Eva Dozzi ber om ursäkt – Erkänner textstöld i boken ”Pick Up”

Som ni kanske vet publicerades en bok vid namn ”Pick Up – en romantisk komedi” för några veckor sedan. Boken är skriven av författaren Eva Dozzi och handlar i stora drag om en ”vanlig” kille som i strävan efter att bli av med sin

rädsla för att ta kontakt med kvinnor kommer i kontakt med företaget ”Charismatic Seduction”, även kallat ”CS”. Företaget CS lär killar att ragga tjejer på helgkurser och boken är full av kopplingar till vår verksamhet; delar av boken är till och med direkt saxade från vår hemsida.

Ett talande exempel är Petters julrim (publicerad på vår blogg 2008) som är ordagrant kopierad (inklusive stavfel) och dessutom utgör förord till boken, men det är bara ett enskilt exempel i en lista som kan göras lång.

Allt det här behandlas i Dagens Nyheter idag där Eva Dozzi också erkänner att hon saxat friskt från olika ställen (utan att tillfråga oss);

”-Det var naturligvis dumt och jag har bett Petter om ursäkt, säger Eva Dozzi.”

Vi försöker jobba med glimten i ögat och vi borde kanske vara smickrade över att Eva Dozzi väljer vår verksamhet för att skänka spänning till en i övrigt rätt livlös berättelse, men det finns ett stort och allvarligt problem. Eva Dozzi går över en gräns när hon använder tydliga referenser och markörer för vår verksamhet och samtidigt utmålar en bild av oss som inte stämmer överens med verkligheten. Eller som Eva själv säger;

”– Jag tog från föreläsningsrubrikerna på deras hemsida och vissa videoklipp, sedan fantiserade jag vidare. Det är lustigt om det sammanträffar med vad de gör, säger Dozzi.”

Verkligheten är snarare att fantasin tröt rätt snabbt eftersom flera klipp är ordagrant saxade och särskilt lustigt är det inte heller. Ena stunden säger karaktärer (baserade på oss och vår verksamhet) meningar som är direkt saxade ur material som är producerat av oss, och i nästa mening säger de saker (oftast om kvinnor) som får håret att resa sig i nacken. Det ger en direkt negativ avspegling på vårt varumärke och verksamhet, men även på oss personligen.

Vem är då Eva Dozzi? Förutom sin tidigare karriär som hallåa på SVT och diverse mångsyssleri så har hon även skrivit en annan bok. Debutboken ”Jävla John” handlar om John Lennon som ”en brutal och svartsjuk alkoholist som stadigt sviker sina kvinnor” baserat på uttalanden i en intervju i Playboy. På SvD:s fråga om historien har någon sanning i sig svarar Eva Dozzi, ”–Det har inte hänt, men det skulle ha kunnat inträffa.”.

Den omedelbara följdfrågan blir oundvikligen varför hon valt att skriva boken om en verklig person när historien är påhittad, varpå svaret är, ”–Jag kunde förstås ha skrivit om en annan man som behandlade kvinnor illa, men vem skulle ha läst den?”

Vi delar inte Evas uppfattning om att detta är ett schysst sätt att skriva en bok. Även om kopplingen mellan oss och John Lennon är smickrande så finns det en avgörande skillnad – vi är fortfarande i liv och kan protestera.

Skillnaden mellan bokens Charismatic Seduction och verklighetens Charismatic Revolution är att vi inte är ljusskygga lurendrejare som försöker laga trasiga barndomar och emotionella hål genom att dränka oss i alkohol, lura våra kunder och ljuga för kvinnor – vi är ett seriöst företag vars affärsidé är att föreläsa och undervisa om sociala interaktioner och attraktion. Vi lär killar att bli bra med tjejer (och råkar dessutom vara riktigt bra på det) och flera av oss har själva lyckliga förhållanden, men viktigast av allt är att vi inte har något att dölja. Om vi inte ville synas hade vi knappast medverkat i så mycket media som vi har gjort, men det är en helt annan sak när någon ger en förledande bild av det vi gör med referenser tagna direkt ur vår verksamhet och sedan kallar det för ”skönlitteratur” och ett fiktivt verk.

Vårt budskap till Eva Dozzi är kort och gott: ”Skäms.”

Eller som GP uttrycker det: ”Precis som i debuten Jävla John lyckas inte Dozzi hela vägen.”

Fortsättning följer.

Med vänliga hälsningar,
Gustavo, Kian, Sergej, Victor och resten av CR (inte minst Petter som inte ens fick ett ”häftigt” nickname i boken)

eller

Master Erectus, Spearhead, Thunderballs, Stallion och resten av CS, som Eva kanske hade sagt… icon wink Eva Dozzi ber om ursäkt   Erkänner textstöld i boken Pick Up

PS. De intresserade kan även kolla in länken ”Textstöld eller inte – avgör själva” på dn.se. DS.

Självförtroende är inte en sjukdom

confidence coaching pic Självförtroende är inte en sjukdom

I dagens SvD utmålas vi numera som inte bara tramsiga misslyckade manipulatörer, men nu visar det sig också att vi har djupa psykiska besvär, som en rädsla för närhet, oftast relaterat till våra bristande relationer med våra föräldrar.

Först och främst, innan jag kommer in på dagens bloggpost vill jag tacka de två intervjuade i artikeln. De har iallafall varit inne och läst på vår webbplats, och bildat sig en uppfattning om vad det är vi lär ut, vilket gör att man kan föra en debatt i sak istället för att behöva försvara sig från lögner och felaktiga påståenden.

Varför stigmatiseras då män som försöker lära sig bli bra på det här med kvinnor? Varför är det en så fruktansvärd sak att vilja bli en attraktiv man?

Istället för att uppmuntra män som genomgår denna resa – en resa mot bättre självförtroende och valmöjlighet med kvinnor rekommenderas vi av andra att söka förhållanden. I dagens artikel framgår tydligt att förhållande är eftersträvansvärt och har ett stort egenvärde. Jag kan stolt yttra det något kontroversiella påståendet att ”förhållandet har för mig inget egenvärde”. Vad innebär detta? Det innebär att jag inte söker ett förhållande för förhållandets skull. Jag har inte längre ett tomt hål i mitt bröst som jag försöker fylla med första bästa personen som kan tänka sig göra detta. Jag behöver inget förhållande för att vara lycklig. Jag är fullständigt nöjd med den jag är, en full kopp av glädje, som kan ge okonditionerligt till andra utan att behöva ha något i utbyte. Däremot, det som har ett egenvärde, det är personen ifråga. Hittar man en underbar och intressant person som man innerligt vill vara i ett förhållande med bara pga personens värde, och inte för att det är ”den bästa som erbjuds”, eller ännu värde ”den första som kunde tänka sig”, så kan man bygga en grund på ett stabilt förhållande.

Jag har senaste veckan funderat mkt kring hur det kommer sig att alla vi i CR-gänget har fantastiska, vackra och intressanta kvinnor i vårt liv. Kvinnor som har sitt shit together. Är inte det det viktigaste? Hur kommer det sig då att vi hittat bra kvinnor att umgås med? Genom att bygga upp oss själva till att bli så pass attraktiva att vi uppriktigt talat har en stor valmöjlighet vad gäller det motsatta könet har vi skapat en situation där de kvinnor som stannar kvar i våra liv längre perioder gör det för att vi väljer just dem.

Det är därför det blir så naivt med ”förhållande”-människor som försöker rationalisera att deras liv är idealet genom att önska oss ”stackars singlar” att ”Ska du inte skaffa dig en flickvän snart?”. Notera det påståendet. Det är ingenstans specificerat VEM denna tilltänkta flickvän är, utan bara ATT man borde skaffa en.

Och detta är något som många killar får för sig, och de slår sig till ro med den första tjej som visat dem intresse.

Jag blir innerligt ledsen över det faktum att jag vet så många killar som när de upptäcker att det går att lära sig bli bättre med kvinnor, att de gör slut med de flickvänner de har. Vad säger det om relationerna som de hade innan? Jo, att det var med någon som ”dög” tills möjligheten dök upp till något bättre. Jag vet inte vad ”mansforskaren” Lars Jalmert säger, men jag skulle då inte vilja vara i en sån relation.

Sorgligt nog misstänker jag att han är i en sån, eftersom han måste rationalisera i tidningen att vårt liv måste vara fruktansvärt och att vi måste vara sjuka. Det måste vara bittert för en person som nöjt sig och slagit sig till ro med någon som de egentligen inte har valt att inse att det finns människor som inte nöjer sig.

Men vi nöjer oss inte.

Idag fick jag frågan av en nyfiken tjejkompis ”Ska du aldrig ha ett seriöst förhållande?”, och ”Vad ska din framtida fru säga om vad du gör nu?”. Till denna hypotetiska framtida fru svarar jag enkelt: jag gick igenom en process, i vilken jag utvecklade mig själv till en person som är så pass välmående och attraktiv att jag förtjänar att ha en sådan fantastisk kvinna som du i mitt liv. Istället för att nöja mig med det som erbjöds (i mitt fall – ingenting alls), så strävade jag mot möjligheten att ha en kvinna i mitt liv som jag valt.

Gång på gång märker man i kommentarer i tidningen hur synd det är om oss, vilka kalla och ensamma människor vi måste vara. Hur patetiska och sorgliga liv vi måste leva. Det var nästan så att jag blev lite ledsen själv när jag läste hur fruktansvärt mitt liv är.

Med ett litet undantag.

Mitt liv är awesome. Helt ärligt kan jag säga att så bra som jag mår idag, den 24:e april 2008 har jag aldrig mått i hela mitt liv. Detta intygas inte bara av mig själv, utan av hela min omgivning – vänner, familj, bekanta – som alla upplever att jag blivit en sundare, positivare och mer glädjespridande person. Beror denna lycka på otaliga ”ytliga och korta sexuella interaktioner”? Nä. Många av de kritiska rösterna har rätt i att tillfälliga relationer oftast är rätt meningslösa. Men vem säger att vi inte har djupare relationer? Vad är det dock som säger att en djupare relation måste innebära någon slags exklusivitet? Finns det ett likhetstecken där?

Att ha valmöjligheter med kvinnor är något som snarare tillåter en att vara mer ärlig i de relationer man har. Som stackars Victor, som porträtterades som en kallhjärtad varelse i artikel två. (Victor är för övrigt en av de varmaste och mest värdegivande personer jag har träffat.) Victors ord förvrängdes till ett påstående om att ”ingen kvinna är oersättlig”. Det han egentligen försökte säga i en mening som blivit beskuren och felciterad är att det är skönt att leva med vetskapen att man har förmåga att skaffa sig en annan kvinna ifall nuvarande relation skulle gå fel. Att veta detta, att ha den vetskapen tillåter en att vara ärlig i ens nuvarande relation, som motsats till den stora massan av relationer där ute som fortsätter hålla ihop för att alternativet är att vara ensam.

Generellt sett så är mycket av kritiken vi fått (förutom det som baserar sig på osanningar och felciteringar) sådant som bygger på klassiska jantelagsproblem. Jantelag, och att bryta mot det socialt påtvingade mönstret är mycket riktigt något vi lär ut, och jag applåderar återigen Lars Jalmert som hittat något av vad vår filosofi handlar om (till skillnad från scarfar och ”neggar”). Och det vi ser här är egentligen inget annat än att den sociala omgivningen försöker tvinga tillbaks människor i ledet. Det är inte ok att sträva efter mer, det är oförskämt och nästan ondskefullt att försöka sträva efter mer än ”den lott man tilldelats”. Förståeligt upprör det vi säger de människor som nöjt sig. Och de människor som inte vågar ta risken.

1. First they ignore you
2. Then they laugh at you
3. Then they fight you <- Vi är här
4. Then you win.

Med helhjärtad och innerlig kärlek.

Sergej

Förlegad kvinnosyn? Kvinnan som passiv aktör?

 Förlegad kvinnosyn? Kvinnan som passiv aktör?

Hej alla,

Det är dags att kommentera lite på den debatt som följer i kölvattnet av den mediaexponering som den senaste veckan har skett i form av artiklar i bl.a. SvD. Det finns massor av missförstånd, förväxlingar, sakfel och annat som man kan bli irriterad över, men det får man kanske räkna med när man berör ämnen som i dagens PK-klimat anses vara tabu.

Artiklarna kan du hitta på länkarna nedan, om du inte redan läst dem:

SvD 21/4
SvD 22/4

och dagens artiklar:

Förlegad och gubbig kvinnosyn
Raggning inte bara för grabbar

Jag vet inte om jag ska roas eller förskräckas av de förutfattade meningar som många av kommentarerna men även de som intervjuas hoppar till. För de som har läst ”The Game” (Jag börjar bli evinnerligt trött på att okunskap tillåter att många sätter ett likamed-tecken mellan det vi gör och boken, för övrigt. Det är förmodligen inte sista gången jag säger det, vi är inte The Game. En del av de saker som beskrivs i boken håller vi med om, många saker håller vi inte med om och andra tar vi direkt avstånd ifrån vilket jag vet att de övervägande delarna av det community vi tillhör också gör. Bilda gärna din egen uppfattning genom att läsa vår sida och kontakta mig om du vill diskutera något, det gör jag gärna.)

Ämnet för dagen är kvinnosyn och det vi gör beskylls för att bygga på en ”gubbig och förlegad” sådan. Jag kan inte hålla med mindre, jag skulle till och med säga att de människor jag känner i communityt tillhör de jag känner som har den mest respektfulla, sunda och minst stigamtiserande kvinnosynen.

Problemet i den moderna ”könsdebatten” är att vi skapat ett till stor del kastrerat samhälle där det anses grisigt att överhuvudtaget lyfta ämnet om skillnader män och kvinnor emellan. Det har dessutom på något sätt blivit så att allt som sägs måste vara allmängiltigt och kan tolkas ”in absurdum”, så om man hävdar att ”de flesta kvinnor vill ha en man som leder och tar initiativ i relationen” så översätts det helt inkorrekt från att vara ett uttalande om män och kvinnors sexuella eller romantiska relationer till att tolkas som ett uttalande om kvinnor generellt i alla miljöer á la ”kvinnor kan inte leda” eller ”kvinnor är dåliga chefer”, vilket helt enkelt är nonsens.

Jag anser att kvinnor och män på många sätt i grunden är olika, särskilt vad gäller våra (återigen generellt) föredragna roller i en relation, men det betyder definitivt inte att kvinnor skulle ha ett lägre värde eller vara ”passiva objekt”, snarare tvärtom. De flesta kvinnor föredrar (återigen i en relation, vi pratar inte om något annat nu) att mannen leder det hela framåt och tar initiativ, självklart på ett respektfullt sätt, men det gör henne inte alls passiv. Det är precis som dans (vi kallar det ofta pardansen, faktiskt) att båda måste vara aktiva, anpassa sig till varandra och ha en god känsla för hur den andra personen rör sig, samtidigt som det oftast är mannen som för.

En enormt stor del av det vi lär ut och praktiserar handlar just om att lära sig den balansen, att kunna ta initiativen och leda relationen framåt utan att trampa den man dansar med på tårna, vi kallar det ”social kalibrering”. Hur lär man sig det? Jo, genom att börja med grundstegen och utveckla känsla, rytm och takt. Att det ibland leder till att killar som inte har varit mästare på just denna dans hela livet råkar trampa någon på tårna, ack så oskyldigt, ligger i sakens natur och att hävda att det skulle vara ”kränkande” är att förstärka den alltför utbredda bilden av kvinnor som passiva, lättkränkta objekt som inte har en egen inneboende styrka, vilket jag vänder mig starkt emot.

Jag förstår helt ärligt inte ens att pannkaksexemplet väcker någon som helst uppmärksamhet? Kille tar intiativ och pratar med en tjej, nämner pannkakor, hon tycker att det är roligt och ger honom sitt nummer men intresset svalnar sedan och hon meddelar att hon inte är intresserad, han slutar höra av sig. Varför är det en big deal, och hur kan det i ett intelligent samhälle ens nämnas i samma andetag som ordet kränkning?

Jag har all respekt och tro på den fria och starka kvinnan som kan ta ansvar för sina egna beslut utan att beskriva det som en kränkning varje gång en intresserad man fattar modet att tala med henne utan att kunna läsa hennes tankar, även om utfallet inte alltid är så smooth som hon hoppats. Jag vet inte om detsamma kan sägas om Nelli och hennes kompis Julia Bzdusek., men jag är glad att debatten är igång.

Kommentera!

Kram,
-Victor (Sanji)

Funkar det?

sites dating Funkar det?

Så, funkar det här? Det här är kanske den vanligaste och mest frekventa frågan jag får höra av killar som hör om det här med attraktion, och det var den frågan som dök upp i mitt huvud också när jag upptäckte det här.

Dom flesta som upptäcker pick up gör det genom boken The game av Strauss och den logiska följdfrågan blir ”Funkar det här i Sverige?”. Andra frågar sig ”Funkar det här överhuvudtaget?”. Det är en fullt logisk fråga! Vi människor är ju alla unika, nästan likt snöflingor, hur kan man då man då lära sig ett beteende som är attraktivt för alla tjejer? Och dessutom så ar ju alla tjejer olika. Deras ålder tex – om de är 18 eller 30, eller var de kommer ifrån i termer av tex kulturell och social bakgrund. Hur kan man i så fall våga påstå at det finns ett system, en röd tråd som man kan se om man försöker bryta ner attraktion och vad som orsakar den?

Det är ganska enkelt!

Ungefär sär här funkar det. Om vi jämför människan med djur hittar vi att det finns enorma skillnader – hela våra civilisation och utveckling och allt sånt. Men den viktigaste skillnaden mellan oss och någon annan levande art är just vår kommunikativa förmåga och vår förmåga att kultivera och förmedla kultur. Alla djurarter, som har en större inlärningsförmåga och inte helt förlitar sig på medfödda instinkter för överlevnad, han en ritual innan parningen som ofta kallas parningsdansen. Om vi tittar på människan är inte vi annorlunda människan har också det som kallas för parningsdansen. Människans parningsdans är interaktionen.

Alla män som läser det här har någon gång varit attraherade av en kvinna. Tänk efter nu – Vad var det som gjorde det? Visserligen fungerar attraktion olika för män och kvinnor men den röda tråden finns där och den är universell. Mönstret går att se och precis som man kan plocka isär en klocka och se vad som får den att ticka kan man bryta ner attraktion och se vad som skapar den. Attraktion är också universellt – interaktionen må se olika ut beroende på kontext, ålder, social bakgrund – och i den bemärkelsen är varje interaktion unik, men den röda tråden finns där varje gång och den är universell, oavsett kulturell, bakgrund, ålder, eller plats.

Så, funkar det? Svaret är ja! Det funkar! Precis som alla av våra kursdeltagare vittnar om i praktiken, så funkar det både när vi gör det och när de gör det själva. Mer om detta kan ni läsa här.

Jag kan också rekommendera intervjun som jag gjorde med en av våra instruktörer som handlar just om vad det är vi gör och hur det funkar. Intervjun kan ni lyssna på här nedan.

Theman och Sanji pratar om Game – vad är det, och hur ser vi på det?
[flashvideo filename=http://www.c-r.se/wp-content/uploads/media/Sanji_och_Theman_om_Game.mp3 /]

SvD


LOVE / THEMAN

Kommentarer till SvD – Måndag

Hej, och välkommen till sidan om det är första gången du är här!

För er som inte sett artikeln i dagens SvD så finns den här.

Sjukt kul att vi får uppmärksamma det vi gör och att mediaintresset blir allt större. Med anledning av dagens artikel skulle jag dock vilja göra några förtydliganden som antingen inte stämmer eller som jag tycker är otydliga i tidningen.

För det första vill jag ge en blinkning till den överenergiska rubriksättare som skrivit följande på SvD:s förstasida, ”Raggning som sport. Den med flest kvinnor vinner. Victor raggar enligt pick-up-metoden med målet att få maximalt med napp.

Den formuleringen har ingenting med vår verksamhet att göra. Jag är varken intresserad av ”maximalt med napp” eller att ha ”flest kvinnor”, inte heller ser vi något av det vi gör som någon form av sport. Det vi praktiserar och lär ut handlar om att bli avslappnad i sociala interaktioner och att ha en förståelse för attraktiva beteenden och hur man gör för att på ett bra sätt förmedla sin identitet till andra människor i allmänhet, och kvinnor i synnerhet.

Det framstår också i artikeln som att vi är starkt knutna till de saker som skrivs i boken The Game, och det framställs som att det vi lär ut är ett starkt rutinbaserat beteendemönster á la Neil Strauss, vilket helt enkelt inte stämmer. På bootcamp ger vi ibland eleverna färdigsrivna rutiner för att göra dem mindre nervösa, och för att de ska slippa tänka på vad de ska säga när de pratar med tjejer, men vi är starkt övertygade och tydliga med att allt detta bara är en sorts stödhjul och något som man bör släppa så snabbt som möjligt, vilket de flesta gör redan under bootcampens gång. Det självklara målet är att bli så avslappnad och säker i tjejers sällskap att man inte ens behöver tänka på vad man ska säga eftersom konversationer flödar helt utan motstånd eller eftertanke.

Termen bitch shields används i artikeln utan förklaring av vad det egentligen är som avses, och jag förstår att det lätt kan missförstås som en negativ term. För det första är det en term som vi inte använder av just den anledningen att det så lätt kan missförstås. Termen är direkt tagen ur The Game och sen länkad till oss i artikeln som något vi lär ut, vilket i bästa fall är ett missförstånd.

För att dock förklara vad det är vi säger som angränsar till termen så är det att om en tjej initialt har en dålig reaktion mot en kille som kommer fram för att inleda en konversation så är det inte för att hon är en bitch eller har en negativ inställning mot honom som person, det är sannolikt bara för att hon är evinnerligt trött på alla dåliga försök som fulla killar utsatt henne för tidigare att hon utan att tänka särskilt på det försöker slå bort alla försök till närmanden redan från början. Därför bör man inte ta åt sig personligen om en tjej verkar negativ under den första trettio sekunderna när man pratar med henne, för hon har ju inte fått en chans att lära känna dig än!

Nästa otydlighet är passagen om negging. Felet här är att det framstår som något som vi lär ut på bootcamp, vilket helt enkelt är fel. Anledningen till att vi pratar om det på bootcamp är för att det är något som många som läst The Game känner till och kanske har provat. Vi anser att man INTE ska ägna sig åt det då det så lätt blir fel och säger därför detta uttryckligen på bootcamp, vilket inte framgår tydligt i artikeln. Dessutom kommer neggar från en väldigt negativ självbild som betraktar kvinnan som något högre stående väsen, och sig själv som lägre stående. Detta är ingenting som vi står för. Vill ni lära er negs får ni helt enkelt vända er till någon annan! icon smile Kommentarer till SvD   Måndag

Det som är grundpelaren i det vi lär ut är att ge värde till andra människor och vara en källa till positiva känslor, det är attraktivt. Till vår hjälp har vi massor av olika tekniker, tankesätt och teorier som vi både praktiserar och lär ut när vi hjälper män att bli bekvämare i interaktioner med kvinnor och skapa sig ett attraktivare liv. Ibland anstränger sig vissa energiskt för att missförstå det vi gör, peka finger och säga, ”titta vad konstigt!”, men det är helt ok och något man får räkna med. Jag vet att alla jag träffat som tagit sig tiden att sätta sig in i det vi gör vet att det inte bara fungerar, det är dessutom någonting positivt för både män och kvinnor.

Men ta inte mitt ord för det, varsågod att se dig omkring här på sidan och bilda en egen uppfattning om vår verksamhet!

Med välkomnande hälsningar,
-Victor (Sanji)

Sluta ljuga för männen!

nerd Sluta ljuga för männen!

Det är inte min tur att blogga idag, men jag blev så fenomenalt upprörd över en artikel i Svenska dagbladet att jag var tvungen att släppa på trycket och ge stackarn ett verkligt svar.

I artikeln, som är på temat ”fråga psykologen” skriver en intelligent och något självmedveten ”snäll” kille och frågar varför han inte får några kvinnor när bad boys får det. Han ställer frågan måste jag vara en bad boy för att få kvinnor? Jag ska ge honom lite cred för att han överhuvudtaget har så mkt självinsikt att han formulerat frågan. Detta faktum i sig är första steget mot förändring, och jag önskar honom all lycka.

Men faktum kvarstår – att han är en varm betakille, en sån där ”snäll” kille som kvinnor vill vara kompis med med som inte triggar det där pirret i magen på dem.

Som vanligt ljuger dock samhället för honom – som det alltid gör. Psykologen säger åt honom att det inte alls är så att kvinnor dras till bad boys, och de som dras till bad boys – de har någon form av psykologiska problem och är ”dåliga” kvinnor. Däremot de kvinnor som dras till denna stackarn – de är ”bra” kvinnor. Problemet är bara att det inte finns någon som dras till honom för han är inte attraktiv.

ATTRAKTION ÄR INGET VAL!

Vad innebär detta? Det innebär att saker som ditt jobb, din snällhet, din ålder och dina pengar inte spelar någon som helst roll för hur attraktiv du är. Visst vill kvinnor ha män som behandlar dem väl och som har ett bra jobb etc, men det är aldrig på bekostnad av attraktion.

Jag ger det omvända exemplet – män. Vi attraheras väldigt mycket av utseende. Vi vill ha kvinnor med rätt former, len och jämn hy och söta ansiktsdrag m.m. Med vissa variationer är detta en universell princip. Vi män är ju dock inte helt utseendefixerade, vi vill ju också ha en kvinna med en bra personlighet – en kvinna som har humor, är smart, kan föra ett samtal, etc etc. Och alla dessa ”logiska” egenskaper är bra, men de kan aldrig ersätta attraktion. Attraktion är inget val. Således spelar det ingen roll hur fantastiskt rolig och smart kvinnan är, är hon ful så attraheras vi inte av henne. Detta är den brutala sanningen.

Samma sak med kvinnor, fast kvinnors attraktion är inte kopplad till utseende – den handlar om manlig styrka. Kvinnor vill ha en alfahane – ledaren i flocken. Skälen till det är många och biologiska och jag ska inte gå in på dem då detta har tagits up in absurdum redan, men jag ska beskriva vilka egenskaper kvinnor letar efter:

Ledarskap
Beskyddare av nära och kära.
Självförtroende och social kompetens (uttryck av ovanstående två)

Uttrycker du dessa egenskaper så attraheras kvinnor till dig. Är du också en vettig person så kommer bra kvinnor att stanna med dig, men har du inte dessa egenskaper så kommer de aldrig att dras till dig in the first place.

Grejen med badboys är att trots att de logiskt sett är dåliga killar så uttrycker de alfa-egenskaperna: de är starka och beskyddar sina närstående, de är ledare i sin flock och har utstrålar självförtroende. Och pang – attraktion. Attraktion är inget val, för attraktion är inte en medveten process. På samma sätt som vi män inte analyserar ”hon har fin hy”, ”hennes byst är si och så i proportion till hennes midja”, etc etc så analyserar inte kvinnor oss logiskt heller. Man bara vet, eller jag borde säga att man känner. Attraktion känner man snabbt, och då vet man.

Samhället vill självklart inte att alla ska vara attraktiva – ingen tjänar ju på det. Självklart spottar tidningspsykologen ur sig plattityder på honom om att ”du är bra som du är” och ”nån gång kommer nån kvinna att uppskatta dig”, samma trams som vår mamma välmenat matat i oss sedan barnsben och som hollywood-filmer visar för att sälja biljetter, ”the lovable loser gets the girl”. För sanningen är att för att vara en attraktiv man måste du bete dig på ett attraktivt vis.

Att vara ”snäll” är inte attraktivt. Hela hans resonemang i artikeln går ju ut på att han är snäll mot kvinnor för att de ska gilla honom. Det är nästan trivialt och uppenbart men jag måste ändå skriva detta trots att jag känner mig fånig just nu. Att vara ”snäll” mot kvinnor som metod för att de ska gilla dig är lika mycket att köpa deras kärlek som att bjuda dem på drinkar och presenter. I detta fall försöker han bara köpa kärleken med snällism istället för pengar. Effekten är dock den samma – en kvinna avtänds. Dessutom har dessa snälla killar villfarelsen om att de är bättre än alla andra. Jag vet detta, för jag var själv en snäll kille och trodde att jag var moraliskt bättre än alla andra, att karma eller himlen eller något annat skulle återbetala mig för min snällhet. Men jag var inte snäll, jag var mesig och vågade inte stå upp för mig själv och bete mig som en man. Så sluta vara den snälla killen, var den starka killen – man behöver inte vara asshole för det! Det handlar inte om att ändra den man är, det handlar bara om att våga släppa loss den man egentligen är, bakom alla rädslor och sociala fobier. Det handlar om att våga ta för sig. DET är att vara sig själv, allt annat är självbedrägeri.

Tre bra poster som skrivits i ämnet både av mig själv och mina vänner Theman och Sanji är följande tre. Läs dem, så förstår ni bättre resonemanget i posten ovan.

Måste man vara ett svin för att attrahera kvinnor?
Hur är en riktig alphahane?
Att inte vara needy

Så, min gode herr ”Homega man”, om du på nåt sätt hittar denna artikel, grattis! Läs dessa artiklar, läs i denna blogg, delta i forumet eller ta en bootcamp. Men gör något för att förändra ditt liv – för ingen annans skull än din egen.

Välkommen!