry oss. Vi bjöd in massa folk från höger till vänster och hade kul. 10 minuter efter att de flesta gått runt fem på morgonen börjar en tjej gråta då hennes stövlar för ettusenfemhundra kronor blivit stulna. Stackarn. Vi hjälper henne leta för säkerhets skull och märker snabbt att min jacka för tretusenfemhundra, Mr.Ms jacka, en mp3 spelare och massa annat blivit stulet.

Och det är mitt fel.

Jag blir deggig och deppig och sitter för mig själv medan min fästmö åker iväg för att trösta sin polare som förlorat sina stövlar. Jag får hennes telefon för att ringa runt och ta reda på vilka människorna som vart här var och då upptäcker jag massa sms i hennes telefon. Jag har hittills chodeat i flera dagar och det skapar ett mönster. Jag läser smsen och ser allt ur en ”glaset är halvtomt” inställning och börjar chodea rejält.

Jag börjar tjafsa med henne idag, Söndag, helt i onödan och sårar henne för det lilla faktum att hon har två killkompisar. I’m a chode.

I snap out of it och spenderar lite quality time med henne – med choklad och sömn, mitt på dan. Jag vaknar och halva dagen har förflutit och inte en enda sak jag planerat att göra har blivit gjort.

Jag går hem.

Jag har inte skrivit min Game-Plan för att den försvann iom. att min laptop gick sönder. Det är inte mitt fel. Fast jo. Hade jag hållt mig till tidsplanen så hade jag publicerat den innan min dator gick sönder. In my own face.

Jag har inte skrivit de skolarbeten jag låg bak i. Hey, I’ve been busy. Nope. Visst är jag upptagen men jag slösar mycket tid på ingenting och onödigt tv-tittande.

Jag har flakeat på många av mina planer.

Manlighet är målmedvetenhet. Att inte följa sina mål försvagar en mer än något annat någonsin kan göra. Det är det vi kallar för chode. Att vara försvagad. Att inte vara man. Att låta sig själv lägga käppar för hjulet är det enda som kan stoppa det hjulet. För vad som än händer mot dig, vilka hinder du än får, så finns det alltid en väg fram så länge DU hanterar din fiende – dig själv. Så länge du finner kraften att hålla dig till dina mål så kommer du finna din väg.

På samma sätt är det med kvinnor. Så länge du håller dig till målet att få denna kvinna i ditt liv så kommer du finna vägen dit. Så länge du håller dig till målet att bli bra på detta med attraktion så kommer du finna din väg.

Om jag inte gör något för att ändra på mig själv så kommer jag att förlora min examen och min familj kommer att förakta mig. Jag kommer att förlora min position på C-R, för jag kan inte vara hycklare genom att lära ut saker jag inte lever. Jag kommer att förlora mitt band. Jag kommer aldrig att komma i form med träningen. Min fästmö kommer att känna av att jag försvagats och tröttna på att jag bara är en soffpotatis som inte gör något med mitt liv – och lämna mig.

Så vad har jag gjort för att komma på rätt väg igen?

Jag har kallat mig själv för chode och utvärderat mig själv. Jag har ändrat på min fysiologi genom att raka mig, klippa mitt hår lite och platta till det. Tagit en rejäl dusch, tvättat ansiktet och smörjt in mig själv i härlig tigerbalsam. Jag skrev upp en To-do lista att följa och jag följer den.

Nästa gång jag planerar att umgås med min fästmö så ska det vara en fysisk aktivitet. Löpning, basket, promenad, whatever.

Jag ser min misslyckade vecka som en lärdom och ger mig själv löftet att lära mig av mina misstag. Som en rastafari en gång sa till mig:

”If you don’t learn from your mistakes, you will start to repeat them. Once you start repeating your mistakes, they are no longer called misstakes, but bad habits. Then, my friend, you are in real trouble”. – Rash Joe

Det är allt vi kan göra. Kriga mot oss själva och den oändliga striden mellan att vilja ha bekvämlighet och äventyr.

Antingen sitta i soffan och lata sig eller upp på benen och uppleva saker.

There’s nothing more then that.

- Xtreeme

Förutom legenderna. De som aldrig blev gamla och aldrig försvann. De vars drömmar alltid stod klara och slungades ut i äventyr som aldrig skall glömmas. De vi ser upp mot och långt ner i benmärgen önskar att vi kunde få vara.

Men livet spinner vidare. Vår ungdom blir gammal och när vi är gamla försvinner vi. Våra drömmar tynas bort av de vardagliga sysslorna av att ha ett jobb, skaffa pengar, betala hyran och allmänt leva ett ”normalt” liv. Vi längtar efter pengar för att köpa en tv så att vi kan se på filmer som visar oss äventyr vi vill uppleva.

Vi är rädda för döden för att vi egentligen inte hunnit uppleva livet än.

Som din vän råder jag dig att ta en risk.

Vad har vi i livet egentligen? Vad är det vi äger? För endast det vi äger kan vi förlora. Endast det vi kan förlora, behöver vi vara rädda om.

Våra kläder. De kommer att slängas och de kommer att förstöras. Vi föddes nakna, ändå har vi kläder just nu. Vi har använt oss av vår egna kraft att skapa pengar till att köpa kläder. Så vem bryr sig om vi förlorar våra kläder? De är bara något vi lånar under en tid tills de rivs sönder eller försvinner. Likaså gäller alla våra materiella ägodelar. Att oroa oss för dem skapar onödig rädsla. De ger oss bekvämlighet, men i ett äventyr är bekvämlighet vår största fiende.

Våra vänner. De vänner vi har vill oss vårt bästa. I alla relationer är du den viktigaste personen. Alla människor måste ställa sig två frågor, vart är jag på väg och vilka tar jag med mig? Om han ändrar på ordningen av de frågor så hamnar personen i problem.

Anledningen är för att om du vill leva fritt måste du gå den vägen som tar dig till frihet. Den vägen är din egna och ingen annans. Den är ditt unika fingeravtryck. Om du först frågar vilka du ska gå med kommer du vara tvungen att kompromisera vart du är på väg. Du måste lära dig att i din unika resa till frihet är du ensam. Dina vänner är till för att ge dig sällskap som plus där era vägar går ihop och önska dig lycka till där era vägar skiljs åt. INGET annat!

-> Dina vänner är till för att finnas till som sällskap och stöd där era vägar går ihop och för att önska dig lycka till där era vägar skiljs åt. INGET annat<-

Likaså gäller kärleksförhållanden.

Vi har vår Familj. Rädslan av att förlora familjen. Rädslan av att göra de besvikna.

Denna rädsla är en svår sådan. Den är djupt inrotad i vårt psyke. Sättet att slå sig fri är genom övertygelsen att allt vår familj egentligen vill oss är att vi ska vara lyckliga. För allt det de vill att vi ska göra är vad de tror är vårt bästa. Vad de tror är vår bästa väg till lycka och frihet. Vår familj visste vårt bästa när vi ville klättra i träd som fyraåringar och de sa nej. Vår familj visste vårt bästa när vi som fyraåringar ville ta i eld och de sa nej.

Vår familj vet inte vårt bästa när vi som vuxna män och kvinnor vill nå vår lycka och frihet. Det vet endast våra hjärtan.

Slutligen kan vi fråga oss om vi ens har livet. Livet är mig inte en ägodel, ty livet är endast begränsat till ett antal dagar och en födsel är en garanti för döden. Du kan andas så länge du känner för att andas. Men du lever bara de gånger du tillåter dig själv att leva. De gånger du släpper tag om rädslor, ser äventyret du vill slungas in i och känner varje rädsla i kroppen och tänker, ”Jag lever, fri som en fågel”. Vi har inte livet, vi förtjänar den i stunder vi upplever fullständig extas!

Det enda vi har är vår förmåga att lyssna på vårt inre. Vår förmåga att stå emot rädlsor. Det enda vi äger här i världen är vår personliga kraft. Det är något ingen kan ta ifrån oss. Det är något som endast vi kan förneka oss själva. Så om det finns en rädsla du ska ha, så är det rädslan av att ha låtit ditt liv spinna iväg, din ungdom bli gammal och dina drömmar tyna bort, för att du inte använt din personliga kraft för att lyssna på ditt inre och hittat din personliga väg till frihet och lycka.

Och frihet är som starkast inrotat i vår själ när vi kämpar för den.

Slutligen vill jag skriva ett citat från en film som rör mig väldigt starkt

”Yes, fight and you may die. Run and you will live. But only for a while. For in many years from now, you will lay in your bed old and about to die. And will you not trade all those moments from now to then for one – only ONE chance – to look your enemy in the eyes and say: You can take my life. But you cannot take my Freeeeeeeeedoooooooooom!!!”

- William Wallace ”BraveHeart”

Jag är nog den som mest av alla strävat efter att vara normal. Jag kom till Sverige som barn och hela min grundskoletid handlade om att ”lära sig reglerna och lära sig följa dem”, dvs passa in. Jag blev JÄVLIGT bra på det. Jag följde reglerna så jävla bra att det var stört, men ändå kändes det inte som att jag var normal. Det var som att alla andra var normala och jag inte passade in. Lågvärdesbeteende tänker nu ni som läst här ett tag, props till er. Någon gång i mina sena tonår gjorde jag faktiskt ett tankeexperiment med mig själv, efter att jag på ett intuitivt plan kände att jag inte orkade med hela ”passa in”-leken längre. Experimentet var att jag frågade mig själv: Av alla människor jag känner, vem kan jag säga är normal? Jag tänkte på den frågan och gick igenom min bekantskapskrets och alla människor jag mött. Jag hittade ingen sån människa. Alla har sina quirks och avvikelser. Således finns det inget som är normalt, och ingen norm att passa in i, egentligen.

Nu, denna vecka tog jag denna tanke ett steg längre, under en konversation med Sanji. Man kan omdefiniera begreppet normal för att lösa den svåra frågan ovan. Man kan definiera begreppet normal till att betyda ”som jag”. På ett intuitivt plan så tycker vi ju att det som vi är vana vid är det som är normalt, allt annat är konstigt. Det märker man om man bara hälsar på hos någon, de har lite andra vanor, skär osten på ett annat sätt och har andra bestick. Detta känns konstigt för oss, intuitivt tycker vi att det som är normalt är det som vi är vana vid, det som är ”som jag”. Och vem är då mest ”som jag”? Jo, det är ju självklart jag själv!

”Allt jag gör och tycker är per definition normalt”. Tänk på det en stund. För mig var det väldigt befriande att inse detta, även om tanken kom alldeles alldeles för sent. Förhoppningsvis är den befriande för alla andra där ute som någon gång sökt andras bekräftelse eller strävat efter att passa in.

Vad innebär detta konkret? Jo, det faktum att jag numera har denna tro djupt rotad i mig ger mig tillåtelse att bete mig precis som jag vill. När vi är ute på krogen gör vi massa grejer som vissa tycker är konstiga – vi hälsar på främlingar, pratar med tjejer, dansar, sjunger, och HAR ROLIGT. Men det är helt normalt! ”Det är ok att vi gör det, för att jag tycker att det är helt normalt.” Den som inte tycker det blir således den som är onormal.

Alla människor har ett inneboende driv att få alla andra att bete sig som de själv, det vill säga att vara ”normal”. Den vars verklighetsuppfattning är starkast är den som sätter normen. Det jag har gjort nu är att ha gått från en väldigt svag verklighetsuppfattning som basically sa ”jag vet ingenting om hur världen ska vara artad, jag måste lära mig av andra”, som a priori gör mig till en som söker andras bekräftelse. Jag har gått till en stark verklighetsuppfattning som säger ”Jag är normal. Gör som jag så blir du också normal.”. Helt enkelt har jag tillåtit mig själv att sätta normen. Sett ur ett flockdjursperspektiv har jag således klättrat i hierarkin (sett i mitt eget perspektiv) från att ha varit allra längst ner (allt som någon annan gör är normalt, alltså står alla andra över mig) till att hamna överst (det som jag gör är normalt och alla andra borde göra som jag, alltså står jag överst i hierarkin, jag är en ledare).

Detta är en tankegång som gör mig till en attraktiv person som lever efter sina egna normer och värderingar, och det ville jag dela med mig av till er idag, så att ni också kan bygga den tron och bli lika awesome som jag. (Stilpoäng för den som uppfattade hur jag sätter normen även i det påståendet ).

Massa kärlek
//Nomaggiz

För vidare läsning i ämnet, läs min post ”Varför jag älskar jantelagen”

Så, varför klistrar jag in en video på tre cp-skadade killar som sjunger karaoke?

För att rädsla för att synas, som är en social rädsla, är den största rädsla som finns. Faktum är att genomsnittssvensken är mer rädd för att tala inför publik än han är inför döden. Skrämmande tanke.

En grej som vi gör på bootcamps är att se till att studenterna jobbar bort sina sociala rädslor och pushar gränserna för vad som är bekvämt för dem. Ett av sätten att göra detta är att sjunga karaoke.

”Jag är inte bra på att sjunga”, ”Jag kan inte dansa” och ”Jag vet inte vad jag ska säga” är vanliga ursäkter som killar kommer med för att motivera för sin omgivning (och allra mest för sig själva) att stå och flöjta vid baren. Kolla in de här killarna!

DE SITTER I RULLSTOL! DE LÅTER SOM CP:N! och de gör allt detta på NATIONELL TV!

Fuck, om de här grabbarna kan göra sig sedda så kan du det också!

Att hantera social press är otroligt attraktivt. Att våga tåla att bli sedd är en form av det, och absolut nödvändigt om man ska bli bra med kvinnor. Man ska kunna ta en komplimang utan att överreagera. Därifrån är inte steget långt till att vara ok med att folk tittar när man står där på dansgolvet och porrdansar med två tjejer! Man ska kunna acceptera att folk kanske kommer att titta på en när man går fram till de där tjejerna för att säga hej!

Diggiloo Diggiley, alla tittar på DIG!
”Diggiloo Diggiley, alla tittar på mig när jag går i mina gyllene skor” leder oss ganska direkt in på peacocking som också orsakar social press. Peacocking innebär att ha på sig något mer utstickande. Hela syftet och skälet till att vi rekommenderar det är att folk ska se en! Det faktum att man vågar ha på sig något som kommer locka till sig blickar och social press är otroligt attraktivt! Det är något som alla känner till på ett djupt plan, oberoende av ”pickup” och annat.

Att hantera social press är inget man föds med, det är en process. Jag minns när jag skulle sjunga karaoke för första gången. Det var nervöst, mina ben skakade. Men jag bet ihop och sjöng mitt bästa! Andra gången går det lättare, och numera är det 100% skoj. Det betyder att det är dags för nya aktiviteter för att vidga sin repertoar av socialt skrämmande grejer.

Jag utmanar er! Gör något som kommer få er att synas! Gör det denna vecka! Vad som helst, karaoke, håll ett tal, men ta er ut dit och låt er synas! Var är din comfort zone? Hitta den, och spräng dig själv ut ur den!

Massa kärlek, och hoppas att någon denna helgen tittar på dig!
Diggiloo diggiley

//Nomaggiz

Könsroller, vad fan är det? Varför dras vi till våra könsroller?

Jag har alltid tyckt att naturen är byggd efter harmoni, att allt är en dans i harmoni. Naturligt urval ser till att allt fungerar som det ska och om något sticker ut negativt så försvinner det och om något sticker ut positivt så fortlever det.

Hur svarar detta på frågan?

Någonstans kom människans logik in och med logiken kom föreställningarna om rätt och fel. Man gick utefter någonslags mental våg och mätte vad som var rättvist. Vad historia och kultur kan lära oss är att folk allt för ofta missuppfattar sin subjektiva verklighetsbild för något objektivt. Min poäng är, att faktumet att kvinnor könsstympas i vissa områden är för männen som utför det lika rätt som att kvinnor ska ha samma lön är lika rätt för (majoriteten) av män i Sverige. Poängen är att allt är subjektivt och relativt.

Igen, hur svarar detta på frågan?

Sex! Jävlar vad sex säljer! Om man jämför med hur mycket pengar sex tjänar i ALLA branscher känner jag hur vi på C-R väldigt enkelt skulle kunna ÖKA våra priser otroligt mycket! Något så litet som tuggummi tjänar för fan pengar på sex, minns ni reklamen där en kille och en tjej började kyssas för att de hade samma tuggummimärke?

Vi är GALNA i SEX! Det driver oss! Studier visar att mäns ambitions nivå (och studierna utgår från statistik taget främst ur framgångsrika män från alla brancher – vetenskapsmän till kriminella) och karriärstoppar nås då deras biologiska ”klocka” tickar som mest, dvs när de är runt 30. Så till och med våra yrken är undermedvetet valda utefter vårt behov av att attrahera kvinnor till våra liv och utföra fenomenet SEX!

På samma sätt är det med Kvinnor. Om inte mer! Kvinnor har tio gånger mer nerver i sina könsorgan än vad män har, och ändå finner vi i varje bootcamp män som försöker övertyga OSS om att kvinnor är konservativa typer som inte tycker om sex. ARE YOU CRAZY?

Varför hoppar folk då in i könsroller egentligen? Varför posear kvinnor för män och varför är män så besatta i att bråka, köra bilar snabbt och tjäna så mycket pengar?

FÖR ATT ATTRAHERA TILL SIG SEX!

Men tjejerna i snyggast har inte alls sex med alla de dräggel som skriver till henne, kan man ju tänka. Så hur hjälper det, t.ex. de tjejer att få sex när det inte ens verkar som om det är vad de är ute efter?

Bekräftelse? Självförtroende? Tron att veta att män vill ha dem?

Yeapp… Det kanske inte direkt ger dem tillgång till sex men det ger dem tron att de kan ha sex med en värdefull man, vilket är vad de vill ha.

Varför klär kvinnor upp sig så mycket?

För att ha sex.

Varför spenderar kvinnor så mycket tid på sit utseende?

För att ha sex.

Varför är kvinnor så svårfångade?

För att ha sex.

WHAT?

Just det, – för att ha sex.

Allt passar in i en roll. Allt går tillbaka till the survival of the fittest. Kvinnor älskar att laga mat åt män de tycker om på samma sätt som män älskar att rädda sin flickvän från faror. Det ligger i vår natur. Män älskar att bli jagade av kvinnor och kvinnor älskar att jaga efter män.

Ändå har vi någonstans lärt oss att det är tvärtom, att tjejer ska bli jagade av oss och att vi ska vara snälla mot kvinnor. Kvinnor hatar män som slickar röv för dem, kvinnor hatar män som jagar efter dem, so what’s the deal, egentligen?

Jag återgår till naturens harmoni, där jag utgår från att där det finns en win-win situation, där kan man stanna kvar rättfärdig. Dvs. om män älskar att bli jagade av kvinnor och kvinnor älskar att jaga, then let that be. Var som man aldrig den som jagar efter en kvinna av, om för inget annat, den anledning att du förstör det roliga och spännande för henne.

Betyder allt detta att jag tycker vi ska gå tillbaka till 30-talets könsroller där kvinnor inte anses kapabla till någonting?

Nej, jag anser något större än så. Anledningen till varför utbudet till porr är så stort är för att män aldrig lärde sig attrahera kvinnor ordentligt. Anledningen till varför kvinnor posear sig halvnakna är för att det finns så få riktiga män i världen att de är rädda för att inte få en del.

Nej, jag tycker inte vi ska gå tillbaka till det gamla förtrycket mot kvinnan. Jag sover över min utopi där folk tar bort OBS! skylten som finns över ämnet sex, lär sig attrahera och förstå sig på det motsatta könet och utefter det leva i jämnställdhet.

Min hallucination ligger nämligen i att majoriteten av människor är sexuellt depriverade pga att det som tänder dem är fel-förklarat där män känner skuld över att de vill förnedra kvinnor med sin säd över dem och kvinnor känner sig slampiga över att vilja bli dominerade och förnedrade.

Den verkliga frågan är kanske paradoxen att vi tänder på det vi tänder på är för att vi vägrar erkänna det?

Kanske kommer du, man som kvinna, aldrig uppleva höjderna sex kan ta dig just för att du försöker leka en politisk korrekt anti-könsroller apa?

Istället kommer du smygrunka till barnporr eller ta nakna foton på dig själv som du lägger upp på nätet. Kanske kommer du till slut helt och hållet avpolariseras och tappa din sexualitet helt och hållet?

Kanske kommer din logiska uppfattning av rätt och fel orsaka att du missar en så stor del av nöjet med livet? Nöjet som är större än nöjesbranschen själv. Nöjet som tjänar in mer pengar än något annat. Nöjet som skapade världens äldsta yrke. Nöjet som är din men som du förnekar för dig själv. Kanske kommer du förlora allt det där?

Näh fy fan, jag röstar hellre på laddade könsroller än en avmagnetiserad jämnställdhet oavsett hur illa det låter! Fastän min utopi är aningen mer avancerad än så.

Mvh,

Xtreeme

Magic pill thinking. Översatt till svenska är väl den bästa beskrivningen att det rör sig om vanföreställningen att det finns ett magiskt piller för att bota i stort sett varje åkomma.

Är du tjock? -Aftonbladet gör ett förstasideslöp i veckan om nya mirakelmediciner som har fått Anna 37 att gå ner 40 kg på tre veckor!
Olycklig? -Cipramil och Prozac fixar den biffen!

Jag tror att de flesta känner igen fenomenet. Problemet är att det har blivit en allt för stor del av vårt sätt att leva och tänka. Vad är det som gör det så farligt då? Jag tror nyckeln ligger i att när vi hela tiden förväntar oss och söker efter de enkla utvägarna så känns de ”verkliga” utvägarna som dåliga alternativ, eftersom de så ofta kräver ett faktiskt arbete och engagemang från vår sida.

När det kommer till att vara en attraktiv person som lever ett intressant liv och har kvinnor runtomkring sig så finns det få enkla utvägar.

Att köpa kläder i ovanstående butik i Malmö kommer med största sannolikhet inte att göra dig attraktiv i en handvändning…

Jag tycker att man ska vara ärlig när man pratar om att förändra sitt liv. I de allra flesta fall är det en process, en process som för många tar tid och det närmsta man kommer ett magiskt piller på området är vår bootcamp, men även där så är det du själv som måste göra arbetet. Vi kan visa dig exakt vad du ska göra och säga för att attrahera kvinnor, vi kan ge dig den absolut senaste teorin och de mest beprövade teknikerna som vi själva, men i slutändan är det ändå du som måste ta steget och VARA den förändring du vill se i ditt liv!

Nu ska jag försöka bota min bakfylla med ett glas vin, käka mina äppelcidervinägertabletter för ökad förbränning och sätta på mig mina nya magiska skor innan jag går ut – väl medveten om att det är ATT jag går ut som gör den stora skillnaden… Ta steget idag, så ses vi på nästa bootcamp – det är en bra dag att förändra ditt liv!

-Sanji