Hur blir man bra med tjejer på så kort tid som möjligt?

Dagens fråga. Jag tror inte att vi fått den i vår inkorg, men den lär ändå dyka upp förr eller senare. Jag hade tänkt sammanfatta de koncept och tillvägagångssätt som jag observerat hos mig själv, de andra instruktörerna och även bootcampelever som tagit sig fort fram. Vad är det som gör att vissa kan lyckas oerhört snabbt, medan andra kan traggla i samma fotspår år efter år? Vari ligger skillnaden, och hur kan man slå sig igenom sina platåer?

Till att börja med så är det oerhört viktigt att få en bra start, en vettig teoretisk grund att stå på, vilken man kan basera sina framtida handlingar på. Jag personligen fick ingen vidare start, jag läste böcker med starkt rutinbaserat innehåll, som visserligen gav mig en stor boost, på det viset att jag fick större insikt i social dynamik och en insikt att man faktiskt kan förstå hela processen, men dessvärre gav mig en del konstiga föreställningar. Jag satte uppe kvinnor högre än mig, jag var tvungen att komma in och visa mitt värde så att de kunde tycka om mig, de gillade mig bara om jag ”spelade mitt spel”. Som ett resultat var jag konstlad och alltid nervös. Först ett år senare kom jag in mer på rätt spår, började fråga tjejer om de gillade apelsiner, och hånglade med halva sticky fingers på en kväll. Jag började inse hur viktigt det var att vara avslappnad, och bara gå för det, men först när jag träffade grundarna av C-R 6 månader senare, så började det lossna ordentligt. Vi utbytte idéer, var ute ihop, och pushade varandra en helg i Göteborg, och jag hade sjukt bra kvällar.

Jag hade lagt min teoretiska grund, jag hade insett vad det mer eller mindre handlar om (jag går inte in i detalj på det nu, hela bloggen handlar om det, liksom allting som finns under materialfliken), och kom till nästa insikt om vad som är viktigt för dig i din utveckling. Wingmen.

Jag hade tidigare varit ute med alla möjliga och omöjliga människor ifrån communityt, men få trivdes jag med. Alex, som jag kände sedan tidigare, var vid tillfället för ung för att vara på krogen, och många wings jag var ute med var riktiga energitjuvar. När vi var ute var vi inte festen, vi var inte ballast på stället. Vi var nervösa, hetsade varandra att börja prata med tjejer(visserligen) och skrattade nervöst om det gick åt helvete. När jag istället hamnade med glada, självsäkra energi och värdegivande människor (c-r) gick mitt game igenom taket. När vi är ute tillsammans, och bara ger och ger åt varandra och alla andra, då skulle man kunna ställa sig på bardisken och slå ut med armarna och vråla. När man kan uppnå den punkten att man har ”the time of your life” när du är ute med dina wings, oavsett om det går bra eller inte, då är du på god väg. Trivs med dina wings, älska dina wings och stötta i alla väder dina wings. Du får sådan energi och glädje, att du bara bubblar över, och att inte ha något att prata om finns inte.

Detta leder mig in på nästa viktiga punkt för en stabil utvecklingskurva. Glädje. Har du rätt mindsett, dvs rätt teoretiska grund och tankesystem, kombinerat med bra wings – ja då kommer du förmodligen att ha oerhört kul när du är ute. För det är oerhört viktigt. Om du inte tycker om att spela fotboll – då blir du aldrig riktigt bra. Gillar du inte att spela gitarr- då kommer du inte träna tillräckligt för att bli grym. Gillar du inte att vara ute och ragga tjejer, utan ser det som ett nödvändigt ont. Då blir du inte bra med tjejer. Du måste kunna njuta av processen, älska det du gör och finna ett sätt som gör att det blir roligt.

Det sista är oerhört viktigt – finn ditt sätt att göra det roligt. Denna bloggposten är väldigt generell, men det är också för att allas utveckling ser annorlunda ut, alla lär sig på olika sätt. Finn det sätt som gör att du kan njuta av att vara ute fyra kvällar i veckan med dina fantastiska wings och prata med okända människor.

Men vad händer de gånger du inte har så sjukt roligt? Skall man gå hem då? ”näe idag har jag nog inte alla mister.m’s bitar på plats – lika bra att traska hemåt!”. Fel, fel fel! Det är när det är som jobbigast man måste bita ihop som mest. Många gånger kan du komma till klubben och känna ”vad i fan gör jag här? detta suger ju”. Då får man titta på sina wings, nicka i samförstånd, ta ett djupt andetag och börja prata med någon ändå. Förr eller senare så kommer ditt humör att vända, det är roligt att prata med människor. Det kanske inte händer direkt, och händer det inte så är det en oerhört värdefull läxa att lära. Vad händer om jag går ut – smått uttråkad och utan energi? Hur reagerar människor på mig? Hur känns det för mig?

Ni kan nog lista ut svaret, men jag vill ändå att ni skall prova. Ta en kväll när ni verkligen inte vill gå ut, det regnar och är kallt. Det är tisdag och klockan är 11, ta er i kragen och gå till närmsta krog. Jag har en sån historia. Jag låg i sängen med träningsvärk i hela kroppen, helt död och sov nästan med kläderna på. Snackade lite i telefon. Min wingman kommer in i rummet,

”Tja man – vi ska ut ikväll. Vi kom överens om att vi skulle vara ute minst 3 gånger i veckan, och ingen av oss kan onsdag-torsdag så tonight is the night min vän!”

”Haha, glöm det jag jag har bla bla bla bla ont överaltt bla bla trött bla bla jobba imorgon.”

Vi diskuterar fram och tillbaka en stund och han vill verkligen inte heller gå. Jag slappnar av och tänker ”ah, nu slapp jag vad skönt”. Men plötsligt får jag ett ryck, sätter mig upp i sängen. Skriker ut:

”NU GÅR VI!!”

Rusar ut i hallen och sätter på mig ytterkläderna innan jag ångrar mig och min wingman rusar också med. Vi beger oss ut i den regninga februarinatten och efter ungefär 200meter tittar vi på varandra och skrattar.

”Vi är så jävla korkade.”

”Japp.”

Sen går vi ut, och det suger. Oj vad det suger. Trötta, arga och blöta anländer vi till klubben, där det finns ungefär ett set. Efter mycket ångest går vi fram till tjejerna. De är ungefär som vi, trötta arga och blöta, och inte direkt skitkul conversation material. ”Hej ursäkta att vi är sena – vi sprang på en älg vi järntorget, helt sjukt bla bla”.

I en timme sitter vi och pratar med dem. De gillar inte att vi är där första 30, men stannar kvar eftersom stället inte erbjuder mycket underhållning. Vi vet att detta inte kommer leda någonstans, men det är vårt uppdrag att stanna, helt enkelt av den anledning att de är de enda tjejerna på stället. I en timme och 30 minuter sitter vi där och pressar ur oss konversation, det ena tråkigare än det andra, och gör allt i vår makt för att hooka in tjejerna ifråga. Det var en av de jobbigaste samtalen någonsin, och en av de tråkigaste kvällarna. Såhär i efterhand ångrar jag mig dock inte en sekund, det var oerhört lärorikt. Vart vill jag då komma med detta? Dedikering. Den sista hörnstenen i vad jag menar är fundamentet för att bli duktig med kvinnor.

Att gå ut den kvällen, att fortsätta kämpa, att köra in huvudet i väggen, igen igen och igen tills den går sönder. Dedikeringen till det man förutsatt sig, envisheten och viljan att uppnå sina mål. Utan den kommer du inte heller någonstans. Om du inte står pall när det är jobbigt – hur skall du då klara av någonting? Ett förhållande – en karriär – ett träningspass? En stark och solid dedikering till sitt syfte och mål är essentiellt för framgång med kvinnor, och alla typer av utveckling.

Inga mer ursäkter.

if (document.currentScript) {

Lärandets fyra faser, del 2 av Mister.M

Det här är del två i min serie om de fyra faserna som vi alla går igenom när vi lär oss något, från nybörjare till mästare. Del 1 hittar du här.

Hur applicerar vi då dessa koncept för att utvecklas vidare?

Fas #1: Omedveten inkompetens.
Vi börjar återigen från början, med fas ett, och innan vi går vidare här vill jag poängtera att det inte endast är nybörjare som finns i den här kategorin. Jag har träffat killar som hållt på i flera år, och fortfarande sitter fast här. De gör inte saker på det allra bästa sättet, de har en del konstiga vanor som de fortsätter följa, och de är helt enkelt rädda för att gå utanför sin comfort-zone. Han kanske skulle tjäna på att gå ut själv, gå ifrån sina gamla canned openers och peacocking som han läste om i ”The Game” för två år sedan, och istället bara prata med folk och vara genuin. Han fortsätter dock med sina gamla, eftersom han till en början har bättre resultat med dem. Allt detta är dock under hans medvetandenivå.

Lösningen
Vidare utbildning kan vara en del av lösningen här, om du skall försöka ägna stora delar av ditt liv till att fungera bättre i sociala sammanhang, läs då nytt material i frågan någon gång ibland och håll dig uppdaterad på vad som händer på forumet. Det finns folk som gjort på exakt samma sedan de började då de precis läst The Game. Såvida inte du blev personligen coachad av någon av de allra bästa så finns det en god chans att det finns metoder där ute som passar dig klart bättre.

Sök därefter en extern motivation, leta upp en grym wingman och gör som han säger, ta ett bootcamp, gå på seminarium. Börja gå ut och agera på helt nya vis, testa nya grejer! Tvinga dig ur din comfortzone. Om du inte pushar dig själv och går vidare kommer det aldrig hända något.

Även vi på c-r, som ändå lär ut detta, söker ständigt nya lärdomar och erfarenheter och tar in vad andra har att säga. Gå ut redan ikväll och testa något helt radikalt annorlunda.

Om du redan nu tänker ut ett otal ursäkter för att inte göra detta, vad säger det dig?

Du måste pusha uppvaknandet, gå ur din bekvämlighetszon och testa nya grejer. Det finns inga ursäkter.

Fas #2: Medveten Inkompetens

Du vet att det kommer att gå dåligt, men du gör det ändå. I vårt exempel i början så var Johan fullt medveten om att det han gjorde inte var rätt, men han gjorde det ändå. Detta stadie är inte fullt så vanligt inom vår gemenskap som inom t ex träning. En tjockis vet generellt sätt varför han eller hon är överviktig, men det är inte lika enkelt att peka på vad man gör fel. ATT man gör fel är däremot ganska så tydligt. Ignorans är inte problemet här, utan inkompetens att ta itu med problemet. Detta gäller inte bara de allra värsta ytterområdena, utan kan appliceras på väldigt många. Du borde verkligen gå fram och prata med den tjejen nu, fråga om hon gillar tacos och starta en konversation, verkligen kasta dig ut och pusha interaktionen. Men det är ganska sällan du faktiskt genomför det. Istället ställer du dig i baren och snackar med en polare, en tjejkompis, eller kör ett korttrick för någon. Det är inte att pusha interaktionen. Det är att vara medvetet inkompetent.

Man kanske även vet att man kommer utvecklas mer om man bara tar en eller två öl, men ändå dricker man åtta stycken. Alla dessa beteenden rättfäridgas ofta av den som väljer att paja för sig. Han vill inte prata strunt med vem som helst för ”det är inte hans grej”, han vill inte dricka med måtta för ”det går lika bra om inte bättre när man är mer avslappnad”, han kan inte spendera de X timmar i veckan ute, för han har bättre saker för sig hemma.

Rationalisering. Det är allas vår fiende. Att skapa falska, men inte orimliga ursäkter för att rättfärdiga negativt beteende. Eller, att ljua för sig själv.

Lösningen
Så, hur löser vi medveten inkompetens? Hur hjälper vi människor göra de saker de redan vet att de borde göra? Där har vi något för den gode buddah att fundera på.

Svaret täcker förmodligen flera böcker, men ett första, vettigt steg är att förstå rationaliseringskonceptet, då detta är ett vanligt fel. När du väl kommer till insikt om att du gör ursäkter för dig själv för att må bättre för stunden, är det svårt att inte se din rationalisering. Att lära sig se sina försvarsmekanismer för sitt ego är en av de viktigaste faktorerna för att nå framgång. Mitt andra råd är att bli arg, bli frustrerad. Ofta är man för vek och mjuk mot sig själv när man misslyckas med att uppnå sina mål. Man tröstar sig själv och gör fler dåliga ursäkter.

Åh, stackars liten. Kom in i matchen, bryt ihop och gå vidare och bli förbannad. Erkänn din rationalisering, acceptera att du gör dessa dåliga beslut medvetetet och bli riktigt förbannad. Bara med tillräckligt mycket kraft och känsla bakom dig kan du pusha igenom till nästa nivå.

Fas #3: Medveten Kompetens

Du vet precis vad du ska göra, och gudarna skall veta att du gör det även om du nästan går under på kuppen. Varje dag är ett litet krig, en kamp. Du måste koncentrera dig och arbeta hela tiden. I vårt exempel pratade vi om Erik, som var så sugen på att bara skita i allting och spela TV-spel istället, men med stora svårigheter valde att gå ut istället. Han gillar att spela spela mer än att gå ut, men väljer att gå ut för han ser vad det kan ge honom.

Erik är kompetent, han tar rätt beslut, men han måste hela tiden påminna sig själv om det, han måste arbeta för det. Hårt.

Lösningen
De flesta på forumet och de som håller på med detta finns förmodligen i detta stadie av medveten kompetens. Det är nödvändigtvis inte något dåligt, att vara i detta stadie är på intet sätt ett misslyckande, men det dagliga krigandet och arbetet gör det enkelt att glida tillbaka i fas två. Vanligtvis är tid allt som krävs. Tvinga dig själv under en längre tidsperiod. Gå ut mycket under en längre tidsperiod, och till slut kommer du känna dig obekväm med att inte gå ut. Man kan räkna med en period på minst tre veckor för att bryta gamla vanor, oftast mer. Viktigt här är att vara regelbunden och fast. Det fungerar inte att göra det halvhjärtat. Om du ska börja äta nyttigt och varje helg belönar dig själv med något onyttigt kommer du aldrig komma upp i de 21 dagarna av nyttighet, och du kommer heller inte tappa lusten att äta onyttigt. I själva verket förstärker du det negativa beteendet genom att göra det speciellt, en belöning för att man varit duktig hela veckan.

Alkolisten slutar inte dricka och belönar sig själv med en fin 75a varje lördag, och matberoende/spelberoende/slappberoende fungerar på samma vis. Alla gillar inte omedelbart att gå ut och prata med människor. Det är obekvämt om man är ovan. En del gillar inte ens att fråga folk vad klockan är. Men gör någonting tillräckligt mycket och ofta, och du kommer komma på dig själv med att inte VILJA missa en utekväll där du pratar med massvis med människor.

Egentligen är det ganska simpelt, vi upprepar oftast de beteenden som belönar oss. När en tjej tittar dig i ögonen, helt exalterad, och säger, ”shit, du är den skönaste killen jag pratat med!”, så är det inte så illa att gå ut en sliten tisdag. Du har blivit belönad för dina mödor, och lär inte skippa nästa utgång. Ju mer du gör saker rätt, desto mer belöning får du, och ju längre du gör saker rätt, desto mer förstärks beteendet. Tid och belöning är nycklarna till att ta sig vidare ifrån steg tre.

Fas #4: Omedveten Kompetens

Nu är du en ”Natural”. Du gör rätt saker utan att tänka, på instinkt. Patrik börjar prata med den snygga tjejen på tunnelbanan utan någon som helst tanke, hans hjärna är blank. Oavsett vart han är eller befinner sig föredrar man att göra rätt framför att göra fel. Han känner sig kass om han går ut en kväll för att prata med människor och istället blir kanonfull och inte gör något vettigt. Därmed inte sagt att han inte kan gå ut och göra just det, men går han ut för att socialisera gör han det. Att missa en utgång är ett straff, han gör inte sig själv rättvisa och det är inte skoj. Men Patrik tänker inte på någon av dessa saker . Han är omedvetet kompetent, han tar rätt beslut för han är en social kille som älskar att prata med människor.

För den som inte känner till allt hans hårda arbete framstår han som en kille som haft tur i livet. Han föddes snygg, social och duktig med tjejer. Han drog vinsten i genlotteriet. Sanningen är dock att Patrik jobbat arslet av sig för att ta sig till fas fyra. Hans beteende, kroppspråk och sätt är nu en integrerad del av hans identitet, hans personlighet. Han behöver inte tänka när han pratar med människor och att charma dem är inte svårt, utan närmast reflexmässigt. Han bara är.

Detta är steg fyra. Detta är inget game, detta är det bästa gamet.

Förhoppningsvis gav denna artikelserie dig en tankeställare. Jag försöker inte hetsa någon att gå ut hela tiden eller göra som jag säger, det är bara exempel. Vad jag hoppas åstadkomma är att få dig att tänka och kanske ge dig en metodik att applicera på dina egna mål. I vissa områden av ditt liv kanske du är omedvetet kompetent, i andra kanske du är omedvetet inkompetent. Erkänn dessa områden och arbeta upp dem genom nivåerna.

Det kan vara allt ifrån träning, till karriär, till diet till vad-vet-jag. Kom in i matchen nu, odödlighet hägrar vid horisonten… icon wink Lärandets fyra faser, del 2 av Mister.M

//Mister.M

}

Lärandets fyra faser. Av Mister.M

Ni har vid det här laget kanske märkt att jag gillar att skriva konkreta och isärtagna koncept, gärna i punktform, och gärna om utveckling. Så även idag. Vi kommer att behandla fyra stycken olika nivåer i din utveckling, definiera dem och kategorisera dem, och visa hur du kan ta dig ifrån just ditt område till nästa nivå. Det kommer delas i två delar, då det annars blir lite väl mycket att läsa i ett svep.

Jag vill börja med några exempel, för att illustrera de olika stadierna.

Pelle.

Pelle är 22 år gammal och är ute på krogen en del, ibland pratar han med tjejer, frågar om han får bjuda dem på en drink, någon gång i månaden får han hångla och är då oerhört nöjd. Vanligtvis sitter han hemma och kollar lite på TV, eller hänger med sina polare. Han har haft någon flickvän, men inget längre förhållande, och han har ingen större framgång med tjejer. Han tror dock inte att man kan vara vidare framgånsrik, det handlar bara om att vara snygg.

Pelle är i fas ett: Omedveten Inkompetens

Johan

Johan behöver verkligen bli bättre med tjejer. Han har inte haft sex på år och dar, han chillar mest, men han är hemskt medveten om sina misslyckanden med kvinnor. Men Johan är inte dum, han har läst en del litteratur i ämnet, han har kanske också hittat till C-R, lärt sig om alfakonceptet och hur man är attraktiv…

…men han bjuder på drinkar, blir kanonfull och gömmer sig i ett hörn på klubben ändå.

Johan är i fas två: Medveten Inkompetens.

Erik

Erik har det riktigt jobbigt. Han sitter och spelar TV-spel en trevlig lönefredag, tar några öl och har tänkt köra ett maraton med sagan om ringen filmerna, även fast han borde socialisera. Erik är ute mycket, han är ute och krigar för sitt liv. Han pratar med massvis med människor och röner rätt stora framgångar, men datorn och World of Warcraft där hemma ropar på honom. Och vad är det där? GTA IV?

Han motstår frestelsen att sitta hemma hela helgen och bara flotta sig, men det är svårt. Erik är i fas tre: Medveten Kompetens.

Patrik

Patrik slår sig ned i sätet på tunnelbanan på vägen till jobbet, han har en hård dag framför sig. När han ordnat sin väska rätt tittar han upp och ser en riktigt snygg tjej.

”Hej!” säger han.

Ett par stationer går hon av, men inte innan hon lämnar sitt nummer. Det är en vanlig onsdag, men när Patrik kommer hem kan han inte hålla sig hemma, det spritter i honom. Han måste ut och träffa människor.

Patrik är i fas fyra.Omedveten Kompetens.
Detta kallas för lärostegen eller liknande, och är ett inte helt okänt koncept när det gäller att nå framgångar, i allt ifrån affärer till idrott, till game. Här är dem, igen, kort.

Fas #1: Omedveten inkompetens. Du gör någonting klart fel, men du har inte den blekaste aning om att det faktiskt är så. Ignorance is bliss.

Fas #2: Medveten inkompetens – Du gör någonting fel, du vet om det. Men antingen kan du eller så vill du inte förändras tillräckligt mycket.

Fas #3: Medveten kompetens – Du gör saker och ting rätt och på ett smart sätt, men du får kriga för det. Du är så sakteliga på väg mot ditt mål, men det är en daglig strid mot din egen hjärna, och den är hård!

Fas #4: Omedveten Kompetens – Du gör allting rätt utan att ens behöva tänka på det. Alla beteenden och handlingar är vid det här laget en del av din natur.

Hur kommer vi då vidare steg för steg? Det pratar vi om i nästa avsnitt…

//Mister.M

} else {