Sitter i skrivande stund på tåget på väg ned till Göteborg och njuter av känslan av att vara på väg någonstans utan att själv behöva göra något. SJ är ju vänliga nog att bjuda på en tidning av mycket tvivelaktig kvalité när man reser, alla som läst Kupé vet vad jag menar, och jag satt alldeles nyss och bläddrade i ett nummer av den när en av artiklarna faktiskt fångade mitt intresse!

Det var en artikel om coachning och att det idag finns coacher för de flesta områden i livet. Sexcoacher, mäklarcoacher, inredningscoacher, livscoacher, stilcoacher, karriärcoacher och andra som i någon mån besitter specialkunskaper som kan hjälpa andra framåt i livet. Anledningen till att jag började läsa den var för att det vi själva sysslar med här i stor utsträckning kan sägas vara just coaching. Vi hjälper ju andra att med kunskap, vägledning och en god portion pushning utveckla sig själva och förbättra sina liv, och då särskilt inom området attraktion och relationer med det motsatta könet…

Det fick mig att fundera på vad man egentligen skulle kalla oss? (om man nu har en faiblesse för att sätta etiketter på saker, vilket många tycks ha)

Jag skulle säga att det vi sysslar med involverar så mycket mer än sex, så sexcoach skulle jag inte vilja kalla mig (även om ja g är säker på att det vi alla kan och den kunskapsbank som finns på forumet utgör en mycket bättre källa för män som vill förbättra sitt sexliv än de klåpare som ofta kallar sig sexexperter i populärmedia och ger meningslösa råd som, ”fråga vad hon vill att du ska göra och om hon är bekväm med det innan du försöker prova något”).

Dejtingcoach skulle jag definitivt inte vilja ha som titel, eftersom jag inte ens tycker om ordet dejting… Ordet i sig själv ger associationer till en process som mycket sällan är njutningsbar och framförallt inte naturlig där två människor träffas under krystade och spända förhållanden för att ljuga för varandra i förhoppningen att tycke ska uppstå. Vissa kanske invänder att det är att ta i lite väl mycket att säga att det är vad en dejt egentligen är, men om ni tänker efter så är det väl oftast så? Att exempelvis bjuda ut någon på restaurang måste ju vara ett av de sämsta sätten att ta in den personen i din verklighet och visa vem du är. Och om det du gör inte visar en ”verklig” bild av vem du är, är inte det själva definitionen av att fara med osanning?

Dessutom fungerar dejter väldigt sällan som de är tänkta utan skapar bara den här krystade stämningen av att någon part försöker köpa den andras gillande och övertala dem att tycka om dem. Dejtingcoach vill jag definitivt inte vara. Dejting är för chodes. (Ordet chode är CRs internslang för mesiga killar. Lika bra att lära sig det, det är ett väldigt användbart ord…)

Livscoach? Något pretentiöst, måste jag säga… icon biggrin Coachning Om man kallar sig för livscoach så tror jag att man är chode per definition. (om vi har några livscoacher därute så ber jag om ursäkt i förväg, ta en bootcamp, vet jag. icon wink Coachning )

Nej, jag tror jag struntar i att försöka en titel på vad jag gör, hur man än vrider och vänder på det så är det svårt att inte bli högtravande om man ska försöka etikettera sig själv. Men om jag ska beskriva de kollegor jag jobbar med så skulle den mest passande beskrivningen vara att stoppa ned en sexcoach, en stilcoach, en dejting- och attraktionscoach och en riktigt skön kille i en mixer. Blanda väl; filtrera bort eventuella choderester och fördela i fyra lika stora behållare. Krydda sedan med lite inredningscoachning och relationshantering…

Voilá! Ett bra recept på fyra stycken CR-instruktörer. Vill ni fortfarande ha en titel? Jag skulle kalla grabbarna för Warm Alphas, kort och gott.

-Sanji