Själslig Hälsa

Haromdagen var jag ute, och hade inte varit med nagan tjej pa… 10 dagar ungefar. Eftersom jag just nu befinner mig pa guldkusten i Australien, sa ar det ganska sa lang tid, med mina matt matt atminstone. Jag la inte alltfor mycket tanke pa varfor, utan litade pa att det skulle losa sig inom kort. Jag skulle finna svaret i sinom tid anda. Mycket riktigt, nar jag vaknade dagen efter med en vacker dam brevid i mig mitt overhettade rum och alltfor underdimensionerade sang (vem bygger lagenheter i Australien utan luftkonditionering?) stod allting klart for mig.

Det ar en gammal laxa, och en oerhort grundlaggade pusselbit. Men jag hade inte en tanke pa den, och ni kara lasare kan ocksa behova en paminnelse. Vad det handlar om ar din sjalsliga halsa. Hur du kanner dig. Vad du har gjort for dig sjalv den dagen. Nar jag var pa vag over till nagra vanner kvallen innan for att grilla lite kott och dricka ol innan vi begav oss ut sa studsade jag nastan. Jag gick over bron till den lilla ‘o’ jag bor pa for tillfallet och sag solen ga ner i havet, och hur det glittrade i skyskraporna. Och det var allt som fanns i mitt huvud. Det fanns ingen tredje rost som pratade om att det var bra att jag var pa bra humor, att det hade blivit en fin bild, eller nagonting i den stilen. Jag var bara till 100% i just det ogonblicket. Jag var bara glad, och det var helt obeflackat. Jag noterade det, och blev annu gladare.

Det roliga i sammanhanget var att nar jag vaknade morgonen innan sa madde jag uselt. Det tog slut med min flickvan 4 veckor tidigare, och jag pratade med henne pa morgonen over telefon, och var ordentligt deppig. Ville inte gora nagonting. Efter att ha tyckt synd om mig en bra stund insag jag att jag var tvungen att sluta chodea, och ta hand om mig sjalv istallet. Jag gjorde saker som jag alskar, jag borjade med att ga till gymmet, och tog ut all min frustration pa vikterna, fortsatte med att satta mig ner och skriva, vilket ocksa ger mig sinnesro, spelade gitarr i en timme och sen laste jag ut en bok. Jag kande verkligen att jag njot av vad jag holl pa med, och att jag madde bra i mig sjalv. Jag tog hand om mig sjalv, jagade mina mal (gitarrgud, skriva en bok, vara i galen form, lasa massor), och njot av att gora det. Vad hade jag inte gjort de senaste 10 dagarna, nar jag anda varit ute massor och pratat med

tjejer, men utan att fa till det?

Jag madde inte genuint bra. Jag tog inte hand om mig sjalv, levde inte efter de varderingar som jag satt upp for mig sjalv. Nar jag helt plotsligt verkligen agnade en del tid att mig sjalv, och skarpte min sjalsliga halsa, sa var det enkelt. Det kravdes ingen storre anstrangning, inga stora moves, bara 30 minuter pa dansgolvet, 5 minuter utanfor och 10 minuters promenad till mitt rum. Om du ar overtygad om din egen awesomness, och verkligen bara sprudlar, sa kommer det skina igenom och det ar oerhort attraktivt, oavsett andra faktorer.

Glom inte att ta hand om er sjalva, och ma bra i er egen kropp, da blir allting sa oerhort mycket enklare.

Kram, Pontus

(Ber om ursakt for avsaknaden av alla fina prickar ovanfor bokstaverna)

Att vara nöjd

Min vän frågade mig idag följande:

När blir man egentligen nöjd?

Inte den enklaste av frågor, och också något som vi ofta tar upp här i bloggen, både direkt och indirekt i våra posts om motivation, mindsets och hur man kan fortsätta utvecklas. Vi diskuterade detta en stund, och den springandet punkten är egentligen, hur ser man till att man kan uppskatta den nuvarande stunden? När jag flyttade hemifrån och hamnade mer centralt, fick massor med nya vänner och träffade massa nya tjejer, ja då var jag gladare än gladast varje dag. När jag spelade handboll varje dag och aldrig var ledig på helgerna var en helt ledig helg helt fantastisk, och man uppskattade det till max. När jag började träffa mer tjejer och fick sex mer regelbundet än innan så var det underbart.

Efter ett tag hamnar man i en slentrian, man är van vid att bo på ett toppenställe, träffa grymt vackra tjejer och ha gott om tid att leva livet. Man är inte längre lika nöjd. Det viktigaste att komma bort ifrän är att sluta validera sig efter reslutat, som – jag är nöjd om jag får resultat X, men inte resultat Y, och istället basera sin nöjdhetsgrad på saker du kan kontrollera. I en extern validerard nöjdhetsbedömning (nu låter detta som Ma D eller något) har du viss kontroll över vad du kan producera, men det slutgiltiga beror alltid på någon annan som måste vara med i bilden, vilket gör det svårt att kontrolla och mäta. Har du däremot ett mål som endast kan kontrolleras av dig, internt, ja då är det annorlunda.

Mottot är inte: flest prylar/pengar/ligg när han dör vinner, utan: lyckligast vinner!

Någon djupare förklaring än sådär känner jag min inte mogen att gå in på just nu, speciellt inte som det finns andra människor som redan har gjort det långt bättre än jag skulle kunna klara av, framförallt en, nämligen Echkart Tolle.

The%20Power%20of%20Now Att vara nöjd

Det tog mig bra lång tid att ta mig igenom boken ifråga, då jag varje gång jag började läsa blev inspirerad och genast försvann iväg och ”fångade dagen”. Det var dock väl värt all tid det tog, och rekommenderas varmt. Detta är alltså mitt boktips till er, read it, now!

P.S. Det finns en hel del snack om religion och en del av vad han säger om ‘the power of now’ är inbäddat i det också. Men läs mellan raderna och ta till er andemeningen. D.S.